Nyligen var det en kulturarbetare som grät ut i Expressen om att hon blev trakasserad av ett ungdomsgäng. Hon trodde det berodde på att hon sedan länge varit flyktingaktivist.

I tråden på Flashback ställde jag mig till hennes försvar. Flera andra anser att vänsterfolk får skylla sig själva. "Det är ju alltid de som använder våld". Därför, anser de, är det bra när "de själva" blir utsatta för våld.

En ganska otäck syn som jag tar avstånd från. För det första är inte alla människor i en grupp likadana. Jag påpekade att AFA exempelvis angriper fascister och andra högerextrema. Om AFA ger sig på nazister, är det då befogat att vem som helst ger sig på AFA?

Det hela blir ett så absurt resonemang. Om en SD:are ger sig på någon, är det då okej för vänstern att ge sig på alla SD:are?

Som jag också skrev i ett inlägg, som därefter togs bort: Den här kulturarbetaren hade kunnat vara din farmor eller mormor. Varför så hatisk?

Är det genom trakasserier vi tänkt vinna debatten? Själv glädjs jag när jag kan få genomslag för mina ord och åsikter. Jag har inget vinna på att tysta någon genom hot, våld och trakasserier. Om det är på det sättet man tänkt vinna så har man nog inget komma med.

Det är det som integritet och karaktär handlar om: att våga stå stabilt oavsett vad andra gör. Folk som kallar sig för än det ena och än det andra efter hur vindarna blåser har ingen karaktär. Det är inte människor som blir beundrade och respekterade heller.

"Om Olle tycker att kommunism är dåligt, så tycker jag att kommunism är bra, för jag hatar Olle". Ett alltför vanligt resonemang - men ingen respekterar den som totalt saknar integritet och karaktär. Och har man ingen karaktär så har man faktiskt inget.

Det är alltid lika tröttsamt med de här högerextremisterna som å ena sidan säger att de vill få uttrycka sina åsikter och att Sverige är en "demokratur" (sammanslagning av demokrati och diktatur), för att i nästa andetag tycka det är jättebra när meningsmotståndare blir tystade.

Själv har jag inget till övers för människor som avser vinna debatter genom hot om våld. Jag får känslan av att nationalsocialister åtminstone delvis är baserad just på rädsla. När man en gång gett sig in i det så binds man samman av ett slags MC-klubbsmentalitet. Man måste hålla med om allt, såsom att alla världsproblem är judarnas fel, för annars riskerar man att själv bli kallad jude.

Vissa kallar detta för en omvänd Godwin's lag: när en debatt mellan nationalsocialister blir hettad så kommer strax meningsmotståndare att bli anklagade för att vara förklädda judar. Något jag själv blivit kallad flera gånger i tråden om AFS. Men har man karaktär så står man på sig - det är inte mer än det.

Förr i tiden var karaktär något viktigt. Jag minns hur jag som liten läste Kalle & Hobbe, och där pappan allt som oftast beskrev något i positiva ordalag som karaktärsdanande.

Idag har väl detta tankesätt försvunnit helt, och jag tycker det är tråkigt, för karaktär är en av de få positiva egenskaper man faktiskt kan ha som människa. Det ger en styrka när man blir angripen av andra.

De flesta utgår från att om andra säger att man har fel, så har man nog fel, och så byter man åsikt. Homoäktenskap är ett bra exempel. På 1990-talet så tyckte alla att det var fel, medan alla idag tycker det är rätt. Huvudanledningen att de gör det är för att samhällsmoralen är sådan att den som är mot homoäktenskap blir utstött.

Människor utan karaktär är inte mycket att ha. Varför ska man följa en människas politik, om deras politik inte är ideologiskt förankrad utan mest verkar baserad på personen ogillar andra människor?

I dagens samhälle handlar allt om att undvika sådant som är jobbigt. Delvis därför är svenskar oståndaktiga och står inte på sig. Man kan säga att de är lite mesiga.

Jag uppmanar folk att läsa lite klassisk filosofi och litteratur för att skaffa sig karaktär och våga stå på sig.

En av de egenskaper man bör ha är att stå upp för det som är rätt, och ta avstånd från det som är fel. Man bör stå upp för sanningen oavsett om det yttras av vänsterextremister, högerextremister eller någon där emellan. Man bör också beskydda den som blir orättvist angripen, alltså sådana som inte personligen har gjort något för att förtjäna bli angripna.

Det är så man gör ett samhälle bättre. Det är även detta som kan kallas mod. Att gå med i ett gäng skrikande babianer och ge sig ut för att slåss är inte modigt.

Vissa vill så gärna krångla till de här begreppen. "Vad innebär sanning då...?" Det är inte så svårt alls. En lögn är något som är motbevisat. En sanning är något som man antingen logiskt kan betrakta som sant, eller som åtminstone rimligen kan anses vara det, eller en åsikt som man tror på.

Ett exempel på en sanning är att om man tar in en massa invandrare så ökar bostadsbristen. Det är en logisk konklusion. Att säga att bostadsbrist inte har något med invandring att göra är därför en lögn.

När jag var yngre läste jag böcker om bland annat medeltida helgon och moraliska böcker. Jag är inte så naiv att jag tror folk var bättre förr - absolut inte. De flesta var nog sämre. Men det är ändå värdefullt att se hur mycket åtminstone vissa uppskattade de som betedde sig anständigt och ärofullt. Sådana som inte bara följde varje impuls och handlade helt efter sina egna lustar och begär. Det är detta som är vårt kristna arv. Det kom inte bara från kristendomen, utan kristendomen fick det från bland annat den romerska stoicismen (en dygdefilosofi) såväl som från judendomen.

Man kan säga att kristendom smälte samman judendom, med dess monoteism, med stoicism och dess dygdeetik. Kristna ser det säkert inte så, men studerar man kristendomen, historia från den tiden, samt andra religioner och filosofier, så ser man det.

I ett land där folk bara har sitt eget bästa för ögonen kan inget frodas. Ingen kan lita på någon. Faktum är att sådana människor inte heller blir särskilt lyckliga, och det är nog den största nackdelen med ett samhälle där alla uppmanas att göra sig själva lyckliga.

Jag tror att orsaken till att det förr påtalades oftare att det är viktigt att bygga karaktär är för att det förr fanns större risker. Idag tar folk för givet att de kan skita i allt och ändå så löser allt sig. Man kan ju bli bloggare eller vloggare, gamer eller influencer... Förr så riskerade en barn att bli kriminella om de inte skärpte till sig. Det kriminella livet ligger nära till hands för folk utan karaktär, eftersom karaktär innebär att man står upp för något, och har tro. Kriminella tror inte på att något har värde annat än det de har framför sig. De tror inte på vänskap eller löften, de tror inte det finns någon anledning utbilda sig och skaffa ett vanligt jobb. De tror inte på något alls. Ett samhälle som består av sådana människor kan aldrig hållas samman.

Man kan inte dra slackerlivet hur långt som helst. Och till slut kommer vändpunkten. Till slut kommer de unga att kräva mer. De kommer inte bara acceptera att de sitter hemma och har det bra medan det görs utredningar om vilka diagnoser de har. Vi kan redan se en start i Jordan Petersons popularitet. (för övrigt tycker jag Peterson mest svamlar men det är en annan sak) Peterson säger: "städa ditt rum! "Sen så vill han förmå unga män i synnerhet att bygga en karaktär.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...