Jag håller nu på att läsa mer historia, för att förstå det vi inte lärt oss i skolan.

Skolan är som bekant skapad av vänstermänniskor som lär oss progressiva idéer och i dessa idéer är historian ovärdig.

Jag vill lite hånfullt beskriva dagens historiesyn så här:

1 (före 1930). Tråkiga och meningslösa gamla kungar. Folk hade det typ fattigt. Homosexualitet var inte tillåtet och kvinnor fick inte rösta. Och kvinnor blev förtryckta hela tiden.

2. Nazityskland. Jättehemsk tid vi måste se till inte händer igen.

3 (efter 1945). Allt har blivit bättre och bättre och vi ser till att människor har lika rättigheter, såsom att alla reklamfilmer måste ha svarta karaktärer.

Socialister blir alltid lite totalitära. Alla som tror sig veta bäst blir totalitära, om de får möjlighet, eftersom de inte har något svar på de anomalier som uppkommer i varje system. I Sovjet var det t.ex förbjudet att ifrågasätta den dialektiska historiesynen som säger att alla samhällsförändringar är ett resultat av klasskamp.

I Sverige "måste" vi lära oss att demokrati är jättebra, och vi definierar demokrati enligt den definition som råkar passa bäst. Vi får t.ex lära oss att demokrati handlar om att låta folket bestäma, fastän att poängen med demokrati egentligen är att förhindra diktatur. För om man endast ska förhindra diktatur så behöver inte kvinnor ha rösträtt, så det får vi inte lära oss.

Det är därför viktigt att vi börjar kritisera den rådande historiesynen medan vi kan, eftersom de som har makt oundvikligen kommer att tolka den till sin egen fördel (och, om de kan, förbjuda andra tolkningar). Sedan missar vi viktiga lärdomar från det förgångna.

I svensk samhällslära så är många historiska idéer oönskade eftersom det skulle få folk att känna att det som samhället lär oss är felaktigt. I Ryssland får folket läsa ryska klassiker under sin grundskoletid, men i Sverige skulle det inte fungera eftersom vi skulle bli kritiska mot t.ex demokrati, mångkultur och HBTQ-rättigheter.

Det är svårt att hitta någon framträdande författare från före, säg, 1930-talet som är positiva till mångkultur, tolerans och HBTQ. En sak jag redan insett är att det fanns en god anledning att etablissemanget på den tiden var emot för mycket tolerans. De förstod att om man börjar visa tolerans mot vissa grupper så kommer allt fler grupper att kräva tolerans tills samhället blir kaotiskt. Detta kan man lätt se från historian. Att visa tolerans är mycket enkelt, för allt man behöver säga är "låt alla få göra som de vill". Man behöver alltså inte ha en kamp mot intolerans, utan snarare krävs en kamp mot toleransen som smyger sig in och korrumpterar tills man till slut saknar ordning i samhället och allt förfaller.

En annan lögn vi får höra är att "förr i tiden" var det extremt strikt sexualmoral. Det stämmer inte. Det fanns perioder med mycket tillåtande sexualmoral, men problemet är att det brukade resultera i stora sociala problem! Men  det får vi inte lära oss. Vi får lära oss att folk förr i tiden trodde på kristna vidskepelser om att inte ha sex före äktenskapet. Jag hörde t.o.m en f.d präst som numer är ateist säga i en intervju att han inte förstod varför kristendom har så strikt sexualmoral. Då kan man ju inte ha läst särskilt mycket historia.

Så vad har jag hittills lärt mig av boken om Magnus Eriksson? (som heter I Kung Magnus Tid, skriven av Michael Nordberg, 1995)

En första sak är att en kungs liv på 1300-talet var inte särskilt underhållande. Största delen av tiden red han omkring i sitt rike och ordnade olika rättsmål. Någon regering fanns inte så kungen hade inget egentligt hem, utan höll till på ett par favoritslott.

Jag har ofta funderat över detta med rika män förr i tiden. Enligt marxismen  - och alltså socialismen samt i viss mån socialdemokratin - så är ojämlighet samhällets stora bane och ojämlikheter leder till alla konflikter tills att vi nått ett perfekt, konfliktlöst samhälle.

Som Foucault dock sa om Marxism: "Marxism och 1800-talet är som en fisk och vatten. Fisken kan inte andas i något annat.” [1]

Angående kungens roll så fick kungarna på medeltiden lära sig att de var tvungna att underställa sig Gud och alltid döma rättvist. Särskilt njutningsbart liv verkar de inte haft. Om kungarna agerade alltför oredligt var det nödvändigt för folket att avsätta dem.Det var först senare som vissa kungar struntade i sitt folk och istället ägnade sig åt personliga njutningar, och detta resulterade till slut i den franska revolutionen 1789, som i sin tur lade den ideologiska grunden för marxismen.

En annan intressant aspekt av att läsa om kung Magnus är en diskussion om huruvida det är bättre att en kung ärver makten, eller blir vald av några rådsherrar till kung. Här ansåg vissa att ett val är bättre, men den främste filosofen inom området verkar ha varit Aegidius Romanus, vars bok om furstar översattes till många språk (för hand, givetvis), och man vet att Magnus Eriksson hade en bok med ett innehåll liknande Aegidius'.

Aegidius ansåg att om en kung blir vald av ett råd så riskerar det leda till ständiga konflikter för att de som röstar fram kungen då kommer att bråka sins emellan om ynnestar. Därför resonerade han som så att det är bättre om kungamakten går i arv.

Det är intressant att tänka sig att kungen förutsattes vara en god kung så länge han älskade Gud. Då inser man bättre varför gudstro är så viktig. I boken Konungastyrelsen, skriven under Magnus regeringstid, och den liknande landslag som författades under hans tid, så används intressant nog just beteckningen att älska gud:

"Då skall du först älska Gud, att du må älskas av Honom".

Wilt tu wara rätvis/ Tå skalt tu först älska gudh/ at tu måghe älskas af hånom. Tå älska tu gudh/ tå tu fylghia hans wilia ok rådhom/

https://project2.sol.lu.se/fornsvenska/01_Bitar/A.P1.A-KSBu.html (#25)

Till skillnad från Martin Luther som tyckte vi skulle frukta Gud.

Älska låter bättre, tycker jag.

Detta var bara ett kort blogginlägg. Jag kommer nog skriva mer om ämnet i framtiden.

Att läsa historia är tidskrävande och det kommer nog ta flera år att få en god bild av historiska skeenden. Tyvärr är det något som jag måste göra nu fastän jag närmar mig 40 år, men massinvandringen kräver att vi sätter oss in i hur saker fungerade förr.

I Konungastyrelsen varnas för övrigt för att ta in utländska män i landet, och kungen uppmanas istället att följa äldre seder istället för att introducera nymodigheter.

Magnus Eriksson var samtida med den Heliga Birgitta. Eftersom Birgitta var kvinna så har vi fått höra rätt mycket om henne men det kan även vara intressant att läsa hennes tankar om konungamakten. Birgitta är känd för att från Rom ha skickat åtskilliga brev till Magnus där hon klandrade honom för olika agerande.

Birgittas uppenbarelser i bok VIIII är av politisk natur och där skriver hon bland annat:

Guds Son [Jesus] talar till bruden [Birgitta]: »Jag sade dig förut, att konungen skulle älska folket och allmogen i sitt rike. Han visar, att han älskar dem, när han låter dem nyttja de vedertagna lagarna, när han icke låter grymma fogdar och skatteindrivare härska över allmogen och folket, när han icke betungar folket med nya pålagor, som han hittar på, och när han ej besvärar det med mödosam och ovanlig gästning. För de otrognas bekrigande kan dock konungen ödmjukt bedja folket och allmogen om hjälp, ifall han behöver.

http://www.prophecyfilm.com/swedish/hb/band3bok8/b3_b8_kap6.htm

Man slås av hur starkt fokus det var på rättvisa redan på den så kallat barbariska medeltiden.

Magnus Erikssons landslag gjorde det till ett strängt brott när män med makt reste runt och tvingade in sig att sova hos bönder.

Det är lustigt när man betänker att vi i Sverige på 1300-talet hade mer rättvisa och vettiga ledare än vad de har i afrikanska länder idag, där ett fåtal män i toppen roffar åt sig så mycket som möjligt av biståndspengar och diamantpengar medan befolkningen lider nöd. Vi har egentligen aldrig haft någon sådan period i svensk historia. I princip alla kungar vi haft har varit tvungna att ta någon hänsyn till vanligt folk. Vissa gjorde det kanske mindre än andra, men ändå: det finns egentligen ingen svensk kung som skulle kunna kallas för tyrann.

Erik XIV ses ibland som den sämste svenske kungen, men han led av psykisk ohälsa och hade egentligen inget stöd från någon, så korrupt kan man inte kalla honom. Karl XII ses ibland som en kung som ledde Sverige i fördärvet men han ärvde ett antal krig han inte kunde göra så mycket annat åt än att försöka vinna dem.

Nåväl, det är förvisso ett ämne för sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...