Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av allasolikavarde - 10 augusti 2019 19:36

Anders Klarström var SDs förste partiledare. Han satt mellan 1989 och 1995. Valet 1991 blev något av en missräkning när de endast fick drygt 5 000 röster och många lämnade partiet, så att Klarström nästan ensam fick driva partiet vidare. Om detta skriver han i boken Prima Victoria, som jag nyligen recenserade.


Det jag nu vill lyfta är att Klarström kanske varit den bäste talaren bland invandringskritiker, något som förvånade mig. Vi har ju hört att i SDs tidiga historia så var det ett rasistiskt och nazistiskt parti, men Klarström har åtminstone inte sådana utsagor.


Här ett tal han höll 1993.


Det kan vara värt att ha i åtanke vad det innebär att vara en bra talare och att hålla ett bra tal. I Sverige har vi inte haft så mycket annat än Jimmie Åkesson som tuggar på med samma sak. Före Åkesson hade SD Mikael Jansson som partiledare, och han var inte mycket till talare alls.


En del påstår att Kasselstrand i AFS är Sveriges bäste talare... vilket nog mest visar på avsaknaden av bra talare. Kasselstrand saknar helt enkelt personligt engagemang, även om han skriker sig hes.


Det Klarström sa 1993 hade kunnat sägas idag också, så bra är det. Man hajar till när han nämner sådana gamla namn som Friggebod.


Jaja, nu är det för sent.

Av allasolikavarde - 31 juli 2019 23:38


»Ett värdefullt och välkommet bidrag till förståelsen av en civilisation som djupt påverkat utvecklingen i Europa.« Svenska Dagbladet

»Ett lägligt motgift mot historiska vrångbilder ... lättläst och fängslande.« Populär Historia

»Spännande och väldisponerat med faktarikt innehåll. Arvet från Bagdad är en lysande bok om den historiska arabkulturen.« Jönköpingsposten

Prisbelönt författare skriver om vårt arabiska arv!


»Läsvärd ... kan rekommenderas till alla som är intresserade av idéhistoria.« Tidskriften Sändaren

»Jag vill verkligen rekommendera att boken finns i alla skolbibliotek för dels ger den en i övrigt ganska försummad bild av en kulturkrets som på olika sätt påverkat oss, dels får vi något som kan särskilt beröra och intressera muslimska elever.« Historielärarnas förenings årsskrift 2015

»Synnerligen intressant ... en spännande historielektion där historiska händelser och kunskapsutveckling sätts i samband med varandra.« Föreningen för lärarna i matematik, naturvetenskap och teknik

https://www.adlibris.com/se/bok/arvet-fran-bagdad-hur-det-grekiska-vetandet-bevarades-och-berikades-9789175453507#


Ja nu har jag satt mig läsa denna propagandaskrift från denne svenske diplomat och politiker. Att han inte är historiker hindrar inte att han skriver böcker om historia, såklart, när det görs i godhetens namn.


Faktagranskare för boken är Jan Hjärpe, professor i islamologi, och författare av hiskeligt tråkiga böcker.


Jag vill inte säga att Karlssons bok är urdålig, för det är den inte, men man inser snart att det är en propagandabok och inte en historiabok.

Den inleder med att tala om hur det är en myt att bränningen av biblioteket i Alexandria utfördes av muslimer. Hela förordet upptas av detta och om hur hemskt det är att sådana myter finns.


Senare beskrivs det som en myt att Karl den Store stoppade muslimerna från att ta sig in i Europa. När Karlsson i detta stycke nämner att bland annat Breivik inspirerades av Karl-myten så vet man att det inte är en historiebok som Karlsson skriver, utan en propagandabok.


Förvisso är den förtjänstfull skriven men jag hade ibland svårt att stå ut med att läsa den. I stycke efter stycke beskrivs muslimer på 1000-talet som så väldigt civiliserade, kunniga och intelligenta, medan de kristna bokstavligen beskrivs som ociviliserade vildar.


Jag förstår att Sveriges lärarkår och andra godhetsapostlar hyllar Karlssons bok. Det är som med Mattias Gardells bok Islamofobi - en bok skriven av en extremt partist debattör (Gardell var tidigare med i AFA. Jag har nämnt honom flera gånger tidigare i bloggen pga hur ohederlig han är).


Jag kollade upp några av påståendena som finns i boken. Han påståd att 80 000 böcker brändes av kristna när de drev iväg muslimerna. Det korrekta antalet uppskattas till 5 000.


In 1499 or early 1500 about 5000 Arabic manuscripts, including a school library—all that could be found in the city—were consumed by flames in a public square in Granada, Spain, on the orders of Cardenal Ximénez de Cisneros, Archbishop of Toledo and head of the Spanish Inquisition,[77][78] excepting only those on medicine, which are conserved in the library of El Escorial.

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_book-burning_incidents


Vill man vara historiekritisk kan man förstås ifrågasätta siffran 5 000 också. Det vet alla som håller på med historiekritik. Det är därför källförteckning och referenser är så viktiga när man ska skriva historiska böcker. Siffran 5000 kommer från två trovärdiga historiska böcker (nämnda i refers 77 och 78 på wikipediasidan).


Spelar det roll om det är 5 000 eller 80 000? Nja, det bevisar ju ändå att Karlsson inte är noga med källor - och det är inte enda gången. Ska man behöva läsa en bok och googla en gång per sida något påstående som görs?


Det märkliga med Karlssons vinkling är att han är skeptisk till påståendet om att muslimerna brände biblioteket i Alexandria, men okritiskt beskriver allt som talar gott om hur viktiga muslimerna varit och hur intelligenta och uppskattade de är.


Flera gånger inleder han stycken med "det hävdas att". Det är alltså inget historiskt verk som Karlsson skriver, utan ett verk från en glad amatör. Han är nog också medveten om att tillhör man De Goda så kan man skriva vilket dravel som helst och få en massa utmärkelser. Källhänvisningar är inte så viktigt. När någon från De Onda skriver en bok, såsom Tino Sanandajis bok Massutmaning, så nagelfars det och tidningarna publicerar glatt kritik av den som huvudnyhet:


I en debattartikel i denna tidning i våras beskylldes dock Sanandaji för att med sin bok vilseleda om forskning. Det var KTH-ekonomerna Hans Lööf och Gustav Martinsson (18/5-17) som påstod att Sanandaji spred felaktiga påståenden.


Deras debattartikel blev vad vi i tidningsvärlden kallar för en klickraket. Den blev vitt sprid, och togs av många till intäkt för att Tino Sanandajis bok skulle innehålla betydande faktafel. Lööf och Martinssons artikel användes sedan som sanning av både DN Kultur och av den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys.


Listan kan göras lång på de akademiker som menade att Lööf och Martinsson hade fel i sin kritik – medan inga tyngre ekonomer gav dem stöd.

https://www.svd.se/lognerna-vi-garna-tror-pa


Äsch, vem bryr sig om sanningen, när man kan bli mediakändis och tjäna hundratusentals kronor på att ljuga?


Hur det ligger till med biblioteket i Alexandria? Jo, det stämmer att muslimerna troligen inte bär huvudansvaret för dess förstörelse, men faktum är att man inte vet riktigt, och det är inte omöjligt att den muslimska invasionen i Egypten på 630-talet gav biblioteket dödsstöten.


So who did burn the Library of Alexandria? Unfortunately most of the writers from Plutarch (who apparently blamed Caesar) to Edward Gibbons (a staunch atheist or deist who liked very much to blame Christians and blamed Theophilus) to Bishop Gregory (who was particularly anti-Moslem, blamed Omar) all had an axe to grind and consequently must be seen as biased. Probably everyone mentioned above had some hand in destroying some part of the Library's holdings.

https://ehistory.osu.edu/articles/burning-library-alexandria


Ett annat märkligt påstående som Karlsson tycker är nödvändigt att inkludera är att Columbus hade en arabisktalande lots/tolk. "Columbus hade inte bara en arabisk lots utan också en arabisk tolk. Lotsen lär vid åsynen av den nya kontinenten ha utropat Allahu Akbar", skriver han.

Karlsson säger faktiskt inte att lotsen var muslim, men man får ju det intrycket. Att han beskrivs som arab gör att han knappast kan ha varit annat än muslim vid den tiden.


There was an Arabic speaker on hand–but he was of Jewish, not Muslim background. According to historian Thomas W. Jodziewicz of the University of Dallas, “There was a converted Jew on board Columbus’ ship who spoke Arabic: if Chinese or Japanese folks were contacted, he would supposedly be able to communicate with them!”

https://www.nationalreview.com/2004/09/christopher-columbus-multicultural-robert-spencer/


Varifrån har Karlsson fått påståendet att lotsen ska ha sagt Allahu Akbar?


Det är därför som seriösa historieböcker har källhänvisning. (t.ex. den om Kung Magnus i ett inlägg jag skrev nyligen. Förträffligt nogrann skriven bok)


Visserligen är källorna jag hittar partiska islamhatande sidor, men de verkar åtminstone trovärdiga i denna fråga. Den som ifrågasätter dem kan få undersöka saken själv.


Some Muslims have claimed that Columbus did employ two Muslims, on his own ship, one as a navigator, and another as an interpreter. They are flatly wrong. Let’s consider the claims made that Christopher Columbus included Muslims in his crew. Not only is there not a shred of evidence to support this, but what evidence there is goes the other way.


[The claim] came from Muslims themselves. And it is based on a case of mistaken identity. For it was Muslims who, when they learned of an “Arabic-speaking Spaniard” on Columbus’s first voyage, decided that this must refer to a Muslim Arab. In fact, the reference was to one Luis de Torres, a converso (a Jew who accepted Catholicism). Luis de Torres knew Hebrew, Spanish, Portuguese, and some Arabic, and was taken on not as a navigator but as an interpreter by Columbus, who thought his knowledge of Hebrew would be useful if in Asia they ran into any Jewish traders (who were known to travel far and wide) or into members of the Ten Lost Tribes of Israel. But Muslims, in their eagerness to put themselves into the picture with Columbus, have committed two historical errors: first, they thought that the interpreter, the “Arabic-speaking Spaniard” Luis de Torres, was the navigator, and then they assumed that if someone on Columbus’s crew spoke Arabic, as Torres did, he must have been an Arab and a Muslim. Wrong on both counts.

https://www.jihadwatch.org/2017/11/hugh-fitzgerald-columbus-and-his-muslim-connection


Det är lätt att ljuga som historiker, något som vi idag brukar håna t.ex Grimberg för när han skrev Svenska folkets underbara öden på 1920-talet. Böckerna är mycket "kreativa" i sin berättelse och hävdar ständigt hur fantastiska svenskar är. Boken användes i skolundervisning, men hade förstås inte tillåtits användas idag. (man ska ju inte vara stolt över Sverige)


Direkt kusligt blir det när Grimberg kommer in på vad som i dag inte kan kallas för annat än legitimerade nationalfördomar, främst mot den katolska kyrkan, ”avlatshandelns styggelse” och ”påviske vidskepelser”. Självklart är att ”tillståndet i den svenska kyrkan nog ej var så fördärvat som i mellersta och södra Europa”. Här hade Grimbergs samtida belackare i svenska riksdagen och pressen ingenting att invända; deras uppfattning var nog i grunden densamma.


Danskar och ryssar framställs som genuint skurkaktiga. Varemot alltså står den ”svenska ynglingens dådkraftiga vikingalynne”. Särskilt dyrkar Grimberg hjältar sådana som Engelbrekt, Sturarna och Gustav Vasa – innan denne för en tid föll för ”envåldshärskartag”.

https://popularhistoria.se/kultur/litteratur/forfattare/kungarnas-och-krigens-uttolkare-grimberg


I stället förespråkar dagens lärare att man ska använda andra fejk-historiska verk, såsom Gardells bok Islamofobi, eller Karlssons bok Arvet från Bagdad.


Vad med islam då? Jo, Karlsson bestämmer att islam på den tiden, under Mu'taziliterna, var baserad på vetenskap, men att den vetenskapliga tolkningen av islam efterhand dog ut och ersattes av de mer bokstavstrogna. När Bagdad invaderades av mongolerna cirka 1250 hade staden passerat sin tid som världens nav. Hur detta gick till får vi inte veta i detalj, annat än att mannen som ledde islam bort från filosofi hette al-Ghazali.

Jag har läst Karlssons resonemang på andra ställen, bland annat i en debattartikel i SVD 2017:


Synen på den islamiska idévärlden som statisk och helt väsensskild från den kristna bygger till stor del på okunskap och fördomar. I en ny bok samman­fattar Ronny Ambjörnsson och Mohammad Fazlhashemi den muslimska tanketraditionen och visar hur den ständigt förändrats i takt med tiden.

https://www.svd.se/idehistoriskt-botemedel-mot-islamofobi


Faktum är att jag håller med om att islam är mer varierad än vad kritikerna ständigt påstår ("islam är terror bla bla"). Men samtidigt så tycker jag det är fel att beskriva islam som en religion som baserad på förnuft och i detta resonemang gå tillbaka till 1000-talet - tiden för al-Ghazali. Ingen skulle ju tas på allvar om de i en debatt om kristendom hänvisade till de arianska teologer på 300-talet som förnekade treenigheten.


Likaså avgjordes debatten om förnuftets mening inom islam i princip av al-Ghazali. Det finns kanske en teologisk orsak till att det synsättet inte förändrats på över 800 år.


Liksom Gardell så väljer Karlsson på eget bevåg några hadither och koranverser som ska stötta hans tes. Det är alltid behändigt.


Hur är det med Karl den Store egentligen? Jag kan citera Wikipedia:


The battle helped lay the foundations of the Carolingian Empire and Frankish domination of Europe for the next century. Most historians agree that "the establishment of Frankish power in western Europe shaped that continent's destiny and the Battle of Tours confirmed that power."

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Tours


Karlsson påstår vidare att Bagdad, och senare Andalusien (det muslimska Spanien mellan 700-talet till 1400-talet) var en väldigt tolerant plats, men den typen av tolerans de hade i Bagdad hade vi nog inte accepterat i västvärlden idag. Inom islam anses islam givetvis vara den finaste religionen, och även om vissa koranverser säger att alla religioner är lika, så finns det än fler koranverser som säger att bara muslimer har det mest korrekta budskapet. Därför hade muslimer, kristna, och andra grupper, olika status, och även sina egna lagar att följa. T.ex fick kristna inte sälja alkohol och kristna texter till muslimer.


Jag råkar faktiskt tycka att det kan vara ett bra sätt att ha en mångkultur: att göra skillnad mellan folk och att säkerställa att ens egen grupp inte hotas av folk utifrån. Singapore är ett bra exempel på ett hårt styre över olika grupper. Men det skulle anses som extremt att se Singapore som ett föredöme. Singapore som rankas som nr 66 i Democracy Index, i nivå med Rumänien och Indonesien. Ska vi sänka demokratinivån för att få till mer "islamsk tolerans"?


Ett annat problem är att muslimer tenderar att trivas när de själva är topp-klassen. Det är svårt att hitta exempel på sunnimuslimer som trivs när de tillhör minoritetsbefolkningen och måste rätta sig efter andras regler. 


Karlsson avslutar boken med att säga att "den växande muslimska närvaron i Europa ska inte ses som ett hot utan som en möjlighet att bygga broar mellan Europa och den muslimska världen". Nej, lite terrorhot och massiva bildbränningar, områden som förvandlas till ghetton och har enormt hög kriminalitet, något vi kan se i Frankrike, det land som anse ha högst andel muslimer i Europa (Sverige tros snart gå om), är ju en möjlighet, men särskilt positiv skulle jag inte kalla den.


Med allt detta sagt så är Karlssons bok ändå intressant. Men det är svårt veta hur trovärdig den är.

Av allasolikavarde - 25 juli 2019 16:23

Jag har nu fått ner problemen med massinvandring till dessa tre.


1. Etniska konflikter. Detta beror inte på att en av grupperna är dåliga, utan på att ser man på det historiskt så är mångkulturella länder mer konfliktfyllda. Det behöver inte handla om vitt förtryck utan kan lika gärna handla om shias och sunnis, eller katoliker och protestanter.

2. Invandrargrupper som hatar oss. Detta beror på att vissa invandrargrupper är mer problematiska än andra. Det är viktigt att i så fall påpeka att det rör sig om VISSA grupper. Exempelvis så hade de flesta turkar inte något hat mot oss svenskar. När någon alltså säger "ja men se på de grekiska invandrarna" så kan man säga, inom ramarna för punkt 2, att man inte har något emot grekiska invandrare.

3. Potentiella skillnader i kultur och genetisk som gör vissa grupper mer problematiska. Detta är förstås den mest kontroversiella punkten, men rent vetenskapligt är det inte felaktigt att påstå att sådana skillnader finns.

De som vill hävda att genetiska skillnader inte finns vill gärna blanda ihop genetik med kultur, men faktum är ju ändå att om genetik skiljer sig så kommer kultur efterhand att matcha genetik. Vad som sedan orsakar vad är irrelevant.


Dessa tre punkter är egentligen de enda som man bör använda som invandringskritiker.

Att säga att "invandring ökar brott" är irrelevant om man inte kopplar ihop det med punkt 3.

När man får motargumentet "se på Mahmut, han känner sig utanför och därför begår brott" så kan man koppla detta till punkt 1: att konflikter sker mellan olika grupper.


Punkt 1 är dock i sig begränsad. Som motargument kan man säga att det finns grupper i USA som inledningsvis bråkade - som italienare och irländare - men som numer integrerat sig. Konflikterna var alltså bara tillfälliga. Men då måste man, inom ramarna för punkt 1, förstå att med liten invandring kommer konflikterna vara små, medan det med stor invandring riskerar att skapa stora konflikter.


Gruppkonflikter kan slätas över med tiden, men de kan också ökas på till kritiska nivåer. Man kan läsa på om folkmordet i Rwanda som drevs på genom ett fåtal medier som hetsade mot en av de etniska grupperna tills det till slut resulterade i en masshysteri, där folk gick ut på gatorna och slog ihjäl varandra. Lite samma sak hände i Serbien.


Det är därför våra politiker är så måna om att bekämpa alla former av hetsande. Men jag tror att konflikterna kommer bara öka, och politikernas mål att göra svenskar till en minoritet i sitt eget land kommer sluta med en stark motreaktion.


Punkt 3 är som sagt mest kontroversiell eftersom man i denna punkt direkt beskyller vissa etniciteter för att vara "sämre". Men oavsett vad man än tycker om det så kan det ju vara sant. Den som har "vaknat" brukar ha sett att svarta i USA t.ex har betydligt lägre intelligens och utbildning än vita, men däremot betydligt högre våldsbrottslighet, och denna skillnad ligger rätt så konstant oavsett vad som än görs.


Även i England, som inte har någon historia av slaveri, begår svarta omkring 4-5 gånger mer våldsbrott. Troligen skulle man upptäcka samma mönster varän i världen man undersöker saken, och då kan det för en vetenskapligt sinnad person tyckas rimligt att anta att genetik spelar någon roll i det hela.


Innan man vet med säkerhet kan det därför tyckas lämpligt att begränsa invandringen från vissa länder.


Alltså återigen.

Argument 1 säger att konflikter kan ske mellan olika grupper utan att någon bär skuld får det.

Argument 2 säger att man inte bör ta hit grupper som avsiktligt vill skada oss. I detta argument beskyller man inte "invandrare" som grupp eller skyller på dåliga gener eller dålig kultur, utan endast på deras dåliga inställning. Man kan teoretiskt förespråka massiv invandring på miljontals personer per år och ändå använda argument 2.

Argument 3 säger att vissa grupper helt enkelt är dåliga. Detta är det mest rasistiska argumentet, och därför också det som vänstern ständigt pekar på när de ska angripa t.ex SD. Jag tycker ändå inte man ska undvika beröra argument 3 helt, som SD gör, eftersom man ju faktiskt har statistiken och vetenskapen på sin sida.

Av allasolikavarde - 24 juli 2019 19:04

Jag håller nu på att läsa mer historia, för att förstå det vi inte lärt oss i skolan.

Skolan är som bekant skapad av vänstermänniskor som lär oss progressiva idéer och i dessa idéer är historian ovärdig.


Jag vill lite hånfullt beskriva dagens historiesyn så här:


1 (före 1930). Tråkiga och meningslösa gamla kungar. Folk hade det typ fattigt. Homosexualitet var inte tillåtet och kvinnor fick inte rösta. Och kvinnor blev förtryckta hela tiden.

2. Nazityskland. Jättehemsk tid vi måste se till inte händer igen.

3 (efter 1945). Allt har blivit bättre och bättre och vi ser till att människor har lika rättigheter, såsom att alla reklamfilmer måste ha svarta karaktärer.


Socialister blir alltid lite totalitära. Alla som tror sig veta bäst blir totalitära, om de får möjlighet, eftersom de inte har något svar på de anomalier som uppkommer i varje system. I Sovjet var det t.ex förbjudet att ifrågasätta den dialektiska historiesynen som säger att alla samhällsförändringar är ett resultat av klasskamp.


I Sverige "måste" vi lära oss att demokrati är jättebra, och vi definierar demokrati enligt den definition som råkar passa bäst. Vi får t.ex lära oss att demokrati handlar om att låta folket bestäma, fastän att poängen med demokrati egentligen är att förhindra diktatur. För om man endast ska förhindra diktatur så behöver inte kvinnor ha rösträtt, så det får vi inte lära oss.


Det är därför viktigt att vi börjar kritisera den rådande historiesynen medan vi kan, eftersom de som har makt oundvikligen kommer att tolka den till sin egen fördel (och, om de kan, förbjuda andra tolkningar). Sedan missar vi viktiga lärdomar från det förgångna.


I svensk samhällslära så är många historiska idéer oönskade eftersom det skulle få folk att känna att det som samhället lär oss är felaktigt. I Ryssland får folket läsa ryska klassiker under sin grundskoletid, men i Sverige skulle det inte fungera eftersom vi skulle bli kritiska mot t.ex demokrati, mångkultur och HBTQ-rättigheter.


Det är svårt att hitta någon framträdande författare från före, säg, 1930-talet som är positiva till mångkultur, tolerans och HBTQ. En sak jag redan insett är att det fanns en god anledning att etablissemanget på den tiden var emot för mycket tolerans. De förstod att om man börjar visa tolerans mot vissa grupper så kommer allt fler grupper att kräva tolerans tills samhället blir kaotiskt. Detta kan man lätt se från historian. Att visa tolerans är mycket enkelt, för allt man behöver säga är "låt alla få göra som de vill". Man behöver alltså inte ha en kamp mot intolerans, utan snarare krävs en kamp mot toleransen som smyger sig in och korrumpterar tills man till slut saknar ordning i samhället och allt förfaller.


En annan lögn vi får höra är att "förr i tiden" var det extremt strikt sexualmoral. Det stämmer inte. Det fanns perioder med mycket tillåtande sexualmoral, men problemet är att det brukade resultera i stora sociala problem! Men  det får vi inte lära oss. Vi får lära oss att folk förr i tiden trodde på kristna vidskepelser om att inte ha sex före äktenskapet. Jag hörde t.o.m en f.d präst som numer är ateist säga i en intervju att han inte förstod varför kristendom har så strikt sexualmoral. Då kan man ju inte ha läst särskilt mycket historia.


Så vad har jag hittills lärt mig av boken om Magnus Eriksson? (som heter I Kung Magnus Tid, skriven av Michael Nordberg, 1995)

 

En första sak är att en kungs liv på 1300-talet var inte särskilt underhållande. Största delen av tiden red han omkring i sitt rike och ordnade olika rättsmål. Någon regering fanns inte så kungen hade inget egentligt hem, utan höll till på ett par favoritslott.


Jag har ofta funderat över detta med rika män förr i tiden. Enligt marxismen  - och alltså socialismen samt i viss mån socialdemokratin - så är ojämlighet samhällets stora bane och ojämlikheter leder till alla konflikter tills att vi nått ett perfekt, konfliktlöst samhälle.


Som Foucault dock sa om Marxism: "Marxism och 1800-talet är som en fisk och vatten. Fisken kan inte andas i något annat.” [1]


Angående kungens roll så fick kungarna på medeltiden lära sig att de var tvungna att underställa sig Gud och alltid döma rättvist. Särskilt njutningsbart liv verkar de inte haft. Om kungarna agerade alltför oredligt var det nödvändigt för folket att avsätta dem.Det var först senare som vissa kungar struntade i sitt folk och istället ägnade sig åt personliga njutningar, och detta resulterade till slut i den franska revolutionen 1789, som i sin tur lade den ideologiska grunden för marxismen.


En annan intressant aspekt av att läsa om kung Magnus är en diskussion om huruvida det är bättre att en kung ärver makten, eller blir vald av några rådsherrar till kung. Här ansåg vissa att ett val är bättre, men den främste filosofen inom området verkar ha varit Aegidius Romanus, vars bok om furstar översattes till många språk (för hand, givetvis), och man vet att Magnus Eriksson hade en bok med ett innehåll liknande Aegidius'.


Aegidius ansåg att om en kung blir vald av ett råd så riskerar det leda till ständiga konflikter för att de som röstar fram kungen då kommer att bråka sins emellan om ynnestar. Därför resonerade han som så att det är bättre om kungamakten går i arv.


Det är intressant att tänka sig att kungen förutsattes vara en god kung så länge han älskade Gud. Då inser man bättre varför gudstro är så viktig. I boken Konungastyrelsen, skriven under Magnus regeringstid, och den liknande landslag som författades under hans tid, så används intressant nog just beteckningen att älska gud:

"Då skall du först älska Gud, att du må älskas av Honom".


Wilt tu wara rätvis/ Tå skalt tu först älska gudh/ at tu måghe älskas af hånom. Tå älska tu gudh/ tå tu fylghia hans wilia ok rådhom/

https://project2.sol.lu.se/fornsvenska/01_Bitar/A.P1.A-KSBu.html (#25)


Till skillnad från Martin Luther som tyckte vi skulle frukta Gud.


Älska låter bättre, tycker jag.


Detta var bara ett kort blogginlägg. Jag kommer nog skriva mer om ämnet i framtiden.

Att läsa historia är tidskrävande och det kommer nog ta flera år att få en god bild av historiska skeenden. Tyvärr är det något som jag måste göra nu fastän jag närmar mig 40 år, men massinvandringen kräver att vi sätter oss in i hur saker fungerade förr.


I Konungastyrelsen varnas för övrigt för att ta in utländska män i landet, och kungen uppmanas istället att följa äldre seder istället för att introducera nymodigheter.


Magnus Eriksson var samtida med den Heliga Birgitta. Eftersom Birgitta var kvinna så har vi fått höra rätt mycket om henne men det kan även vara intressant att läsa hennes tankar om konungamakten. Birgitta är känd för att från Rom ha skickat åtskilliga brev till Magnus där hon klandrade honom för olika agerande.


Birgittas uppenbarelser i bok VIIII är av politisk natur och där skriver hon bland annat:


Guds Son [Jesus] talar till bruden [Birgitta]: »Jag sade dig förut, att konungen skulle älska folket och allmogen i sitt rike. Han visar, att han älskar dem, när han låter dem nyttja de vedertagna lagarna, när han icke låter grymma fogdar och skatteindrivare härska över allmogen och folket, när han icke betungar folket med nya pålagor, som han hittar på, och när han ej besvärar det med mödosam och ovanlig gästning. För de otrognas bekrigande kan dock konungen ödmjukt bedja folket och allmogen om hjälp, ifall han behöver.

http://www.prophecyfilm.com/swedish/hb/band3bok8/b3_b8_kap6.htm


Man slås av hur starkt fokus det var på rättvisa redan på den så kallat barbariska medeltiden.

Magnus Erikssons landslag gjorde det till ett strängt brott när män med makt reste runt och tvingade in sig att sova hos bönder.


Det är lustigt när man betänker att vi i Sverige på 1300-talet hade mer rättvisa och vettiga ledare än vad de har i afrikanska länder idag, där ett fåtal män i toppen roffar åt sig så mycket som möjligt av biståndspengar och diamantpengar medan befolkningen lider nöd. Vi har egentligen aldrig haft någon sådan period i svensk historia. I princip alla kungar vi haft har varit tvungna att ta någon hänsyn till vanligt folk. Vissa gjorde det kanske mindre än andra, men ändå: det finns egentligen ingen svensk kung som skulle kunna kallas för tyrann.


Erik XIV ses ibland som den sämste svenske kungen, men han led av psykisk ohälsa och hade egentligen inget stöd från någon, så korrupt kan man inte kalla honom. Karl XII ses ibland som en kung som ledde Sverige i fördärvet men han ärvde ett antal krig han inte kunde göra så mycket annat åt än att försöka vinna dem.


Nåväl, det är förvisso ett ämne för sig.

Av allasolikavarde - 22 juli 2019 23:26

Nu har jag äntligen fått tag på Klarströms bok Prima Victoria (2018)! Gjorde en beställning och biblioteket köpte in ett exemplar. Väl investerade skattepengar.


Kul bok som man kan säga mycket om.


I september släppte du din självbiografi Prima Victoria. Hur har den tagits emot?

– Jag har fått ett fantastiskt fint stöd från privatpersoner, oppositionella grupper och en del alternativa medier. Många som läst boken har kommit tillbaka och gett positiva omdömen och jag har fått flera fina recensioner.

Från det etablerade medias sida är det intressant att notera att representanter för de flesta stora tidningarna beställde boken nästan direkt när jag släppte den. Men samtliga har valt att helt tiga om den. Det kan knappast vara att ämnet anses ointressant. Detta är givetvis en överenskommelse man har gjort.

Det finns för mycket i min bok som man inte vill ska komma ut, som en bild av SD:s historia som helt skiljer sig från den som vänsterextremisterna lyckats etablera. Kan man inte förtala och hetsa blir taktiken istället att försöka tiga ihjäl. Något som de i det långa loppet inte kommer ha en chans att lyckas med.

https://bakomkulissernabiz.wordpress.com/2019/01/19/anders-klarstrom-slar-hal-pa-myter-om-sds-historia/


Jag vill dock bara lite kort först framföra att jag anser att Klarström skönmålar lite när han vill få det till att SDs tidigaste år var demokratiska och fulla av goda eldsjälar.


Här ett citat:


»Tyvärr hade (Hans) Carling även deltagit i ett arrangemang med en antidemokratisk grupp i Göteborg en tid innan vårt sommarläger. Det hade jag ingen som helst kännedom om vid det här tillfället. Men Hans Carling var en mycket begåvad och karismatisk talare…« sid 421 (Carling var alltså, vilket var väl känt, aktiv i den fascistiska Nysvenska rörelsen.)

https://ordfrontmagasin.se/fascistledarnas-bekannelser/


Likaså anser Klarström att många av de tidiga SD:arna var alldeles fina människor. Bo Nilsson som var vice partiledare under Klarström hade han t.ex mycket fint att säga om, men han är nu med i NMR. En annan vice partiledare var Tina Hallgren-Bengtsson som också hon gick över till en nationalsocialistisk organisation efter SD.


Leif Zeilon var den som fick in Klarström i SD, och om Zeilon hade Klarström mycket gott att säga, och att Zeilon tidigare varit med i antidemokratiska högerextrema rörelser skulle inte ligga honom till last, enligt Klarström.


Nåväl, strunt i det. Det jag kort vill gå in på är det beryktade dödshotet mot Hagge Geigert som Klarström påståtts ha blivit dömd för. T.ex skrev Aftonbladet det i en ledare så sent som 2017. och Östra Småland skrev en ledare om det i april i år:


[Klarström] dömdes 1986 till villkorlig dom för att ha ringt hotsamtal (bland annat till underhållaren Hagge Geigert) samt vandaliserat olika vänstergruppers lokaler.


Enligt Klarström (sid 46; 49-50) så var det som skedde att han under denna period, 1984-1985 vid 17-18 års ålder, med i Nordiska Rikspartiet i några månader. Ett parti han insåg var fel väg och självmant lämnade. Vid ett tillfälle söp de sig berusade och gick ut och slog sönder fönsterrutor. Klarström säger sig inte minnas vem som kastade stenarna. Sedan ringde någon i gänget ett bombhot till KPML(r). Klarström blev dömd för förstörelsen och för medhjälp till falskt larm, samt för att ha lös ammunition i sin lägenhet något som han fick med sig från armétjänstgöring.

Gänget ringde även till Geigert och skrek och hade sig, och någon uttalade hot mot Geigert: "Vi ska bränna dig ditt jävla judesvin. Fy fan ditt äckliga lilla judesvin. Passa dig! Vi ska komma och döda dig!".

Klarström blev dock inte åtalad för detta och påstår sig inte ha sagt detta. Rättegångspapprena är offentliga så jag antar att om han har fel borde någon av de olika journalisterna som läst hans bok kolla upp det.


Klarström själv skriver i boken på sidan 188 att man ska kolla på följande video, omkring 13:40 in:



Som han påstår rentvår honom, men lyssnar man på vad han säger efteråt så känns det som att han snirklar sig lite i frågan... "Klarström medger att han vid åtminstone ett tillfälle varit med och ringt upp och hotat Hagge Geigert. Talat in ett meddelande på hans telefonsvare, och att du sagt något i stil med 'Vi ska döda dig'"


På vilket Klarström i videon svarar: "Det kan hända att jag vid något tillfälle kan ha ringt och sagt någonting, däremot om det varit ett direkt uttalat hot... jag uppfattade det inte på det viset."


Så vad man kan säga är att Klarström aldrig blev dömd för själva hotet, men att han ändå erkänt att han varit med i ett sammanhang där det hot uttalades.


Jag på bloggen rankar påståendet att Klarström hotat Geigert som:

 

Klarström var med i ett gäng som ringde och hotade Geigert och verkar själv ha sagt något "som kan tolkas som ett hot", även om han inte kunde bli dömd för det. Att säga att Klarström blivit dömd för att ha hotat Geigert är dock:

 


Jag undrar ofta angående när människor ska rentvå sig från brott... spelar det så stor roll? Han var med i ett gäng som ringde och uttalade hot, något han blivit dömd för (alltså medhjälp till falskt larm) och har erkänt att han själv uttryckte vissa hotliknande ord i ett samtal till Geigert. Det enda han inte gjort är blivit dömd för hoten mot Geigert. Liksom, whatever.


Spelar det ens så stor roll vad Klarström gjorde som 17-18-åringar? Jag vet inte. När jag var 18 var jag själv i dåligt sällskap under en period. Är man med i ett gäng som super och bär sig illa åt så tar man till sig det beteendet. Jag tycker absolut man ska ta sitt straff, oavsett om det är långt eller kort, men om man sedan ändrar sitt liv så bör straffet vara glömt.


I boken Prima Victoria dyker förresten Hagge Geigert upp mer än en gång senare. Man får nästan intrycket att Klarström inte kunde släppa honom i tankarna.

Av allasolikavarde - 20 juli 2019 23:56

Nu har jag läst klart Sundströms bok om Danmark, som jag nämnde i ett inlägg nyligen om Pia Kjaersgaard.

 

Det jag först kan säga om boken är att DN-journalisten Lena Sundström är roligare än man tror. I de intervjuer jag såg med henne kring 2010 (valåret då SD kom in i riksdagen) så verkade hon är syster-duktig typ av PK-prinsessa som skulle varna oss alla för vad som hände om SD kom in riksdagen: då skulle vi bli som Danmark.


Boken nämner flera gånger att Danmark har fått så dåligt rykte och att danskar skäms för att säga de är från Danmark. Någon som minns den debatten? Det brukar vara så med folk som har en agenda att de presenterar sådana uppgifter som stöttar deras agenda.


Jag hittar inte senaste statistik men från 2016 ser vi:


The number of foreign overnight stays in Sweden last year grew to 13.9 million, according to EU statistical office Eurostat – an increase of 3.1 percent on 2015. Denmark came second with 11.6 million, Norway third with 9.8 million, Iceland fourth with 6.8 million, and Finland last with 5.6 million.

The figures, based on a statistical forecast, show some clear trends.

One is that despite the growth, Sweden is at risk of slipping behind the likes of Denmark, Norway, and Iceland. Among the Nordics, the island nation saw by far the biggest percentage growth in tourism, with an 18.5 percent increase in overnight stays. Norway meanwhile also saw large growth, up by 11.4 percent compared to 2015.

https://www.thelocal.se/20170126/sweden-attracted-more-foreign-tourism-than-any-other-nordic-in-2016


Faktiskt har jag flera gånger i andra forum fått frågor från potentiella turister om Sverige är ett säkert land att turista i. Hoppsan sa. Men det är väl viktigt att poängtera att det inte har något med invandring att göra, utan man kan säkert skylla det till "utländsk påverkansoperation" (alltså Ryssland), eller på den ökande högerextremismen, eller varför inte socioekonomiska faktorer...


Kan kolla en undersökning om vilka länder som har bäst rykte också:

  1. Japan -
  2. Norway +4
  3. Switzerland -1
  4. Sweden -
  5. Finland +8
  6. Germany -3
  7. Denmark +2
  8. Canada -3
  9. Austria +1
  10. Luxembourg -
  11. New Zealand -
  12. United States -5
  13. Netherlands +3
  14. Italy +4
  15. Australia -7
  16. UAE +3
  17. France -
  18. Singapore -4
  19. United Kingdom -7
  20. South Korea -

Sverige rankas fyra i världen medan Danmark ligger sjua, men platserna verkar ändras rätt mycket mellan åren och ska nog inte ses som 100% säkra. Bilden av att omvärlden ser Danmark som rasistiskt är kraftigt överdriven. Det rasistiska Danmark ligger t.ex före det mångkulturella Kanada och UK och det till synes toleranta Nederländerna.


Boken om Danmark gav Sundström Guldspaden och Publicistklubbens stora pris. Varför är inte svårt att förstå, eftersom den är som en lång varning för högerpopulism, och i förlängningen för SD. Man ska inte förglömma att 2009 var etablissemanget dödsförskräckta för vad som skulle hända om SD kom in i riksdagen. Dagen efter att valet genomfördes 2010 och SD fick lite över 5% så organiserades antirasistiska demonstrationer där svenska folket skulle intyga att de tog avstånd från detta parti "med högerextrema rötter".


Det känns faktiskt ganska avlägset nu, när man sett Jimmie Åkesson göra ett klanderfritt intryck i TV-soffor i nio år. Säga vad man vill om Åkesson men han är bra på att framställa sig som en svärmorsdröm. Det är kanske ingen tillfällighet att SD fick 19% av rösterna bland dem som är 65+, en grupp som annars kan förvänta sig vara S-trogna.


Förutom att Danmark påstås ha minskat i positiv attraktion, vad är annars Sundströms tes? Vad var det som gav henne Guldspaden? Motiveringen var:


”För en personlig skildring som med skenbar lätthet lyckas begripliggöra hur intolerans och främlingsfientlighet kan äta sig in i ett demokratiskt lands politik och medier.”

https://www.svt.se/kultur/guldspaden-2010-pris-till-svt-for-gravande-journalistik

 

Ja, vi kan ju ana en viss politisk motivation från etablissemanget...

 

Men jag vill ändå påpeka det att Sundström har gjort ett gediget arbete, något som är ovanligt, särskilt bland journalister. De vill helst skriva en bok med lite lösa tankar, vilket går betydligt snabbare än att traggla sig genom tjocka referensböcker för att hitta någon mening man kan citera.

 

Själv uppskattar jag alla böcker som bygger på gediget arbete, oavsett vilken politisk vinkling de har. Jag skrev t.ex en positiv recension av en bok som vänsterjournalisten Martin Gelin skrev om den amerikanska högern. (läs den boken!) Likaså uppskattar jag Expo för deras väl underbygga artiklar, till skillnad från tidskriften Etc som bygger på löst tyckande och snyftartiklar.

 

Låt oss inte glömma alla dessa tramsböcker som Sundströms från tiden 2000-2016! Då allt handlade om att motverka "främlingsfientlighet och rasism". Som "tur är" så drev de sin antirasistiska kamp så hårt att den kommer att implodera och det kommer komma en kraftig motreaktion, som de själva alltså bär ansvar för! Eftersom de är så fega och ointelligenta.

 

Chang Frick varnade för denna motreaktion i en debatt med Thomas Mattsson på Expressen för ett antal år sedan:

 

”Det är ett allvarligt problem för samhället” att sådant som tidigare ”klottrades på toalettdörrar” nu får stor spridning genom ”hatsajter” som Nyheter Idag, menade Mattsson. Expressen däremot, det är en tidning som står upp för det anständiga och det rätta.

Mitt svar var att debatten, så som den såg ut där och då, var överdriven åt det invandringspositiva hållet. Mitt resonemang var likt Thomas Gürs pendel, alltså att om en fråga tillåts skena iväg åt endera hållet kommer förr eller senare en motreaktion som slår åt motsatt håll. Och om detta sker i framtiden kommer jag än en gång vara motvalls, men då från andra hållet.

https://nyheteridag.se/ska-expressen-bli-en-toalettdorr-som-sprider-hat-och-skapar-allvarliga-problem-for-samhallet/

 

DN-journalisten Sundström vann en guldspade och publicistklubben stora ryggdunkarpris för att hon... varnade för rasismen och för en normalisering av "främlingsfientliga partier". Det känns som att DN fortfarande fastnat i detta tänkande, men vi rätt tänkande människor med sunt förnuft får kämpa vidare och hoppas att sanning och rättvisa vinner i längden.

 

Vad mer kan man lära från boken? Som jag antydde i mitt förra inlägg om Kjaersgaard så är den svenska debatten bankrutt i hög utsträckning pga det svenska medieklimatet, och nu när jag läst färdigt boken så kan det konstateras att det var mer sant än jag trodde. Har man, som i Sverige, ett medieklimat som styrs av ett par stora koncerner som bestämt sig för att kampen mot rasism är den viktigaste kampen, så sprids ständigt samma typer av vinkling. ("kampen mot rasism" kan förstås kläs i olika formuleringar)

 

I Danmark så var Extrabladets redaktör välkänd för att sympatisera med Dansk Folkeparti. På 1990-talet så hade de flera serier där de beskrev invandringens problem, och eftersom tidningen är oberoende så kunde ingen hindra dem.

 

Ekstra Bladet är dansk kvällstidning grundad 1904. Tidningen ägs av JP/Politikens hus. Den är en oberoende socialradikal kvällstidningen, sedan 1960-talet präglad av ett sensationsinriktat innehåll.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ekstra_Bladet

 

Sundström jämför med Expressen serie om invandring som inleddes med löpsedeln "Kör ut dem! Svenska folket om flyktingar." och som resulterade i att chefredaktören på studs fick sparken. Det är nog ingen tillfällighet att Bonnier nyligen köpt upp Mittmedia, som äger ett 20-tal tidningar.

 

Det är nog helt enkelt som så att om Sverige hade haft oberoende "sensationella" tidskrifter, sådana som har samma mål som Extra Bladet:

 

Redaktören Hans Engell har beskrivit tidningen på följande sätt: "Ekstra Bladet er Danmarks politisk mest ukorrekte avis - stiller de spørgsmål, som andre ikke tør. Ekstra Bladet er aldrig i regering. Altid i opposition." En mycket uppmärksammad reklamkampanj hade som tema 'FIND DIG I EKSTRA BLADET eller find dig i hvad som helst'.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ekstra_Bladet

 

så hade svensk invandringspolitik inte blivit så extrem som den blev, för då hade det funnits opposition.

Idag kan möjligen sägas att GP utgör ett slags opposition. GP som ägs av Stampen som är ett lokalt Göteborgsbolag och som i sig inte behöver dansa efter Stockholmsmediernas pipa.

 

Inte konstigt att Sundström fick en massa priser. Etablissemanget vill gärna uppmuntra sådant beteende som gynnar dem själva och hennes bok passade perfekt i beskrivningen av Danmark som ett rasistiskt land som kapats av högerpopulistiska och främlingsfientliga politiker, hjälpta av medierna.

 

Tack och lov slipper man helt nazi-referenser i boken. Extra Bladet jämförs inte med Der Stürmer.  Pia Kjaersgaard jämförs inte med Goebbels.

 

Annars skulle jag nog främst beskriva boken som fragmentarisk. Flera kapital beskriver Sundströms egna upplever i Danmark, som inte alltid är relaterade till invandringsfrågan. Hon går ut och dricker öl, hon försöker och misslyckas med att få vänner, hon blir bestulen på sin plånbok och hon pratar med olika udda kufar.

 

I ett kapitel intervjuar hon någon lantis på Jylland (halvön som utgör västra Danmark) som ogillar muslimer trots att inga bor i byn.

 

Hon beskriver en del av de ologiska krav som krävs för att bli dansk medborgare.

 

Hon besöker en SFI-kurs.

 

Och såklart så pratar hon med alla godhjärtade invandrare som känner sig extra utsatta i Danmark.

 

Allt som oftast blir hon sådär bemästrande med sådana PK-pinnar som jag får intrycket av att hon som person tycker om. Här kommer stockholmaren och ska tala rätsida av de korkade danska rasisterna. Trots att hon upplever det som att hon är klokast i världen så tycker jag ändå att de hon intervjuar gör ett bra och rationellt intryck (DN-läsare håller säkert inte med mig). Här ett samtal med Sören Krarup, en politiker för Dansk Folkeparti, född 1937. Jag har kortat ner och förenklat det lite så det är inte ett direkt utdrag ur texten ( sid 283):

 

---

- Jag gillar Danmark och älskar Nörrebro, säger jag entusiastiskt. [Sundström bor i Nörrebro som är känt som Danmarks invandringsghetto i Köpenhamn, typ som Rosengård är i Malmö]

- Gör du det!, säger Sören. Jag skulle säga att det inte liknar Danmark mer. Det har blivit en stadsdel där det har blivit så fyllt av fremmede att dansken idag känner sig helt främmande själv om han kommer dit.

- Är jag en fremmede?

- Nej, du är svensker, säger Sören. Men alltså du kan ju se, du kan ju se hur mycket muslimer det är... på Nörrebro.

- Jo jo, säger jag. Men jag älskar det. Har du bott där?

- Nej det har jag inte. Eller jo i slutet av min studietid. Men det var en helt vanlig stadsdel då.

 

Sören säger att han tycker det är rätt elementärt och att jag nog kan förstå om man jag bara vill. Ett folk är som en familj, familjens hem är det land som folket bor i, och familjen kan ha gäster, som kan bli upptagna i familjen om de går med på att bli en del av familjen.

 

- Det är precis samma sak med de fremmede som vill bli danska medborgare. Det är så enkelt och så elementärt, säger Sören.

 

Jag visar honom annonsen som visar en liten blond flicka och texten "När hon går i pension är det muslimsk majoritet i Danmark..." I annonsen räcker det att man är muslim för att man ska vara något farligt.

 

- Men islam är ett hot mot alla västliga länder som muslimerna bor i, säger Sören. Om de blir många eller i majoritet utgör de en fruktansvärd fara för de övriga medborgarna, för då vill de härska och tvinga till sig makten.

 

Sören suckar. Förstår att jag inte förstår.

 

- Förstår man inte skillnaden mellan kristendom och islam, då förstår man intet, säger han.

 

Jag frågar Sören vilket han tycker är värst. En laglydig muslim eller en kriminell kristen?

 

Sören säger att en laglydig muslim som följer dansk lag naturligtvis är bättre än en kriminell kristen som bryter mot dansk lag. Jag frågar Sören om det då inte är en halvdålig idé att dra upp gräns mellan muslimer och danskar. Mellan dem som bär slöja och de som inte gör det.

 

- Att bära slöja är en bekännelse till ett totalitärt system som bryter mot dansk lagstiftning, punktum, säger Sören.

 

Det känns som att vi rör oss runt i cirklar och nu är tillbaka där vi startade i ordväxlingen.

 

- Men är det inte farligt för ett samhälle att ha en massa medborgare som står utanför samhället?, säger jag.

- Men om de blir danska medborgare så står de ju inte utanför samhället, säger Sören.

- Men om du är en dansk medborgare som inte kan använda din utbildning på grund av din tro... säger jag.

- Men vad är det för tro som är oförenligt med att vara dansk medborgare? säger Sören.

 

Sören tycker att det är uppenbart att det är jag som gått fel.

 

- De säger, herre Gud, det är ju 30 gram tyg och det betyder inget. Så säger vi: det är fullständigt riktigt, det betyder inget, så ta av det!  Då säger de nej, och vi säger 'varför vill ni inte det?'. 'Jo', säger de, 'för att det betyder mer än något annat för oss'.

- Tycker du det är okej att bränna Dannebrogen?, säger jag. [den danska flaggan]

- Nej det tycker jag inte.

- Men kan det inte vara samma sak om du ber en muslimsk tjej att hon ska ta av sig slöjan? Är det inte samma som om jag säger att vi ska gå ut och bränna Dannebrogen?

- Jag vill inte bränna Dannebrogen.

 

Jag ger upp diskussionen.

Jag fiskar upp ett dansk-kontrakt där det står att diskriminering, hot och hån på grund av kön, hudfärg, tro eller sexuell läggning är olaglig i Danmark. Jag pekar på annonsen som jag lagt upp för honom på bordet.

 

- Är inte det hån mot religion? , säger jag

- Det är ju en varning för islam, säger Sören.

 

Jag börjar om från början.

- Men om man tittar på det här dansk-kontraktet. Kan du ge något exempel på vad som skulle kunna vara ett hån mot islam?

Det kan inte Sören.

- Nu är det ju framför allt tal om de som hånar det som gäller i Danmark här. Att danska kvinnor kallas för luder av muslimer, och att danska normer kallas orena och mindervärdiga. Det kan väl vara att det finns fula saker man kan säga till muslimer, och man bör tala ordentligt till dem. Men att göra folk uppmärksamma på vad islam handlar om, det är inte uttryck för hån, det är en fråga om upplysning. Och det är en upplysning som i hög grad är nödvändig för de västliga länder där muslimerna bosätter sig. Det är ju... jag har frågat dig om du läst Koranen och det har du ju sagt att du inte gjort så mycket.

- Det är inte min kvällslektyr, men det är inte heller Bibeln, säger jag.

- Men om du försvarar islam måste du också känna till Koranen, säger Sören.

- Jag försvarar inte islam utan människors rättighet till religionsfrihet och medborgarskap.

- Men det är naivt att tala om människors rättigheter. Jag har skrivit en bok där jag kritiserat att man gör mänskliga rättigheter till en helig lag. Den heter Dansken och de mänskliga rättigheterna, där jag jämför det med dansen kring guldkalven. [När Moses enligt judisk mytologi kom ned från berget med moselagarna så hade judarna redan gjort sig en ny gud: en guldkalv de dansade kring]

- Så du menar att de mänskliga rättigheterna är ett hot mot Danmarks säkerhet?

- Det är ett hot mot den danska och europeiska livsstilen. Jag uppmanar dig att läsa min bok, den är rätt förträfflig.

 

Sören säger att han tycker Sverige är ett totalitärt land. Han känner inte till SD särskilt väl, men han har läst om dem.

- För mig, för oss, är Sverige ett avskräckande exempel. Ni är ju terroriserade av den politiska korrekthet som till exempel gör SD till en grupp som inte får en ordentlig behandling.

 

 

---- slut utdrag

 

Som jag skrivit tidigare så är det intressant att följa vänstermänniskors resonemang. För det första för att de är så övertygade om deras egen moraliska förträfflighet och att de har rätt. Det är viktigt att känna till dessa människors argument, för att kunna besvara frågan varför Sverige bestämde sig för en så extrem politik och samtidigt kunde tysta och trycka ner all opposition. Många människor i utlandet har frågat mig hur det kommit sig att Sverige blev så extremt och det är inte helt lätt att ge ett kortfattat och enkelt svar.

 

Sverige får tjäna som en fallstudie i hur det går till när man tar över debatten i ett land. Det där med mänskliga rättigheter är rätt så träffande, för liknelsen med moselagarna har slagit mig. Jag har t.o.m gått en kurs i MR (mänskliga rättigheter) hos röda korset och det är slående vilken tyngd man sätter i de här lagarna som ju faktiskt är människoskapade. Eller är det månne så att Gud gav oss lagarna om mänskliga rättigheter...?

 

Vad etablissemanget därför kunnat göra är att härleda kritik mot invandringspolitiken till något slags lös koppling till MR, och därmed kunnat vinna debatten på studs eftersom MR inte får kritiseras... "Någon kan ju dö om personen inte får livslång försörjning i Sverige, vill du det?" "Näää.... men...". "Nej just det! Internationella konventioner! Mänskliga rättigheter! Tänk på judarna på 1940-talet!"

 

När jag nu googlar på "Världens lyckligaste folk" så är Sundströms bok inte en av toppträffarna, utan det är en Expressenartikel som handlar om vilka folk som rankas som lyckligast 2019. I topp ligger Finland, följt av Danmark, Norge, Island, Nederländerna, Schweiz, och sedan Sverige.

 

Nej, Sundströms bok hade väl inte så lång hållbarhet, men det var väl inte poängen heller. Alla priser hon fick för den var för att det var ett politiskt inlägg utan att vara ett alltför uppenbart politiskt inlägg i debatten.

 

TV4 har fortfarande kvar det avsnitt av Kalla Fakta som Sundström också gjorde samtidigt som hon skrev boken (vilket väl bevisar de nära kopplingar som alla Stockholmsmedierna har):

 

Svensk dokumentär från 2009. Sverigedemokraterna går stadigt framåt och frågan är vad det skulle innebära om de kommer in i riksdagen 2010. Journalisten Lena Sundström flyttade till Köpenhamn i Danmark för att söka svar. Där har Sverigedemokraternas motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarroll och partiets politik har satt djupa spår i landets politiska liv. Hon möter bland andra den vanlige dansken och politikern som skärpt kraven på invandrarna och som är emot mänskliga rättigheter.

https://www.tv4play.se/program/v%C3%A4rldens-lyckligaste-folk/817049

 

Sundström som "blev upptäckt" av Liza Marklund när Sundstrum jobbade på en Piteåtidning. Liza fick in henne som krönikör på PK-tidningen Metro och skrev även för Dagens Arbete. 2005 började hon på Aftonbladet och 2013 var hon programledare för Kalla Fakta i TV4. Numer har hon nått det finaste man kan nå som rättrogen PK-journalist: skribent i DN.

 

Jag var inte så jätteintresserad av politik 2010 men jag minns att Sundström ofta dök upp i debattprogram för att förklara för oss faran med SD, utifrån hur det såg ut i Danmark. Här en video från 2010 som hånar hennes roll:

 

Av allasolikavarde - 20 juli 2019 15:39

I torsdags gick en film på SVT som hette Instructions not Included.

Den finns tillgänglig i fem dagar till: https://www.svtplay.se/video/22954510/instructions-not-included


I vanliga fall är utländska icke-amerikanska filmer på SVT inte så bra, vilket beror på att SVT mest köper in filmer som har rätt värdegrund. T.ex en film om ett homosexuellt par i Indien, en film om ett homosexuellt par i Iran, en film om ett homosexuellt par i Colombia, en film om ett homosexuellt par i England, och så vidare.


Även Instructions Not Included innehöll faktiskt ett homosexuellt par, vilket visade sig senare, och det fick mig vilja byta kanal, men nivån var ändå acceptabel. Problemet med homosexuella par i filmer är att de alltid framhävs och glorifieras. Förr i westernfilmer hade de goda alltid vita hattar och de onda svarta hattar, så att publiken skulle veta vem de skulle heja på. I dagens filmer har de homosexuella alltid "vita hattar". Dvs, de är alltid goda föredömen och supertrevliga utan några allvarliga karaktärsdefekter. Det homosexuella paret är alltid det perfekta, supertrevliga paret, som i värsta fall lider pga att deras familjer inte accepterar dem eller för att samhället är homofobiskt.


Det gör att det blir så tråkigt och förutsägbart med homosexuella karaktärer och jag brukar undvika filmer med sådana. Samma sak med svarta rollkaraktärer, för övrigt.


"Vi är inte rasistiska, utan vi behandlar alla lika. Därför framställer vi alltid vita som onda och svarta som goda. Det är hur mycket vi behandlar alla lika. Och samma med homosexuella."


Vänstermänniskor är inte så smarta så de tycker väl att ovanstående mening är logiskt sammanhängande. Det går inte att argumentera med vänstermänniskor eller människor med låg intelligens. Deras enda sätt att argumentera är att tysta folk, vilket är orsaken till att jag måste skriva denna blogg anonymt.


Hur som helst så är filmens huvudperson en söt, smart och vit ung tjej på 6-7 år. och hennes godhjärtade pappa som försöker ta hand om henne.

Att huvudrollsinnehavaren är en så blond och söt tjej med ett nordiskt utseende får ses som ett plus, och kanske krävs det att mexikanare gör denna typ av filmer eftersom man har svårt att tänka sig att en amerikansk eller svensk film skulle tillåta sig att förhärliga en så söt renrasig nordisk modell.


 

Hur kan en mexikansk ung tjej se nordisk ut? Jag försökte undersöka saken, men så vitt jag vet är hon mexikansk.


Was born in Florida, but lives in Mexico City.
Is fluent in both Castilian and English.

Her grandfather is Mexican billionaire Carlos Peralta, a real estate mogul and owner of the Mexican baseball team "Tigres de Quintana Roo" (Quintana Roo Tigers).

https://www.imdb.com/name/nm5160381/bio?ref_=nm_ov_bio_sm


I Mexiko, liksom överallt annars i världen, så utgör de vita människorna en överklass. Den mexikanska överklassen ser t.ex ut så här:

 


Medan normalmexikanen ser ut som ungdomarna här (de till vänster är nog ledarna):

 


Konstigt att det är likadant över hela världen...


Men men, det var en fin film om en söt ung tjej. Han som regisserade filmen var även han som skrivit den och spelade huvudrollen. Jag tror att amerikaner inte gör sådana filmer längre. I USA är allt så massproducerat och man har inte den typen av hjärta i filmer. Den politiska korrektheten har också förstört alla naturliga och normala känslor som människor har.


T.ex som när den manlige huvudkaraktären sa till dottern att hon kommer att bli en vacker blond tjej med långa ben. Det är sånt som många svarthåriga människor tänker på. Jag vet det själv. Men i filmer så framställs det ju alltid som att de med utländskt utseende är så överlägsna de vita.


Hur som helst en bra och rörande film som är värd att se. Kanske slipper man PK-pekpinnar i mexikanska filmer? Amerikanska filmer tycker jag numer är värdelösa att se på grund av alla token-karaktärer de måste trycka in. Svenska filmer är ännu värre för de saknar ofta all form av story och har istället BARA token-karaktärer som försöker komma överens.


Av allasolikavarde - 14 juli 2019 22:53

På ett sätt känns det som att det var länge sedan, genom att debatten vi ser då inte hade kunnat ske nu. Vi har haft en flyktingkris och debatter om svenska värdering. SD kom in i Riksdagen och fick 17,5% i senaste valet (det hade nog chockat Leijonborg -- ja inte bara honom). Förutom det så anser allt fler att samhället är på väg åt fel håll pga invandring- och integrationspolitik.


2002 ansåg inte jag att invandringen var något alarmerande problem. Inte ens 2014 såg jag det som det viktigaste problemet.



Hur som helst, det jag tycker är värt att ha i åtanke är Pias självsäkerhet i debatten. Leijonborg försökte allt han kunde att hytta med skämsfingret åt henne på samma sätt som det hyttades åt SD, och fortfarande hyttas. Men hon bara såg honom i ögonen och gav svar på tal.


Jag läser just nu en bok som blev väldigt omtalad när den kom ut 2009, som heter Världens lyckligaste folk och är skriven av en journalist på DN. Jag får känslan av att boken kom ut 2009 just för att varna för vad som kan hända om SD normaliseras, för då kan det gå som i Danmark. Sen kom SD ändå in i riksdagen 2010, till DNs och SVTs förgrämelse, och de har klättrat sig upp allt eftersom, och DN har försökt hålla jämna steg genom att varna för vad det kan leda till att låta SD kom in i värmen. Jag kan inte hjälpa att fundera över om Lenas bok kan ha något med den inriktningen att göra.


Oavsett vad så imponeras jag av Pia. Visserligen kunde hon börja på en högre nivå än SD kunde, vilket kanske delvis beror på tillfälligheter. Lena beskriver detta i boken. Pia gick med i Fremskridspartiet 1978. Partiet var då lite rebelliskt mot skatter på ett sätt som hade börjat bli populärt i den nyliberala anda som rådde då. I deras partiprogram stod bland annat att man ville avskaffa alla skatter.


Liksom Ny Demokrati i Sverige gjorde ett populistiskt vägval att bli allt mer invandringskritiska, så blev Fremskridspartiet omkring 1983-1985 också allt mer invandringskritiska. Partiledaren Glistrup ville att utlänningar med AIDS skulle få det intatuerat på könsorganet och att flyktingar "ynglar av sig som råttor".


Liksom Ny Demokrati splittrades av får mycket bråkstakar så splittrades Fremskridspartiet 1990 av de olika fraktionerna. Glistrup lämnade då partiet. Pia Kjaersgard hoppades få ta över men kuppades bort, och då startade hon och ett par ett eget parti som hade samma invandringspolitik som Fremskridspartiet men som hade en ekonomisk vänster-höger-politik som bland annat innebar att man skulle behålla välfärdssamhället. (SD kopierade delar av detta senare)


Detta gav henne och partiet och omedelbart skjuts och de kom in i parlamentet i nästa val. Fremskridspartiet och Gistrups nya parti fick däremot aldrig mer några mandat.


Man kan här se en av skillnaderna mellan Danmark och Sverige. Danskarna började lite tidigare (1985) och hade ett populistiskt parti redo. Sverige fick detta först 1991.

När invandringsdebatten sedan rasade i Sverige så skedde "katastrofen": lasermannen. (se förresten gärna dokumentäen på SVT Play) Lasermannen som händelsevis själv var barn till invandrare och kände sig utanför "svenskarna", drabbades av psykiska problem och verkar ha haft en psykopatisk personlighet (utifrån dokumentären). Rädslan för en ny laserman tror jag tog död på debatten i Sverige. Hade vi inte haft lasermannen och de eländiga mördarnazisterna så hade vi kunnat fortsätta debatten under 1990-talet på det sättet de kunde i Danmark. Kanske var nazismen i Sverige värre än i Danmark, eller så klarade man av att göra en gränsdragning.


Nästa skillnad är att när Pia och andra liknande henne skrev debattartiklar om invandringsfrågan så blev de publicerade. Danska medier känns mer självständiga än de svenska. När Bonnierägda Expressen 1993 gjorde en löpsedel där det stod "Kör ut dem! Svenska folket om invandrare" så fick chefredaktören sparken. Alltså ännu en skillnad: I Danmark har man mer fria medier - på gott och ont. I Sverige verkar medierna agera unisont.


Efter att Ny Demokrati imploderat så hände också... ingenting. Ian försökte starta ett nytt parti vid namn Det Nya Partiet, men det blev helt ignorerat av medierna. Något som inte verkar ske i Danmark.


I stället försökte SD jobba sig upp, men SD hade ett mycket tyngre bagage än Ian hade. Jag är rätt trött på hur en del SD-försvarare ska hävda att SD aldrig varit rasistiskt, men faktum är ändå att SD grundades av personer som drevs av etnonationalism (alltså att endast etniska svenskar skulle bo i Sverige) och därmed rasism. Det verkar som att det var just bandet Ultima Thule som utgjorde startskottet för många unga nationalister.


Något märkligt om man jämför med Danmark. Dansk Folkeparti hade inget behov av ett band som specifikt hyllade Danmark för det finns så många andra låtar som redan hyllar Danmark, och de gör det på ett trevligt och gemytligt sätt. I Sverige verkar det som att hyllningslåtarna måste vara aggressiva, vilket också är hur de flesta invandringskritiker betedde sig under denna tid.


Dansk Folkeparti hade inte några större problem att hålla rent från stollarna. Efter att Fremskridspartiet kollapsade så såg DF till att alla nya medlemmar skulle granskas och godkännas.


När Pia debatterade med Leijonborg i den där studion 2002 så hade hon suttit i riksdagen i 18 år. Hon var alltså bekväm med att debattera och säker i sig själv, något som verkar ha förvånat Leijonborg som tänkte att han kunde åka dit och skämma ut henne, men hon ryggade ju inte en millimeter.  Här ser vi ännu en skillnad mellan Danmark och Sverige. 2002 satt SD i en sunkig "bunker" i Stockholm och försökte på alla sätt väcka lite uppmärksamhet.


Kjærsgaard var ett flertal gånger vald till den mest populära politikern i Danmark. I synnerhet för att hon alltid sagt vad hon tyckt, oavsett om det varit populärt eller inte. Åkesson har däremot fått vara mer försiktig. Jag tror också att det finns en skillnad i vad som fungerar i Danmark och fungerar i Sverige. I Sverige är vi stolta över att vara toleranta, medan man i Danmark är stolta över att säga som det är.


Hade en Kjaersgaard kunnat fungera i Sverige? Jag tror det hade varit svårt. Bert och Ian kanske är det som var närmast, men det gick ju inte för dem heller. De utmålades som clowner.


Ändå tror jag att det HADE kunnat gå annorlunda om man haft politiker med mer jävlar anamma som står stadigt i sina åsikter. Kjaesgaard vet man t.ex är genuin, något jag tycker saknas hos Jimmie, vad än hans anhängare säger om det. Jimmie är duktig på andra sätt men har inte glöden som Kjaersgaard har, eller Nigel Farage för UKIP för den delen.


Även om många säger att det inte hade fungerat på något annat sätt än med Jimmie, så tror jag att det hade kunnat gå på något sätt, men man måste vara riktigt smart, något som SD inte var (och kanske heller aldrig varit).


Kanske är den avgörande skillnaden ändå att svensk media motarbetade SD och andra invandringskritiker så länge, vilket gjorde det väldigt svårt för dem att få en syl i vädret. Därmed blev det lättare för etablissemanget att hålla SD på avstånd också, för man kunde säga något hånfullt och tysta ner dem.


Att den svenska debatten dominerats av bland annat Bonnier ska man nog inte underskatta. Det har ständigt varit tidningar som DN som sett sig som stolta fanbärare av allt rättrådigt, och den andra stora mediakoncernen, Schibsted (äger bland annat Aftonbladet och SVD), har inte varit långt efter.

Skapa flashcards