Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av allasolikavarde - 19 september 2019 21:52

För ett halvår sedan band jag räntan på mitt lägenhetslån till strax under 2% i 5 år. Jag vet det finns bättre räntor man kan förhandla sig till, men detta var ett slags standardavtal och jag har inte någon särskilt hög lön att förhandla med.


Olle Felten skrev denna vecka en artikel i Nya Tider om Sveriges negativa ränta. Han antyder också att förr eller senare kommer räntan att gå upp, kanske främst eftersom det inte är hållbart med negativ ränta hur länge som helst:


Flera faktorer talar alltså för att Riksbanken skall börja lyfta upp reporäntan mot noll, ungefär i linje med prognosen, kanske med en långsammare takt än vad som varit kännetecknande för Riksbankens räntejusteringar de senaste åren. Inte minst för att inte vara en av de centralbanker som driver fram en situation med negativ sparränta och allt det skulle kunna föra med sig. Då skulle Sverige verkligen bli ett experimentland på det ekonomiska planet med mycket osäker utgång.

https://www.nyatider.nu/vad-hander-med-rantan/


Nyligen diskuterade jag lite om räntan på Flashback, i en tråd som handlade om ett uttalande någon gjorde på SVT om att de som har lån har varit vinnare på den negativa räntan. Hur hänger det ihop? Jo, jag fick det förklarat för mig att om inflationen är högre än räntan så tjänar man faktiskt pengar på att ha lån!


Det är ganska vanligt på Flashback att folk råder att lån är bra att ha. Man kan investera sina pengar i något annat än att betala tillbaka sitt lån, säger de. Visst kan man det, men jag vill ändå höja några varningens finger.


Det första är att förr eller senare kommer räntan att gå upp, och det kommer bli jobbigt då om man sitter med ett stort lån, särskilt om ekonomin går ner och man kanske blir arbetslös och huspriserna sjunker. Nu om någonsin, när räntorna är låga, är det lämpligt att betala av sina lån. Att amortera när man har en ränta på 7% eller mer är svårare än när räntan är under 2%, som den effektiva räntan är nu.


Det andra är att den där börsuppgången som alla pratar om... bara är en uppgång tills den slutar vara det. Det stämmer att på 10 års sikt är aktier en bra investeringsmetod, men om man ser på en årsbasis är det inte ovanligt att börsen tappar 10% eller mer av sitt värde. Det innebär i så fall att man tappar 10% av sitt kapital på ett år.


Så sent som idag kunde vi läsa att börsen nått sitt högsta värde någonsin. Är man då ointelligent så tycker man att det är bevis för att man bör gå in i aktiemarknaden. De mer erfarna ser det däremot som en varning för att det kommer komma en nergång. Den behöver inte komma imorgon, men den kommer att komma, och troligen inom ett år.


Angående räntan så är min tanke att den kommer höjas eftersom vi annars saknar styrmedel. Det finns snart liksom inte så mycket annat göra än att höja räntan - såvida inte man vill sänka den ytterligare och se vad som händer. Men förr eller senare måste den ju höjas. Minusräntan var bara tänkt att finnas ett kort tag. Så tänker åtminstone jag. Som Felten säger så tror många ekonomer inte på någon höjning den närmaste tiden. Kanske har de rätt - men kanske har de fel. Har de rätt förlorar jag inget, eftersom min effektiva ränta ligger i nivå med den rörliga räntan. Har de fel så kan det bli väldigt dyrt om räntan plötsligt skulle höjas.


Jag tror helt enkelt att ekonomin kommer att bli skakig i Sverige inom några år, och det kommer att tvinga fram någon slags reaktion. Kanske blir det en överreaktion som leder till någon oförutsedd konsekvens. Till slut kommer de säga: "nu måste vi höja räntan!" Jag är inte säker på detta, men jag anser det finns en hyfsat stor sannolikhet för det.


Angående ekonomer så ska man inte förlita sig alltför mycket på dem. De brukar ha fel.

Nu är min plan att sitta på min 2% ränta och amortera av lånet. Om fem år har jag amorterat av en fjärdedel av mitt lån. Jag tror faktiskt jag ska öka amorteringen. När man bundit sitt lån kan man inte göra extra amorteringar, men man kan ändå amortera varje månad. Jag ringde banken och frågade hur mycket jag kunde amortera som mest per månad, och de sa 6000 kr. Så mycket kommer jag inte kunna amortera ändå.


Kanske är jag gammelmodig som tycker man ska betala av sina lån... men har folk glömt 90-talskrisen, då många svenskar satt med lån för 500 000 på hus som var värda 10 000 kr?

Nä visst nej, det är bara nazismen vi måste lära av...

Av allasolikavarde - 19 september 2019 00:06

Ursäkta om detta inlägg blir lite dåligt skrivet. Det är sent men jag ville få det gjort.


Vi har länge fått höra att rättssäkerhet är det viktigaste. Att ingen oskyldig får dömas. Men ju mer jag läst om historia och om rättsfall och domstolar och så vidare, desto mer inser jag att det är en naiv idé som våra makthavare gärna talar om, men det fungerar inte så i praktiken.


Ett berömt uttryck som finns i olika varianter och som många av oss får höra i skolan är: "Hellre släpper jag ut 20 skyldiga än sätter en oskyldig i fängelse". Citatet går till exempel tillbaka till en av USAs grundlagsfäder, den högt beläste och genialiske Benjamin Franklin:


That it is better 100 guilty Persons should escape than that one innocent Person should suffer, is a Maxim that has been long and generally approved.

https://www.bartleby.com/73/953.html


Redan Franklin ansåg alltså att påståendet hade varit "länge och generellt accepterat".


Men faktum är att rättsfall aldrig är så enkla att bedöma. Man kan läsa ett fall fram och tillbaka och omöjligt säga huruvida personen med säkerhet är skyldig eller inte.

Man kan även, lustigt nog, inse att en person med största sannolikhet begick ett brott även om bevisningen inte räckte till. Den personen blir då satt fri. Ett känt exempel är Mats Alm som mördade sin flickvän Linda Chen men inte kunde dömas för det.


"Så måste det vara i ett rättssamhälle" säger då proffstyckarna. Men nej, så behöver det faktiskt inte vara. I USA hade Alm t.ex troligen blivit dömd, eftersom man i USA döms av en jury av "vanliga män", vilket innebär att vad åklagaren behöver göra är att övertyga dessa vanliga människor om att personen är skyldig. Jag säger inte att USAs system är perfekt, men jag säger att en person som uppenbarligen är skyldig inte släpps fri förutsatt att åklagaren gör sitt jobb.


Om vi tänker oss den här maximen igen om att hellre släppa en massa skyldiga personer än att döma en oskyldig. I verkligheten kan man dock utifrån en persons bakgrund göra en bedömning kring huruvida personen bör sitta i fängelse eller inte. Huruvida de faktiskt begick brottet eller inte är faktiskt mindre viktigt.


Faktum är att domstolar i hög utsträckning omedvetet agerar efter principen "verkar han den typ som begår denna typ av brott". Även domstolar i Sverige. Vackra personer och etniska svenskar bedöms som mer trovärdiga. Då skriker någon genast "det är rasism". Men faktum är att en persons karaktär till viss del kan avläsas på deras utseende.


En plågad person har ett sammanbitet ansikte. En kriminell b--tte blänger på allt och har de där arga muslimögonen som utstrålar kallhet och hat. Terrorister brukar ha den blicken också. Det finns ingen värme i deras ögon.

Ett annat klassiskt tecken på en dålig karaktär är förvridna drag. Ett ständigt snett leende som gör att rynkorna blir sneda. Eller ett öga som ständigt är sammantryckt.


"In two experiments, subjects were able to distinguish between criminals and noncriminals by rating each photo we presented to them," said human development doctoral student Jeffrey Valla '12

"We found a small but reliable effect," Valla said. "Subjects rated the criminal photos as significantly more likely to have committed a crime than noncriminals."

http://news.cornell.edu/stories/2011/04/study-we-can-spot-criminals-photos


Att diskutera huruvida en person kan se kriminell ut är förstås känsligt, som länken också säger, för då börjar någon gnälla om rasbiologi, och i dagens vänsterliberala samhälle ska ju alla vara lika.


Nåväl, utan att gå in för mycket på just detta, är min idé att brott och straff bör baseras på vad som är viktigast för samhället. Faktum är att brott och straff redan baseras just på detta, bara det att vi luras tro att det handlar om "rättvisa". Tänker man på saken inser man dock att det finns en anledning att vissa vardagsbrott bestraffas hårt: man vill stävja andras lust att begå samma brott. Just skattebrott brukar bestraffas ovanligt hårt, utan att de vanliga tyckonomerna hoppar in och säger att "straff måste vara låga för inga studier visar att hårda straff hjälper". Nehej, men skattebrott måste ha ett högt straffvärde eftersom...?


Tyckonomer är överlag inte så smarta. De är som dresserade papegojor. Om straff är låga så går de ut och säger att straff måste vara låga, och om straff är höga så går de ut och säger att straff måste vara höga. Vad samhället än gör eller bestämmer så går de ut och säger att det är bäst så. Det är ett bekvämt jobb. Typ som att vara en astrolog och i efterhand kunna förklara hur olika händelser stod skrivna i stjärnorna.


Idén fick jag faktiskt från den tyska revolutionen. Efter revolutionen avrättades en väldig massa folk i utresningar. De flesta var helt oskyldiga. Varför skedde detta? Jo för att Stalin kände att man måste förhindra motrevolutioner.


Straff är alltså bra sätt att stävja åtminstone vissa brott. Så har det varit i alla tider.

I alla tider har man också varit tvungna att gissa sig till huruvida ett brott skedde eller inte. Ofta kände folket att någon måste bestraffas för brottet, eftersom rättvisa är så djupt rotat i vår natur, och så tog man den man trodde var skyldig.


Hur viktigt är det egentligen huruvida någon är "skyldig" eller inte? Som jag ser det är det inte så viktigt.

Ta t.ex fallet med tre afrikaner som våldtog en ung tjej i Ludvika. En i gänget var inte lika delaktig i våldtäkten som de andra, men tjejen kunde inte peka ut vem det var, och alla tre fick därför frikännas. Vad är poängen? Vem tjänar på detta? Nu har vi släppt ut tre våldtäktsmän på gatan bara för att en av dem inte var delaktig. Han var dock på platsen. Hur stor roll spelar det om han inte stoppade snoppen i henne?


Anta att vi leker med det där tankeexperimentet lite. Anta att vi har 20 IS-terrorister i ett fängelse, men vi har fått reda på att en av dem är oskyldig men vi vet inte vem. Ska vi då släppa ut alla 20 i samhället? Inte ens de mest naiva svenskarna hade gjort det. Det bevisar ju faktiskt att principen inte gäller, om det är alltför samhällsskadligt att släppa ut personerna.


Vi lever liksom inte på 1700-talet längre. Det handlar inte om huruvida det var Anders eller Kalle som blev full och slog till prästen så han ramlade i backen. Vi har riktigt farliga människor nu i samhället som vi inte borde låta springa lösa. Detta är inte folk som kan rehabilitieras eller som gjort något enstaka misstag. Det enda vi kan göra med dem är att rensa bort dem.

Av allasolikavarde - 18 september 2019 22:03

Citerar: https://en.wikipedia.org/wiki/Island_tameness


Island tameness is the tendency of many populations and species of animals living on isolated islands to lose their wariness of potential predators, particularly of large animals. The term is partly synonymous with ecological naďvete, which also has a wider meaning referring to the loss of defensive behaviors and adaptations needed to deal with these "new" predators.


Charles Darwin believed that escape behavior evolved to be lower where predators were rare or absent on remote islands because unnecessary escape responses are costly in terms of time and energy.


Först en shoutout till Darwin.  En gång var han en förgrundsgestalt för intellektuella som bekämpade religionen (ofta vänsterliberaler). Numer vill vänsterliberaler inte diskutera honom alltför mycket, eftersom hans idéer bland annat innebär att det sannolikt finns genetiskt utvecklade könsskillnader och genetiska skillnader mellan grupper på olika platser i världen. Vänsterliberaler anser ju att "alla är lika".


Darwin var mycket smart och man kan läsa hans böcker än idag. De citeras faktiskt av vetenskapsmän. Darwin är en av få 1800-talsvetenskapsmän som citeras än idag. (Marx räknas inte för han var inte vetenskapsman)


Vad som gjorde Darwin så stor var att han läste väldigt mycket och observerade och tänkte, och sedan utan skygglappar skrev ner det han observerade. Om det innebar att evolutionen ersatte kreationismen så fick det vara så. Idag skulle det innebära att både feminismen och i viss mån "allas lika värde" och antirasismen har fel, vilket inte skulle bekymra Darwin.


Nåväl. Vad detta inlägg handlar om är det som på engelska kallas "island tameness". Det syftar på att djur som lever på öar utan rovdjur tenderar att förlora sin rädsla för vilda djur. Här ett foto på några fåglar i Galapagosöarna:


 

Galapagos har inga rovdjur och djuren där är ovanligt tama. Detta observerade för övrigt Darwin när han var där.


Att djuren avvecklar sin rädsla kan vara lite svårt förstå. I naturprogram på TV och tidskrifter förklaras det ungefär som om djuren medvetet gör sig av med ett beteende eller att det sker genom någon magisk kraft. Ungefär som att ifall jag är överviktig så blir mitt barn också överviktigt - att ifall en fågel blir rädd för en hund så blir fågelungarna det också.


I själva verket säger evolutionsteorin något mycket enklare: de djur som blir uppätna sprider inte sina gener, medan de djur som inte blir uppätna sprider sina gener. En annan intressant aspekt som jag läste i en av Dawkins böcker (ej Darwin, utan Richard Dawkins) är att en individ behöver inte kunna flyga från alla rovdjur för att överleva. Det räcker att individen är snabbare än andra individer i gruppen, för då kommer rovdjuret att ta de andra individerna först och främst, vilket gör att den snabbare individen kommer undan. På så vis utvecklas arten. Det är alltså inte så att individer i sig utvecklas.


Åtminstone inte enligt den klassiska evolutionsteorin. Viss nyare forskning visar att man faktiskt kan ärva egenskaper från sina föräldrar som de själva utvecklade under sin livstid (t.ex. allergier), men hur detta går till tror jag inte vetenskapen har någon förklaring på än.


Hur som helst. Det är inte så svårt att förstå varför djurarter utvecklar ett flyktbeteende mot farliga djur. Vad man kanske kan fråga sig är varför djurarter utvecklar bort sin rädsla för farliga djur. Darwin tänkte sig alltså, som jag citerade ovan, att det tar energi att ha ett flyktbeteende.


Det är egentligen inte så svårt att förstå. Det räcker att man observerar fåglar omkring sig på sommaren, såsom sparvar eller duvor. Särskilt i myllrande storstäder så tenderar de att vara orädda, och snabbt flyga in mellan benen i jakt på någon smula. Om vi antar att beteendet är genetiskt (det kan ju vara så att de lär av varandra, men vi ignorerar den aspekten just nu) så kan man lätt dra slutsatsen att de orädda fåglarna är de som får tag på maten först. Därmed har de bättre chans överleva. De mer räddhågsna fåglarna närmar sig mer försiktigt. Några steg fram och några tillbaka. Hela tiden observanta på vad som händer.


I myllrande storstäder så måste djuren vara orädda för att få tag på mat. I en småstad kan de leta genom papperskorgar när människor är borta, men det är svårt i t.ex St Markusplatsen i Venedig.


 

De mest orädda fåglarna är de som tar maten från kvinnan här.

Vart vill jag nu komma med detta?


Jo jag tänker på människor. Människogrupper som lever utan att ha några fiender blir nog lite avtrubbade. De blir naiva och tror att alla är goda. Ungefär som med fåglarna på Galapagos som går fram till nykomlingar för att sniffa på dem. Vi är också övertygade om att främlingar som kommer till Sverige är vänliga. Låt oss skaka hand och dansa. Om vi får ett fientligt bemötande så antar vi att vi blivit missförstådda i våra goda intentioner. Så snart främlingen förstår hur välmenande vi är så kommer de strax att bli våra vänner!


Det är en slags avsaknad av försvarsmekanismer vi ser! Jag tror dock inte det är genetiskt hos svenskar. Bland människor spelar kultur en viktig roll. Att det inte är genetiskt kan bevisas av att etablissemanget är fanatiskt rädda för ryssen.


Det kan dock vara delvis genetiskt så att svenskar är lite naiva. Att vara "blåögd" är ett gammalt uttryck för en lättlurad person som kan beläggas i både äldre tyska. Blondinskämt är likaledes belagda tillbaka till 1700-talet.


Man kan fråga sig hur det kommer sig att vi blivit så avtrubbade för faror. Har vi haft någon nytta av det?

Man kan tänka sig är att ett samhälle där man betraktar folk omkring sig som suspekta gör det svårare att samarbeta. Samtidigt så undviker man förstås att luras. Araber är traditionellt ett handelsfolk, och som sådant kan man tänka sig att det var av yttersta vikt att undvika bli lurad, samtidigt som man kunde dra nytta av att lura andra. Den som läser om bilannonser på Blocket kan förstå vad jag menar.


I ett jordbrukssamhälle som det svenska lider däremot hela gruppen om en individ börjar göra sitt eget race. Att lura andra gör inte någon nytta för en jordbrukare eftersom skörd i sig inte har något värde. ("hästhandlare" blev däremot ett nedsättande uttryck på folk man inte kunde lita på)


En annan intressant aspekt jag funderar över är att man som svensk kanske ständigt siktar efter att ett slags harmoni, eller lycka, ska infinna sig i interaktionen med andra. Det känns helt enkelt bra att vara, ungefär som en bebis som tycker att så länge han är glad så är allt bra, och är han ledsen är allt dåligt. Det är det jag tänker mig är grunden till ett svenska snällhetsvurmandet: det känns bra.


Typ så här.

Sådär, nu vet du allt du behöver om svenskhet.

Av allasolikavarde - 14 september 2019 23:39

Jag har inte skrivit så mycket eftersom jag ägnat mer tid åt att läsa senaste veckorna. Bland annat historia. Vad detta utmynnat i kommer jag skriva om i framtiden.


Bara för att nämna några intressanta lärdomar jag gjort:

* Den stora folkvandringens tid. Det var då när olika germanska stammar - även några skandinaviska - vandrade ner mot Rom. Efter strider mot romarna, samt med bland annat hunnerna - ett folkslag med mongoliskt ursprung som inte lämnat några spår - så fick en del folk lov att bosätta sig i det som idag är norra Italien. Tanken var att dessa stammar kunde bli till romerska medborgare och soldater, eftersom Rom behövde fler skattebetalare. Till slut blev stammarna dock trötta på att styras under Rom och invaderade huvudstaden och plundrade den på 300-talet. Därmed slutade Romarrikets storhetsperiod, men det Östromerska riket levde kvar i form av Bysan under ytterligare omkring 1000 år.

Bysans rike hade länge ett dåligt rykte i väst och därför läser vi inte så mycket om det i "vår" historia. De bröt nämligen med den romersk katolska kyrkan över några småsaker, och de två grupperna bannlyste varandra i ännu en sådan schism som är typisk för kristendomen.  Först nu i modern tid har en del islamkritiker och andra fått idén om att europeisk historia var en kamp mellan kristna och muslimer.


* Det osmanska riket inleddes möjligen med att några av turkarna kämpade som legosoldater för europeiska härar. De kan då ha skapat småstater i Europa, för det fanns många sådana. Osmanerna, som var muslimer, var dock inte enhetligt en sådan fiende som det beskrivs av islamkritiker idag. De samarbetade bland annat ett tag med en ungersk protestantisk grupp mot Habsburgarna som var katoliker. Man slås av att historien visar oss att kristna ständigt är mer intoleranta än muslimer är. Om vi ska "lära av historien" så är det i så fall att det är sannolikt att Europa till slut kastar ut "rasfrämlingar" och skapar homogena stater, för det så historian sett ut tills dess att de lyckades med sina önskemål efter andra världskrigets slut, då Europa för kanske första gången hade homogena och konfliktfria stater.


Det intressanta med det osmanska riket var att det egentligen var dömt att gå under, av samma orsak som det romerska. (jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om varför det romerska föll) Osmanerna tog allt mer land, men behövde betala soldater. Ju mer land man tog, desto mer utsatt blev man för angrepp, både i Europa, Afrika och Asien. Det stora hotet i Europa ansågs vara att kristna konverterade till islam, något som skedde i en del Balkanstater och på Cypern. Varför vet jag inte riktigt. Livet som kristen var ganska bra i det Osmanska riket.


Jag vill för övrigt rekommendera den här intressanta artikeln i Nya Tider nyligen:

Doktor John B. Calhoun vigde sitt liv åt att bygga upp det perfekta paradiset för möss – bara för att se det kollapsa gång på gång i en förprogrammerad social massdöd. Han var etolog, det vill säga han studerade djurens beteende. Resultaten av hans studier förlänade honom en evig plats i läroböcker i psykologi och sociologi. De ger en del svar, men främst ställer de brännande frågor om mänskligheten och dess framtid.

https://www.nyatider.nu/mossens-paradis-och-samhallets-forfall/


Jag vet inte hur mycket man kan relatera möss-samhällen till vår tid, men det väcker onekligen en del frågor.

Frågor om livets mening och varför fertiliteten alltid sjunker så snart folket i ett land känner sig lyckliga. Är det omöjligt att ha samhällen där befolkningen är både lycklig och förökar sig? Eller lever vi ett ständigt kretslopp där lyckliga och produktiva människor slutar skaffa barn för att bli ersatta av olyckliga och improduktiva människor?


Enligt mina historiska studier så är det inte första gången i världshistorian som födelsetalen sjunker. Redan de gamla romarna beklagade sig över att folket skaffade för få barn och jag misstänker att ju mer man studerar, desto mer upptäcker man samma mönster. I Sverige är kanske redan mer än 50% av nyfödda barn tillhörande en "rasfrämling" (ja, det finns mer politiskt korrekta ord men jag kommer inte på något nu), så det är ganska självklart att de kommer att vara en majoritet om 40 år eller så, vilket i vårt demokratiska statsskikt innebär att de kommer att ha makten.


Att skaffa barn innebär ju trots allt att man måste ge avkall på lite av sina egna behov.

-----


Nåväl, här en video som jag hade tänkt klistra in på Facebook någon gång när de skriver om någon våldtäktsman som blir dömd skyldig. Men jag glömmer bort det.



Visst är den catchig? Sprid gärna!

Av allasolikavarde - 17 augusti 2019 18:17

En låt som, får man väl säga, är både välskriven och har en bra melodi för att vara en ghettolåt:



Nu spelas den igen och igen på PK-radio. Som sagt är låten i sig välskriven, och det är skönt att slippa det vanliga glorifierandet av våld och knark. Det jag dock stör mig på när jag lyssnar på den här ghettomusiken är den här skylla-ifrån-sig-attityden som ghettokidsen har, och etablissemanget köper det rakt av.


"Här är Ali, han har haft det jobbigt för han växte upp i en förort och kände sig utanför. Mycket rasism".

Rasism - VAR !? Det finns ju inte ens några svenskar i de här områdena... Att de är utsatta beror på att de skapar sina egna problem. Ta en bunt människor från skräpkulturer och sätt dem i en ort tillsammans och vad de skapar är konflikter. Fast när man kritiserar orten så säger de att det minsann är en så skön känsla där. Men det är ändå svårt växa upp där pga våldet, säger de, som de på något sätt skyller på det svenska samhället.


Vad rappar Ozzy om då? Att "nästan alla är från krig". Hmm, de kommer från länder där det finns konflikter någonstans, ja. Att de kommer från krig säger de till migrationstanten sp de kan få stanna.

Jag hade själv en syrisk bekant som kom från Damaskus, som är Syriens huvudstad. Det var aldrig krig i Damaskus. Han ville ta hit sin mamma från Damaskus också, men hon tyckte det verkar kallt i Sverige och hon skulle känna sig lite ensam utan sina bekanta, så hon föredrog att stanna där.


Det finns hela byar i kurdiska delar av Turkiet som "flytt" till Sverige. Det var inte krig där.

Kriget i Afghanistan är i princip slut. Det dör i alla fall fler människor i trafiken i Afghanistan än vad det dör i krig.


Jag tror det helt enkelt är så att folk lätt blir lurade av vad de ser på TV. De ser bomber i "Syrien" och så tänker de "Shit! Syrien brinner! Vi måste rädda dem!". Eller samma sak med Afghanistan. SVT och våra andra regimmedier är bra på att framställa det som att "Afghanistan är i krig" och de vill helst inte att andra beskrivningar ska komma ut. Ändå så reste t.ex rektor Hamid runt i Afghanistan och visade på annat.


Afghanistan är till ytan 50% större än Sverige.

Om det sker en terrorattack i t.ex centrala Stockholm innebär det ju inte att det är terror i Luleå, eller hur?


Det är som när amerikaner tror att det Sverige är ett land som har inbördeskrig, för att de såg några upplopp i t.ex Rinkeby.


Varför förstår inte folk detta?

Syriens yta är ungefär tre gånger mindre än Sveriges yta. Kanske kan man säga att det är som den undre delen av Sverige som innehåller bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö. Även där borde man väl förstå att om det krigas i en del innebär det inte att det är krig i hela Sverige?


Nåväl. Här en annan ghettolåt. Erik Lundin med "Nu dom frågar".


Återigen, låten i sig är välskriven. Inget snack om det.

Men när beskriver hur jobbigt han haft... vems fel är det ... ?

Vad bryr jag mig om hur det känns för honom? Uppenbarligen verkar han ju ha det bra, pengamässigt.

Nej jag bryr mig inte om hur han känner. Ska han få extra sympati för att han är mörkhyad? Om han inte ägnat så mycket tid åt droger så hade han kanske inte haft de problem han haft.


Men åter till den första låten, där även Timbuktu deltar, som man hör.

Timbuktu gick på en fin skola i Lund, där han kände sig lite utanför som ende mörkhyad på 1980-talet. Det tyckte han var lite jobbigt. Ända sedan dess har han inte slutat skriva om den hemska rasismen i Sverige som gör det så omöjligt för folk att bli... ja vad egentligen? Timbuktu kunde ju uppenbarligen lyckas. Hans var som kom från harlem i USA 1968 är nu forskare inom mänskliga rättigheter. Hade Timbuktu velat och haft förmåga så hade han kunnat bli något akademiskt också.


I En droppe midnatt söker musikern och debattören Jason Diakité efter sin identitet och ursprung. Glåporden som den bruna lilla pojken får höra på skolgården i Lund gör att han inte vet till vilken grupp han hör hemma i. Med en vit mamma och en svart pappa båda från USA vet han inte om han är svart eller vit, svensk eller amerikan. Det är de tankarna dom är startskottet till jakten på hans släkts historia. Ärligt skildras Diakité förhållande med sin pappa Madubuko och det är dennes ursprung som för Diakité till bomullsfälten i den amerikanska södern.

https://www.adlibris.com/se/bok/en-droppe-midnatt-9789100167578#


Jag tror att den här recensionen sätter fingret på det egentliga problemet: barn med rasblandade föräldrar känner att de inte hör hemma. Det är det som ingen vill tala om. Istället vill man få det att handla om rasism. Men vår identitet är viktig. Det är samma sak med t.ex Lasermannen John Ausonius, som var son till en kvinna från Baltikum och en pappa från Schweiz, som träffades i Sverige. Det är helt enkelt svårt för personer som inte känner sig trygga i sin identitet.


Erik Lundin har nog samma känsla. Han har ju ett svenskt namn men ser ut som en mulatt. Enligt Wikipedia så är hans pappa från Gambia. Ska vi gissa att pappan, som vanligt, stack tillbaka till Afrika? Att de aldrig lär sig.  Minoriteter blir aldrig nöjda heller. Men de har åtminstone etablissemanget i ryggen. Lundin var nyligen sommarvärd ser jag. Jag lyssnar mig genom de första 20 minuterna där han nämner sin mor och sin kära mormor och morfar. Vad hände med pappan?


Det är välkänt att barn som växer upp utan pappa har mycket högre risk att hamna i kriminalitet och andra sociala problem. Men det är det ingen som nämner. Istället så brukar sociologer "justera för socioekonomiska faktorer", och så vips är det likadant att vara barn till singelmammor.


Sen beskriver Erik Lundin hur efterfrågad han som mulatt var hos tjejer. Han kallar det själv för ett privilegium.


Men jag hittar svaret på min fråga i en intervju i GP:


Först för ett par år sedan, när fadern låg på sjukhus med tarmvred och Erik vakade i rummet, hade de tid att gå igenom historien ordentligt. Nu kan han sin pappas resa. Han visste sedan innan att anledningen till att pappan en dag när Erik var fem ”packade och taggade, och sedan inte bodde där mer”, var att det helt enkelt inte var bra mellan föräldrarna. Vad gör en femåring med den känslan? Håller i och överlever. Det är vad det är. Föräldrarna har en fin relation i dag.

https://www.gp.se/livsstil/jag-har-burit-l%C3%A4nge-p%C3%A5-de-h%C3%A4r-historierna-1.4217683


Visst händer samma sak i "svenska" familjer, men man kan ju anta att det är svårare för en pojke som ser annorlunda ut och har blandad etnisk bakgrund, när pappan försvinner och han då är ensam och han saknar någon att identifiera sig med.

Av allasolikavarde - 16 augusti 2019 00:14

En fördel med att läsa sajter som Motargument, som är invandringsförespråkare, är att man får se vilka argument de har.


I mitt förra inlägg nämnde jag Maria Robsahm, en före detta journalist och politiker för FI, dömd för bokföringsbrott. Nu ska vi gå genom en artikel hon skrev för Motargument:


Patrik Engellau ville leda i bevis att ”invandrare” är mer kriminella än svenskar i allmänhet. Så han beställde siffror från SCB och BRÅ för en rapport. Men hans rapport misslyckas.  Han lyckas däremot förvandla större delen av det svenska kungahuset till utlänningar. Men han kan inte dölja att andelen utrikes födda kraftigt har minskat sin andel av dem som misstänks för våldtäkt.

https://motargument.se/2019/06/15/andelen-utrikes-fodda-misstankta-for-valdtakt-har-minskat-dramatiskt/


Artikeln är rätt bra för den visar det något förvirrade tankesättet hos vänstern på ett sådant sätt att vi kan se deras ohederliga argument, och den fick mig även att läsa Engellaus rapport. Engellau driver sajten Det Goda Samhället. Ett tag följde jag den men jag tyckte det var lite gnällig kombinerat med pretentiös akademi.


Robsahm vill inte länka till rapporten, så jag fick google reda på den själv. Utgiven i juni 2019 och jag har helt missat den. https://detgodasamhalletdotcom.files.wordpress.com/2019/06/rapport-om-invandring-och-brottslighet.pdf


Först anser Robsahm att man måste göra en "omräkning" av Engellaus data. Varför förstår jag inte riktigt, och här måste jag erkänna att statistik inte är min starka sida. Så det är möjligt hon har en poäng, även om jag själv misstänker att hon som vanligt vill förvanska fakta för att göra den mer PK. Engellau har alltså fått sina siffror från BRÅ men Robsahm anser att det inte duger pga någon statistik orsak.


De siffror som vi nu har genom Engellaus rapport visar något mycket intressant. När det gäller gruppen utrikes födda så har alltså överrisken sjunkit dramatiskt när det gäller antalet skäligen misstänkta för våldtäkt. Från 5,1 i BRÅ:s rapport 2005 till 1,7 för perioden 2013-2017 i Engellaus rapport.

Detta är en mycket tydlig indikation på att skrämselpropagandan från högerhåll om någon sorts ”våldtäktsepidemi” i spåren av flyktingvågen helt enkelt är falsk. Genomfalsk.

https://motargument.se/2019/06/15/andelen-utrikes-fodda-misstankta-for-valdtakt-har-minskat-dramatiskt/


Okej så bra då. Det visar väl vilken nivå hennes argument ligger på, när hon säger att flyktingvågen inte ökat våldtäkter.


Vad som dock är intressant är att Engellau pekar på att överrisken för utrikes födda faktiskt har minskat sedan BRÅ gjorde sin senaste rapport 2005. Liksom Robsahm tycker jag det är intressant att fundera över.


Man kan i denna fråga påpeka att definitionen av våldtäkt har ändrats och att mycket som vi idag kallar våldtäkt kallade man inte våldtäkt 2005. Jag har själv funderat över om vår regering avsiktligt har gjort det så att invandrare inte ska vara överrepresenterade, samt för att försvåra när man jämför statistik. Vad gäller överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter är invandrare fortfarande kraftigt överrepresenterade nämligen, men slår man ihop alla våldtäkter så minskar risken. Kvinnor uppmuntras ju att anmäla både det ena och det andra.


Det som Martin Timell möjligen gjorde i den där badtunnan hade inte setts som våldtäkt tidigare, och hade inte heller anmälts.


Men åter till Engellaus rapport, som jag tyckte var mer intressant än Robsahms sörja.

 

Detta är från sidan 17.


De två perioder som visas här syftar på att man i Period 3 undersöker, om jag förstår det rätt, på personer som 2002-2006 var 15-44 år, medan Period 4 syftar på personer som år 2013-2017 var 15-44 år. I denna andra grupp ingår möjligen även en fiktiv beräkning från dem flyktingvågen 2015, men jag förstår faktiskt inte riktigt hur det förhåller sig.


Utrikes födda afrikaner har faktiskt minskat sin överrepresentation vad gäller rån från 14 till 7 (dvs, de begick 14 resp. 7 gånger fler våldtäkter än etniska svenskar). I studien från 2005 var överrepresentationen över 20, om jag minns rätt. Våldtäktsöverrisken har minskat från 7 till 4. Misshandel och mord är däremot konstant.


Kan det bero på folkutbytet? Jag har vissa funderingar på att de mörkhyade och svarthåriga ju är mindre utsatta nu. De har sina mörkhyade vänner. Araber har sina arabiska vänner. I slutet på 1990-talet så klagade araberna i Malmö på att de kände sig utanför och därför hatade svenskar, men när man nu ser araber dra omkring så är de glada och gapar som de alltid brukar göra. Det finns ju inga svenskar ute som kan få dem känna sig underlägsna. Nej, inget fattas dem egentligen.


Man ser heller inte svenska tjejer gå omkring ensamma längre när det är mörkt. Åtminstone inte i Malmö. Så det finns kanske färre möjligheter att våldta dem, tänker jag?


Nu dock till den mest intressanta punkten i Engellaus rapport, som Robsahm helt ignorerade:


Det finns emellertid en aspekt som särskilt bör studeras och det är skill-naderna i överrisk och förändringarna i överrisk mellan utlandsfödda, alltså första generationen, och utlandsföddas barn, alltså den andra generationen. Den andra generationen indelar sig i två grupper, dels en grupp som har två utlandsfödda föräldrar, dels en grupp som har en person med svenskt ursprung och en invandrare till föräldrar. (De ej folkbokförda hamnar utanför resonemanget eftersom man inte vet hur många de är och därför ej kan beräkna några överrisker.)


Det oroväckande är den tudelning som kan iakttas mellan dessa två grupper, alltså inom den andra generationen. Dessa två grupper ut-vecklas olika. De som har en förälder med svenskt ursprung får något höjd överrisk med tiden och ligger nu på 1,9 jämfört med personer med svenskt ursprung (som alltså definitionsmässigt ligger på 1,0).


Vart detta kan leda vet man inte. Invandrarnas barn indelar sig tydligen i två grupper: en som har en svensk förälder och kanske är på väg in i anpassning till det svenska samhället, även om deras överrisk jämfört med personer med svenskt ursprung inte minskat under detta årtu-sende, och en annan som har två utlandsfödda föräldrar och uppvisar en med tiden ökande överrisk för brottslighet. Kanske ser vi två distinkta kulturer utvecklas, den ena kanske med chans till fortsatt integration, den andra med fördjupat utanförskap och ökad brottslighet.


Detta är intressant! Gå gärna upp och kolla på bilden ovan. I period 4 är invandrares barn den grupp som begår flest våldtäkter. Och då har statistiken ändå slagit ihop alla invandrarbarn! Dvs, finländares barn slås ihop med irakiers barn. 


Kan vara värt att inflika att lasermannen var född i Sverige av två utrikes födda föräldrar....

Barn till invandrare är även den grupp som begår flest mord och dråp. Med tanke på alla skjutningar så är det inte så förvånande.


När Engellau skriver "Kanske ser vi två distinkta kulturer utvecklas, den ena kanske med chans till fortsatt integration, den andra med fördjupat utanförskap och ökad brottslighet." så är det det som kallas ghettoisering. Hur det kommer bli i framtiden är en intressant fråga. I USA sägs det att italienarna integrerade sig "på sikt", men faktum är att den italienska maffian var en maktfaktor i USA fram tills att Kennedy-klanen gick hårt åt den på 1960-talet. T.ex styrde maffian över alla boxningsmatcher till in på 1970-talet! Och då hade ändå invandringen från Italien till USA begränsats redan 1928, varav de flesta kom 1900-1915. Även 50 år senare var de italienska kriminella alltså en maktfaktor.


Italienarna integrerade sig ändå och på 1970- och 1980-talet så sågs de som fullt integrerade, men länge så sågs italienarna som typ blattar. Det fanns många negativa namn för dem, såsom Dego. Det har gjorts många bra filmer där man kan förstå förhållandet mellan de olika grupperna om man tänker till lite på vad man ser, såsom filmen De Omutbara, eller kanske Saturday Night Fever som handlar om en italienskättling som hatar sitt tråkiga liv i en liten lägenhet med sina italienska släktingar. De filmerna gjordes på 1970- och 1980-talet. Dagens filmer är för PK och tillrättalagda för ingen grupp får presenteras på ett stereotypt och negativt sätt.


En skillnad mellan USA och Sverige är att vi i Sverige tagit emot så många fler människor, i sådan grad att det är tydligt för vem som helst att se att vi gjort ett folkutbyte. Italienarna kanske betedde sig som blattar, men utseendemässigt var de ändå vita. Det kan jämföras med de svarta i USA, som ju tydligt urskiljer sig, och därför fortfarande bor i segregerade områden.


Kommer Sveriges invandrare att bli som USAs svarta, eller som USAs italienare? Det är den springande punkten. Något som möjligen försvårar integration är också islam. Ser man hur det ser ut runt om i världen så har alla länder med en stor muslimsk minoritet problem med stridigheter och konflikter. Det kan ju inte bara vara pga islamofobi.


De mest negativa till islam av alla nationaliteter jag vet, är indier. Även jag som gärna försvarar överdrivna angrepp mot islam har svårt att försvara den behandling som indier fick utstå främst under mogulerna , men indiens problem med muslimer är en konstant källa till oro. Muslimerna i östra Indien bestämde på 1940-talet att muslimer bör leva i ett eget land och efter en kort nationalistisk kampanj så tilldelades de rättigheten till Pakistan av FN. Nu håller samma sak på att hända i Kashmir. Kommer det hända samma sak i t.ex Malmö? Det får framtiden utvisa.

Av allasolikavarde - 15 augusti 2019 23:15

När man diskuterar brottslighet så brukar man visa en graf som går tillbaka till en lagom lång tidpunkt, för att informera oss om att brottsligheten minsann var värre "förr".


T.ex den socialdemokratiske ideologen Ulf Bjereld (som jag nämnt tidigare i bloggen) visar upp denna graf:


 


Just mord brukar sägas vara ett bra sätt att mäta våldet i samhället, eftersom mord och dråp inte varierar baserat på anmälningsbenägenhet eller på hur man definierar brott.


Det verkar som att man inte tänkt på att läkarvetenskapen faktiskt utvecklats sedan 1970-talet, och skador som man då dog av går nu att pussla ihop. Många av Malmös kriminella invandrare hade nog strukit med om vi inte haft modern läkarvetenskap som på skattebetalares bekostnad pusslar ihop dem.


Sen kan man väl betänka att Sveriges folkmängd ökat från 8 miljoner 1990 till 10 miljoner nu. Varför tänker man inte på det? Konstigt hur dålig statistiken är.


En del grafer är ännu mer ambitiösa i sin iver att det minsann var värre förr. 1990-talet känns kanske inte som tillräckligt länge sedan - folkhemmet var ju på 1970-talet, då man inte kan klandra invandringen för brotten. Faktum är dock att finländare, trots att det alltid påstås att de integreras så lätt, redan då utmärkte sig i brottsstatistiken, och det gjorde även chilenare trots att de var relativt få. Men det verkar vi ha glömt nu.


Här en graf som visar mord per capita sedan 1970-talet.

 

källa: https://www.reddit.com/r/sweden/comments/5lr3u6/mord_per_capita_per_%C3%A5r_i_sverige/


Som vi ser skedde det "händelsevis" fler mord just 1990, varför det är lämpligt för invandringsförespråkare och andra som säger att allt är bra att utgå just från 1990.


Här en annan sammanställning som är gjord av Maria Robsahm.

 


Den här tar också lämpligt sin början just 1970.

Den som googlar på Maria Robsahm kan se vad hon är för en filur. Den intelligente och mycket duktige "borgerliga" debattören Uvell har skrivit en förträfflig artikel om henne som inleds med:


Robsahm är Maria Carlshamre, som var journalist, satt i Europaparlamentet för först Folkpartiet och sedan Feminististiskt initiativ. Och som dömdes för bokföringsbrott. Hon är dessutom en känd vaccinmotståndare. Här hör ni redan nivån.

https://uvell.se/2018/11/14/i-undervegetationen-till-vanster/


Vad gäller mord per capita så skulle jag säga att toppen mellan 1970-1990 främst beror på åldersstrukturen. Det fanns många unga människor då, och folk blev inte så gamla. Ett samhälle där 25% är pensionärer har ju rimligen en längre mord per capita än ett samhälle där 10% är pensionärer, eftersom pensionärer begår förhållandevis få mord.


Samtidigt finns det också andra faktorer, men våra forskare har faktiskt inte kommit fram till någon entydig orsak till varför brottsligheten var så hög mellan 1970-1990. Samma sak var det i länder som USA och England. Inte bara mord gick upp, utan även stölder blev allt vanligare. Det gör att en del spekulerar i att brotten ökade för att man fick det så mycket bättre ställt, och då fanns det helt enkelt mer att stjäla.


Samma orsak som gör att de baltiska stöldligorna åker till Sverige för att stjäla, och passerar Polen utan att stjäla så mycket. Det finns exempelvis fler båtmotorer i Sverige.


Hur som helst, intressant blir det dock om vi går tillbaka ännu mer i tiden. Jag har alltid antagit att det skedde fler brott ju längre tillbaka i tiden man kommer, men det stämmer inte. Att stjäla var något skamligt och var belagt med hårt straff.


Den här grafen hittar jag på sidan Motargument, som är en vänstersajt som har som mål att slå hål på argumenten från "hatsajter". Motargument är faktiskt rätt välgjord. Jag har läst lite i den tidigare för jag gillar att få argument från olika håll, men den för ändå en tynande tillvaro, troligen för att den inte behövs. Det finns helt enkelt inte så många som letar efter motargument till Samhällsnytt.


 


Hur den här grafen skulle bevisa att Motargument har rätt när de skriver att "det var inte bättre förr" är däremot svårt att förstå. Grafen stannar för övrigt lämpligt kring år 2000.


Vad grafen visar är att var en mordtopp mellan 1830 och 1870, något som jag gissar beror på befolkningsökningen och den alltså unga befolkningen vi hade under en period. Vaccinationer gjorde bland annat att fler barn överlevde. (nu nämnde jag ordet vaccination för andra gången i samma artikel, lustigt nog)


Med start kring 1880 så låg mordsnivåerna på 1,0 eller under, sett till 100 000 invånare, innan de började öka på 1970-talet. Alltså i närmare 100 år...


Vill man gå tillbaka till mordiska "förr i tiden" måste man gå ännu längre tillbaka. Här en sammanställning för Stockholm, men jag gissar att ungefär samma mönster gällde i hela landet.

 

Är det inte intressant att mordsnivåerna i vissa länder och städer är i nivå med vad vi i Sverige hade på 1600-talet? T.ex ligger Haiti kring 10 mord per 100 000 invånare, och då kan man betänka att sjukvården troligen är bättre i Haiti idag än den var i Sverige på 1600-talet.


T.ex hade man inte penicillin. Fram tills att penicillinet upptäcktes/uppfanns så var ett skott i magen dödande. (Vincent van Gogh dog av det, liksom två amerikanska presidenter. Men nog av det sidospåret...)


Jamaica har å sin sida 57 mord per 100 000 invånare, vilket alltså är mer än vi hade på 1400-talet. Även vissa städer i USA, såsom Chicago och Baltimore, har mordsnivåer som ligger däromkring. (märkligt nog finns det en stark korrelation mellan andelen svarta i befolkningen och mordsnivåer)


Nu tror jag vi förstår varför det alltid är just 1970-talet som det refereras till när politiker vill tala om för oss att det var värre förr. Går de ännu längre tillbaka så faller ju deras argument!


Vad vi även kan se är att mordsnivåerna nu är på väg upp:

 

Visst är det inte på några jättenivåer... än så länge. Man ska förstås också ha i betänkande att medicinvetenskapen har förbättrats markant på 2000-talet.


Jag tycker inte heller man helt kan ignorera den finska invandringen. I ett tidigare blogginlägg så undersökte jag hur många finnar som sitter i fängelse på livstid dömda för mord. Förutom dessa så finns det förstås många andra finnar som blivit dömda för mord utan att bli livstidsdömda.


Hur många mord kommer vi att ha år 2025, eller år 2035? Det kommer att bli mycket intressant att följa. Den svenska modellen är ju att om man bara är snäll mot de kriminella så blir de snälla tillbaka. Utifrån vad jag dock kan se runt om i världen så begår vissa människor helt enkelt fler brott, och om man tar in sådana människor så ökar antalet brott. Det är därför Chicago och Haiti har så många mord.


Det hävdas ibland från vänsterhåll att mängden mord beror på hur mycket skjutvapen man har i ett land. Argument granskas förstås inte, eftersom det är ett vänsterargument, men faktum är att det inte finns någon starkare korrelation mellan skjutvapen i ett land och mordsfrekvens. I Europa har Island och Finland högst andel skjutvapen, och deras mordsnivåer är i nivå med Sveriges. Mexiko ligger å andra sidan på plats 60 i världen vad gäller skjutvapen (ungefär hälften av vad Sverige har), men har ungefär 25 gånger så många mord sett till andelen av befolkningen.

Tar vi in fler mexikaner så kan man förvänta sig att morden ökar, enligt mitt sätt att se det.


För det andra: när man jämför statistik så måste man jämföra med andra länder. Detta bland annat eftersom läkarvetenskapen blivit bättre, vilket gör att det blir lite löjligt att jämföra mord år 2019 med mord år 1974.


 

Här en graf från Our world in data.

Visst kan man ifrågasätta varför BRÅ säger vi har 0,8 mord per 100 000 medan Our World säger vi har 1,2, men jag tycker ändå att det intressanta är att följa trenderna. Då ser man att Sverige (ljusgrön linje) gick om Västeuropa (lila) i antal mord år 1995. Kina passerade oss år 2010. Nederländerna år 2004. Nästa land ser ut att bli Belgien.

Gapet till Norge var som minst 1990, i denna graf. Hade grafen gått längre tillbaka kanske gapet varit ännu mindre. Sedan dess har gapet varit ganska konstant.


Att Sverige hade så många mord redan kring år 1990 är intressant. "Säkra, trygga, Sverige". Det är inte utan att man funderar över om det faktiskt kan vara så att mordsfrekvenserna ökade pga invandringen. Jag läste en studie som visade att andelen utsatta för våldtäkt ökade just i slutet av 1980-talet (vilket alltså är oberoende av anmälningsbenägenheten).


Jag var inte så gammal på den tiden, men jag vet att det redan då fanns olika ligor som bestod av personer med utländsk bakgrund. Medierna skrev faktiskt om det på den tiden, och det hjälpte Ny Demokrati komma in i riksdagen 1991.


Av allasolikavarde - 14 augusti 2019 00:13

New York Times skrev nyligen en artikel där de beskrev hur Sveriges alternativmedier styrs av Ryssland, eller indirekt av Putin själv. Kopplingarna är lösa, så till den grad att de blir fåniga. Det har diskuterats en del i en Flashbacktråd. Jag skulle säga att en person som är hyfsat insatt i alternativmedia förstår att New York Times artikeln är en sörja.


Jag kan ändå inte hjälpa att reflektera över detta sätt att debattera som New York Times artikeln gjorde. Artikeln är så full av halvsanningar att det är intressant att analysera den enbart för att förstå hur en så kallad Gish Gallop går till.


Vad är en Gish Galopp? Jag citerar en retorikexpert på SVT, i en artikel som råkar handla om nättroll:


Gish-galoppen

Argumentation genom att rabbla en överväldigande mängd (var för sig svaga) ”bevis” för den egna tesen. Effektivt då motparten tvingas in i en lång och mödosam motbevisning som är närmast omöjlig i en muntlig debatt eller på det begränsade utrymmet i sociala medier. Namnet kommer från den amerikanske kreationisten Duane Gish som var känd för just detta knep.

Inom politiken har den till exempel använts av Trump-administrationen i deras lista på 78 terrordåd som de påstod att media inte rapporterat om. Den har även använts för att beskriva Studio Etts omstridda intervju med anti-vaccinations-aktivisten Mia Tjärnlund.

– Den är extremt vanlig: Du dränker personen i ett hav av siffror eller 58 länkar till olika rapporter. På så sätt dödar du samtalet. Man ska förhålla sig till alla påståenden, annars kommer de omedelbara följdfrågorna: Varför svarar du inte? Vågar du inte bemöta detta?, säger Heléne Lööw.

https://www.svt.se/kultur/medier/trollsnack


Gishgaloppen brukar användas av religiösa tokar, särskilt om de har obegränsat med tid att lägga ut sina ståndpunkter. Det blir då som att de håller en predikan, där de börjar med en halvsanning, som de sedan bygger på med ytterligare överdrifter och förvrängningar. Kopplingarna mellan det de säger är ofta retoriskt felaktiga eller bygger på felaktiga slutledningar, men sett till helheten är det svårt att bemöta eftersom det är så mycket och det skulle ta lång tid att göra en vetenskaplig korrigering vad gäller t.ex evolutionsteorin.


För den som vill se den ursprunglige Gish i hans "galopp" så kan man se videon här:


Här en video från en vänster-youtubaren David Pakman som förklarar hur den republikanske kandidaten (alltså högerkandidaten) ägnar sig åt Gish Gallop:


Vänstermänniskor ägnar sig åt lite samma typ av debatt, skulle jag säga. Jag har hört dem ett tag och lyssnat på lite av deras Youtubekanaler och det är rätt så fascinerande.


Givetvis är inte alla vänstermänniskor sådana, men i vissa frågor har de inga bra svar och ägnar sig därför åt denna typ av överrumpling. New York Times artikel är ett sådant exempel.


Ett exempel är från invandringsdebatten som det tog mig ett par år att förstå, eftersom argumenten i första hand låter bra, men om man går genom det retoriskt så faller det. Jag tänker t.ex på en del debatter Tino Sanandaji var med i, som denna:



Man kan lyssna på socialdemokratiske minister Mehmet Kaplan - som ju visade sig ha islamismsympatier - eller på folkpartisten Jasenko Selimovic - som blev avslöjad med att han trakasserar sina medarbetare - och se hur de lägger fram argumenten för varför invandring är jättebra och vad integrationsproblemen beror på. Debatten är från november 2013. Alltså inte så jättelänge sedan, men vad gäller invandringsdebatten så var tonläget HELT annat då, och det gällde att stå upp för öppna gränser.


Jag gissar att få orkar lyssna på hela Jasenkos babblande, och jag tänker inte heller ägna tid åt det nu, men det är det vanliga tugget om att svensk arbetsmarknad måste förbättras, och att Jasenko själv kom hit som flykting, och att han kanske hade dött om han inte kommit hit, och så den vanliga klyschan om bosniers företagssamhet i Gnosjö som bevis för att invandring är lönsam, och sen lite mer om att rädda liv, och att Sveriges befolkning är åldrande, och så vidare.


Kanske nämnde han inte allt detta, men det lät i princip så i alla debatter om invandring under lång tid. Det var bra för ekonomin, det räddar liv, det är en humanitär åtgärd, det är internationella konventioner, det är Zlatan och pizza, och så vidare. När man blandar ihop alla påståenden i en sörja så blir det svårt för den andre bemöta det, särskilt när invandringsförespråkarna gaddar ihop sig.


Jag ska erkänna att jag någon enstaka gång har debatterat mot någon genom att tillsammans med andra försöka trycka ner dem. Det kändes så taskigt och felaktigt att jag bara gjorde det någon enstaka gång, men det är kanske det enklaste sättet att tysta någon som har bättre argument. Jag kände dock att jag inte vill vara en del av mobbarna. Man får en kall känsla inombords. En känsla av att man är feg som ägnat sin tid och energi åt att trycka ner någon annan bara för att man vet att man inte kan bemöta det de säger.


Dagens vänster brukar använda sig av Gishgaloppen när de t.ex ska förklara vara svarta i USA efter allt stöd de fått i över 50 år fortfarande ligger lika långt efter vita och varför de fortfarande begår en så stor andel av brotten. Man blandar ihop slaveriargument med något påstående om en studie som säger att man presterar sämre om man hela tiden får höra att man är dålig, och så gör man någon svag koppling till att svarta tror sig prestera sämre för att de vita säger det. Det sista kan vara värt påpeka inte stämmer - faktum är att svarta överlag tror sig vara betydligt bättre än vad de är:


African-American students, both males and females, average higher than any other subgroup in self-esteem scores.

Asian-American students report the highest average GPAs, college aspirations, and parental education. Because these factors all contribute to high self-esteem, one might reasonably expect that Asian-American students would have relatively high self-esteem scores. In fact, however, they do not. We saw earlier, in Figure 1, that Asian-American students are the least likely to have top self-esteem scores

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3263756/


Men vad som är sant spelar inte så stor roll i debatten. Precis som Pakman sa i den första videon, så fungerar gishgaloppen bara på de tittare som inte är insatta i frågan.


Feminism är ett annat ämne där feministiska debattörer galopperar iväg. Det handlar om 2000 år av förtryck (myt), det handlar om lönegapet (myt), eller om att män och kvinnor presterar lika bra på allt och därför ska bemötas likadant (myt), och så vidare. Gudrun Schyman är en bra debattör inom ämnet.


Bara en kort reflektion.

Skapa flashcards