Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras man en tillrättalagd verklighetsbild från USA baserad på vänstertidningar som New York Times kombinerat med vad man ser i amerikanska filmer och den svenska uppfattningen av att USA är "grundat på slaveri" och att de svarta helt enkelt behöver mera hjälp så att de överkommer den rasism som finns i systemet.

I USA vet många att svarta är farliga, åtminstone de svarta som bor i innerstädernas ghettoområden. Den sidan behöver därför inte nämnas i medierna - ungefär som att man i Sverige vet att alla som säljer droger är antingen svarta eller araber men på TV är de alltid vita och heter Jimmy eller liknande och snackar ungefär som Clark Olofsson gjorde på 1970-talet.

I den berättelsen beskriver en vit lärare i ett ghetto i USA hur det är att undervisa där. Finns det liknande berättelser från svenska lärare? Troligen. Men lärare som grupp är politiskt korrekta och lider av "stockholmssyndrom", dvs man identifierar sig med sina förövare. Om inte annat är det viktigt för dessa lärares karriärer att inte tänka tankar om att "de här ungarna är fucking rövhål". Men varför är det så svårt att få "bra lärare" till dåliga skolor? Ingen verkar vilja ta i den frågan... ungefär som att de inte kan fylla platserna på polishögskolan. Sen så kan politiker låtsas att bara man "förbättrar integration" och "motverkar stereotyper" så löser sig allt.

De misslyckas såklart, men nya politiker är redo att komma med nya löften. Partiet som tidigare hette Folkpartiet gav 2004 ut en rapport som hette "Utanförskapets karta" som visade vilka områden i Sverige som kunde klassas som utanförskapsområden. Uppdaterade versioner kom 2005, 2006 och 2008. Den som kom 2008 beskrev antalet utanförskapsområden 2006, vilka då uppgick till 156 stycken. Sedan dess har några nya rapporter inte kommit - vilket beror på att alliansen hade makten i åtta år. En rapport som gavs ut av Tino Sanadaji 2014 visade att räknar man på samma sätt som Folkpartiet så har antalet ökat från 156 år 2006 till 186 år 2012. Under alliansens tid vid makten var det vänstern som hävdade att utanförskap beror på alliansens skattesänkningar som ledde till ökade klyftor. Nya projekt är alltid välkomna - väljarna gillar sånt.

Hur som helst, i en artikel i "rasrealist"-tidningen American Renaissance år 2009 skriver en vit lärare hur hans tid på en svart skola förändrade honom. Det han skriver är troligen sant, vilket är orsaken till att de som driver denna typ av tidskrifter måste tystas av etablissemanget. Jared Taylor som driver tidningen blev 2019 nekad resetillstånd inom EU för hans "rasistiska" åsikter sågs som ett hot.

Varför är det så? En del tror det är genetik. Jag har funderat på varför det verkar som att svarta lyckas bra i vissa områden. Exempelvis adopterade eller sådana som kommer direkt från högambitiösa familjer i Afrika. De i USA verkar dock ofta tillhöra ett slags bottenskrap, vad nu än orsaken är till det. Kanske är det också så att dessa personers beteende förstärker varandra när de är i en grupp med andra svarta.

Här är några citat ur artikeln:

Most whites simply do not know what black people are like in large numbers, and the first encounter can be a shock. One of the most immediately striking things about my students was that they were loud.

Most of the blacks I taught simply had no interest in academic subjects. I taught history, and students would often say they didn’t want to do an assignment or they didn’t like history because it was all about white people. Of course, this was “diversity” history, in which every cowboy’s black cook got a special page on how he contributed to winning the West, but black children still found it inadequate.

Once I decided to fill 25 minutes by having students write about one thing the government should do to improve America. Nearly every black gave a variation on the theme of “We need more government services.” My students had only the vaguest notion of who pays for government services. Many black girls are perfectly happy to be welfare queens. On career day, one girl explained to the class that she was going to have lots of children and get fat checks from the government. No one in the class seemed to have any objection to this career choice.

One point on which all blacks agree is that everything is “racis’.” This is one message of liberalism they have absorbed completely. Did you do your homework? “Na, homework racis’.” Why did you get an F on the test? “Test racis’.”

They seem to have no sense of romance, of falling in love. What brings men and women together is sex, pure and simple, and there is a crude openness about this.

There is a level of conformity among blacks that whites would find hard to believe. They like one kind of music: rap. They will vote for one political party: Democrat. They dance one way, speak one way, are loud the same way, and fail their exams in the same way. Of course, there are exceptions but they are rare.

One tragic outcome among whites who have been teaching for too long is that it can engender something close to hatred. One teacher I knew gave up fast food — not for health reasons but because where he lived most fast-food workers were black. He had enough of blacks on the job. This was an extreme example, but years of frustration can take their toll. Many of my white colleagues with any experience were well on their way to that state of mind.

There is an unutterable secret among teachers: Almost all realize that blacks do not respond to traditional white instruction. Does that put the lie to environmentalism? Not at all. It is what brings about endless, pointless innovation that is supposed to bring blacks up to the white level.

----

Inte konstigt att den amerikanska debatten är förljugen. Ingen kan ju säga detta offentligt. Därför måste de hitta på "alternativa förklaringar", och därför måste de fortsätta ha segregerade skolor så att inte de godhjärtade vänstermänniskorna får alltför mycket direkt erfarenhet av de svarta. I Sverige är det kanske likadant med araber. Man vill i medierna framställa en idealbild av de som faktiskt är ambitiösa och lyckas medan man ignorerar de hundratusentals som lever i "utanförskapsområden" (självvald sådan).

En annan intressant parallell till Sverige är hur läraren beskriver att de uppmanas ge eleverna bättre betyg så att de kan komma genom skolan ändå. Jag misstänker att liknande sker i svenska skolor och jag har hört från lärare att de sätter högre betyg på de få elever i kaosskolor som faktiskt anstränger sig, men jag kan inte hitta några konkreta bevis för det i de rapporter där man jämför elever med utländsk bakgrunds nationella prov och slutbetyg. Jag är rätt säker på att det fuskas på något sätt dock, och att detta fusket gör att "icke-vita" elever har det lättare komma in på gymnasieskolor och sedan på universitet. Som man också kunnat läsa senaste tiden så uppmanas universiteten göra det möjligt för alla studenter som påbörjar en utbildning av avsluta den, genom att man t.ex har oändligt med omtentor, studenter kan byta examinator, osv. En del studenter tjatar till sig hemtentor istället för salstentor. På en del kurser jag läst har lärarna ersatt alla tentor med hemtentor. Hemtentor är jättebra för våra utländska myglare eftersom man inte behöver lära sig något, och man kan dessutom få hjälp av vänner som skriver tentan åt en.

Man kan också fuska sig in på högskolor med hjälp av högskoleprovet. Flashback har en lista på några av de som åkte fast för att ha fuskat sig in på utbildningar. Hur många mer finns det?

Det finns även särskilda kvoter för "alternativt urval" som utgör en tredjedel av de intagna på exempelvis den prestigefyllda läkarlinjen på Karolinska Institutet.

Det alternativa urvalet bygger på en bedömning av den sökandes motivation och lämplighet och urvalet sker i tre steg.

https://utbildning.ki.se/alternativt-urval

På den likaledes prestigefylla tandläkarutbildningen sa man uttryckligen att det alternativa urvalet skulle "skapa mångfald". Inte oväntat leder blattifieringen av Sverige till att folk hjälper sina släktingar och vänner.

Tanken bakom TAPIL var att få in fler studenter från arbetarklass eller med utländsk bakgrund på den statliga utbildningen. Under de senaste femton åren har 730 elever antagits via urvalet. Av dessa har 126 stycken en relation till anställda på KI eller har föräldrar som är tandläkare, visar en granskning från Kalla Fakta.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y3ykMK/misstankt-korruption-pa-kis-topputbildning

Det finns nog mycket mer att granska om detta, om man nu någonsin kommer göra det. I USA har fuskeriet för att hjälpa svarta pågått sedan 1970-talet. Det saknas politisk vilja att säga som det är.

Det är inte heller svårt för medier och akademiker att dölja vad som sker. Man mäter det man vill mäta. "Mångfald" låter bra så då mäter man mångfald, och ju mer mångfald desto bättre. En skola där alla är araber har jättemycket "mångfald" så det är bra. När alla pratar arabiska har vi ett perfekt samhälle.

För den som nu inte tror att svarta skolor i USA ser ut så här, finns här en artikel i Quilette på samma tema.