Jag ska citera det jag precis skrev på Flashback:

Det här med religiösa friskolor är ett viktigt ämne.

Sossarna vill att alla ska ha samma åsikter.
Alla ska gå i en HBTQ-skola.

Muslimer måste tvingas in med svenska barn.

Möjligen vet regeringen om att EU-konventionen förbjuder förbud mot religiösa friskolor men de räknar med att det tar så lång tid att gå genom EU-domstolen att de kör på ändå.

Regeringens argument är också skitsnack.

https://www.regeringen.se/pressmedde...kolor-utreds/:

– De senaste åren har vi sett exempel på skolor som i religionens namn separerar flickor och pojkar, knappt undervisar om sex- och samlevnad och jämställer evolutionen med religiösa skapelsemyter. Det är fullkomligt oacceptabelt. Nu tar regeringen de första stegen mot att stoppa nya religiösa friskolor, säger utbildningsminister Anna Ekström.

Det FINNS en skolplan. Religiösa friskolor måste följa den. Så det stämmer inte.

– I den svenska skolan ska varje elev vara fri att forma sin egen uppfattning och framtid. Inte ett enda barn ska tvingas delta i konfessionella inslag eller nekas undervisning om exempelvis evolutionsläran eller sex- och samlevnad. Det är en fråga om att försvara själva grunden för skolan – att fokus ska vara på kunskap och bildning, inte religiös fostran, säger Anna Ekström.

Som jag ser det är "allas lika värde" en slags religion det med. Att bli påtvingad böcker om "Mark och Jonas har analsex och föder barn" är inte att "forma sin egen uppfattning". JAG VILL ATT MINA BARN SKA FÅ SLIPPA DETTA.

Sen är ingen TVINGAD att delta i konfessionella inslag i friskolor, såsom gudstjäner. Det är redan GRUNDEN för alla religiösa friskolor. I alla friskolor är det religiösa en mycket liten del.

Jag tror att svennen inte fattar att han inte kommer kunna sätta sina barn i en muslimfri skola om detta genomförs. Jag hade själv tänkt göra det när jag får barn. Kristna friskolor verkar vara sista skyddet mot muslimernas övertagande av Malmö.

Den socialdemokratiska idéplanen är att kväsa religioner. Har alltid varit. Ironiskt nog var Liberalerna (dåvarande Folkpartiet) ett av de partier som tvingade genom en öppning för religiösa friskolor. Nu vill de FÖRBJUDA religiösa friskolor.

Som jag ser det är det ett bevis för att "liberal" i Sverige nu har börjat betyda samma sak som i USA: social "rättvisa och jämlikhet". En gång i tiden handlade liberalism om frihet, men sedan tyckte vänstermänniskorna att man är inte fri om man inte är jämlik, och då blev liberalism sammansmält med vänstern. Nu verkar liberalerna även tycka att man inte är fri om inte staten kan få bestämma över ens skolgång. 

Jag lyssnade lite på den danska valkampanjen, som är rätt kul följa för den är ju ganska kort jämfört med den svenska. Regeringen utlyser nämligen val en månad i förväg och sen så kör kampanjandet igång så man slipper att ha en valkampanj under hela året fram till september, som det verkar ske i Sverige.

Några medarbetare från Stram Kurs fick höras i Danmarks Radio P4. DR har ungefär samma typ av kanaler som Sverige, med P3 som den mer ungdomliga radion och P4 för de lite äldre. Den svenska P3 kan man dock inte lyssna på för den är för flamsig och PK och vår P4 är för tråkig, så jag brukar lyssna på de danska P3 och P4. Efterhand så vänjer man sig vid språket.

Nåväl, i de danska utfrågningarna så fick de även välja musik. Det är intressant att det i Danmark finns så mycket patriotiska låtar. Som svensk ser man ju sådant som lite suspekt. Stram Kurs ledare valde låten Vi Är Röde, som han tyckte var bra för att det enade folket.

Den som inte var med på den tiden kanske inte vet att det var Danmarks låt inför fotbolls-EM i Sverige som de förvånande vann.

En annan partiledare (kanske han i Dansk Folkeparti) valde den här låten:

Man kan inte hjälpa att tycka det är en skön låt, även om man inte är dansk.

"De varme länder är något lort"

"Storken är en dejlig flyver"

"Koen har en dejlig yver"

"Dansken er en dejlig mand"

I Sverige har vi ju avskaffat möjligheten att säga att Sverige är härligt land.

Egentligen är det konstigt. Är det inte ganska naturligt att säga att man tycker sitt land är skönt, härligt, fint och underbart?

Det kräver flera årtionden av omprogrammering för att befolkningen ska sluta tänka i sådana termer. Har vi ens några patriotiska svenska låtar? Och då menar jag svensktoppslåtar - inte Ultima Thule.

När vi i Sverige hade vår 68-progg så verkar det ha gått Danmark förbi. Kim Larsen tillhörde "vänstern" i slutet av 1960-talet, men han såg sig samtidigt som en Köpenhamnare och verkar t.ex inte ha uppskattat flumuppfostran, enligt en artikel jag läser i Berlingske.

Liksom många danskar tyckte han att frihet var viktigt, och därför stöttade han bland annat Kristiania. Han satsade även en massa pengar på att försöka förhindra rökförbudet på krogar.

Det är väl en sådan fråga där svenskar och danskar skiljer sig. Danskar vill ha mer frihet - bland annat frihet att få uttrycka sig som man vill. Man är stolta över att man "säger som det är", som en radiopratare sa idag.

I Sverige har jag nog aldrig hört någon svensk på TV eller radio stolt säga att "I Sverige så får vi lov att säga som det är".   

Nej, i Sverige är vi så toleranta att vi spricker av högfärd.

Kim Larsen kallade sin kampanj mot rökförbudet "Tillykke med rygeforbuddet - Gesundheit Macht Frei.".

Jag misstänker att om en svensk artist kallade en kampanj för något sådant hade alla de där tyckarna på TV och i tidningar höjt varningens finger.

Som en svensk journalist i Aktuellt Fokus skrev 2017: Gick Hanif Bali över den bruna gränsen i Almedalen?

Vad gjorde Hanif Bali som var så hemskt då? Dödade han ett barn? Nej, han drack mjölk och gjorde OK-tecknet, samtidigt som han hade med grodor i sitt Twitter-inlägg.

För den som inte hängde med i alla turer så lanserades OK-tecknet på forumet 4chan som ett försök att trolla etablissemanget. Tanken var att påstå att OK med fingrarna utsträckta symbolserar White Power. Medierna svalde betet och så blev OK-tecknet en hat-symbol.   Jag tror det var samma sak med mjölk. Mjölk är vit och många utom-Européer tål inte dricka det, så det påstods att det symboliserar vit makt. Vänsteretablissemanget, både i Sverige och USA, verkar ha panik i sin jakt på nazister.

Kim Larsen drog en parallell mellan rökföbud i Danmark och... Nazityskland. För Nazityskland var första land som införde rökförbud.

Jaha, där ser man. Rökförbud är alltså nazistiska. Bra att veta.

Gesungheit Macht Frei, sa Kim Larsen. Tur att inte jag sa det för det hade kanske varit olagligt i Sverige.

Nu drog jag iväg från ämnet.

Det jag ville säga också är att i en annan intervju jag såg med Stram Kurs så sa en av deras politiker (en kvinna för övrigt) att kristendom är viktig för att om ett samhälle inte har religion så kommer en ny religion och tar över. Det har visat sig flera gånger i historian, sa hon. Hon syftade såklart på islam. Och därför tycker hon kristendom är viktig.

Det är den typen av djupa tankar man saknar i Sverige.

Av Jimme Åkesson har man i 15 år fått höra honom i princip rapa upp meningen "oansvarig invandringspolitik" med sin blekinge-dialekt.

När AFS startade hoppades jag att NU skulle någon tala rakt och tydligt om problem. Och sen hände... ingenting. AFS ledning drar klyschor om "samhällskollaps" blandat med hätska utspel. De saknar verklighetskontakt, vilket kanske beror på att de stammar ur SD och har "lärt" sig SDs metoder.

Här fick Kasselstrand möjligheten att synas i SVT, 2018:

Ilan Sadé verkar allmänt "awkward", men han är ju homosexuell. Man får verkligen inget vettigt ur honom. "vi vill göra allt lite bättre. Och ta bort det dåliga."

Kasselstrand å sin sida har svårt att vara sympatisk. Så fort han får en lite knivig fråga så blir han dryg och avfärdande.

Konstigt det är så svårt för Sverige att få till folk som "talar ur skägget", som man gör i Danmark. Jämför Kasselstrand med Paludan i Danmark och bedöm av kroppsspråk och sätt att tala vem som är mest intressant:

Nu släpptes en ny lista för 2019 om utsatta områden i Sverige och jag blev nyfiken på hur många av Sveriges befolkning som lever i sådana. Någon hade redan skapat en tråd om det som jag fyllde på:

Holma har 4100 invånare, Kroksbäck 5300, Bellevue 4500.
Nydala 6100, Hermodsdal 3500, Lindängen 7200

Rosengård består av flera områden och jag är osäker på vilka som ligger söder om Amiralsgatan, men det är åtmistone Herrgården (4500 invånare), Örtagården (4800 invånare). Osäker på om Törnrosen räknas dit. Västra Skrävlinge är tekniskt sett tillhörande Rosengård och söder om A-gatan men det är ett villaområde så det räknar jag inte med.

Seved har 4000 invånare.

Totalt då 44 000 invånare, cirka 13% av Malmös befolkning.

Egentligen blir det avruntat närmare 14%, men det är vanskligt att räkna på procenten ändå. Områdena är rimligen inte EXAKT begränsade så som polisen beskriver det. Som jag skrev ovan så är området "Rosengård söder om Amiralsgatan" bestående av flera områden i sig och det gäller nog andra utsatta områden också.

Å andra sidan kan det ju vara så att det finns utsatta områden som ligger intill de som polisen pekat ut men som inte kom med på listan. Listan är baserad på subjektiva bedömningar från polisen på områden där de upplever att de inte kan upprätthålla lag och ordning.

Vi bodde innan i ett område som låg intil ett s.k utsatt område, och vårt område började efterhand att bli mer mer utsatt också. Därför flyttade vi därifrån. När jag nyligen cyklade genom området kände jag mest obehag. Det drev omkring människor av olika "spännande kulturer" och som inte verkade vara på väg någonstans. Det gled in sådana där dyra bilar med araber som körde som de ville (Audi, BMW). Inget område där man vill att ens barn ska växa upp. Undrar om det kommer att hamna på listan i framtiden.

Det som är så intressant när man pratar om dessa områden är att stockholmsjournalisterna ser det i ett utifrånperspektiv. Som om de här utsatta områden är något långt borta man ser som ett teoretiskt problem. Men att de utsatta innebär ju att det sker brottslighet öppet, just nu, idag, och imorgon. Det innebär att droger och vapen flödar i området, och efterhand att folk blir mördade. Och detta lär eskalera.

Att ha utsatta områden är som att ha en eld som brinner där. Det är inte som att ha en gyttjepöl, som våra journalister verkar se det. Det är en eld som brinner och tänder fyr här och var. Det skapar terrorister, och drogerna skapar i sin tur kriminalitet.

Allt journalisterna tänker på är att "vi får inte stigmatisera de som bor där". Jag såg SVT-rapporteringen och de hade satt Diamant Salihu som genast började med att säga att listan var kontroversiell. Sedan hade de ett längre samtal (20-30 minuter) med en kvinna som jobbade i en sådan där stödgrupp i ett utsatt område och som bredde på om att de här områdena behöver "mer resurser". Jag spyr lite varje gång jag hör detta tjatet om mer resurser. Jo - att gapa efter pengar är de bra på.

Självklart vill SVT dölja sanningen. Det ligger väl i deras sändningsuppdrag.

Faktum är dock att ALLA VET vilka områden som är utsatta. Alla vet vad det bor för folk i t.ex Gottsunda i Uppsala, Alby i Botkyrka eller Araby i Växjö. Att polisen går ut med en lista spelar INGEN roll. Åtminstone inte i Malmö, och troligen inte i Göteborg och Stockholm heller.

Möjligen att det kan påverka om ett område går från att vara ett "vanligt" område till att betraktas som utsatt. Utsatt är första nivån. Nästa är att kalla det riskområde, och tredje steget är att kalla det Särskilt utsatt. Men det tillkom ju inga nya områden på listan ändå. Eller jo en, Storvreten i Botkyrka. Min gissning är att alla i Botkyrka och i Stockholmsområdet redan undviker Storvreten, och stockholmare undviker kanske helt Botkyrka helt.

Ja vi får se vad framtiden bringar oss. De Goda fortsätter hoppas på att "det löser sig på sikt", men min gissning är att områdena kommer fortsätta öka och att det kommer att bli fler. Det finns en mental brist hos etablissemanget i att kunna koppla ihop invandring med utsatta områden, utan man tänker sig att man talar lite vackra ord om integration och ökade resurser och så löser det sig. Det känns så naivt svenskt.

Man blir så trött. Varför är svenskar så mentalt begränsade? Det som hänt överallt annars i världen där araber flyttar in - varför skulle det inte hända i Sverige?

Men men, vi får se. Kanske har Sverige faktiskt en magisk lösning som inget annat samhälle lyckats med.

Det brukar förstås inte vara så.

Tänk att Sverige en gång i tiden tittade på USA och Sovjet och sedan tog det bästa från varje kultur när vi skapade det vi kallade tredje vägen. Nu väljer vi att ignorera allt som historian lärt mänskligheten lärt sig och allt som andra länder går genom, och bestämmer istället att vi ska vara DET BÄSTA.

Ingen medelväg längre alltså. Däremot finns det andra länder som ser på Sverige, och kanske på Japan, och försöker hitta en medelväg. Tro det eller ej, men ser man på Sverige utifrån så ser det ut som att Sverige tagit ett dåligt beslut med massinvandringen, och att det inte kommer sluta väl.

Betänk att Göteborg har 12 områden med på listan.

Varför 12? Hur har de uppstått, och varför tror vi att det inte kommer uppstå fler?

Alltså, Sverige är som ett skepp som tar in vatten, och nu när vi tagit in, säg, 5% av vår vikt i vatten så säger man "ja, det här var ju lite jobbigt. Vi behöver nog mer resurser. Hoppas det blir bättre imorgon. " Istället för att täta läckan.

En intressant sak jag tänkt på är det här med procent. Om 14% i en stad lever i utsatta områden så gör det skillnad mot om 10% gör det, eller om 20% gör det. Ju fler som lever i "slum", desto mer förändrar det statsbilden. En grupp på 7% kan ignoreras, men en grupp på 14% kan inte ignoreras.

De utsatta områden kan även med fog kallas för socialdemokratiska områden, så det är klart att det då spelar roll om de utgör 10% eller 15% av totalen.

Jag kom att tänka på detta nu igen, efter att jag igår hörde inledningen av senaste avsnittet av Ingrid & Maria på Youtube.

Avsnittet handlade bland annat om det där med könsbyte. Jag orkar inte lyssna på sådant mer, för det är så mycket dumt kring könsbyte. Det är som att lyssna på en debatt kring lobotimins fördelar. Jag blir mest irriterad.

En andra anledning är att Flashback nu gått ut med att en "hatgrupp" försöker stänga ner dem. Jag råkar ha följt hatgruppen ett tag så jag vet vilka de är. De har hållit på enda sedan en tråd på Flashback exponerade dem i samband med den s.k Skelettkvinnan. Hatgruppen består av Skelettkvinnan och hennes far. Skelettkvinnan själv tänder alltså på att smeka sig med döda kroppar, vilket kan tyckas något... vågar man säga onormalt? Eller kanske normkritiskt? Ja man vet inte vilka ord man får lov att använda nu för tiden. "Alternativ sexualitet".

Vad som dock inte nämnts i tråden ännu är att Skelettkvinnan föddes som man.

Visst är det märkligt att transsexuella i så hög utsträckning har andra psykiska problem, såsom ångest, självmordstankar, och konstiga sexuella böjelser. Jag läste en gång en berättelse från Danielle Bunten Berry, en datorprogrammerare som föddes som Daniel Berry. Han bytte kön 1992 för att han, vilket han insåg först senare, tände på tanken. Han insåg dock att det var ett misstag för det var mycket jobb med det, samt smärta. Han fick svårare att upprätthålla kontakten med sina barn och han hade svårt att dejta. Tro det eller ej, men om ens förälder plötsligt går genom ett könsbyte så är det påfrestande för barnen. Det behöver inte bero på "transfobi", fast medierna vill förstås kalla det för det.

Nu måste "han" kallas för en hon. Även hans tidiga år måste han kallas för en hon, trots att han var en man då och inte hade någon tanke på att vara en hona. Så har vänsterpöbeln bestämt det: har man bytt kön så beror det på att man fötts in i "fel" kön och att då bli kallad för det kön man är född med kan orsaka så svåra känslor att personen tar livet av sig. Så är det: känslor går före allt.

Minns ni TV-programmet Ångrarna? Det gick på SVT och handlade om två män som bytte kön till kvinnor. Dock så ångrade de sig och skulle göra en operation tillbaka. Måste vi ändå kalla dem... "hon"?

Här är Danielles brev som hon skrev till de som funderar på ett könsbyte:

Don't do it! That's my advice. This is the most awful, most expensive, most painful, most disruptive thing you could ever do. Don't do it unless there is no other alternative. You may think your life is tough but unless it's a choice between suicide and a sex-change it will only get worse. And the costs keep coming. You lose control over most aspects of your life, become a second class citizen and all so you can wear women's clothes and feel cuter than you do now. Don't do it is all I've got to say.

That's advice I wish someone had given me. I had the sex change, I "pass" fine, my career is good but you can't imagine the number of times I've wished I could go back and see if there was another way. Despite following the rules and being as honest as I could with the medical folks at each stage, nobody stopped me and said "Are you honest to God absolutely sure this is the ONLY path for you?!" To the contrary, the voices were all cheerfully supportive of my decision. I was fortunate that the web didn't exist then - there are too damn many cheerleaders ready to reassure themselves of their own decision by parading their "successful" surgeries and encouraging others.

I can speak the transgender party line that I was a female trapped in a male body and I remember feeling this way since I was 4. But, it's never that easy if you look at it sincerely and without preconception. There's little question that a mid-life crisis, a divorce and a cancer scare were involved in at least the timing of my sex-change decision. To be completely honest at this point (3 yrs post-op) is not easy, however, I'm not sure I would do it again. I'm now concerned that much of what I took as a gender dysfunction might have been nothing more than a neurotic sexual obsession. I was a cross-dresser for all of my sexual life and had always fantasized going fem as an ultimate turn-on. Ironically, when I began hormone treatment my libido went away. However, I mistook that relief from sexual obsession for validation of my gender change. Then in the final bit of irony, after surgery my new genitals were non-orgasmic (like 80% of my TG sisters).

So, needless to say, my life as a woman is not an ultimate turn-on. And what did it all cost? Over $30,000 and the loss of most of my relationships to family and friends. And the costs don't end. Every relationship I make now and in the future has to come to terms with the sex-change. And I'm not the only one who suffers. I hate the impact this will have on my kids and their future.

Anyway, I'm making it sound awful and it's not. There are some perks but the important things like being comfortable with myself and having a true love in my life don't seem like they were contingent on the change. Being my "real self" could have included having a penis and including more femininity in whatever forms made sense. I didn't know that until too late and now I have to make the best of the life I've stumbled into. I just wish I would have tried more options before I jumped off the precipice. I miss my easy access to my kids (unlike many TS's I didn't completely lose access to them though), I miss my family and old friends (I know they "shouldn't" have abandoned me but lots of folks aren't as open minded as they "should" be ... I still miss them) and finally, I hate the disconnect with my past (there's just no way to integrate the two unrelated lives). There's any number of ways to express your gender and sexuality and the only one I tried was the big one. I'll never know if I could have found a compromise that might have worked a lot better than the "one size fits all" sex-change. Please, check it out yourself before you do likewise.

https://web.archive.org/web/20110725030149/http://www.anticlockwise.com/dani/personal/changes/dont.htm

Den här sidan av sexbyten beskrivs såklart inte i traditionella medier, även om SVT nyligen gjorde ett undantag vad gäller tonåringar som byter kön.

Varför säger jag då att det är kränkande att använda ordet könskorrigering? Eftersom folk kan byta kön av olika orsaker. Det finns inget bevis för att man är "född" i ett visst kön och sedan korrigerar sig tillbaka till detta könet. Anledningen att vi måste säga detta är för att vi är rädda för att göra könsbytarna ledsna. Alla måste gå med på deras osäkerhet kring sig själva. Den som träffat könsbytare vet att MÅNGA av dem är väldigt osäkra på sig själva. SJUKLIGT osäkra.

De som känner sig säkra på sig själva önskar jag all lycka till, även om jag inte vill behöva tvingas att tycka deras beslut är bra. Tyvärr är det dit vi är på väg. Alla MÅSTE tycka på ett visst sätt, precis som i totalitära stater. Därför är det så viktigt att ta fram dessa argument som jag gör nu.

Jag läste just nu denna bok av Paul Gottfried.

Det som jag respekterar så mycket är att han är så oerhört intelligent och beläst, och han verkar dessutom komma ihåg allt han läst. Inte så olik Pat Buchanan som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Det intressanta med Gottfried är att han är judisk, men att hans tankar ändå kan ses som närliggande det som i USA kallas "alt-right". Faktum är att Gottfried var den som skapade begreppet alt-right, men sedan togs det efterhand över av vit-makt och naziströrelsen och han tar nu avstånd från det.

Jag tar såklart även avstånd från vit makt och nazism. Inte för att de är "onda" utan för att de har fel. Men det kräver en viss ideologisk skärpa för att kunna ta avstånd från en rörelse samtidigt som en del av ens åsikter råkar vara likadana. Som Ann Heberlein sa i en intervju i en Youtubekanal hon drev ett tag, Ann Heberlein Show: "Jag måste ju tala sanning, även om rasister råkar hålla med mig."

De flesta saknar denna ideologiska grund vilket gör att de har fobi för allt som kan uppfattas som rasistiskt eller nazistiskt. Apropå det senare så citerar Gottfried till exempel från Kevin MacDonald. MacDonald är en psykologiprofessor som skrivit böcker där han bland annat lägger fram idéer om hur judar framavlat sig att bli intelligenta så att de kan ta över världen.Det är nog det närmaste man kommer akademisk antisemitism i dagens värld.

Jag skulle själv inte klara av att läsa MacDonald för det skulle krävas för mycket att sätta mig in i "judefrågan". Man blir så lätt förblindad. Men Gottfried tyckte det var intressant läsning.

En annan sak som riskerar hända om man saknar ideologisk grund är att man blir extremist. Apropå det så såg jag en video igår från Swebb-TV från en vänsterkvinna som "vaknade" och blev invandringskritiker. Videon nämndes på båda Samnytt och Friatider. Elise Rydahl heter hon och bodde i Malmö. Men jag ser att hon ska vara med i Nordfronts podd, dvs NMR. Alltså, det är fel väg att gå.

Eftersom jag granskat NMR och funnit att det de kommer med är osanningar så behöver jag inte bedöma deras "godhet". Jag väljer ta avstånd från dem och det de står för, helt enkelt. Om man blir vänsterpartist behöver man ju inte för den sakens skull bli kommunist också.

Hur som helst så handlar Multiculturalism and the politics of guilt om att vi i väst har skapat mångkulturen på grund av vår skuldkänsla. Skuldkänslan är bland annat ett kristet arv, men har även uppstått efter andra världskriget som ett slags försoning.

Det som är intressant med Gottfried är att hans tankar kretsar just kring kulturella frågor. Han är inte en högerperson i traditionell mening, eller åtminstone ger han inte uttryck för det i sina senare böcker. Vad han stör sig på är de många motsägelserna inom den moderna vänstern, t.ex hur man stöttar vissa så kallat utsatta grupper på bekostnad av andra grupper, och hur det är just den vita majoritetsbefolkningen som görs till måltavla.

Möjligen en intressant obervation av en jude. Han skriver mycket om hur det kristna arvet skulle raseras för att ge plats åt det mångkulturella.

Inte olikt den andra boken jag läser: James Burnhams Suicide of the West från 1965. Kanske blandar jag t.o.m ihop böckerna lite... Ja jag läser båda samtidigt för de är båda förhållandevis krävande.

Gottfried skriver i inledningen av boken att han behövde skriva den för att inte bli galen. Jag känner lite likadant. Om man är en intelligent person som råkar ha börjat fundera över kulturella frågor så kommer man nog snart fram till att vissa kulturer är "bättre" än andra. Anta t.ex att man anser att mångkultur är det viktigaste att sträva efter. Då blir det ganska omedelbart så att de kulturer som uppskattar mångkultur är "bättre" än de kulturer som inte uppskattar det. Hur man än vänder på frågan så kommer man komma fram till att vissa kulturer är "bättre" än andra.

Vänstern kan inte kritisera detta dock, eftersom de fastnat i en tycka-synd-om mentalitet. Det är svårt för vänstermänniskor att använda sig av auktoritetsargument. Varför skulle t.ex svensk homovänlighet inom SSU ha företräde framför den arabiska homofientligheten som företräds av Mansour Ahmed? I slutändan är det enda SSU kan säga att "vi i SSU tvingar bort dig". Den dagen Mansours grupp blir störst så är det de som tvingar bort "den svenska" gruppen, såvida inte den dominerande gruppen innan dess på ett eller annat sätt sett till att det inte kan ske.

Judefrågan är intressant ur en annan fråga också. Många troende judar är nämligen motståndare till mångkultur i väst - eller åtminstone är de motståndare till att vi vi väst tar in så många muslimer. Det är främst sekulära judar som förordar mångkultur. Detta i sig borde väl bevisa att mångkultur inte är något som "alla judar" förespråkar. Ändå är det lätt att fastna i det jude-kritiska träsket när man väl börjar läsa sådan litteratur, och därför ska jag nog inte läsa MacDonalds böcker.

Jag tycker hur som helst att det är väl värt Paul Gottfried. Jag planerar läsa hans andra böcker också.

Här är några recensioner från Amazon:

...I first heard of Gottfried when a Jewish Neoconservative called him a 'self-hating' Jew. Leftist Jews and Neoconservative Jews call each other 'self-hating' Jews who know nothing about Jewish history, and both so label the Gottfrieds and Rothbards.
Unlike journalistic popularizers of Neoconservative ideas that support the Managerial State in all its Big Brother growth, Gottfried is a scholar who writes not for the seventh grade reading levels of most recent college graduates but for others who also have the ability to follow ideas. If you think that Jonah Goldberg is intelligent and well read and writes well about complex issues, then Gottfried will be over your head.
Multiculturalism and the Politics of Guilt is a must read for anyone wishing to know how and why we have come to have a centralized Welfare State that uses its powers to wage cultural war against middle American values and identities. All those who have a stake in that Big Government and profit by it if only to escalate themsleves at the expense of traditional values, small government-inclined middle America (Marxists, socialists, Feminists, Afrocentrists, Queer Theorists, Randians, Neoconservatives, military-industrial complex profiteers, soccer moms with good intentions, etc.) also have a vested interest in making certain Gottfried's ideas remain known only by a few who have looked outside the box as defined by the powers-that-be in the two political parties and in liberal academia and journalism.
If you are unwilling to accept the consensus passively, you need to read, to purchase, both Multiculturalism and the Politics of Guilt and After Liberalism.

---

Fortunately, the paleoconservative movement has such a scholar in Dr. Paul Gottfried. Prof. Gottfried focuses on trends such as "diversity," "multiculturalism," and "sensitivity" showing that there is a theology behind them. The Christian view of sin and redemption is replaced by a secular counterpart of "insensitivity" and psychological manipulation. Based on Prof. Gottfried's approach, the desire of the left (old left and neocon "right") becomes understandable. American foreign policy (which was historically based on the idea of American interest, however misguided at times) is now focused on fighting "intolerance." The love affair of the left with immigration likewise becomes understandable. What better way to apologize for your nation's alleged sins then slowly destroying your culture through a change in the population? This fact isn't lost on European conservatives, who - as Prof. Gottfried notes - realize that these new voters aren't likely to vote conservative.
For some reason, the Jewish holocaust takes center stage in this new religion, in which both liberals and their alleged opponents seeks to draw lessons from this event. That nearly three million Poles died at the hands of the Nazis is ignored. Likewise, Stalin's murder of millions of Ukrainians in the name of egalitarianism gets short shift. Whereas people are put in jail for denying the Jewish holocaust, even mainstream publishers will print books downplaying Stalin's evils.
Prof. Gottfried breaks from standard neoconservative and paleoconservative analysis by showing that although the "sensitizing" may be carried out by the managerial class, it appears to have substantial public support. The multicultural agenda has majority support in the United Kingdom, and perhaps close to that in the United States.
This work follows upon Prof. Gottfried's AFTER LIBERALISM, which is also highly recommended.

Jag har flera gånger skrivit om homo-frågan, och orsaken till detta är för att frågan nu är mer tabu än invandringsfrågan, och för att det precis som i alla liknande vänsterfrågor bara finns ett "rätt" svar.

Jag har nu på andra sajter blivit nedstängd pga jag vill diskutera homofrågan från ett annat perspektiv än det som etablissemanget har. Min känsla är att HBTQ är ett bedrägeri, något som jag kan lägga fram många argument för. Vetenskapen går heller inte att lita på eftersom de är vinklade. Studier på homosexuella föräldrar görs t.ex nästan alltid på självutvalda lesbiska medelklasskvinnor, och då undersöker man hur bra barnen mår. Det förvånar mig inte att barn mår bra om de har två lesbiska mammor. Kvinnor är bra på att uppfostra barn. Problemen för barnen kommer senare i livet eftersom de saknar manliga förebilder. Det gör att de blir mer känsliga för livets svårigheter och vissa studier på de långsiktiga effekterna på dessa barn visar att de har högre sannolikhet för självmord och psykisk ohälsa.

Den etablerade vetenskapen undersöker inte detta, och i de fall de gör så skyller de negativa effekter på att föräldrarna är utsatta för "diskriminering". Och vem diskriminering dem i ett land som Sverige ?? Men så är det med vänsterstudier. Det är likadant med invandringsstudier och brott. Om invandrare och deras barn begår mer brott så härleder kriminologerna det bara till "socioekonomiska faktorer" och därmed så ökar invandring inte brott, säger de.

Hela den akademiska världen är så genomsyrad av godhetsstudier.

Problemet är att så många studier är baserade på hur någon "känner" sig. Det innebär i praktiken att om någon "känner sig" diskriminerad och därför har sämre hälsa, så anses detta vara fakta, och att det därför är nödvändigt att spendera en massa pengar på att motverka diskrimineringen.

MEN VAD BETYDER EN KÄNSLA?

När jag levde ensam och älskad i en liten lägenhet i Malmös ytterkant så "kände jag" att alla hatade mig. Men i själva verket var det så att jag själv var full av hat. Det är samma orsak till att muslimer tror att samhället hatar dem: eftersom muslimer själva hatar Sverige så tror de att Sverige hatar dem tillbaka.

De här godhetsstudierna tar inte hänsyn till sådant eftersom de anser att en persons känsla är sanning.

Likadant med homosexuella och transsexuella. De är ofta osäkra på sin sexualitet och mår därför dåligt. Detta beror bland annat på att man faktiskt inte är "född" med en viss sexualitet. Hade man varit det hade ju inte så många homosexuella behövt känna sig osäkra på sexualiteten eller "upptäcka" den när de är 30.

Inget av detta får heller ifrågasättas i den nuvarande dogmen vi har i samhället. Debatter kring detta i offentliga grupper stängs ner och användare stängs av.

Det känns så trist att man inte ens kan få dryfta ämnet.

Varför gör vänstern alltid så här? Det är likadant i klimatfrågan. Jag tror på global uppvärmningn men jag stör mig på att endast ett perspektiv får diskuteras. Jag såg precis denna video från den utmärkta Swebb TV:

Väl värd att se. Men hennes åsikter får bara nämnas i "alternativmedia".

Det tog 20 år av hård kamp innan medierna gav med sig och erkände att "hmm ja, vi kanske inte har nämnt de negativa aspekterna kring invandring." Så dags nu! Nu är Sverige i grunden oåterkalleligt förändrat! Det är som om fartygsbyggaren till Titanic erkände att båten nog kunde sjunka - efter att den redan sjunkit.

Eller som när Annie Lööf sa att det är mycket viktigt att vi håller på asylrätten. Därför ska vi inte göra några undantag från den... mer... för först ska vi ge amnesti till alla afghaner. Men SEN blir det inga fler undantag...

Angående homosexuella föräldrar så är det även vanligt att urvalet är så att det är de som har pengar, är stadgade i livet och har genomgått en massa tester som får lov att adoptera. Sedan jämförs dessa föräldrar med "vanliga" föräldrar och så visar det sig att barn till homoföräldrar klarar sig minst lika bra. Men det är ju inte så konstigt att man klarar sig bra när man har allt upplagt för sig.

Det är som att testa kokainets effekter på personer som är i stabila förhållanden, har stabila arbeten - ja ekonomisk och social trygghet helt enkelt. Och så finner man att kokain inte är ett problem i sig, utan problemet kommer om personen måste sluta sitt jobb, förlorar sin ekonomiska trygghet eller genomgår en skilsmässa.

Skulle en sådan konklusion accepteras? Jag tror inte det.

Jag känner samma sak med allt detta vänstertänket. Allt och alla ska accepteras, men minsta motgång och så faller hela systemet och personerna drabbas av psykisk ohälsa.

Det är som att ingen riktigt vill eller kan undersöka frågan heller.

Ta detta med homosexuella ungdomar. De har mer psykisk ohälsa och begår oftare självmord. Vänsterakademikerna skriker givetvis att vi måste visa mer tolerans. Men det kan lika gärna vara så att ungdomar med traumatisk bakgrund är mer benägna att ägna sig åt homosexualitet, vilket är något jag själv observerat. Mediabilden av den "normale" ungdomen som "råkar" vara homosexuell och därför blir hatad stämmer inte. Homosexuella ägnar sig i högre grad åt riskabelt beteende och droger. De har i högre grad dålig relation till sina föräldrar redan innan de "kommer ut".

Ta Sveriges riksbög, Jonas Gardell:

Föräldrarna skilde sig (1983) när Jonas Gardell var ung och pappan lämnade familjen för sin karriär och en ny kvinna. Jonas Gardell har vid flera tillfällen sagt att hans far var en sådan människa som bara blivit älskad men aldrig älskat tillbaka. Skilsmässan tog Gardell hårt och han har i efterhand sagt att "den krasch min familj då gjorde kunde inga skyddsnät stå emot.^" Han vände sorgen utåt och började som 14-åring att tillbringa tid vid Klara norra kyrkogata i Stockholm, känt tillhåll för unga, manliga prostituerade.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jonas_Gardell#Uppv%C3%A4xt_och_tidig_karri%C3%A4r

Eller ta att lesbianer är mer benägna att ha väldigt stormiga kärleksrelationer. Det vet vem som helst som satt sig in i deras värld, något jag kanske nu ångrar att jag gjort, eftersom sanningen är ett hårt piller.

Vänsterakademiker utgår alltid från att "alla är lika", vilket alltså innebär att om lesbianer är mer benägna att begå självmord så beror det på någon orättvisa i systemet. Man KAN INTE (eller får inte) se till andra faktorer, såsom att homosexuella ofta har psykiska problem redan innan de blev homosexuella, samt att homosexuella relationer enligt mig är en dålig form av relation som är mer benägen till otrohet, svartsjuka och intensiva känslor som går över till misshandel och psykiska problem.

Jag har tidigare beskrivit hur jag värdesätter den antirasistiska föreningen Expo. Deras artiklar är välskrivna och faktabaserade och jag har lärt mig mer från Expo än från alla de extrema föreningarna själva. (sök på "expo" i bloggen) Göran Dahlberg har skrivit ett par gedigna artiklar och deras artikelserie om alt-right är den bästa jag läst i ämnet. Sen är ju Expo som de är och vill alltid försöka hitta en koppling till SD, men det får man acceptera.

Artikeln om de 14 orden kretsar kring David Lane som myntade de s.k 14 orden. Dessa 14 orden vill jag inte skriva här eftersom jag misstänker att ju mer man använder dessa ord, desto fler flaggor höjs i systemen hos Google och andra system som går genom nätet på jakt efter högerextremt material.

Hur som helst:

Lanes skrifter inspirerade vit makt-miljön att tala om ett folkmord på vita och kampen mot ”ZOG” som ett krig för överlevnad. Den nazistiska svenska tidningen Nordland publicerade 1995 en artikel av David Lane som han inleder med att beskriva som en av de viktigaste han någonsin författat. I texten skrev Lane:

”Vi måste bli införstådda med och till fullo inse det faktum att dagens existerande religiösa- och regeringsstyrda institutioner är under fientlig kontroll och används i ett enda syfte: för att utmanövrera och utrota oss.”

David Lane propagerade för att aktivister skulle sprida hans 14 ord och budskapet om att vita är utsatta för ett systematiskt folkmord. I tidningen Nordland förklarade Lane vilken strategi han förespråkar.

”Ring upp de olika radiokanalernas telefonväkterier så fort ett tillfälle ges. Men upprepa endast vårt budskap och lägg sedan på luren. Låt dig aldrig engageras i någon debatt.”

Budskapet skulle alltid avslutas med de 14 orden, poängterade Lane och fortsatte: ”vi debatterar inte med svin”.

https://expo.se/sj%C3%A4lvf%C3%B6rsvarsprofet-f%C3%B6r-en-hotad-vithet

Vidare:

Högerextremisten Bob Whitaker, som liksom Lane drivs av en övertygelse om att det pågår ett folkmord på vita skrev 2006 ett manifest. Där myntade han frasen ”antirasism är ett kodord för anti-vit”, ett uttryck i samma anda som David Lanes påstående om att integration är folkmord.

Mantrats budskap är att migration endast sker till länder som traditionellt befolkats av vita männsikor. Antirasister och etablissemanget är hycklare som enligt Whitaker tycker att Asien är för asiater, Afrika för afrikaner - men förespråkar ett ”folkmordsprogram” när det kommer till vita nationer.

Liksom David Lane menade Whitaker att det som krävs för att väcka massan är att pränta in det enkla budskapet att ”antirasism är ett kodord för anti-vit”. Whitakers följare uppmanas att posta ”mantrat” överallt på forum och i diskussioner. Den nyfascistiska tankesmedjan Motpol skriver i en artikel om Whitaker:

”Man ska till exempel inte, när väl en debatt gått igång tack vare mantrat, börja argumentera mot PK-bruk som positiv särbehandling, medias mörkanden och invandrares kriminalitet. Man ska istället, sedan mantrat postats och termen ’antivit’ lanserats, kunna våga förlora en viss debatt. Man har ju ändå etablerat sin terminologi i den.”

https://expo.se/sj%C3%A4lvf%C3%B6rsvarsprofet-f%C3%B6r-en-hotad-vithet

Detta med att etablerade terminologi är viktigt. Det är något som alla politiker är medvetna om. De vill etablera ett visst budskap och upprepar en catchig fras. Det intressanta är att budskapet behöver inte vara sant. Vi tror gärna att vi som människor är så rationella att om vi hör ett falskt budskap så sorterar vi bort det, men det stämmer inte.

När man väl inser att man som blond faktiskt tillhör en mycket liten del av världens befolkning (2%) så är det en fakta som man inte kan glömma igen. Det kan vara svårt tro när man går omkring i en svensk stad på sommaren med alla blonda tjejer, men så är det alltså. I princip hela Asien och Afrika är svarthåriga. Det mesta av Sydamerika likaså, samt södra Europa. I USA är bara 5% av befolkningen blonda.

När man väl inser att andelen blonda i världen minskar behöver man inte bli tvingad att tro på ett "folkmord mot vita".

Angående Whitakers fras ”antirasism är ett kodord för anti-vit” så anser jag det inte helt bra, och inte heller håller jag med i David Lanes 14 ord.

Inte allt behöver vara svartvitt. Jag ser inte Sveriges invandringspolitik svartvitt och anser inte man ska se frågan om vithet ur det perspektivet heller. Det går bra att se nyanser. Man kan tycka att invandring har positiva och negativa egenskaper, och det gör en varken till miljöpartist eller sverigedemokrat. Man kan också önska att blonda, svenska tjejer är en grupp värda att bevara, utan att den för den sakens skull tycka att vita människor är "överlägsna". Man behöver inte heller tro att det pågår ett folkmord på vita.

Detta Whitaker sa i det sista stycket, att endast introducera ordet och sedan inte debattera, är smart. Nationalister och etnonationalister är överlag korkade och känsliga för kritik så de lyckas inte driva genom denna enkla metod. Det försvårar nog också att många som är radikala högermänniskor tror på att förintelsen är en myt och liknande uppenbara stolligheter.

Det där med förintelsen-är-myt är dock ett annat bra exempel på ett begrepp som de vita nationalisterna driver in i samhällsdebatten genom att helt enkelt få sagt det. De kanske tar en debatt i frågan och kanske förlorar de debatten men det gör ändå att allmänheten får intrycket att det finns en debatt i frågan.

Medierna är förstås medvetna om att varje metadiskussion (diskussioner om diskussionen) skapar fler skeptiker och därför var det länge tabu att ens fråga om invandring är lönsam eller om invandrare begår fler brott. Frågan skulle helt enkelt inte upp till debatt.

Det är för övrigt därför jag anser att det Expo gör är bra för nationalister. Expo tar upp ämnena och beskriver ideologier och företrädare. 

Hittade tillfälligtvis detta i SVD, 21e maj. Nytt för mig!

Kunde inte kopiera ur texten så det fick bli så här.

Sista sidan var inte så intressant.