New York Times skrev nyligen en artikel där de beskrev hur Sveriges alternativmedier styrs av Ryssland, eller indirekt av Putin själv. Kopplingarna är lösa, så till den grad att de blir fåniga. Det har diskuterats en del i en Flashbacktråd. Jag skulle säga att en person som är hyfsat insatt i alternativmedia förstår att New York Times artikeln är en sörja.

Jag kan ändå inte hjälpa att reflektera över detta sätt att debattera som New York Times artikeln gjorde. Artikeln är så full av halvsanningar att det är intressant att analysera den enbart för att förstå hur en så kallad Gish Gallop går till.

Vad är en Gish Galopp? Jag citerar en retorikexpert på SVT, i en artikel som råkar handla om nättroll:

Gish-galoppen

Argumentation genom att rabbla en överväldigande mängd (var för sig svaga) ”bevis” för den egna tesen. Effektivt då motparten tvingas in i en lång och mödosam motbevisning som är närmast omöjlig i en muntlig debatt eller på det begränsade utrymmet i sociala medier. Namnet kommer från den amerikanske kreationisten Duane Gish som var känd för just detta knep.

Inom politiken har den till exempel använts av Trump-administrationen i deras lista på 78 terrordåd som de påstod att media inte rapporterat om. Den har även använts för att beskriva Studio Etts omstridda intervju med anti-vaccinations-aktivisten Mia Tjärnlund.

– Den är extremt vanlig: Du dränker personen i ett hav av siffror eller 58 länkar till olika rapporter. På så sätt dödar du samtalet. Man ska förhålla sig till alla påståenden, annars kommer de omedelbara följdfrågorna: Varför svarar du inte? Vågar du inte bemöta detta?, säger Heléne Lööw.

https://www.svt.se/kultur/medier/trollsnack

Gishgaloppen brukar användas av religiösa tokar, särskilt om de har obegränsat med tid att lägga ut sina ståndpunkter. Det blir då som att de håller en predikan, där de börjar med en halvsanning, som de sedan bygger på med ytterligare överdrifter och förvrängningar. Kopplingarna mellan det de säger är ofta retoriskt felaktiga eller bygger på felaktiga slutledningar, men sett till helheten är det svårt att bemöta eftersom det är så mycket och det skulle ta lång tid att göra en vetenskaplig korrigering vad gäller t.ex evolutionsteorin.

För den som vill se den ursprunglige Gish i hans "galopp" så kan man se videon här:

Här en video från en vänster-youtubaren David Pakman som förklarar hur den republikanske kandidaten (alltså högerkandidaten) ägnar sig åt Gish Gallop:

Vänstermänniskor ägnar sig åt lite samma typ av debatt, skulle jag säga. Jag har hört dem ett tag och lyssnat på lite av deras Youtubekanaler och det är rätt så fascinerande.

Givetvis är inte alla vänstermänniskor sådana, men i vissa frågor har de inga bra svar och ägnar sig därför åt denna typ av överrumpling. New York Times artikel är ett sådant exempel.

Ett exempel är från invandringsdebatten som det tog mig ett par år att förstå, eftersom argumenten i första hand låter bra, men om man går genom det retoriskt så faller det. Jag tänker t.ex på en del debatter Tino Sanandaji var med i, som denna:

Man kan lyssna på socialdemokratiske minister Mehmet Kaplan - som ju visade sig ha islamismsympatier - eller på folkpartisten Jasenko Selimovic - som blev avslöjad med att han trakasserar sina medarbetare - och se hur de lägger fram argumenten för varför invandring är jättebra och vad integrationsproblemen beror på. Debatten är från november 2013. Alltså inte så jättelänge sedan, men vad gäller invandringsdebatten så var tonläget HELT annat då, och det gällde att stå upp för öppna gränser.

Jag gissar att få orkar lyssna på hela Jasenkos babblande, och jag tänker inte heller ägna tid åt det nu, men det är det vanliga tugget om att svensk arbetsmarknad måste förbättras, och att Jasenko själv kom hit som flykting, och att han kanske hade dött om han inte kommit hit, och så den vanliga klyschan om bosniers företagssamhet i Gnosjö som bevis för att invandring är lönsam, och sen lite mer om att rädda liv, och att Sveriges befolkning är åldrande, och så vidare.

Kanske nämnde han inte allt detta, men det lät i princip så i alla debatter om invandring under lång tid. Det var bra för ekonomin, det räddar liv, det är en humanitär åtgärd, det är internationella konventioner, det är Zlatan och pizza, och så vidare. När man blandar ihop alla påståenden i en sörja så blir det svårt för den andre bemöta det, särskilt när invandringsförespråkarna gaddar ihop sig.

Jag ska erkänna att jag någon enstaka gång har debatterat mot någon genom att tillsammans med andra försöka trycka ner dem. Det kändes så taskigt och felaktigt att jag bara gjorde det någon enstaka gång, men det är kanske det enklaste sättet att tysta någon som har bättre argument. Jag kände dock att jag inte vill vara en del av mobbarna. Man får en kall känsla inombords. En känsla av att man är feg som ägnat sin tid och energi åt att trycka ner någon annan bara för att man vet att man inte kan bemöta det de säger.

Dagens vänster brukar använda sig av Gishgaloppen när de t.ex ska förklara vara svarta i USA efter allt stöd de fått i över 50 år fortfarande ligger lika långt efter vita och varför de fortfarande begår en så stor andel av brotten. Man blandar ihop slaveriargument med något påstående om en studie som säger att man presterar sämre om man hela tiden får höra att man är dålig, och så gör man någon svag koppling till att svarta tror sig prestera sämre för att de vita säger det. Det sista kan vara värt påpeka inte stämmer - faktum är att svarta överlag tror sig vara betydligt bättre än vad de är:

African-American students, both males and females, average higher than any other subgroup in self-esteem scores.

Asian-American students report the highest average GPAs, college aspirations, and parental education. Because these factors all contribute to high self-esteem, one might reasonably expect that Asian-American students would have relatively high self-esteem scores. In fact, however, they do not. We saw earlier, in Figure 1, that Asian-American students are the least likely to have top self-esteem scores

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3263756/

Men vad som är sant spelar inte så stor roll i debatten. Precis som Pakman sa i den första videon, så fungerar gishgaloppen bara på de tittare som inte är insatta i frågan.

Feminism är ett annat ämne där feministiska debattörer galopperar iväg. Det handlar om 2000 år av förtryck (myt), det handlar om lönegapet (myt), eller om att män och kvinnor presterar lika bra på allt och därför ska bemötas likadant (myt), och så vidare. Gudrun Schyman är en bra debattör inom ämnet.

Bara en kort reflektion.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...