Vi får ju höra att Ungern är så hemskt, men det slog mig att Ungern är ganska likt Sverige på 1950- och 60-talet, fram tills Palme tog över.

På den tiden hade man i Sverige bara en TV-kanal. Sedermera fick vi två, men båda två var statliga. All radio sköttes av staten. Hur kommer det sig, tro? Funderar man mer än 10 sekunder kommer man fram till att staten var livrädda att någon skulle ha åsikter som staten inte tyckte om. Vad kan det annars ha funnits för anledningar?

Det finns faktiskt en bok som beskriver Sverige som ett slags totalitärt system. Det blinda Sverige hette en bok som gavs ut 1972, dock ursprungligen utgiven på engelska som The New Totalitarians.

Hade Sverige idag bedrivit den politik man bedrev på 1960-talet så hade vi kallats för icke-demokratiska. Det var inte direkt så att vi gav specialrättigheter till minoriteter, oaktat de var etniska eller sexuella. Vi var ett land som var stolta över oss själva och vårt folk och att öppna gränserna för massinvandring från Afrika och Arabländer hade setts som löjeväckande.

Myndigheter tillsattes ovanifrån (och görs fortfarande). Professorer inom akademin tillsattes likaledes av regeringen, vilket man först slutade med i början på 2000-talet. Som boken Det blinda Sverige beskriver, så innebar det bland annat att konservativa göre sig icke besvär med att söka professorstjänster.

Angående tillsättandet av domare, något Polen kritiserats för, så kan man jämföra det med Sverige också:

Mediebilden av Polens förändring av domartillsättningar är att den strider mot europeiska värderingar och skapar partipolitisk kontroll över domstolarna. Men Polen inför det system som gäller i Sverige: regeringen tillsätter Högsta domstolens domare.

Det som anses vara en kontroversiell lagändring innebär att domare ska utses av regeringen. Detta innebär ett hot mot domstolarnas oberoende, säger EU-kommissionen (som leds av Donald Tusk, tidigare polsk premiärminister vars parti förlorade valet till PiS). I ett uttalande i onsdags skriver kommissionen: ”Om de införs i sin nuvarande form, skulle dessa lagar få en mycket betydande negativ påverkan på domstolarnas oberoende och skulle öka det systematiska hotet mot rättsstatsprincipen i Polen”.

Men redan utses domare i andra EU-länder av regeringen – som i Sverige. Varför riktar inte EU-kommissionen kritik mot det svenska förfarandet?

https://samtiden.nu/2017/07/polens-regering-kunde-haft-sverige-som-forebild/

Det paradoxala är att Sverige fram till början av 1970-talet sågs som idylliskt. Det var vår folkhemstid.

Begreppet folkhemmet myntades för övrigt av en nationalsocialist. Han tyckte det var viktigt att värna "folket".

Har man ett land som värnar folket så kanske folket mår bättre.

Har man ett land som fokuserar på alla andra i världen så kanske det egna folket börjar bli lite sura.

Känner du att staten egentligen bryr sig om svenskar?

50 år av kulturrelativism, allas-lika-värde, feminism, identitetspolitik, postmodernism (att allt kan tolkas; det finns inga ständiga värderingar) och dylikt har sett till att vi nu tror att det inte finns några svenskar - bara "människor". Så romantiskt.

Jag anser att det går emot grundläggande mänskliga principer att inte främst värna sina egna. Man värnar ju främst sina egna barn (eller bör göra det för deras bästa), man värnar främst sina egna vänner och sin egen hembygd. Skulle det inte vara konstigt om man startade insamlingar i Sverige för att bekosta sjukvården av någon som bor i Bangladesh? Det skulle bli en himla massa insamlingar i så fall. Man kan inte värna alla samtidigt. Man måste göra ett urval.