Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av allasolikavarde - 26 april 2020 22:10

Igår gick ett program på SVT som heter "Finland är Finländskt". Det var femte delen i serien och det handlade om det finska och svenska språket. Finns tillgängligt till november:https://www.svtplay.se/video/26468798/finland-ar-finlandskt/finland-ar-finlandskt-sasong-1-finland-sverige?start=auto


Det intressanta med detta avsnitt är att Finland i början av 1900-talet var till 15% svenskspråkigt, men när bönder flyttade in till städerna blev det konflikter med den svenskspråkiga "eliten". Eliten ville då undvika konflikt och många gick över till finska, vilket har gjort att andelen svenskspråkiga sjönk till 5% där det nu ligger rätt stabilt (enligt Wikipedia).


Vad innebär detta? För det första slås man av den svenska flatheten. Så snart en grupp tycker att svenskar ska maka på sig så gör man det. För det andra är det som uttrycket säger: "This is how the world ends: not with a bang but with a whisper". Sverige blir allt mindre svenskt och allt mer afrikanskt och arabiskt. Till slut kommer de återstående svenskarna att gå över till islam eller på annat sätt erkänna att det finns en annan grupp som styr.  Denna grupp kommer kanske att tala svenska (jag tror det eftersom svenskan enar många invandrargrupper) men den kommer inte direkt "se svensk" ut... Om de är lika bra ingenjörer som etniska svenskar återstå att se. Det lustiga är att folket i efterhand aldrig ser det som sitt eget fel att saker började gå åt skogen.


I grunden handlar det om demografin. I ett land där 80% talar finska och 20% svenska kommer det bli så att 100% till slut talar finska, även om en del behåller sin svenska också. I vissa länder kan en minoritet tvinga majoriteten till förändring, men det kräver att minoriteten har den militära makten och även då tar det flera hundra år. Skånes försvenskning är ett exempel. "Vi" skåningar såg oss efter 150 år som svenskar och har inget större intresse av att bli danska igen. På samma sätt har det gått till i de länder där islam tagit över, som i Iran. Eller för den delen i Sverige efter att kristendomen tog över, och igen på 1540-talet efter att Gustav Vasa bestämde att vi inte längre skulle lyda under påven.


Framtidens svenskar kommer inte vara blonda och blåögda men det är inte så mycket att göra åt. Ingen vill diskutera "tänk om"-situationer. Tänk om USA inte tagit in alla slavar till exempel. Då hade den amerikanska södern varit tvungna utveckla sin industri istället för att använda slavar, och troligen hade det varit bättre för ekonomin. Man hade sluppit alla raskravaller och faktiskt hela det amerikanska inbördeskriget. Man hade haft betydligt lägre brottslighet, och så vidare. De svarta gör förvisso landet mer "spännande", om man nu tycker det är viktigt, men många svarta lever i slumområden och är mycket kostsamma i bidrag. Det är mycket möjligtvis så att USA hade varit bättre utan sin svarta befolkning, men detta är ju inte något som man diskuterar.


Samma i Brasilien. Ett land där 50% är svarta eller halvsvarta och där de vita står för allt det som är bra, medan de svarta står för kriminalitet och till viss del sport, musik och dans. Hade de inte tagit in flera miljoner slavar så hade Brasilien varit ett drömland. Man kan se dessa skillnader i hur den södra delen av Brasilien, där 75% är vita, är den rikaste storstaden med lägst kriminalitet. Dess huvudstad, Curitiba, befolkades av tyskar och polacker från omkring år 1830. Men det är nog inte så många i Brasilien som säger "tänk om vi alla kunde vara som Curitiba". Istället framhåller man blandningen, på samma sätt som man i USA talar varmt om exempelvis New Orleans svarta kultur i form av mat och musik. Man nämner alltså ständigt det positiva.


I Sverige nämner man Malmös billiga falafel. Staden skryter t.o.m om att det talas 140 olika språk i staden. Vad det nu är för positivt med att man talar olika språk.


När ett lands befolkning förändras, förändras också historiebeskrivningen. Från personer med afrikansk eller medelhavsbakgrund ses det som självklart att deras problem beror på rasism och diskriminering. Nu utgör dessa personer kanske bara 10% av Sveriges befolkning, men man kan ju föreställa sig hur det blir när de utgör 50% av befolkningen eller mer. Det kommer bli som i Malmö att allt går ut på att "minska diskrimineringen", vilket i praktiken betyder att de lågpresterande vill ha allt fler möjligheter till inkvotering, fusk, korruption, specialförmåner och annat se-genom-fingrarna. Sen när ekonomin havererar så skyller de, tro det eller ej, på diskriminering. Det finns liksom inget annat i deras världsbild att skylla på.

Av allasolikavarde - 22 april 2020 23:29

Serien The Simpsons går fortfarande med minst två avsnitt varje kväll på TV 6. Det säger väl en del om TVs dåliga utbud att Simpsons ofta är det bästa programmet. Andra kanaler visar meningslösa pseudo-dokumentärer som exempelvis 250 kilos människor som behöver banta, Fråga Doktorn, osv. Vad vill jag se? Jag vill se något som är relevant, kanske lite samhällskritik, något som får mig att tänka. Till och med kunskapskanalen har blivit totalt tråkig, med eviga program om kanaler och byggnader.


Och vad gäller filmer är det sorgligt att jag under 2020 kanske inte sett en enda hyfsad film på TV. Vad vill jag ha av en film? En vettig historia, lite realism, något jag kan lära av och identifiera mig med. Alltså den klassiska beskrivningen av vad teater är till för, som Aristoteles beskrev för sisådär 2500 år sedan. Vad visas numer? En massa "tyck synd om" program, där man ska tycka synd om alla möjliga andra grupper. Filmer från 2000-talet med snabba klipp, meningslösa specialeffekter och ofta total avsaknad av berättelse. Det har gjorts massor av bra filmer från 1980-talet och tidigare, som drevs av en bra story och ett foto där man kunde se lite vad som hände, istället för en massa snabba klipp och pratande huvuden.


Jag önskar verkligen att det någon dag kan starta kanaler som är värda att se på. Visa lite dokumentärer där man slipper PK-pekpinnar, underhållning som inte är gapig och förnedrande utan som man kan lära sig något av. Jag kollar exempelvis på Bäst i Test på SVT, men det är väl det enda. På Spåret är till för den beresta medelklassen jag inte tillhör - jag har under 20 års tittande aldrig kunnat gissa något enda resmål. Sen lite RIKTIGT samhällskritik, alltså inte den där stryka medhårs-skiten som SVT driver, där all kritik besvaras med "nu är han inte här och kan försvara sig". Utan jag skulle vilja höra människor RESONERA med sina egna ord utan att bli avbrutna av en moderator som fördelar ordet "rättvist" till andra sidan. Debatter mellan politiker på ex. Aktuellt är så meningslösa att jag undrar om svenskar förstår det själva? En debatt där ena politikern säger "vi har sett till öka anslagen" och andra sidan reflexmässigt säger "ni borde ökat dem mer" är liksom inte meningsfull utan en chimär för att folk ska tro att man har en fri debatt.


Nog om det. Så jag kollar på The Simpsons. Och då TV6 blandar friskt mellan avsnitt på 1990-talet och avsnitt från ex. 2014 kan man jämföra hur Simpsons utvecklats. Den tydligaste skillnaden skulle jag säga är att omkring 1995 var Simpsons en enkel arbetarfamilj som kämpade med att betala räkningar. Lisa och Bart var barn som inte på något vis var perfekta, utan busiga som barn är.


Typ från 2012 och framåt blir Simpsons allt mer en familj som reflekterar det som i USA går under namnet "liberal values", vilket innebär vänsteråsikter och troligen manusförfattarnas hipsterliv. Det är därför så många avsnitt visar Lisa som hipster.


Visst, folk blir allt rikare. Sett till BNP/capita har en familj blivit ungefär dubbelt så rik på de 20 åren mellan 1995 och 2015. Att kunna ägna sig åt sina intressen, såsom resor, fula tatuering eller annat som är "självförverkligande", ses som självklart för en allt större andel unga män och kvinnor.


Jag vill inte säga att Simpsons har förfallit, som jag vet andra gör. Men med hipsterattityden kommer de här moraliska pekpinnarna. En del avsnitt finner jag rent motbjudande för de saknar förståelse för all typ av mänskliga känslor.

Av allasolikavarde - 18 april 2020 23:58

Boken Haveriet utkom redan 2017 men jag har inte sett någon poäng i att läsa den för jag vet vid detta lagen vad den typen av böcker går ut på.


 

Boken består av 18 uppsatser, varav de flesta är nya namn för mig. Det mest kända namnet är Stig-Björn Ljunggren, vars uppsats händelsevis också är den sämsta.


Jag vill inte bevärdiga boken någon längre recension men hänvisar dock till en recension på sajten Genusdebatten.


SD-vänner jublar väl varje gång en bok kommer ut som "säger som det är". Själv vill jag ha lite ny information, och alla de här alternativ-böckerna som i princip säger samma sak ger mig inget. Deras viktigaste poäng är att påtala att iInvandringen är problematisk -- något som vi väl alla vet -- sen att medierna ljuger, vänsterakademierna är extremister...  Till det kan läggas att böckerna sällan är särskilt välskrivna, utan gnälliga, aggressiva och saknar en klar struktur. Allt som oftast ser man stavfel, grammatiska fel och liknande. 


Inger Enkvists kapitel om tabun i skolpolitiken hade jag viss förhoppning till, men även om jag tror hon har bra saker säga så är hon ingen bra debattör. Att påpeka att Sverige har gått från en kunskapsskola till en skola baserad på relativ kunskap och alternativ inlärning är inget nytt.


Jag såg en annan sida som recenserade böcker genom att ge några utvalda citat som exemplifierar hur boken känns att läsa och jag tänkte göra detsamma.


Kapitel 1: Sveriges kulturradikala experiment:

"Den svenska kulturmiljön [..] är inte entydig, men slaget av smaklöshet, råhet, billighet, irrationalitet, våldspornografi och annan pornografi är så framträdande, att de flesta människor varken väntar eller önskar sig något annat: det är väl så här det är och skall vara"


Kapitel 2: Svensk migration - då, nu och i framtiden

"År 2015 bodde 1,68 miljoner människor i Sverige som var födda utomlands. Av dessa kom 15% från Norden, 29% från övriga Europa, 33% från Mellanöstern och Nordafrika och 23% från övriga världen."


Kapitel 3: Myten om invandringens demografiska fördel

"Hur påverkar en migration den genomsnittliga utbildningsnivån? Om en gymnasieekonom från Syrien flyttar till Sverige blir konsekvensen att den genomsnittliga utbildningsnivån sjunker i Syrien och att den också sjunker i Sverige. Vi får en försvagning i båda länderna."

 

Kap. 4: Mediernas svek mot den inhemska underklassen

"Vi ser alltså ett direkt samband mellan att den inhemska underklassen förlorade sin mediala status som samhällets olycksbarn, och den kraftiga ökningen av asyl- och anhöriginvandring."


Kap. 5: Högerpopulismen i Sverige

"Historikern Henrik Arnstad verkar vara illa omtyckt av högerpopulisterna, som annars mest irriterar sig på att olika sorters 'experter' inte presenteras med partitillhörighet och framförallt förekommer alltför ofta i regimens medier."


Kap. 6: Kampen om västerlandets själ

"Den bärande bjälken i vår västerländska civilisation är idén att varje enskild människa (utan undantag) är ett moraliskt subjekt, en föreställning som historiskt vuxit fram ur kristendomen men som också kan rotas i andra jordmåner."


Kap 7: Hur ska väst förhålla sig till islam?

"Vi ska framöver kräva en fullständig politisk assimilation av de invandrade muslimerna och därmed göra upp med den katastrofalt misslyckade mångkulturella samhällsmodellen."


Kap 8: Normlösa subkulturer formar inget samhälle

"Om man kastar ut normerna med badvattnet, står vi tomhänta och har inte längre någon aning om hur vi ska relatera till varandra."


Kap 9: Nödvändigt att slå vakt om de sociala gränserna

"Jag tror på gränsernas nödvändighet för att samhället ska fungera och för att vi som människor ska kunna existera tillsammans."


Kap 10: vikten av inre och yttre gränsskydd

"Trots att hela mänsklighetens historia borde ha lärt oss något annat så framhärdar vi därför i tron att människan nog är god ändå, och att bara vi visar oss öppna och välvilliga mot andra så kommer de svara på samma sätt."


Kap 11: Vi är alla offer för diskriminering - till somligas förtjusning

"Till detta kommer idén att Västerlandet egentligen är en förtryckande samhällsordning som bär på en enorm skuld."


Kap 12: Genusvansinne och fördumningsindustri

"Sitta bredbent på en stol och byta kön på bestick - det är vad era skattepengar går till, och det är tydligen långt mycket viktigare än en fungerande skola och en fungerande vård."


Kap 13: Tabun i skolpolitiken

"Det talas om stress i gymnasieskolan, men det är tabu att påpeka att denna stress kan vara en följd av att eleverna har lärt sig mycket lite i grundskolan och därför saknar både förkunskaper och studievana."


Kap 14: Övervakningssamhället - den som är oskyldig har allt att frukta

"Övervakningsstaten är idag mer omfattande än någonsin tidigare. Men hur stor är den, egentligen? Hur stor bör den vara? Svaret är att ingen riktigt tycks ha överblick."


Kap 15: Att styra klimatet - eller att styra via klimatet

"Vi utsätts dagligen för en massiv propaganda i att skuldbeläggande riktning rörande 'global uppvärmning' via nämnda koldioxidtillskott till atmosfären.."


Kap 16: Konstitutionell monarki - den bästa grunden för demokrati

"Man kan sammanfatta detta som att arvsprincipen helt enkelt fungerar bättre än en representativ statschef."


Kap 17: EU underminerar demokratin

"Trots mer än 20 års EU-medlemskap och när EUs institutioner fått allt mer säga till om beslutsfattandet på olika nivåer i Sverige har politiken på EU-nivå fått en alltmer undanträngd roll i det offentliga samtalet."


Kap 18: Att förlora USA som bästa vän

"Som president försökte Wilson först bryta med den protektionistiska skolan. Det gick dock bara sisådär."


"Under Harry Truman presidentskap 1945-1953 övergav därför USA inte bara genom FN, Marshallhjälpen och NATO den politiska och militära isolationismen, utan genom bildandet av WTO, IMF och OECD också den ekonomiska protektionismen."


---


Ja, det var det. Tycker man att man lär sig något av detta så kan man försöka få tag på boken. Den är tydligen slutsåld men finns på många bibliotek. Går säkert få tag på i secondhand, t.ex på bokbörsen.se. Själv är jag ganska trött på det jag ser som ett ständigt gnäll. Vissa kapitel innehåller mer information än andra, men därtill är boken för spretig och osammanhängande.


Vad kunde man gjort istället? Istället för att vissa kapitel är på 8-10 sidor, medan Tanja Bergkvists kapitel om genus är på 70, borde man gjort kapitlen ungefär lika långa. Redaktören borde också varit mer kritisk i hur de är skrivna, och exempelvis skurit ner Tanjas kapitel med minst 50%, medan andra får konstruktiv kritik i hur de borde lägga upp texten, föreslagsvis med att de har en kortare inledning, en "analys"-del där man lägger fram argument, och en avslutande sammanfattning.


Underrubriker bör göras enhetliga, liksom längden på underkapitlen (exempelvis har vissa kapitel inga underrubriker, vissa kapitel har ett avslutande "slutord") . Alla onödiga arga meningar, såsom att "Barrack Obamas enda styrka vid sidan av hudfärg var en sagolik förmåga till högstämda retoriska förkunnanden" och att han var ett "viljesvagt mähä" bör tas bort. Och slutligen bör alla källor och påståenden dubbelkollas. Jag kan nämligen anta att eftersom varken stavning eller format har granskats av redaktören så har nog inte heller referenserna granskats, vilket åtminstone hos mig ger en känsla av att jag tvivlar på den faktamässiga korrektheten i boken.

Av allasolikavarde - 14 april 2020 00:09

Som jag skrivit tidigare är jag för närvarande upptagen med ett annat skrivarprojekt, därav inte så mycket uppdatering av bloggen. Men jag hoppas kunna komma igång så snart det andra är färdigt.


Efter att ha läst Simon O Petterssons bok Svenska konservativa profiler från 2017 blev jag egentligen bara nyfiken på en av dem: Greve Magnus Stenbock (1911-2007).



Om Simon Pettersson och hans bok kan för övrigt sägas att han är lokalpolitiker inom SD och tillhör den kristna falangen. Hans bok om konservativa profiler "sådär". Olika personer i historien får 3-5 korta sidor (boken är som en pocketbok i storlek) där deras livshistoria lite kort beskrivs och sedan lite kort vad de tänkte. Det fungerar bra som en introduktion till personerna och som ett sätt att förstå de konservativa strömningarna i svensk historia tillbaka till 1700-talet, men att beskriva 29 personer på ett så kortfattat sätt gör att man inte riktigt kan "ta dem på pulsen" och i efterhand har man inte lagt mycket på minnet.


Pettersson rekommenderar att läsa en del av dessa personligheters egna skrifter men det är nog få som orkar göra. Så snart man kommer före 1940 ungefär så är det mesta ganska tråkigt, särskilt för att de skrev i en annan tid, före andra världskriget som förändrade allt. De som skrev före 1920-talet skrev i en tid före rösträtten. Deras referensramar är därför helt annorlunda. Saker de oroade sig för är sådant vi inte oroar oss för idag. Jag var faktiskt lite besviken över bristen på egentliga konservativa profiler i svensk historia som man kan identifiera sig med idag.


Eddie Omar och Simon Pettersson med boken Konservativa Profiler. bild från ett youtubeklipp.


Den ende jag tyckte var intressant nog var Magnus Stenbock, en greve som skrev en bok med namn "Tankar och Synpunkter". Den utkom första gången 1961 och kom sedan ut i åtta reviderade utgåvor - den senaste 2002. På Malmö Stadsbibliotek finns en version från 1974 cirka, vilket gjorde att den kunde få med en referens till Chr. Jolins "Vänstervridningen av Sverige" som jag tidigare skrivit om. Stenbock verkar, utifrån Jolin, ha förstått den stora makt som Public Service har i att forma opinionen.


Tankar och Synpunkter tyckte jag annars att Stenbocks kritik mot demokratin var det mest intressanta. Jag uppskattar även hans vurm för natur och miljö, vilket är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat men som högerpersoner tyvärr ofta negligerar eftersom de känner att de måste stå i opposition med Miljöpartiet. Att vara konservativ innebär dock att vilja bevara naturen. Det kan påpekas att den konservativa amerikanska presidenten Theodore Roosevelt var den som skapade USAs nationalparker, och den konservative presidenten Nixon skapade USAs Environment Protection Agency och stiftade lagar för att skydda hotade arter.


I den frågan kan jag påpeka att jag inte tillhör gruppen klimatskeptiker, alltså de som inte tror på den globala uppvärmningen eller som inte tror mänsklig aktivitet påverkar den. I just den frågan anser jag att nyhögern har fel, även om jag förstås inte vill säga jag har 100% säker (jag är inte 100% säker på något). Klimatskepticismen hänger ihop med en tro på konspirationer.


Men nog sagt om klimatuppvärmningen.


Stenbock har även en del konservativa åsikter av den typ min farfar hade. Jag tyckte egentligen alltid att de var ganska fåniga. Stenbock anser exempelvis att "naturliga" vägar ska vara lite krokiga, för det är finast så. Han tycker inte man ska dricka kaffe eftersom det är onödigt. Sen har han de för konservativa typiska åsikterna om att livet förr var mer naturligt och enkelt. Jag kan själv inte förstå mig på varför folk är så övertygade om att det fanns en guldålder "förr". Själv tror jag att varje tid innehåller goda och dåliga människor, arbetsamma och lata, moraliska och omoraliska, och så vidare.


Stenbock är övertygad om att obildade människor är mer naturliga än bildade - något man kanske bara kan tro om man är greve och bara träffar på "vanligt folk" vid isolerade tillfällen. Han tänker sig att forntida bönder bara hade två böcker: Bibeln och Psaltaren, vilket gjorde dem till goda människor. Men om man faktiskt sätter sig in i hur folk lever och har levt, istället för att gräva ner sig i nationalromantiska verk från svärmare som beskriver ett idylliskt bondeliv på distans, så tror jag inte man skulle leva kvar i övertygelsen om att bönder överlag var så moraliska. En del var det, andra inte.


Ett mer intressant drag i Stenbocks åsikter är att han vurmar för indisk religion. Eftersom han var född 1911 så baseras han tro inte heller på hippieerans flum som började i slutet på 1960-talet, utan på den litteratur som gavs ut dessförinnan. Det kan i förbigående nämnas att den som studerar tidigare muslimsk litteratur, från 1960-talet och tidigare, finner att den är mer inriktad på den esoteriska sufistiska islam och i detta betydligt mer sympatisk än den hatiska och bokstavstroende islam som köpte sig in i västvärlden med saudiska pengar på 1970-talet. Den tidigare formen av islam spreds genom i Europa missionären Inayat Khan (1882-1927), vars sufism snarare handlade om en universell religion än om det vi idag ser som islam.


Stenbocks hinduism är på samma vis baserad på idéer från 1930-talet då man i väst trodde att yogis var några särskilt heliga män. Efter alla skandaler i slutet på 1960-talet och framåt, med bedragare, droger och sexkulter, har tron på heliga indiska män aldrig återhämtat sig. Stenbock verkar dock övertygad om att man kan bli minst 130 år om man ägnar sig åt yoga, undviker gifter som alkohol och kaffe, samt äter vegetariskt. Nu blev Stenbock själv visserligen 96 år. Men så var han heller aldrig gift eller hade barn.


Stenbock har också många intressanta infallsvinklar vad gäller feminism, där jag instämmer i de flesta. Det kan vara nyttigt att påminna sig själv om de äldre tänkarna regelbundet, för man får ju så mycket "moderna" tankar i medier, med det eviga tjatet om lönegapet och HBTQ-personers påstådda förtryck. Var livet så hemskt förr egentligen? Jag tror inte det.


Att feminismen har fel visas kanske enklast av att de aldrig blir nöjda. Jag förklarade nyligen för min sambo att det är sexistiskt att beskriva kvinnor som trevligare och mer sociala än män. Detta är sexistiskt eftersom medelklassfeminister, vilka är de som skapat feminismrörelsen på universitet, anser att kvinnor begränsas i karriären av att de inte ses som "manligt" kompetenta utan stereotypt som "kvinnligt" sociala. Man ska alltså inte behandla kvinnor bättre än män. Man ska inte uppskattar kvinnor för deras kvinnliga egenskaper heller. Frågan är om kvinnor verkligen mår bättre av att behandlas som män. Eller är det så att män ska behandlas som kvinnor istället för att kvinnor ska behandlas som män? Ska vi även bemöta barn som vuxna och 80-åringar om 15-åringar? Det är lätt att som Stenbock påpeka absurditeterna i feminismrörelsen, så egentligen behöver man inte ge några extrapoäng för det.


Däremot tror jag inte på att kvinnor "förr" var så perfekt heller medan kvinnor "nu" är så grova i mun och kräver för mycket av sina män, som Stenbock beskriver det. Varje gång konservativa säger sådana saker kan jag inte hjälpa att fundera över att alla konservativa i alla tider verkar ha haft sådana åsikter om att folk "nu för tiden" beter sig så dåligt, medan folk "förr" hade så hög moral. Redan hos romare och greker i antiken levde denna övertygelse om att de själva levde i en dekadent period till skillnad från folk "förr".


Vad gäller kvinnor så var prostitution exempelvis ett stort problem i en stad som Stockholm under 1800-talet och början av 1900-talet. Jag har svårt att tro att de prostituerade i Stockholm var särskilt "fina kvinnor". Möjligen dock att den stora mängden "dåliga kvinnor" gjorde det lättare att skapa ett moraliskt ideal av "goda kvinnor" som höjde sig över mängden. I en miljö där alla är ungefär på samma nivå kan det vara svårare att se att det är skillnad på folk och folk. I så fall kan man kanske vara glad åt det Sverige som nu växer fram för det är ju uppenbart vilken typ av människor man INTE vill att ens barn ska umgås med -- och det kan man nästan redan bedöma på hårfärgen... även om man förstås får ta annat i beaktande också, såsom hur mycket förortsslang de använder sig av.


Stenbock hade också en viss, i min mening sund, förståelse av genetikens inverkan på ett folk. Denna uppfattning var förr självklar men blev efter andra världskriget tabu, även om vetenskapen sedan 1970-talet ständigt visat hur mycket av vårt beteende som påverkas av genetik. Det enda man får vara försiktig med är att tro att allt kan förklaras genetiskt. Genetiken skapar en grogrund för beteendet, ungefär som att en person med större händer kan vara bättre på att spela gitarr än en person med små händer, med det i sig innebär inte att gitarrförmåga är medfött. Själv är jag ganska "språkligt begåvad", enligt vad jag fått höra, och det finns säkerligen en genetisk komponent i det eftersom det ligger i släkten, men utan möjlighet att läsa, lära sig, skriva osv, kan man ju inte bli bra på det. Tyvärr verkar de genetiska deterministerna inte förstå detta, lika lite som vänstern, som är övertygade om att allt är kulturellt och socialt, förstår att det finns genetiska skillnader som gör att vissa har mer förmågor än andra att bli bra på saker.


Filip och Fredrik hade med Magnus Stenbock i ett avsnitt av 100 höjdare. SVT gjorde också en dokumentär om honom som hette "I grevens tid". Jag har inte kunnat hitta SVT-produktionen. Avsnittet från 100 höjdare verkar inte finnas uppladdat gratis, men finns på dplay (säsong 4, avsnitt 2) om man har konto där: https://www.dplay.se/program/100-hojdare Det finns även en DVD-box man kan köpa ser jag.


En annan recension av hans bok finns på SDs sajt samtiden.

Av allasolikavarde - 23 februari 2020 22:44

Jag har i omkring två år har en avatar på Flashback med texten "Swedish lives also matter". I min signatur hade jag en mening om att vi bör minnas Elin Krantz, en ung kvinna som brutalt våldtogs och slogs ihäl i Göteborg för några år sedan, av en Eritrean som aldrig borde ha fått stanna i Sverige då han redan var dömd för brott i USA.


Jag tycker helt enkelt det är så orättvist att när en utlänning brutalt mördar en svensk så är den allmäna inställningen att det var trist och så, men det blir inget allmänt fördömande. Ingen vill gå till roten med vad orsaken var och hur man ska förhindra att det händer igen. Om man faktiskt demonsterar så demonsterar man - mot rasism. Ja faktiskt, så absurt är det. 1988 mördades exempelvis Sara Vestin och Sylvia Hoek av en eritreansk "flykting". Enligt den nazist-kopplade Metapedia så var det första dubbelmordet i Sverige på 250 år. men när jag undersöker vilka dubbelmord som skett i Sverige så verkar de ha misstagit sig. Exempelvis mördades nio personer i Hurva 1952


Vad mordet på Sara resulterade i är att Sara Vestins far tog upp kampen - mot rasism. Som ordförande för 5i12-rörelsen delar de varje år ut pris till antirasistiska personer.


Detta fallet ledde till angrepp på flyktingförläggningar i särskilt Härnösand men även andra orter, något som av pressen beskrivs som ett uttryck för främlingsfientlighet och rasism. Så skapar medierna det kollektiva minnet som glömmer allt som svenskar utsatts för av invandrare men som är bra på att framhäva de gånger invandrare råkat illa ut av svenskar. Den typ av rasism vi har fått höra var så vanligt på 1980-talet skulle troligen, om man granskade den, i hög utsträckning kunna förklaras med att invandrare hade betett sig illa. Givetvis inte alla, hela tiden - lika givet som att inte alla svenskar är rasister hela tiden.


En person vi däremot ständigt måste minnas är John Hron, som 1995 blev misshandlad till döds av några personer som beskrevs som nazister. Att pojken de misshandlade var blond verkade inte ha hindrat massmedia i att beskriva detta som ett exempel på högerextremt våld. Det är bara så sjukt. Sen var mordet på John Hron verkligen helt avskyvärt (det finns en P3 dokumentär om det) men det är märkligt hur detta mordet exploateras i sådan omfattning i det antirasistiska arbetet. Liksom lasermannen och Peter Mangs. Varje år är det en minnesstund just för John Hron. Varför för honom? Jo för att han blev mördad av nazister - det är enda anledningen.


Vad med Tommy Lundén, som 2012 blev ihjälslagen av fyra afrikaner i Ludvika efter att han varit på en julfest där han firat att han snart skulle börja ett nytt jobb? Visst, det är långt från Stockholm, men ändå. Eller den 26-åriga småbarnsföräldern och psykologstudenten Lena Wänergrip-Stendahl som knivmördades av kurden Ari Hirori 2009, då hon cyklade hem till sin bostad och Hirori sprang fram och knivhögg henne åtta gånger? Fler exempel saknas inte.

Att skylla på "socioekonomiska faktorer" funkar inte hur länge som helst.


Jag börjar även misstänka att en av orsakerna till att globalisterna säger att det var mer våldsamt "typ" på 1970-talet eller 1980-talet beror på att Sverige redan då tagit in rätt så stora grupper av bland annat finnar, chilenare och turkar. Det gör att när man jämför Sverige nu med Sverige förr så är det inte så att man jämför med ett homogent Sverige utan med ett Sverige som redan hade börjat drabbas av invandringsbrottslighet.


Någon gång kommer kanske en vitbok om hur det VERKLIGEN gick till. Jag har själv börjat sätta mig in i hur det gick till när USA blev ett invandringsland mellan 1880-1924 och det var verkligen kaos. I dagens vänstermedia och filmer osv så vill amerikaner få det att framstå som att invandringen berikade USA, punkt. Man ignorerar alla invandrade terrorister, såsom de italienska anarkister som sprängde Wall Street 1920 och orsakade 38 människors död, den organiserade kriminaliteten som förutom kriminalitet orsakat stora ekonomiska kostnader. Maffian ägde exempelvis flera industrier, såsom spelbranschen och boxningsvärlden till 1970-talet tror jag, och konstruktionsbranschen och sopåkningen i New York styrde de till in på 1990-talet. Det är bara början på alla problem som invandringen till USA ställde till med. Det var inte irrationellt att Ku Klux Klan växte från tio tusen till 3 miljoner medlemmar mellan 1920 och 1924. Men i dagens vänsterliberala samhälle så beskrivs allt detta som utslag av "fobi".


Det finns liksom den här bilden av att invandraren är Tiny Tim, eller om man ska kalla honom Lille Ahmed. Lille Ahmed är en rädd liten pojke som blir mobbad av alla svenskar och känner att han aldrig passar in. I Sverige har bland annat Jonas Hassen Khemiri kommit att utgöra grundtypen av denna slags "stackars pojke" invandrare som anser att han ständigt blir trakasserad av polisen, till skillnad från sina svenska vänner, och som anser att det svenska samhället är fruktansvärt genomsyrat av rasism överallt, hela tiden. Khemeris texter och filmen som byggde på en av hans böcker används flitigt i skolor när man talar om integrationsproblem. Khemeri som gick på en av Stockholms mest populära gymnasieskolor. Var han bor nu verkar vara skyddat men min gissning är att han bor på en exklusiv adress. Hans företag gjorde åtminstone ett rörelseresultat på 1,6 miljoner kronor förra året. Han får nog betraktas som så priviligierad som man kan vara - vilket gör att han har möjlighet att gråta ut över att han några gånger i sin ungdom blivit stoppad av polisen.


Ja, det kan nog vara så att om man ser "utländsk" ut så stoppas man lite oftare. Varför det är så vet vi alla, men vi måste låtsas att det beror på att polisen av ologiska orsaker är rasister. Om det nu verkligen vore så, skulle man inte kunna avskeda alla rasistiska poliser och ersätta dem med goda miljöpartister och vänsterpartister? Eller varför är just polisen så full av "rasister"? Visst är det konstigt ??!?!?!


Ett annan sådant här priviligierat snyftbart är Negra Efendic, kvinnan som på egen hand driver en snyftkampanj i SVD för att få arfghanska "flyktingbarn" utan asylskäl att stanna i Sverige. Pga henne slutade jag läsa SVD. Med boken "Jag var precis som du" fick hon 2016 stora journalistpriset, ett genompolitiserat pris utdelat av DN till den som är bra på att motverka rasism och som har bäst värderingar (se exempelvis mitt inlägg om den än mer vidriga Lena Sundström).  Negra har även fått Wendelapriset 2014 för reportaget Eko av hat om den rasism och nazism hon mötte som ung flicka i skolan i Huskvarna.


”Jag önskar också att min inre Zlatan varit med mig den där gången utanför pappersåtervinningen i ett bostadsrättsområde på Lidingö då en okänd tant frågade vem jag städar hos.”

- Negra Efendic (https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/910618?programid=2071)


Ska jag tycka synd om någon som står utanför sin femmiljonerslägenhet i Lidingö (nej jag vet inte vad bostäder kostar där, jag brukar underskatta deras värde) och får frågan från en gammal tant vem hon städar hos? Det är är lyxproblem hos lyxmänniskor.


Trots alla gruppvåldtäkter och bilbomber... men det som är förjävligt PÅ RIKTIGT för den svenska medieeliten är att få en fråga från en gammal dam vem hon städar hos. Negra får säkert styrke-ryggdunkar nu hos sina vänner i de vita förorterna, såsom Malena Ernman och Henrik Schyfert. De har nog aldrig hört något värre.


Okej seriöst, vad är detta för människor som fick utstå så mycket hat ?! Hur lyckades de hitta orter där rasismen var så stark ??! Alla skolor jag gått i från 1988 till år 2000 cirka hade en stor mångfald. Faktum är att jag aldrig ens hörde talas om någon konkret rasism en enda gång, och då talar vi om tusentals elever. JA det förekommer såklart att barn var arga på varandra och kastade glåpord, och mobbning har alltid förekommit, men JAG hörde aldrig talas om något enda fall när någon blev mobbad pga sin bakgrund. De barn jag vet som blev mobbade hade av någon anledning alltid svensk bakgrund. Jag kan erkänna att jag ibland själv var delaktig i mobbningen, något jag såklart i efterhand är ledsen för.


Inte fan mobbade man blattarna. De hade ju en hel familj med kusiner och annat i släptåg. Däremot kunde de ge sig på vem som helst, och gjorde det också. Om någon sa något tillbaka kunde det bli en snyftartikel i tidningen. Detta från gangstrar som i princip styrde skolan. Tidningarna och det svenska etablissemanget är helt enkelt för fega. De är för fega för att ifrågasätta lögner, de är för fega för att stå emot hot och angrepp, de vill inte ens låta polis och domstolar göra det. Man delar hellre ut priser, pengar och specialförmåner till de här barnen och ungdomarna som inte gör annat än att förstöra för alla andra.


Bor man i ett land eller ett skämt, egentligen?


Angående bosnier så fanns det många från de jugoslaviska länderna i de skolor jag gick. Makedoner (eller barn till dem), bosnier, serber, kroater. De passade bra in och jag var vän med flera av dem. En del har jag inte träffat på länge men min syster skickar hälsningar från dem. Varför skulle någon vara rasistisk mot dem? Hade ala utlänningar varit som dem så hade det inte funnits någon rasism i Sverige.


SÅ VEM FAN BESKRIVER MIN VERKLIGHET !? Jag som varken är homosexuell eller mörkhårig eller har ett arabiskt namn.


Så i all fall, jag kände att enough is enough och att vi MÅSTE börja värna svenska liv också. Exempelvis alla de påhopp som blattar har gjort på mig. Jag ser nästan som ett av mina livsmål att ge tillbaka eller åtminstone få upprättelse för det jag fick utstå som barn. Det har tagit mig lite tid att börja inse att det inte var mitt fel, utan att de här blattarna helt enkelt är mycket dåliga människor och att vi inte ska bli vän med dem utan undvika och bekämpa dem och deras hat. Hatar de oss så hatar vi dem. Och vi ska inte ge någon pardon.


Nu har man äntligen börjat tala om så kallade förnedringsrån, alltså rån som utlänningar gör mot svenskar i syfte att förnedra dem. Det är förstås inget nytt, men skillnaden är att traditionella medier aldrig vågat eller velat skriva om det, och då blir det liksom ingen folkstorm.


Jag vet inte om min avatar med "Swedish lives matter" har spelat någon roll, men jag tror faktiskt att denna typ av memer sätter ett visst tankesätt i folks huvuden. De påminns då och då när de läser något jag skrivit om att svenska liv också spelar roll. Det är svårt att skydda sig från den typen av propaganda, tror jag.


Egentligen är det så absurt att svenskar blir mördade, rånade, pissade på (bokstavligen), men i DNs och SVTs fantasivärld ska vi tycka synd om journalisten Negra Efendic, som har ett toppjobb på SVD och kanske bor i en villa på Lidingö, för att någon tant frågade var hon städade.

Av allasolikavarde - 17 februari 2020 23:36

Jag har inte bloggat så mycket eftersom jag håller på att skriva en bok. Kanske lyckas jag nå ut genom den - det är åtminstone värt ett försök. På sociala medier blir man nedtystad och avstängd och medierna är för hårt styrda för att man ska kunna få in några av sina åsikter där.


Jag tror inte att folk förstår hur mycket vi är begränsade i vad vi får lov att säga, och jag skulle säga att det specifikt är i rasfrågan som vi är hårt begränsade i att få säga sådant som faktiskt är vetenskapligt sant samtidigt som det är politiskt viktigt. Vi är lika begränsade som de var i Sovjet. Andra frågor där man inte får säga sanningar är inom feminism och HBTQ.


Men jag börjar ändå misströsta. Jag debatterar en del på Flashback men trådar verkar alltid urarta till att börja hata judar. Det blir liksom "Massinvandring är dålig. Och därför måste vi kasta ut judarna ur Sverige för Förintelsen är en lögn." Jag vet inte varför svenskar ägnar sig åt sådana bisarra tankevurpor som dessutom är helt meningslösa och aldrig kan leda till något bra. Tragiskt är ordet.


Sen har vi alla trådar där folk ska skryta om sina inkomster och förklara att inkomster under 30k är låginkomstjobb. Person efter person ska skryta om sin höga lön. Visst, medianlönen i Sverige ligger strax över 30k. Men det visar ju liksom mentaliteten när det är så viktigt att skryta om sin höga lön.


Sen har vi alla som ägnar sig åt att skrika "samhällskollaps". Om någon 95-åring dog för att de inte fick rätt vård så är det SAMHÄLLSKOLLAPS.


Det mest bisarra är alla som kräver att samhället minsann ska fixa allt. Jag tänker ofta på Facebookinlägget som spreds runt där en man beklagade sig över att socialtjänsten inte hjälpte hans alkoholiserade granne, som till slut dog. Ingen verkar ha tänkt på att mannen kanske själv kunde gjort något för sin granne. Den tanken verkar inte finnas hos svenskar. Staten måste göra allt. Folk tjänar 40k+ men kan inte göra något för att hjälpa sin granne. Ordet "solidaritet" verkar inte betyda något - i bästa fall att man gör en gråtsmiley på Facebookinlägget.


Det är som att jag som bor i en lägenhet och inte har körkort därför har så svårt att bli av med skräp. Jag kan inte ens bli av med en brödrost. Trots att sopstationen ligger fem minuter bort kan jag inte kasta den där eftersom jag inte har bil och körkort. Ett tag fick jag hjälp av en granne vars föräldrar kom från Brasilien. Jag hjälpte honom också med olika saker. Vi bar upp möbler och så vidare. Inga problem - man ringde och bad om hjälp och så hjälpte man till. Med svenskar fungerar det inte så. Nu finns det en App där man kan betala någon för att hämta skräp så vi samlade ihop saker på vinden och la ut en annons på 400 kr och sen kom det någon och hämtade det. Men det kan jag inte göra i min egen lägenhet.


Jag kan inte hjälpa att tänka på den texten någon har i sin Flashbacksignatur: "Arne Anka: Ibland undrar man om man lever i ett land eller ett skämt."

Nyligen gick ett program på SVT som handlade om hur Sydafrikas politik blev kuppat, Att stjäla ett land hette programmet. Sydafrikaner går man ur huse för att protestera och demonstrera, eller för att motdemonstera. Svarta ofta gör det. Jag hörde en svart polis säga i Rubin Report att han själv sett hur svarta går ut och demonstrerar mot polisvåld även om det är en man som skjutit en polis och sedan själv blir skjuten. "Sant eller falskt, rätt eller fel. Vi svarta går ut och demonsterar."


Och vad gör svenskar? De skryter om hur mycket pengar de tjänar, sen går de och skriver något anonymt på nätet. Sen fortsätter de rösta för "allas lika värde" och hittar något sätt att rationalisera att invandring nog ändå är bra förutsatt vi bekämpar rasismen. 


Jag tror det är bristen på solidaritet mellan människor som jag stör mig mest på. Har man inte det så har man nog inget land utan bara ett skämt. Om alla människor är som främlingar för varandra. För några år sedan var jag exempelvis väldigt sjuk med feber men behövde gå ut och posta ett brev. Jag ringde på den enda grannen jag kände, en kvinna som verkat trevligt och frågade om hon kunde hjälpa mig köra de 100 meter till närmaste brevlåda. Nej hon hade inte tid. Jag fick gå dit och tillbaka vilket tog mig minst 30 minuter för jag var så sjuk. Så är det - folk är vänliga så länge det inte spelar något roll. När man väl behöver deras hjälp ställer de inte upp. Då får man boka tid.


Det är möjligt det kan vara något genetiskt, även om jag inte tycker man ska dra alltför stora växlar på det genetiska eftersom människor är så formbara. Men trots allt positivt svenskar utvecklar och trots deras utvecklade intellekt så har de väldigt svårt att connecta med andra. Man är nöjd så länge alla sköter sitt. Därav kommer konsensuskulturen: alla ska vara småvänner med varandra men inget går djupare än att man helt enkelt ska hålla med varandra. Få vågar uttrycka några egentliga åsikter, utan det blir mest klyschor. Faktum är att det är denna klyscha-mentalitet som gjorde att jag inte kunde stå ut på svenska arbetsplatser utan började jobba hemifrån. Svenskarna har väl uppfunnit något ord för det också, typ "social fobi" eller "asperger". Lyckligtvis är jag stark och smart nog att veta att inga av de symptom stämmer in på mig. Vad jag hatar är helt enkelt den svenska konsensuskulturen. Andra kulturer fungerar jag jättebra tillsammans med. Svenskar kan inte föreställa sig att livet kan vara annorlunda. Man ser sig som toleranta för att man tar in en massa mörkhyade men de är bara välkomna så länge de har exakta samma toleranta åsikter som etniska svenskar, samma tillgjorda skratt, samma sätt att låtsas att man bryr sig om jämlikhet.


Faktiskt kan jag förstå varför just Sverige behöver feminism. Svenska män är helt enkelt så avskärmade från mänskliga känslor att de behöver staten att tala om för män hur de ska agera mot kvinnor. Detta har jag lärt mig genom att se alla de där eländiga komedia och drama-serierna och -filmer som i Sverige alltid ska handla om relationsproblem och folk som inte kan kommunicera. På den punkten får man nog säga att svenskar är som barn, eftersom man kan ha två vuxna människor i en relation som inte kan prata med varandra om NÅGOT annat än ytliga klyschor.


Det verkar som att svenskar har sådant behov av att upprätthålla självbilden av dem själva som oerhört utvecklade, och därför kan de inte acceptera att det faktiskt är DE SJÄLVA som velat ha massinvandring. Därför skyller de på att det var judarnas fel.


Jag har faktiskt sagt upp min prenumeration på Nya Tider för jag märkte att de använder lite av samma tänk som förintelseförnekarna gör. Jag orkar bara inte med det barnsliga konspirationstänket. Nya Tider kör hårt på Soros-myten, och på att EU är en del av Kalergiplanen. Om Kalergiplanen säger Wikipedia:


The Kalergi Plan (Italian: Piano Kalergi), or sometimes called the Coudenhove-Kalergi Conspiracy,[1] is a far-right,[2] anti-semitic, white nationalist conspiracy theory,[3] which states that a plot to mix white Europeans with other races via immigration was constructed by Austrian-Japanese politician Richard von Coudenhove-Kalergi and promoted in aristocratic European social circles.[4]

https://en.wikipedia.org/wiki/Kalergi_Plan


Bakom alla de här konspirationsidéerna ligger faktiskt en tro på att judarna styr världen. Det är det jag lärt mig när jag debatterat med förintelseförnekare på Flashback. Att Nya Tider aldrig nämner judar beror på att de vet att det skulle skada deras trovärdighet, så därför talar de istället om Kalergiplanen, Soros och andra människor som råkar vara judar. Bakom varje antisemitisk konspiration finns även tron på att Förintelsen antingen inte ägt rum eller är kraftigt överdriven. Alla de där idéerna hänger samman.


Själv är jag bara intresserad av det som är bevisbart. T.ex finns det mycket att undersöka i rasfrågan, alltså frågan om hur mycket genetik spelar roll och då särskilt vad gäller skillnad mellan svarta och vita, där jag senaste tiden följt en del Youtubers som American Renaissance och The Alternative Hypothesis som drivs av män som pekar på fakta (särskilt den förstnämnda är bra på det). Så, de kanalerna kan jag rekommendera.


Judesnacket orkar jag inte med. Det är därför jag blir så matt över hur debatterna på Flashback verkar ha degraderat, där en förvånande mängd skribenter ska "informera" om att man det är omöjligt få in en massa folk i gaskamrar, osv. Var är alla de som hävdar att det är viktigt att ifrågasätta lögner? Trådar spyrs fulla med anti-judiskt dravel och ingen verkar ha något emot det. För mig så är det bara andra sidan av den svenska bristen på sammanhållning och fokus på de riktiga problemen. Antingen så ignorerar svenskar de långsiktiga problemen med massinvandringen genom att säga att pizza är gott, eller också så ser man allt som en judisk konspiration och ska kämpa till döden för nationen (säger de).


Problemet är att det som de svenska nationalisterna kämpar för är i hög utsträckning dåliga eller meningslösa saker, såsom röda stugor med vita knutar eller någon absurd vikingamyt. Motståndet mot massinvandring bör totalt avskilja sig från vikingarock som Ultima Thule och nationalism som Karl XII, kampen för att behålla negerbollen, sillamackan och så vidare. Men det förstår de inte. Sverige kommer gradvis att sänkas av den lågkompetenta invandringen och dess klanmentalitet allt medan nationalisterna kämpar för sin sillamacka eller mot judarna. Ja man undrar om man lever i ett land eller ett skämt.


Jag ska nog kämpa vidare i alla fall för det finns inte så mycket annat göra. Men det är frustrerande när man varje dag kan se lögner och vinklingar på TV och man ser hur detta skapar en mentalitet som på sikt kommer att driva Sverige helt åt helvete. Det är nämligen inte så att alla människor är "lika", och när Sveriges minoriteter (araber, svarta, osv) närmar sig de 20-25% jag nämnde i mitt förra inlägg så kommer det bli svårt att ha en välfungerande demokrati. Det jag stör mig på är att folk som mig sitter här liksom folk satt i Tyskland 1935 och visste vad som skulle hända, men det fanns ABSOLUT INGET de kunde göra... De som opponerade sig blev helt enkelt utrensade.


Vad kan man göra i Sverige? Man kan inte mobilisera motstånd eftersom det enda svenskar kan mobilisera sig för är när de ska visa sig toleranta - något som knappast kan kallas gemenskap för alla går där bara en och en och godhetssignallerar. Man kan inte skriva på sociala medier för då blir man avstängd. Man kan inte prata med vänner och bekanta för de håller inte med en. Man får helt enkelt luta sig tillbaka och se på hur lögnerna varje dag skapar grogrunden för att splittra Sverige. Ibland skriver jag arga mejl till journalister och andra makthavare, såsom reklammakare. Jag tror de bara avfärdar det som "hat" från "rasister och nazister". De tänker inte djupare än så. En vacker dag skickar de polisen på en och sen är det slut med det också. Och inget har man åstadkommit.


Jag tror jag hade haft potential att bli något om jag hade haft rätt åsikter i rätt period. På 1960-talet delade de unga ut flygblad för att upplysa människor om bland annat Vietnamkriget. Det visar ju att det går. Idag gör de unga - inget. Nordisk Ungdom och NMR är för extrema och ingen orkar lyssna på deras budskap. Budskap ska enbart informera, inte agitera. Varför förstår inte den svenska nyhögern detta? "Svenska flickor: knulla inte negrer - du får AIDS", som Sverigedemokraterna en gång spred på flygblad, är ett jättedåligt budskap.


1970-talet var en bra tid att vara radikal. Då kunde man få ut vilket budskap som helst. Jag hade nog varit maoist eller något liknande för det var trenden, och på den tiden hade kommunismen ännu inte blivit motbevisad. Att vara kommunist idag är ju knappast att säga något revolutionerande. 


Tänk dig att man på 1970-talet kunde tänka ut de mest absurda och extrema åsikter, och så fick man dem tryckta i någon tidning (ofta kortlivad). Göra revolution och kasta borgarna i sjön? Visst, det låter kul. Avskaffan skolan? Ja, absolut.


Jämför med tidsandan idag. Tycker man att abortgränsen skulle kunna sänkas lite så är man kvinnohatare och blir omedelbart nedtystad. Är man motståndare till homosexuella så kallade "äktenskap" är man homofob. Och så vidare. Alltsammans styrt av ett system bestående av medier, sociala medier, företag, etablissemang, politiker, proffstyckare, stå-up-komiker, skolan, universiteten, SVT/SR, och så vidare. Kanaler som styr orden i sådan grad att folk inte ens kan TÄNKA TANKEN att homosexuella äktenskap kan vara något fel eller att "jämställdhet" inte nödvändigtvis är något positivt i sig. Kan man inte tänka det kan man såklart inte formulera argument kring det. Och nyhögern är för korkad för att kritisera systemet. Så länge de får sitta och mumla att invandringen har varit för hög så är de nöjda.

Av allasolikavarde - 30 januari 2020 19:40

I den ständiga debatten om hur stor en minoritetsåsikt måste vara för att den ska dominera, är det ledande budet just nu 25%.


Published this week in Science, the paper describes an online experiment in which researchers sought to determine what percentage of total population a minority needs to reach the critical mass necessary to reverse a majority viewpoint. The tipping point, they found, is just 25 percent. At and slightly above that level, contrarians were able to “convert” anywhere from 72 to 100 percent of the population of their respective groups.


"this is about a minority trying to change the status quo, and succeeding by being unrelenting. By committing to a new behavior, they repeatedly expose others to that new behavior until they start to copy it."

https://www.scientificamerican.com/article/the-25-revolution-how-big-does-a-minority-have-to-be-to-reshape-society/


Som bekant börjar SD närma sig 25% i opinionen. Nu är det inte riktigt samma sak men det finns ändå mycket gemensamt. SD börjar bli rumsrena att säga att man röstar på. Man kan se SD-positiva åsikter på webforum och Facebook och man kan känna att dessa numer har vind i seglen. Man kan inte längre bli tystad, för de SD-positiva är för många - åtminstone online.


I Malmö där jag bor är det däremot annorlunda. Jag har försökt göra lite småaktioner men det är meningslöst eftersom man vet att man helt enkelt blir ignorerad eller nertystad. När artisten Timbuktu ska tala på Malmö Stadsbibliotek funderade jag på att gå dit med en skylt som säger "SD #1 :-D", men faktum är att det vore meningslöst. "Vi", alltså folk som håller med mig, är en för liten grupp. Man känner det överallt i Malmö. Det går inte att sympatisera med Israel till exempel.


Den här regeln gör också att även de som har invandringskritiska åsikter "lär sig" att vara tysta. Det finns helt enkelt ingen sympati för den typen av åsikter i Malmö. I andra orter är det kanske på andra sätt. Det kanske även kan vara på andra sätt på enskilda företag och arbetsplatser eller andra grupper, men som helhet finns det ingen poäng att uttrycka "fel" åsikter i Malmö. Man kan helt enkelt inte påverka. Det är inte lönt skriva till lokala journalister och politiker för de bara rycker på axlarna.


Det är också därför Malmös utveckling oundvikligen går ut på att ge bidrag till invandrare och ta särskild "hänsyn" till bland annat muslimer. De är en såpass stor grupp på 25-50% av befolkningen att det som kallas tipping point har uppnåtts och kommer inte att återgå till hur det var förr. Vindarna blåser i den vänsterliberala riktning som går ut på att dela ut bidrag och tycka synd om människor som är "utsatta" och det finns inget man kan göra för att ändra på det.


Tidningen är sådan (den enda som finns är Sydsvenskan), allt är sådant.

Det måste ha varit så här folk kände i Nazityskland: de såg vad som skulle ske men kunde inte göra något för att förändra det.

I Sverige som helhet blåser det högervindar, sägs det, men när väl den demografiska förändringen blir som i Malmö så kommer det inte att kunna blåsa högervindar längre. Så är det, helt enkelt. Om det är bra eller dåligt är en annan fråga. Invandringsförespråkarna har åtminstone fått den värld de önskat sig: ett härligt mångkulturellt samhälle. Det har väl dock visat sig att man inte har så mycket utbyte av de flesta, vilket troligen beror på att de flesta som flyttat till Malmö är lågintelligenta och lågkompetenta, eller så är de vänsterblivna som saknar rationellt tänkande.


Svenskar får ändå skylla sig själva att de lät detta hända. De som var motståndare var alltför extrema i sin kritik och hade ofta kopplingar till nazism och främlingshat (såsom att sätta upp lappar där det stod "Du får AIDS av negrer"). Antingen var svenskar för mesiga eller för hatiska. Fortfarande idag är den vettiga diskussionen alltför liten och är polariserad i en grupp som typ säger "ut med dem" och en grupp som tycker all invandring är jättebra.

Av allasolikavarde - 3 december 2019 18:35

"Detransition" är ett ord som man kanske måste börja lära sig. Det syftar på folk som bytt kön ("korrigerat") och sen har "korrigerat" tillbaka.


Som jag tidigare har skrivit så tar den här trans-rörelsen död på yttrandefrihet. Det här med att att ett könsbyte kallas för "korrigering" är ett exempel. Om en person byter kön och sedan byter tillbaka, måste man då säga att de har bytt kön och sedan korrigerat det? Eller att de korrigerat sitt kön och sedan omkorrigerat det? Vad man än säger så riskerar man att kallas för en hatare eller transfob. Det är faktiskt nästan omöjligt att inte kallas för en transfob.


Ateist-youtubern Rationality Rules, som gör videor han anser är baserad på rationalism och ateist, har nyligen blivit bannad av transgrupper som kallar honom transfobisk. Detta trots att han gjort videos som stöttar transgrupper och har till och med hälsat på sådana grupper. Men han sa någon som på något sätt gick emot det man får säga inom transrörelserna och så blev han utsedd till transfob, vilket bland annat resulterat i att han inte längre får hålla föredrag i vissa organisationer.


Här är videon där han förklarar "I’ve Been Denounced by the ACA (Atheist Community of Austin)":

Tydligen var det Atheist Community of America som tagit avstånd från denne youtubern, pga... transfobi.   


 


Vad sa han som är så transfobiskt? Det spelar inte så stor roll för allt möjligt kan vara transfobiskt. Jag tror att han sa att de som bytt kön till kvinna bör inte få tävla tillsammans med personer som blivit födda till kvinnor. Detta är förstås en helt rationell åsikt som är lätt att försvara ut ett rationellt perspektiv, men transrörelsen har aldrig varit rationell.


Det är häpnadsväckande att de först drar feministrörelsen så långt de kan, en rörelse som är baserad på det ologiska att "kvinnor är lika bra som män på allt, utom om kvinnor är bättre". Det är förstås ett ologiskt och orimligt påstående för en tänkande person, men sådan är feminismen. (man kan ju inte hjälpa att fundera över kvinnors intellekt när de på allvar lägger fram detta som en vetenskap, dessutom gör de det med påståendet om att det handlar om - jämlikhet)


Nej jag ogillar inte kvinnor. Jag ser kvinnors stöd som viktigare än mäns stöd, och uppskattar när kvinnor ger mig sitt stöd eller sin uppskattning. Men jag gör det just för att jag anser att kvinnor och män är olika. Därför måste vi också behandla kvinnor lite annorlunda än män.


Exempelvis bör man, när man chattar med kvinnor, använda smileys, eftersom kvinnor alltid behöver koppla det man säger till ett känslotillstånd. Det borde ju inte vara så kontroversiellt att säga en sådan sak, men i feminismens värld ska man antingen använda smiliey till alla man talar med, eller till ingen. Och om man ska använda det till alla, men inte gör det när man chattar med exempelvis killkompisar, så beror det på att man är sexist, eller att man blivit lurad av patriarkatet att behandla män på ett sämre sätt än kvinnor. Att det faktiskt kan finnas biologiskt tingade skillnader mellan män och kvinnor är omöjligt för feminismen att acceptera.


Samtidigt som de driver könsjämlikhet och rasjämlikhet (som är lika mycket en lögn, men mer om det snart) så kom de på att homosexuella också måste ha mer jämlikhet. Sedan kom de på att det finns allt fler sexualiteter (utom pedofili, som de inte vill se som en sexualitet utan som en störning) som då måste få lika mycket upprättelse som homosexuella. Sedan kom de på att en del människor inte ens kan bestämma sig för vilket kön de har, och därför måste de också få jämlikhet.


I sann jämlikhetsanda har det visat sig att transmänniskor har en hög självmordsfrekvens, och då producerades lämpligt några studier som visar att om transmänniskor blir accepterade och bekräftade så mår de bra, men så snart någon är negativ mot dem så blir de deprimerade och tar livet av sig. Att själva transitionen skulle kunna orsaka det dåliga måendet får man inte tala så högt om, så i studier ser man till att koppla transmänniskors dåliga mående till transfobi. Därmed har man krattat manegen för det åsiktsförtryck som nu drar åt snaran allt hårdare. 


I den här artikeln på bloggplattformen Medium beskriver Carey Callahan hur hon/han bestämde sig för att bli man och började ta testosteron. Tydligen skriver de på ett papper om att hålla läkare och andra kuratorer och rådgivare ansvarslösa för alla eventuella problem. De här rådgivarna är tydligen väldigt transpositiva, så när någon uttrycker en vilja att transitionera så ställer de helhjärtat upp. Ingen vågar heller säga något negativt eller ifrågasättande.


Det finns ingen aktuell forskning om ångrare, och den äldre forskning som finns påstås säga att "väldigt få, i princip ingen" ångrar sig. Och därför är det inget som diskuteras.


Detta är alltså hur det år nu, år 2019. Jag talade med en transaktivist om ångrare för något år sedan, och jag nämnde någon ångrare jag själv känner till, såsom spelutvecklare Danielle Berry jag skrev om i ett tidigare inlägg (sök i bloggen), men hon intygade till mig att det var FÖRR och att nu för tiden är man mer noga med vilka som byter kön och att "i princip ingen" ångrar sig.


Jag accepterade detta, eftersom jag av princip alltid accepterar vad studier säger om jag inte har en god anledning att tro annat. Sedermera har jag också förstått att studierna faktiskt inte är pålitliga. Mediumartikeln hänvisar själv till en svensk studie och kommenterar den:


Ms Chu states our numbers are statistically small, but in reality we don’t know how many people medically transition in America each year, much less how many people detransition. The one study that tracked regret found thatout of 681 Swedes that legally changed their names and genders from 1960 to 2010, 15 of those Swedes applied to have their gender on their government documents changed back. That doesn’t tell us much about what’s happening in America these days, especially since my understanding is there were no informed consent clinics in Sweden during that time. If I was a Swede in Sweden from 1960 to 2010 I would actually not be counted as a “regretter” because I never changed my documents. I know right around two hundred detransitioners but I only know one who changed her gender legally and then changed it back. In large part detransitioners opt out of name and gender changes because the process is tedious and expensive.


Så bara 15 av 681 svenskar ändrade sin könsförändring mellan 1960 och 2010 (2,2%).Konstigt att två av dessa 15 var med i programmet Ångrarna på SVT, 2010. Nåt säger mig att det finns fler än 15...


Enligt en del som bytt tillbaka är ämnet extremt stigmatiserat i transgrupper och de som bytt tillbaka ser sig som misslyckade och talar inte om det. Kanske ställer de inte upp i studier heller.


Här en artikel från en svensk skådespelare som gjort ett könsbyte:

Jag vill börja den här artikeln med att be om ursäkt, till alla som just nu genomlever kval av ånger efter genomförd könskorrigering. 

Jag vill be om ursäkt för att jag inte har höjt min röst tidigare, om att medicinsk behandling vid upplevd könsdysfori inte alltid får den effekt som man önskar.

För några år sedan visades dokumentären ”Ångrarna” i SVT och jag kände igen mig i Orlandos historia om att vilja vara en ”vanlig tjej”, men att verkligheten efter könskorrigeringen inte blev som förväntat.  

När jag tog till orda i mina kanaler i sociala medier var det ett minerat slagfält till offentlig debatt som väntade mig. 

Jag blev snabbt anklagad för att ”förstöra för andra transpersoner” genom att ”bidra till en hetsjakt som kunde innebära att transvården drogs tillbaka för de som behövde den”.

https://www.svt.se/opinion/jag-skulle-troligtvis-inte-gora-korrigeringen-om-jag-stod-infor-samma-val-idag


Ännu ett exempel på en person som, om hon fått mer stöd och information, inte hade genomgått könsbytet.

Jag vet inte exakt när hon gjorde det, men hon (som då var en han) kom ut som bög som 16-åring, vilket alltså bör ha varit omkring 1997, året efter kom hon ut som trans, och jag gissar att ett fåtal år senare gjorde hon operationen. Alltså måste det ha varit före 2010, så då har vi hittat 3 av de 15 personer som ångrade sig mellan 1960 och 2010.... Jag gissar att vi bara genom att googla kan hitta ytterligare 10 personer, så att det endast skulle vara 15 känns ju osannolikt.


Transrörelsen krånglar också till det för feministrörelsen. Faktum är att kvinnor ofta kan tycka det är mer besvärligt med transtjejer än vad män gör, men kvinnor har fått höra att de måste vara solidariska med andra så de säger inte så mycket om det.


Det här utvecklar sig till en holy shit storm. Det finns så mycket tokigheter i det att man kan riktigt se framför sig hur man i framtiden kommer skratta åt det. Ta exempelvis män som våldtar och mördar kvinnor, sedan identifierar sig som kvinnor, sätts i ett kvinnofängelse, där de sedan... våldtar och antastar kvinnor.


Karen White, 52, admitted sexually assaulting women in female prison and raping two other women outside jail


The 52-year-old, who is currently transitioning, was sentenced yesterday for two counts of rape, two sexual assaults and one offence of wounding.

White has previous convictions for indecent assault, indecent exposure and gross indecency involving children, animal cruelty and dishonesty.

The Ministry of Justice has apologised for moving her to the women’s prison, saying that her previous offending history had not been taken into account.

Prosecutor Chris Dunn described White as an “alleged transgender female” who has used her “transgender persona to put herself in contact with vulnerable persons” whom she could then abuse.

https://www.theguardian.com/uk-news/2018/oct/11/transgender-prisoner-who-sexually-assaulted-inmates-jailed-for-life


Är det här på allvar eller satir? Jo det är på allvar. Även i Sverige har vi en kvinnomördare som sitter i fängelse och för närvarande håller på att byta kön. Ska jag låtsas att jag är en profet när jag säger att jag misstänker vi snart kommer att höra att han antastat kvinnor, och att experterna slår ut med armarna och säger: "Oj! Det hade vi inte en aaaaaning om kunde hända!"


Kim Johansson, då Kristoffer Johansson, dömdes till fängelsestraff för att ha dödat och styckat sin exflickvän Vatchareeya Bangsuan.

Nu berättar 27-åringen om sin pågående könskorrigering innanför murarna.

– Jag har bytt namn till Kim Marie Johansson. Jag har känt så här sen jag var typ fem år, säger hon till TV3 Dokumentär.

För en månad sedan fattade Kriminalvården ett beslut som öppnade dörren för att Kim Johansson ska kunna sitta i kvinnofängelse, antingen på anstalten Hinseberg eller på anstalten Ystad.

https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/kim-johansson-styckade-sitt-ex-korrigerar-sitt-kon-i-fangelset/


Jag skulle säga att denne Kim är en svårt störd person som inte kan skilja mellan liv, död, manligt och kvinnligt. Då blir resultatet sådant här. Det är inte ovanligt att seriemördare har liknande konstiga sammanblandningar av manligt, kvinnligt, liv och död. (ex. Dennis Nilsen och Jeffrey Dahmer)


Det enda jag tröstar mig med är att jag i denna fråga vet säkert att jag har rätt, vilket är ovanligt. Oftast så har man en känsla som säger att man har en poäng men det är svårt att veta exakt hur mycket. Transfrågan är dock ett typiskt fall av grupptänkande: alla måste säga en viss sak, för alternativet är inte acceptabelt.


Ett annat problem för deras ideologi är att vi lever i ett samhälle där "allt är okej om det känns okej och inte skadar någon annan". Om det visar sig att transrörelsen är ett bevis för att det inte alltid är bra att göra det som råkar kännas bra så öppnar man en låda som möjliggör kritik av annat som "känns bra".

Skapa flashcards