Det finns en Flashbackanvändare som kallar sig Darrar som i två års tid haft som huvudintresse att skriva om en kriminell marockansk familj vid namn Darrar i Järfälla.

Användaren avslöjade så pass mycket om sig själv att det inte var alltför svårt att lista ut vem han var. För några dagar sedan hällde någon in en brännbar vätska i hans bredvinkast och tände på, vilket resulterade i att Darrar omkom. Det står i tråden jag länkande till.

Att läsa tråden om familjen får en verkligen att misströsta om Sveriges invandringspolitik.

Man får göra som det fina folket gör: låtsas att det inte berör en. Det händer "någon annanstans".

Detta är alltså en marockansk familj som verkar ha som enda intresse och försörjning att begå brott. Det ena efter det andra. En "bekymrad medborgare" - själv med invandrarbakgrund, som han skrev - bestämde sig för att det fick vara nog och började granska klanen. Han var på tingsrätten varje vecka för att kolla förhandlingar och hade koll även på när personerna åkte på semester eller gått upp i vikt.

Och nu händer... ingenting. Det är klart att man troligen inte kan bevisa att användaren blev mördad av familjen. Kanske blev han dödad av "socioekonomiska faktorer", som det brukar heta. Han skrev rätt mycket om Anna Book också. Kanske kan hon ha legat bakom?

Det är typ så det låter i den svenska invandringsdebatten, och tyvärr så dödar det människor.

Användaren Darrar (vars namn jag inte får skriva ut pga Flashbacks anonymitetsregel och för att jag länkar till min blogg från Flashback) är ännu ett offer för den svenska invandringspolitiken. En man (eller kvinna?) som inte hade dött om det inte varit för att vi tar hit all världens skräpfolk och ger dem livstidsförsörjning, och sedan vägrar skicka hem dem oavsett vad de än gör.

En man som granskar den kriminella klanen blir till slut mördad. Men han var ju ingen "riktig" journalist så det spelar kanske ingen roll?

Här några inlägg:

Har man som familj över 50 ärenden i olika domstolar med mängder av fällande domar så ska man kartläggas. De flesta figurerar aldrig och hamnar aldrig i rättsväsendets olika instanser. Att denna familj någonsin kommer att bli laglydiga finns inte. De klarar inte ens av att vara laglydiga i ett år sedan de kom till Sverige på 90-talet. Det är socialtjänstutredningar, polisutredningar, åtal och domar som avlöst varandra i över 20 års tid. De lever på socialbidrag och skäms inte för sin kriminalitet utan fortsätter med det ena brottet efter det andra.

---

Ingen förstår varför denna familj får bo kvar. Det är så många grannar som skrivit och ringt till hyresvärden för att få dom vräkta. De betalade inte hyran på två år men fick ändå bo kvar. Socialtjänsten gick in och betalade hyran eftersom de var en barnfamilj. Vräkningen låg i hyresnämnden men pappa Darrar klagade om hur jobbigt allt var så de fick bo kvar eftersom socialen betalade in hyresskulden. 9000kr gånger 24 blev 216 000kr som skattebetalarna fick betala in för deras hyresskulder.

----

För några år sedan så klagade en granne på att Chadi slöngde in en massa stenar på hans uteplats. Så grannen sa till Chadi att sluta kasta in sten på hans uteplats. Efteråt ringer Akram på dörren och grannarna vågar inte öppna ytterdörren. Så Akram går in på uteplatsen och kliver in genom altandörren och går fram till grannen och sätter en pistol mot grannens tinning och hotar honom för att han inte visat Chadi respekt. Akram dömdes för detta. Grannarna var livrädda och vågade inte bo kvar. De var en svensk familj och de blev tvungna att flytta för de var så rädda. De är än idag livrädda för Darrarklanen.
Så går det till här på Termovägen

----

Jag har skrivit till de olika partierna i Riksdagen och frågat vad de kommer göra åt familjer och klaner som Darrar Maaroufi om de vinner valet. Jag vill ha konkreta åtgärder så att vi som bor på Termovägen får leva i trygghet.

Min fru träffade på pappa Darrar och han verkade inte må bra. Han nästan haltade och gick långsamt i trappan.

---

Det är väl det faktum att man inte får hjälp från samhället som sårar mig mest. Att vi tar in en massa obildbara apor i Sverige kanske inte aporna kan hjälpa, men vi som försöker vara laglydiga måste känna att samhället står på vår sida. Det sårade mig redan som barn att känna att invandrarna kunde bete sig som de ville och att vi som såg svenska ut var skyddslösa.

Det är väl lite det som är min drivkraft och mitt mål: att ge svenskar skydd och upprättelse. Tyvärr går det inte så bra. Om det är en utländsk person som tros ha blivit dödad av en svensk så springer ju medierna tid, men om en svensk (eller ärlig invandrare) blir mördad av en utländsk kriminell familj så är det lite mer hysch hysch. Journalister vill inte riskera ta svenskars sida mot invandrare.

Det stör mig också att så många av de här människorna verkar ha hur mycket pengar som helst till att köpa sig dyra bilar eller åka på semester överallt.