Jag läste just nu denna bok av Paul Gottfried.

Det som jag respekterar så mycket är att han är så oerhört intelligent och beläst, och han verkar dessutom komma ihåg allt han läst. Inte så olik Pat Buchanan som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Det intressanta med Gottfried är att han är judisk, men att hans tankar ändå kan ses som närliggande det som i USA kallas "alt-right". Faktum är att Gottfried var den som skapade begreppet alt-right, men sedan togs det efterhand över av vit-makt och naziströrelsen och han tar nu avstånd från det.

Jag tar såklart även avstånd från vit makt och nazism. Inte för att de är "onda" utan för att de har fel. Men det kräver en viss ideologisk skärpa för att kunna ta avstånd från en rörelse samtidigt som en del av ens åsikter råkar vara likadana. Som Ann Heberlein sa i en intervju i en Youtubekanal hon drev ett tag, Ann Heberlein Show: "Jag måste ju tala sanning, även om rasister råkar hålla med mig."

De flesta saknar denna ideologiska grund vilket gör att de har fobi för allt som kan uppfattas som rasistiskt eller nazistiskt. Apropå det senare så citerar Gottfried till exempel från Kevin MacDonald. MacDonald är en psykologiprofessor som skrivit böcker där han bland annat lägger fram idéer om hur judar framavlat sig att bli intelligenta så att de kan ta över världen.Det är nog det närmaste man kommer akademisk antisemitism i dagens värld.

Jag skulle själv inte klara av att läsa MacDonald för det skulle krävas för mycket att sätta mig in i "judefrågan". Man blir så lätt förblindad. Men Gottfried tyckte det var intressant läsning.

En annan sak som riskerar hända om man saknar ideologisk grund är att man blir extremist. Apropå det så såg jag en video igår från Swebb-TV från en vänsterkvinna som "vaknade" och blev invandringskritiker. Videon nämndes på båda Samnytt och Friatider. Elise Rydahl heter hon och bodde i Malmö. Men jag ser att hon ska vara med i Nordfronts podd, dvs NMR. Alltså, det är fel väg att gå.

Eftersom jag granskat NMR och funnit att det de kommer med är osanningar så behöver jag inte bedöma deras "godhet". Jag väljer ta avstånd från dem och det de står för, helt enkelt. Om man blir vänsterpartist behöver man ju inte för den sakens skull bli kommunist också.

Hur som helst så handlar Multiculturalism and the politics of guilt om att vi i väst har skapat mångkulturen på grund av vår skuldkänsla. Skuldkänslan är bland annat ett kristet arv, men har även uppstått efter andra världskriget som ett slags försoning.

Det som är intressant med Gottfried är att hans tankar kretsar just kring kulturella frågor. Han är inte en högerperson i traditionell mening, eller åtminstone ger han inte uttryck för det i sina senare böcker. Vad han stör sig på är de många motsägelserna inom den moderna vänstern, t.ex hur man stöttar vissa så kallat utsatta grupper på bekostnad av andra grupper, och hur det är just den vita majoritetsbefolkningen som görs till måltavla.

Möjligen en intressant obervation av en jude. Han skriver mycket om hur det kristna arvet skulle raseras för att ge plats åt det mångkulturella.

Inte olikt den andra boken jag läser: James Burnhams Suicide of the West från 1965. Kanske blandar jag t.o.m ihop böckerna lite... Ja jag läser båda samtidigt för de är båda förhållandevis krävande.

Gottfried skriver i inledningen av boken att han behövde skriva den för att inte bli galen. Jag känner lite likadant. Om man är en intelligent person som råkar ha börjat fundera över kulturella frågor så kommer man nog snart fram till att vissa kulturer är "bättre" än andra. Anta t.ex att man anser att mångkultur är det viktigaste att sträva efter. Då blir det ganska omedelbart så att de kulturer som uppskattar mångkultur är "bättre" än de kulturer som inte uppskattar det. Hur man än vänder på frågan så kommer man komma fram till att vissa kulturer är "bättre" än andra.

Vänstern kan inte kritisera detta dock, eftersom de fastnat i en tycka-synd-om mentalitet. Det är svårt för vänstermänniskor att använda sig av auktoritetsargument. Varför skulle t.ex svensk homovänlighet inom SSU ha företräde framför den arabiska homofientligheten som företräds av Mansour Ahmed? I slutändan är det enda SSU kan säga att "vi i SSU tvingar bort dig". Den dagen Mansours grupp blir störst så är det de som tvingar bort "den svenska" gruppen, såvida inte den dominerande gruppen innan dess på ett eller annat sätt sett till att det inte kan ske.

Judefrågan är intressant ur en annan fråga också. Många troende judar är nämligen motståndare till mångkultur i väst - eller åtminstone är de motståndare till att vi vi väst tar in så många muslimer. Det är främst sekulära judar som förordar mångkultur. Detta i sig borde väl bevisa att mångkultur inte är något som "alla judar" förespråkar. Ändå är det lätt att fastna i det jude-kritiska träsket när man väl börjar läsa sådan litteratur, och därför ska jag nog inte läsa MacDonalds böcker.

Jag tycker hur som helst att det är väl värt Paul Gottfried. Jag planerar läsa hans andra böcker också.

Här är några recensioner från Amazon:

...I first heard of Gottfried when a Jewish Neoconservative called him a 'self-hating' Jew. Leftist Jews and Neoconservative Jews call each other 'self-hating' Jews who know nothing about Jewish history, and both so label the Gottfrieds and Rothbards.
Unlike journalistic popularizers of Neoconservative ideas that support the Managerial State in all its Big Brother growth, Gottfried is a scholar who writes not for the seventh grade reading levels of most recent college graduates but for others who also have the ability to follow ideas. If you think that Jonah Goldberg is intelligent and well read and writes well about complex issues, then Gottfried will be over your head.
Multiculturalism and the Politics of Guilt is a must read for anyone wishing to know how and why we have come to have a centralized Welfare State that uses its powers to wage cultural war against middle American values and identities. All those who have a stake in that Big Government and profit by it if only to escalate themsleves at the expense of traditional values, small government-inclined middle America (Marxists, socialists, Feminists, Afrocentrists, Queer Theorists, Randians, Neoconservatives, military-industrial complex profiteers, soccer moms with good intentions, etc.) also have a vested interest in making certain Gottfried's ideas remain known only by a few who have looked outside the box as defined by the powers-that-be in the two political parties and in liberal academia and journalism.
If you are unwilling to accept the consensus passively, you need to read, to purchase, both Multiculturalism and the Politics of Guilt and After Liberalism.

---

Fortunately, the paleoconservative movement has such a scholar in Dr. Paul Gottfried. Prof. Gottfried focuses on trends such as "diversity," "multiculturalism," and "sensitivity" showing that there is a theology behind them. The Christian view of sin and redemption is replaced by a secular counterpart of "insensitivity" and psychological manipulation. Based on Prof. Gottfried's approach, the desire of the left (old left and neocon "right") becomes understandable. American foreign policy (which was historically based on the idea of American interest, however misguided at times) is now focused on fighting "intolerance." The love affair of the left with immigration likewise becomes understandable. What better way to apologize for your nation's alleged sins then slowly destroying your culture through a change in the population? This fact isn't lost on European conservatives, who - as Prof. Gottfried notes - realize that these new voters aren't likely to vote conservative.
For some reason, the Jewish holocaust takes center stage in this new religion, in which both liberals and their alleged opponents seeks to draw lessons from this event. That nearly three million Poles died at the hands of the Nazis is ignored. Likewise, Stalin's murder of millions of Ukrainians in the name of egalitarianism gets short shift. Whereas people are put in jail for denying the Jewish holocaust, even mainstream publishers will print books downplaying Stalin's evils.
Prof. Gottfried breaks from standard neoconservative and paleoconservative analysis by showing that although the "sensitizing" may be carried out by the managerial class, it appears to have substantial public support. The multicultural agenda has majority support in the United Kingdom, and perhaps close to that in the United States.
This work follows upon Prof. Gottfried's AFTER LIBERALISM, which is also highly recommended.