Igår såg jag filmen Jägarna på TV12. Jag tänker uppriktigt säga att det är en av de bästa svenska filmerna som gjorts - inte för att motståndet är så överdrivet stort.

Däremot slog det mig nu något jag inte tänkt på tidigare: att filmen är ett inlägg i den antirasistiska debatten. Den kom ut 1996, då Sverige gick över från rassar till nassar. Bomberjackor ersattes med sieg heil folket. Under några år skedde ett flertal attentat med rasistiska förtecken, såsom attacker mot flyktingförläggningar, råa misshandlar, t.o.m mord.

** OBS SPOILER ALERT  NEDAN **

I den kontexten ska vi se filmen Jägarna:

* De onda är de vita svenska lantisarna. Väl att märka är att denna grupp kan man kritisera obehindrat. Man hade givetvis inte kunnat framställa en grupp araber i Biskopsgården på detta sätt.

* Den ondaste i gänget är lantisen som istället för att göra något med livet bara drivit runt utan att jobba.

* De onda: nedvärderar samer ("vi kan skjuta deras renar - de får pengar av staten"), dödar en förståndshandikappad, dödar två ryska bärplockar och gruppvåldtar en filippinska. Filippinskan förnedras också verbalt och fysiskt tidigare i filmen. Bland annat kallas hon kinesluder och får veta att hon kan "flytta tillbaka och klättra upp i ett träd".

* När huvudpersonen kommer till till byn blir han strax föraktad. Det klassiska småstadstänket "vi hatar förändring, vi hatar rättvisa - vi har vår egen rättvisa och vår egen rättsskipning". Alla verkar hålla alla om ryggen.

Det som inte nämns är att småstäder faktiskt har en viss trygghet och gemenskap. Det tål att tänkas på att våra politiker försökt göra om just våra småorter genom att fylla dem med flyktingar. Medierna är med på det också.

Det var kortfattat den analysen jag gjorde av filmen Jägarna.