Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.

"Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen av att ha en del av de mest kända debattörerna inom ämnet, som statsvetaren Ulf Bjereld (S), Rakel Chukri (numer Sydsvenskan?), Anna Dahlberg (Expressen), samt akademiker som Andreas Johansson Heinö (jag har recenserat hans bok "Gillar vi olika") och journalistikprofessorn Jesper Strömbäck.

Även medieforskaren Kristoffer Holt förtjänar att nämnas i sammanhanget. Ett nytt namn för mig, men hans forskningsområde är alternativmedia som han skrivit en del om. Han går genom alternativmedias historiska bakgrund och hur vänstern i början av 2000-talet såg positivt på alternativmedias framväxt på nätet eftersom alternativmedia sedan 1970-talet varit ett vänsteralternativ. Först efter ungefär 2006-2008 insåg de att alternativmedia kommit att domineras av högermedia, eller invandringskritisk media. I boken "migrationen i media" väljer Holt att kalla svenska alternativmediesidor som Ledarsidorna.se, Fria Tider, Nyheter Idag, med mera, för "IAM", vilket står för "Invandringskritiska alternativmedier", något jag tycker är rättvisande eftersom det är det mest deskriptiva. Som Holt förklarar det är nämligen inte de invandringskritiska sajterna alltid högerpopulister. En del ser sig som socialdemokratiska, andra som nyliberaler. Dock är de alla invandringskritiska.

Rakel Chukri och Anders Lindberg anser förstås att media inte mörkar, medan andra skribenter visar detta. Bland annat då Holt, men även Björn Häger, ord för Publicistklubben. Det är bra att dessa saker kommer upp igen för man har glömt en del. Som ett citat Häger ger från 2012: "En chefredaktör berättar att det finns uppgifter om invandrares brottslighet som är sanna men som han inte publicerar: -Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå därför att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen. " (citat ur Problempartiet (Simo, 2012) - det handlar om romer)

Om man inte kallar detta "mörka" vad ska man då kalla det?

Anders Lindberg visar som vanligt att han lever i sin egen värld. Man frågar sig om han öht är seriös i det han skriver eller om han avsiktligt skriver som han gör enbart för att provocera. I sin text vill han koppla samman uppfattningen att media mörkar invandringsproblem med teorin om den judiska konspiration och inleder sitt inlägg med att citera från Sions Vises protokoll, vilket är en bok som tros ha skrivits av ryssar i början av 1900-talet i avsikt att få folk att tro att det finns en internationell konspiration.

Lasse Granestrand som i 30 år var reporter på DN kommer med en unik inblick från en tidigare regimmedarbetare. Gunnar Sandelin (som skrev i boken Haveriet) har tidigare kommit ut med sin "bekännelse", men efter det har inte så mycket mer av det slaget kommit från honom. Granestrand är uppriktig med att medier och politiker tillsammans misslyckades i att beskriva invandringsproblemen. Hans hypotes är att det blev så för att man ville samarbeta mot SD. Politiker ville därför inte uttrycka att de ville reglera invandring, och det blev därmed svårare för journalister att hitta politiker med sådana åsikter, vilket gjorde att de journalister som ändå ville skriva sådant blev misstänkliggjorda. Granestrand erkänner även att journalister ofta litar alltför mycket på utsagor från individer - han tar som exempel apatiska barn - och för lite tar med myndigheters perspektiv.

Allt som allt skulle jag rekommendera denna bok framför Haveriet. Från varje artikel lär man sig något, och då de är skrivna av professionella skribenter är de också ypperligt välskrivna.