Igår gick ett program på SVT som heter "Finland är Finländskt". Det var femte delen i serien och det handlade om det finska och svenska språket. Finns tillgängligt till november:https://www.svtplay.se/video/26468798/finland-ar-finlandskt/finland-ar-finlandskt-sasong-1-finland-sverige?start=auto

Det intressanta med detta avsnitt är att Finland i början av 1900-talet var till 15% svenskspråkigt, men när bönder flyttade in till städerna blev det konflikter med den svenskspråkiga "eliten". Eliten ville då undvika konflikt och många gick över till finska, vilket har gjort att andelen svenskspråkiga sjönk till 5% där det nu ligger rätt stabilt (enligt Wikipedia).

Vad innebär detta? För det första slås man av den svenska flatheten. Så snart en grupp tycker att svenskar ska maka på sig så gör man det. För det andra är det som uttrycket säger: "This is how the world ends: not with a bang but with a whisper". Sverige blir allt mindre svenskt och allt mer afrikanskt och arabiskt. Till slut kommer de återstående svenskarna att gå över till islam eller på annat sätt erkänna att det finns en annan grupp som styr.  Denna grupp kommer kanske att tala svenska (jag tror det eftersom svenskan enar många invandrargrupper) men den kommer inte direkt "se svensk" ut... Om de är lika bra ingenjörer som etniska svenskar återstå att se. Det lustiga är att folket i efterhand aldrig ser det som sitt eget fel att saker började gå åt skogen.

I grunden handlar det om demografin. I ett land där 80% talar finska och 20% svenska kommer det bli så att 100% till slut talar finska, även om en del behåller sin svenska också. I vissa länder kan en minoritet tvinga majoriteten till förändring, men det kräver att minoriteten har den militära makten och även då tar det flera hundra år. Skånes försvenskning är ett exempel. "Vi" skåningar såg oss efter 150 år som svenskar och har inget större intresse av att bli danska igen. På samma sätt har det gått till i de länder där islam tagit över, som i Iran. Eller för den delen i Sverige efter att kristendomen tog över, och igen på 1540-talet efter att Gustav Vasa bestämde att vi inte längre skulle lyda under påven.

Framtidens svenskar kommer inte vara blonda och blåögda men det är inte så mycket att göra åt. Ingen vill diskutera "tänk om"-situationer. Tänk om USA inte tagit in alla slavar till exempel. Då hade den amerikanska södern varit tvungna utveckla sin industri istället för att använda slavar, och troligen hade det varit bättre för ekonomin. Man hade sluppit alla raskravaller och faktiskt hela det amerikanska inbördeskriget. Man hade haft betydligt lägre brottslighet, och så vidare. De svarta gör förvisso landet mer "spännande", om man nu tycker det är viktigt, men många svarta lever i slumområden och är mycket kostsamma i bidrag. Det är mycket möjligtvis så att USA hade varit bättre utan sin svarta befolkning, men detta är ju inte något som man diskuterar.

Samma i Brasilien. Ett land där 50% är svarta eller halvsvarta och där de vita står för allt det som är bra, medan de svarta står för kriminalitet och till viss del sport, musik och dans. Hade de inte tagit in flera miljoner slavar så hade Brasilien varit ett drömland. Man kan se dessa skillnader i hur den södra delen av Brasilien, där 75% är vita, är den rikaste storstaden med lägst kriminalitet. Dess huvudstad, Curitiba, befolkades av tyskar och polacker från omkring år 1830. Men det är nog inte så många i Brasilien som säger "tänk om vi alla kunde vara som Curitiba". Istället framhåller man blandningen, på samma sätt som man i USA talar varmt om exempelvis New Orleans svarta kultur i form av mat och musik. Man nämner alltså ständigt det positiva.

I Sverige nämner man Malmös billiga falafel. Staden skryter t.o.m om att det talas 140 olika språk i staden. Vad det nu är för positivt med att man talar olika språk.

När ett lands befolkning förändras, förändras också historiebeskrivningen. Från personer med afrikansk eller medelhavsbakgrund ses det som självklart att deras problem beror på rasism och diskriminering. Nu utgör dessa personer kanske bara 10% av Sveriges befolkning, men man kan ju föreställa sig hur det blir när de utgör 50% av befolkningen eller mer. Det kommer bli som i Malmö att allt går ut på att "minska diskrimineringen", vilket i praktiken betyder att de lågpresterande vill ha allt fler möjligheter till inkvotering, fusk, korruption, specialförmåner och annat se-genom-fingrarna. Sen när ekonomin havererar så skyller de, tro det eller ej, på diskriminering. Det finns liksom inget annat i deras världsbild att skylla på.

Serien The Simpsons går fortfarande med minst två avsnitt varje kväll på TV 6. Det säger väl en del om TVs dåliga utbud att Simpsons ofta är det bästa programmet. Andra kanaler visar meningslösa pseudo-dokumentärer som exempelvis 250 kilos människor som behöver banta, Fråga Doktorn, osv. Vad vill jag se? Jag vill se något som är relevant, kanske lite samhällskritik, något som får mig att tänka. Till och med kunskapskanalen har blivit totalt tråkig, med eviga program om kanaler och byggnader.

Och vad gäller filmer är det sorgligt att jag under 2020 kanske inte sett en enda hyfsad film på TV. Vad vill jag ha av en film? En vettig historia, lite realism, något jag kan lära av och identifiera mig med. Alltså den klassiska beskrivningen av vad teater är till för, som Aristoteles beskrev för sisådär 2500 år sedan. Vad visas numer? En massa "tyck synd om" program, där man ska tycka synd om alla möjliga andra grupper. Filmer från 2000-talet med snabba klipp, meningslösa specialeffekter och ofta total avsaknad av berättelse. Det har gjorts massor av bra filmer från 1980-talet och tidigare, som drevs av en bra story och ett foto där man kunde se lite vad som hände, istället för en massa snabba klipp och pratande huvuden.

Jag önskar verkligen att det någon dag kan starta kanaler som är värda att se på. Visa lite dokumentärer där man slipper PK-pekpinnar, underhållning som inte är gapig och förnedrande utan som man kan lära sig något av. Jag kollar exempelvis på Bäst i Test på SVT, men det är väl det enda. På Spåret är till för den beresta medelklassen jag inte tillhör - jag har under 20 års tittande aldrig kunnat gissa något enda resmål. Sen lite RIKTIGT samhällskritik, alltså inte den där stryka medhårs-skiten som SVT driver, där all kritik besvaras med "nu är han inte här och kan försvara sig". Utan jag skulle vilja höra människor RESONERA med sina egna ord utan att bli avbrutna av en moderator som fördelar ordet "rättvist" till andra sidan. Debatter mellan politiker på ex. Aktuellt är så meningslösa att jag undrar om svenskar förstår det själva? En debatt där ena politikern säger "vi har sett till öka anslagen" och andra sidan reflexmässigt säger "ni borde ökat dem mer" är liksom inte meningsfull utan en chimär för att folk ska tro att man har en fri debatt.

Nog om det. Så jag kollar på The Simpsons. Och då TV6 blandar friskt mellan avsnitt på 1990-talet och avsnitt från ex. 2014 kan man jämföra hur Simpsons utvecklats. Den tydligaste skillnaden skulle jag säga är att omkring 1995 var Simpsons en enkel arbetarfamilj som kämpade med att betala räkningar. Lisa och Bart var barn som inte på något vis var perfekta, utan busiga som barn är.

Typ från 2012 och framåt blir Simpsons allt mer en familj som reflekterar det som i USA går under namnet "liberal values", vilket innebär vänsteråsikter och troligen manusförfattarnas hipsterliv. Det är därför så många avsnitt visar Lisa som hipster.

Visst, folk blir allt rikare. Sett till BNP/capita har en familj blivit ungefär dubbelt så rik på de 20 åren mellan 1995 och 2015. Att kunna ägna sig åt sina intressen, såsom resor, fula tatuering eller annat som är "självförverkligande", ses som självklart för en allt större andel unga män och kvinnor.

Jag vill inte säga att Simpsons har förfallit, som jag vet andra gör. Men med hipsterattityden kommer de här moraliska pekpinnarna. En del avsnitt finner jag rent motbjudande för de saknar förståelse för all typ av mänskliga känslor.

Boken Haveriet utkom redan 2017 men jag har inte sett någon poäng i att läsa den för jag vet vid detta lagen vad den typen av böcker går ut på.

Boken består av 18 uppsatser, varav de flesta är nya namn för mig. Det mest kända namnet är Stig-Björn Ljunggren, vars uppsats händelsevis också är den sämsta.

Jag vill inte bevärdiga boken någon längre recension men hänvisar dock till en recension på sajten Genusdebatten.

SD-vänner jublar väl varje gång en bok kommer ut som "säger som det är". Själv vill jag ha lite ny information, och alla de här alternativ-böckerna som i princip säger samma sak ger mig inget. Deras viktigaste poäng är att påtala att iInvandringen är problematisk -- något som vi väl alla vet -- sen att medierna ljuger, vänsterakademierna är extremister...  Till det kan läggas att böckerna sällan är särskilt välskrivna, utan gnälliga, aggressiva och saknar en klar struktur. Allt som oftast ser man stavfel, grammatiska fel och liknande. 

Inger Enkvists kapitel om tabun i skolpolitiken hade jag viss förhoppning till, men även om jag tror hon har bra saker säga så är hon ingen bra debattör. Att påpeka att Sverige har gått från en kunskapsskola till en skola baserad på relativ kunskap och alternativ inlärning är inget nytt.

Jag såg en annan sida som recenserade böcker genom att ge några utvalda citat som exemplifierar hur boken känns att läsa och jag tänkte göra detsamma.

Kapitel 1: Sveriges kulturradikala experiment:

"Den svenska kulturmiljön [..] är inte entydig, men slaget av smaklöshet, råhet, billighet, irrationalitet, våldspornografi och annan pornografi är så framträdande, att de flesta människor varken väntar eller önskar sig något annat: det är väl så här det är och skall vara"

Kapitel 2: Svensk migration - då, nu och i framtiden

"År 2015 bodde 1,68 miljoner människor i Sverige som var födda utomlands. Av dessa kom 15% från Norden, 29% från övriga Europa, 33% från Mellanöstern och Nordafrika och 23% från övriga världen."

Kapitel 3: Myten om invandringens demografiska fördel

"Hur påverkar en migration den genomsnittliga utbildningsnivån? Om en gymnasieekonom från Syrien flyttar till Sverige blir konsekvensen att den genomsnittliga utbildningsnivån sjunker i Syrien och att den också sjunker i Sverige. Vi får en försvagning i båda länderna."

Kap. 4: Mediernas svek mot den inhemska underklassen

"Vi ser alltså ett direkt samband mellan att den inhemska underklassen förlorade sin mediala status som samhällets olycksbarn, och den kraftiga ökningen av asyl- och anhöriginvandring."

Kap. 5: Högerpopulismen i Sverige

"Historikern Henrik Arnstad verkar vara illa omtyckt av högerpopulisterna, som annars mest irriterar sig på att olika sorters 'experter' inte presenteras med partitillhörighet och framförallt förekommer alltför ofta i regimens medier."

Kap. 6: Kampen om västerlandets själ

"Den bärande bjälken i vår västerländska civilisation är idén att varje enskild människa (utan undantag) är ett moraliskt subjekt, en föreställning som historiskt vuxit fram ur kristendomen men som också kan rotas i andra jordmåner."

Kap 7: Hur ska väst förhålla sig till islam?

"Vi ska framöver kräva en fullständig politisk assimilation av de invandrade muslimerna och därmed göra upp med den katastrofalt misslyckade mångkulturella samhällsmodellen."

Kap 8: Normlösa subkulturer formar inget samhälle

"Om man kastar ut normerna med badvattnet, står vi tomhänta och har inte längre någon aning om hur vi ska relatera till varandra."

Kap 9: Nödvändigt att slå vakt om de sociala gränserna

"Jag tror på gränsernas nödvändighet för att samhället ska fungera och för att vi som människor ska kunna existera tillsammans."

Kap 10: vikten av inre och yttre gränsskydd

"Trots att hela mänsklighetens historia borde ha lärt oss något annat så framhärdar vi därför i tron att människan nog är god ändå, och att bara vi visar oss öppna och välvilliga mot andra så kommer de svara på samma sätt."

Kap 11: Vi är alla offer för diskriminering - till somligas förtjusning

"Till detta kommer idén att Västerlandet egentligen är en förtryckande samhällsordning som bär på en enorm skuld."

Kap 12: Genusvansinne och fördumningsindustri

"Sitta bredbent på en stol och byta kön på bestick - det är vad era skattepengar går till, och det är tydligen långt mycket viktigare än en fungerande skola och en fungerande vård."

Kap 13: Tabun i skolpolitiken

"Det talas om stress i gymnasieskolan, men det är tabu att påpeka att denna stress kan vara en följd av att eleverna har lärt sig mycket lite i grundskolan och därför saknar både förkunskaper och studievana."

Kap 14: Övervakningssamhället - den som är oskyldig har allt att frukta

"Övervakningsstaten är idag mer omfattande än någonsin tidigare. Men hur stor är den, egentligen? Hur stor bör den vara? Svaret är att ingen riktigt tycks ha överblick."

Kap 15: Att styra klimatet - eller att styra via klimatet

"Vi utsätts dagligen för en massiv propaganda i att skuldbeläggande riktning rörande 'global uppvärmning' via nämnda koldioxidtillskott till atmosfären.."

Kap 16: Konstitutionell monarki - den bästa grunden för demokrati

"Man kan sammanfatta detta som att arvsprincipen helt enkelt fungerar bättre än en representativ statschef."

Kap 17: EU underminerar demokratin

"Trots mer än 20 års EU-medlemskap och när EUs institutioner fått allt mer säga till om beslutsfattandet på olika nivåer i Sverige har politiken på EU-nivå fått en alltmer undanträngd roll i det offentliga samtalet."

Kap 18: Att förlora USA som bästa vän

"Som president försökte Wilson först bryta med den protektionistiska skolan. Det gick dock bara sisådär."

"Under Harry Truman presidentskap 1945-1953 övergav därför USA inte bara genom FN, Marshallhjälpen och NATO den politiska och militära isolationismen, utan genom bildandet av WTO, IMF och OECD också den ekonomiska protektionismen."

---

Ja, det var det. Tycker man att man lär sig något av detta så kan man försöka få tag på boken. Den är tydligen slutsåld men finns på många bibliotek. Går säkert få tag på i secondhand, t.ex på bokbörsen.se. Själv är jag ganska trött på det jag ser som ett ständigt gnäll. Vissa kapitel innehåller mer information än andra, men därtill är boken för spretig och osammanhängande.

Vad kunde man gjort istället? Istället för att vissa kapitel är på 8-10 sidor, medan Tanja Bergkvists kapitel om genus är på 70, borde man gjort kapitlen ungefär lika långa. Redaktören borde också varit mer kritisk i hur de är skrivna, och exempelvis skurit ner Tanjas kapitel med minst 50%, medan andra får konstruktiv kritik i hur de borde lägga upp texten, föreslagsvis med att de har en kortare inledning, en "analys"-del där man lägger fram argument, och en avslutande sammanfattning.

Underrubriker bör göras enhetliga, liksom längden på underkapitlen (exempelvis har vissa kapitel inga underrubriker, vissa kapitel har ett avslutande "slutord") . Alla onödiga arga meningar, såsom att "Barrack Obamas enda styrka vid sidan av hudfärg var en sagolik förmåga till högstämda retoriska förkunnanden" och att han var ett "viljesvagt mähä" bör tas bort. Och slutligen bör alla källor och påståenden dubbelkollas. Jag kan nämligen anta att eftersom varken stavning eller format har granskats av redaktören så har nog inte heller referenserna granskats, vilket åtminstone hos mig ger en känsla av att jag tvivlar på den faktamässiga korrektheten i boken.

Som jag skrivit tidigare är jag för närvarande upptagen med ett annat skrivarprojekt, därav inte så mycket uppdatering av bloggen. Men jag hoppas kunna komma igång så snart det andra är färdigt.

Efter att ha läst Simon O Petterssons bok Svenska konservativa profiler från 2017 blev jag egentligen bara nyfiken på en av dem: Greve Magnus Stenbock (1911-2007).

Om Simon Pettersson och hans bok kan för övrigt sägas att han är lokalpolitiker inom SD och tillhör den kristna falangen. Hans bok om konservativa profiler "sådär". Olika personer i historien får 3-5 korta sidor (boken är som en pocketbok i storlek) där deras livshistoria lite kort beskrivs och sedan lite kort vad de tänkte. Det fungerar bra som en introduktion till personerna och som ett sätt att förstå de konservativa strömningarna i svensk historia tillbaka till 1700-talet, men att beskriva 29 personer på ett så kortfattat sätt gör att man inte riktigt kan "ta dem på pulsen" och i efterhand har man inte lagt mycket på minnet.

Pettersson rekommenderar att läsa en del av dessa personligheters egna skrifter men det är nog få som orkar göra. Så snart man kommer före 1940 ungefär så är det mesta ganska tråkigt, särskilt för att de skrev i en annan tid, före andra världskriget som förändrade allt. De som skrev före 1920-talet skrev i en tid före rösträtten. Deras referensramar är därför helt annorlunda. Saker de oroade sig för är sådant vi inte oroar oss för idag. Jag var faktiskt lite besviken över bristen på egentliga konservativa profiler i svensk historia som man kan identifiera sig med idag.

Eddie Omar och Simon Pettersson med boken Konservativa Profiler. bild från ett youtubeklipp.

Den ende jag tyckte var intressant nog var Magnus Stenbock, en greve som skrev en bok med namn "Tankar och Synpunkter". Den utkom första gången 1961 och kom sedan ut i åtta reviderade utgåvor - den senaste 2002. På Malmö Stadsbibliotek finns en version från 1974 cirka, vilket gjorde att den kunde få med en referens till Chr. Jolins "Vänstervridningen av Sverige" som jag tidigare skrivit om. Stenbock verkar, utifrån Jolin, ha förstått den stora makt som Public Service har i att forma opinionen.

I Tankar och Synpunkter tyckte jag annars att Stenbocks kritik mot demokratin var det mest intressanta. Jag uppskattar även hans vurm för natur och miljö, vilket är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat men som högerpersoner tyvärr ofta negligerar eftersom de känner att de måste stå i opposition med Miljöpartiet. Att vara konservativ innebär dock att vilja bevara naturen. Det kan påpekas att den konservativa amerikanska presidenten Theodore Roosevelt var den som skapade USAs nationalparker, och den konservative presidenten Nixon skapade USAs Environment Protection Agency och stiftade lagar för att skydda hotade arter.

I den frågan kan jag påpeka att jag inte tillhör gruppen klimatskeptiker, alltså de som inte tror på den globala uppvärmningen eller som inte tror mänsklig aktivitet påverkar den. I just den frågan anser jag att nyhögern har fel, även om jag förstås inte vill säga jag har 100% säker (jag är inte 100% säker på något). Klimatskepticismen hänger ihop med en tro på konspirationer.

Men nog sagt om klimatuppvärmningen.

Stenbock har även en del konservativa åsikter av den typ min farfar hade. Jag tyckte egentligen alltid att de var ganska fåniga. Stenbock anser exempelvis att "naturliga" vägar ska vara lite krokiga, för det är finast så. Han tycker inte man ska dricka kaffe eftersom det är onödigt. Sen har han de för konservativa typiska åsikterna om att livet förr var mer naturligt och enkelt. Jag kan själv inte förstå mig på varför folk är så övertygade om att det fanns en guldålder "förr". Själv tror jag att varje tid innehåller goda och dåliga människor, arbetsamma och lata, moraliska och omoraliska, och så vidare.

Stenbock är övertygad om att obildade människor är mer naturliga än bildade - något man kanske bara kan tro om man är greve och bara träffar på "vanligt folk" vid isolerade tillfällen. Han tänker sig att forntida bönder bara hade två böcker: Bibeln och Psaltaren, vilket gjorde dem till goda människor. Men om man faktiskt sätter sig in i hur folk lever och har levt, istället för att gräva ner sig i nationalromantiska verk från svärmare som beskriver ett idylliskt bondeliv på distans, så tror jag inte man skulle leva kvar i övertygelsen om att bönder överlag var så moraliska. En del var det, andra inte.

Ett mer intressant drag i Stenbocks åsikter är att han vurmar för indisk religion. Eftersom han var född 1911 så baseras han tro inte heller på hippieerans flum som började i slutet på 1960-talet, utan på den litteratur som gavs ut dessförinnan. Det kan i förbigående nämnas att den som studerar tidigare muslimsk litteratur, från 1960-talet och tidigare, finner att den är mer inriktad på den esoteriska sufistiska islam och i detta betydligt mer sympatisk än den hatiska och bokstavstroende islam som köpte sig in i västvärlden med saudiska pengar på 1970-talet. Den tidigare formen av islam spreds genom i Europa missionären Inayat Khan (1882-1927), vars sufism snarare handlade om en universell religion än om det vi idag ser som islam.

Stenbocks hinduism är på samma vis baserad på idéer från 1930-talet då man i väst trodde att yogis var några särskilt heliga män. Efter alla skandaler i slutet på 1960-talet och framåt, med bedragare, droger och sexkulter, har tron på heliga indiska män aldrig återhämtat sig. Stenbock verkar dock övertygad om att man kan bli minst 130 år om man ägnar sig åt yoga, undviker gifter som alkohol och kaffe, samt äter vegetariskt. Nu blev Stenbock själv visserligen 96 år. Men så var han heller aldrig gift eller hade barn.

Stenbock har också många intressanta infallsvinklar vad gäller feminism, där jag instämmer i de flesta. Det kan vara nyttigt att påminna sig själv om de äldre tänkarna regelbundet, för man får ju så mycket "moderna" tankar i medier, med det eviga tjatet om lönegapet och HBTQ-personers påstådda förtryck. Var livet så hemskt förr egentligen? Jag tror inte det.

Att feminismen har fel visas kanske enklast av att de aldrig blir nöjda. Jag förklarade nyligen för min sambo att det är sexistiskt att beskriva kvinnor som trevligare och mer sociala än män. Detta är sexistiskt eftersom medelklassfeminister, vilka är de som skapat feminismrörelsen på universitet, anser att kvinnor begränsas i karriären av att de inte ses som "manligt" kompetenta utan stereotypt som "kvinnligt" sociala. Man ska alltså inte behandla kvinnor bättre än män. Man ska inte uppskattar kvinnor för deras kvinnliga egenskaper heller. Frågan är om kvinnor verkligen mår bättre av att behandlas som män. Eller är det så att män ska behandlas som kvinnor istället för att kvinnor ska behandlas som män? Ska vi även bemöta barn som vuxna och 80-åringar om 15-åringar? Det är lätt att som Stenbock påpeka absurditeterna i feminismrörelsen, så egentligen behöver man inte ge några extrapoäng för det.

Däremot tror jag inte på att kvinnor "förr" var så perfekt heller medan kvinnor "nu" är så grova i mun och kräver för mycket av sina män, som Stenbock beskriver det. Varje gång konservativa säger sådana saker kan jag inte hjälpa att fundera över att alla konservativa i alla tider verkar ha haft sådana åsikter om att folk "nu för tiden" beter sig så dåligt, medan folk "förr" hade så hög moral. Redan hos romare och greker i antiken levde denna övertygelse om att de själva levde i en dekadent period till skillnad från folk "förr".

Vad gäller kvinnor så var prostitution exempelvis ett stort problem i en stad som Stockholm under 1800-talet och början av 1900-talet. Jag har svårt att tro att de prostituerade i Stockholm var särskilt "fina kvinnor". Möjligen dock att den stora mängden "dåliga kvinnor" gjorde det lättare att skapa ett moraliskt ideal av "goda kvinnor" som höjde sig över mängden. I en miljö där alla är ungefär på samma nivå kan det vara svårare att se att det är skillnad på folk och folk. I så fall kan man kanske vara glad åt det Sverige som nu växer fram för det är ju uppenbart vilken typ av människor man INTE vill att ens barn ska umgås med -- och det kan man nästan redan bedöma på hårfärgen... även om man förstås får ta annat i beaktande också, såsom hur mycket förortsslang de använder sig av.

Stenbock hade också en viss, i min mening sund, förståelse av genetikens inverkan på ett folk. Denna uppfattning var förr självklar men blev efter andra världskriget tabu, även om vetenskapen sedan 1970-talet ständigt visat hur mycket av vårt beteende som påverkas av genetik. Det enda man får vara försiktig med är att tro att allt kan förklaras genetiskt. Genetiken skapar en grogrund för beteendet, ungefär som att en person med större händer kan vara bättre på att spela gitarr än en person med små händer, med det i sig innebär inte att gitarrförmåga är medfött. Själv är jag ganska "språkligt begåvad", enligt vad jag fått höra, och det finns säkerligen en genetisk komponent i det eftersom det ligger i släkten, men utan möjlighet att läsa, lära sig, skriva osv, kan man ju inte bli bra på det. Tyvärr verkar de genetiska deterministerna inte förstå detta, lika lite som vänstern, som är övertygade om att allt är kulturellt och socialt, förstår att det finns genetiska skillnader som gör att vissa har mer förmågor än andra att bli bra på saker.

Filip och Fredrik hade med Magnus Stenbock i ett avsnitt av 100 höjdare. SVT gjorde också en dokumentär om honom som hette "I grevens tid". Jag har inte kunnat hitta SVT-produktionen. Avsnittet från 100 höjdare verkar inte finnas uppladdat gratis, men finns på dplay (säsong 4, avsnitt 2) om man har konto där: https://www.dplay.se/program/100-hojdare Det finns även en DVD-box man kan köpa ser jag.

En annan recension av hans bok finns på SDs sajt samtiden.