En låt som, får man väl säga, är både välskriven och har en bra melodi för att vara en ghettolåt:

Nu spelas den igen och igen på PK-radio. Som sagt är låten i sig välskriven, och det är skönt att slippa det vanliga glorifierandet av våld och knark. Det jag dock stör mig på när jag lyssnar på den här ghettomusiken är den här skylla-ifrån-sig-attityden som ghettokidsen har, och etablissemanget köper det rakt av.

"Här är Ali, han har haft det jobbigt för han växte upp i en förort och kände sig utanför. Mycket rasism".

Rasism - VAR !? Det finns ju inte ens några svenskar i de här områdena... Att de är utsatta beror på att de skapar sina egna problem. Ta en bunt människor från skräpkulturer och sätt dem i en ort tillsammans och vad de skapar är konflikter. Fast när man kritiserar orten så säger de att det minsann är en så skön känsla där. Men det är ändå svårt växa upp där pga våldet, säger de, som de på något sätt skyller på det svenska samhället.

Vad rappar Ozzy om då? Att "nästan alla är från krig". Hmm, de kommer från länder där det finns konflikter någonstans, ja. Att de kommer från krig säger de till migrationstanten sp de kan få stanna.

Jag hade själv en syrisk bekant som kom från Damaskus, som är Syriens huvudstad. Det var aldrig krig i Damaskus. Han ville ta hit sin mamma från Damaskus också, men hon tyckte det verkar kallt i Sverige och hon skulle känna sig lite ensam utan sina bekanta, så hon föredrog att stanna där.

Det finns hela byar i kurdiska delar av Turkiet som "flytt" till Sverige. Det var inte krig där.

Kriget i Afghanistan är i princip slut. Det dör i alla fall fler människor i trafiken i Afghanistan än vad det dör i krig.

Jag tror det helt enkelt är så att folk lätt blir lurade av vad de ser på TV. De ser bomber i "Syrien" och så tänker de "Shit! Syrien brinner! Vi måste rädda dem!". Eller samma sak med Afghanistan. SVT och våra andra regimmedier är bra på att framställa det som att "Afghanistan är i krig" och de vill helst inte att andra beskrivningar ska komma ut. Ändå så reste t.ex rektor Hamid runt i Afghanistan och visade på annat.

Afghanistan är till ytan 50% större än Sverige.

Om det sker en terrorattack i t.ex centrala Stockholm innebär det ju inte att det är terror i Luleå, eller hur?

Det är som när amerikaner tror att det Sverige är ett land som har inbördeskrig, för att de såg några upplopp i t.ex Rinkeby.

Varför förstår inte folk detta?

Syriens yta är ungefär tre gånger mindre än Sveriges yta. Kanske kan man säga att det är som den undre delen av Sverige som innehåller bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö. Även där borde man väl förstå att om det krigas i en del innebär det inte att det är krig i hela Sverige?

Nåväl. Här en annan ghettolåt. Erik Lundin med "Nu dom frågar".

Återigen, låten i sig är välskriven. Inget snack om det.

Men när beskriver hur jobbigt han haft... vems fel är det ... ?

Vad bryr jag mig om hur det känns för honom? Uppenbarligen verkar han ju ha det bra, pengamässigt.

Nej jag bryr mig inte om hur han känner. Ska han få extra sympati för att han är mörkhyad? Om han inte ägnat så mycket tid åt droger så hade han kanske inte haft de problem han haft.

Men åter till den första låten, där även Timbuktu deltar, som man hör.

Timbuktu gick på en fin skola i Lund, där han kände sig lite utanför som ende mörkhyad på 1980-talet. Det tyckte han var lite jobbigt. Ända sedan dess har han inte slutat skriva om den hemska rasismen i Sverige som gör det så omöjligt för folk att bli... ja vad egentligen? Timbuktu kunde ju uppenbarligen lyckas. Hans var som kom från harlem i USA 1968 är nu forskare inom mänskliga rättigheter. Hade Timbuktu velat och haft förmåga så hade han kunnat bli något akademiskt också.

I En droppe midnatt söker musikern och debattören Jason Diakité efter sin identitet och ursprung. Glåporden som den bruna lilla pojken får höra på skolgården i Lund gör att han inte vet till vilken grupp han hör hemma i. Med en vit mamma och en svart pappa båda från USA vet han inte om han är svart eller vit, svensk eller amerikan. Det är de tankarna dom är startskottet till jakten på hans släkts historia. Ärligt skildras Diakité förhållande med sin pappa Madubuko och det är dennes ursprung som för Diakité till bomullsfälten i den amerikanska södern.

https://www.adlibris.com/se/bok/en-droppe-midnatt-9789100167578#

Jag tror att den här recensionen sätter fingret på det egentliga problemet: barn med rasblandade föräldrar känner att de inte hör hemma. Det är det som ingen vill tala om. Istället vill man få det att handla om rasism. Men vår identitet är viktig. Det är samma sak med t.ex Lasermannen John Ausonius, som var son till en kvinna från Baltikum och en pappa från Schweiz, som träffades i Sverige. Det är helt enkelt svårt för personer som inte känner sig trygga i sin identitet.

Erik Lundin har nog samma känsla. Han har ju ett svenskt namn men ser ut som en mulatt. Enligt Wikipedia så är hans pappa från Gambia. Ska vi gissa att pappan, som vanligt, stack tillbaka till Afrika? Att de aldrig lär sig.  Minoriteter blir aldrig nöjda heller. Men de har åtminstone etablissemanget i ryggen. Lundin var nyligen sommarvärd ser jag. Jag lyssnar mig genom de första 20 minuterna där han nämner sin mor och sin kära mormor och morfar. Vad hände med pappan?

Det är välkänt att barn som växer upp utan pappa har mycket högre risk att hamna i kriminalitet och andra sociala problem. Men det är det ingen som nämner. Istället så brukar sociologer "justera för socioekonomiska faktorer", och så vips är det likadant att vara barn till singelmammor.

Sen beskriver Erik Lundin hur efterfrågad han som mulatt var hos tjejer. Han kallar det själv för ett privilegium.

Men jag hittar svaret på min fråga i en intervju i GP:

Först för ett par år sedan, när fadern låg på sjukhus med tarmvred och Erik vakade i rummet, hade de tid att gå igenom historien ordentligt. Nu kan han sin pappas resa. Han visste sedan innan att anledningen till att pappan en dag när Erik var fem ”packade och taggade, och sedan inte bodde där mer”, var att det helt enkelt inte var bra mellan föräldrarna. Vad gör en femåring med den känslan? Håller i och överlever. Det är vad det är. Föräldrarna har en fin relation i dag.

https://www.gp.se/livsstil/jag-har-burit-l%C3%A4nge-p%C3%A5-de-h%C3%A4r-historierna-1.4217683

Visst händer samma sak i "svenska" familjer, men man kan ju anta att det är svårare för en pojke som ser annorlunda ut och har blandad etnisk bakgrund, när pappan försvinner och han då är ensam och han saknar någon att identifiera sig med.

En fördel med att läsa sajter som Motargument, som är invandringsförespråkare, är att man får se vilka argument de har.

I mitt förra inlägg nämnde jag Maria Robsahm, en före detta journalist och politiker för FI, dömd för bokföringsbrott. Nu ska vi gå genom en artikel hon skrev för Motargument:

Patrik Engellau ville leda i bevis att ”invandrare” är mer kriminella än svenskar i allmänhet. Så han beställde siffror från SCB och BRÅ för en rapport. Men hans rapport misslyckas.  Han lyckas däremot förvandla större delen av det svenska kungahuset till utlänningar. Men han kan inte dölja att andelen utrikes födda kraftigt har minskat sin andel av dem som misstänks för våldtäkt.

https://motargument.se/2019/06/15/andelen-utrikes-fodda-misstankta-for-valdtakt-har-minskat-dramatiskt/

Artikeln är rätt bra för den visar det något förvirrade tankesättet hos vänstern på ett sådant sätt att vi kan se deras ohederliga argument, och den fick mig även att läsa Engellaus rapport. Engellau driver sajten Det Goda Samhället. Ett tag följde jag den men jag tyckte det var lite gnällig kombinerat med pretentiös akademi.

Robsahm vill inte länka till rapporten, så jag fick google reda på den själv. Utgiven i juni 2019 och jag har helt missat den. https://detgodasamhalletdotcom.files.wordpress.com/2019/06/rapport-om-invandring-och-brottslighet.pdf

Först anser Robsahm att man måste göra en "omräkning" av Engellaus data. Varför förstår jag inte riktigt, och här måste jag erkänna att statistik inte är min starka sida. Så det är möjligt hon har en poäng, även om jag själv misstänker att hon som vanligt vill förvanska fakta för att göra den mer PK. Engellau har alltså fått sina siffror från BRÅ men Robsahm anser att det inte duger pga någon statistik orsak.

De siffror som vi nu har genom Engellaus rapport visar något mycket intressant. När det gäller gruppen utrikes födda så har alltså överrisken sjunkit dramatiskt när det gäller antalet skäligen misstänkta för våldtäkt. Från 5,1 i BRÅ:s rapport 2005 till 1,7 för perioden 2013-2017 i Engellaus rapport.

Detta är en mycket tydlig indikation på att skrämselpropagandan från högerhåll om någon sorts ”våldtäktsepidemi” i spåren av flyktingvågen helt enkelt är falsk. Genomfalsk.

https://motargument.se/2019/06/15/andelen-utrikes-fodda-misstankta-for-valdtakt-har-minskat-dramatiskt/

Okej så bra då. Det visar väl vilken nivå hennes argument ligger på, när hon säger att flyktingvågen inte ökat våldtäkter.

Vad som dock är intressant är att Engellau pekar på att överrisken för utrikes födda faktiskt har minskat sedan BRÅ gjorde sin senaste rapport 2005. Liksom Robsahm tycker jag det är intressant att fundera över.

Man kan i denna fråga påpeka att definitionen av våldtäkt har ändrats och att mycket som vi idag kallar våldtäkt kallade man inte våldtäkt 2005. Jag har själv funderat över om vår regering avsiktligt har gjort det så att invandrare inte ska vara överrepresenterade, samt för att försvåra när man jämför statistik. Vad gäller överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter är invandrare fortfarande kraftigt överrepresenterade nämligen, men slår man ihop alla våldtäkter så minskar risken. Kvinnor uppmuntras ju att anmäla både det ena och det andra.

Det som Martin Timell möjligen gjorde i den där badtunnan hade inte setts som våldtäkt tidigare, och hade inte heller anmälts.

Men åter till Engellaus rapport, som jag tyckte var mer intressant än Robsahms sörja.

Detta är från sidan 17.

De två perioder som visas här syftar på att man i Period 3 undersöker, om jag förstår det rätt, på personer som 2002-2006 var 15-44 år, medan Period 4 syftar på personer som år 2013-2017 var 15-44 år. I denna andra grupp ingår möjligen även en fiktiv beräkning från dem flyktingvågen 2015, men jag förstår faktiskt inte riktigt hur det förhåller sig.

Utrikes födda afrikaner har faktiskt minskat sin överrepresentation vad gäller rån från 14 till 7 (dvs, de begick 14 resp. 7 gånger fler våldtäkter än etniska svenskar). I studien från 2005 var överrepresentationen över 20, om jag minns rätt. Våldtäktsöverrisken har minskat från 7 till 4. Misshandel och mord är däremot konstant.

Kan det bero på folkutbytet? Jag har vissa funderingar på att de mörkhyade och svarthåriga ju är mindre utsatta nu. De har sina mörkhyade vänner. Araber har sina arabiska vänner. I slutet på 1990-talet så klagade araberna i Malmö på att de kände sig utanför och därför hatade svenskar, men när man nu ser araber dra omkring så är de glada och gapar som de alltid brukar göra. Det finns ju inga svenskar ute som kan få dem känna sig underlägsna. Nej, inget fattas dem egentligen.

Man ser heller inte svenska tjejer gå omkring ensamma längre när det är mörkt. Åtminstone inte i Malmö. Så det finns kanske färre möjligheter att våldta dem, tänker jag?

Nu dock till den mest intressanta punkten i Engellaus rapport, som Robsahm helt ignorerade:

Det finns emellertid en aspekt som särskilt bör studeras och det är skill-naderna i överrisk och förändringarna i överrisk mellan utlandsfödda, alltså första generationen, och utlandsföddas barn, alltså den andra generationen. Den andra generationen indelar sig i två grupper, dels en grupp som har två utlandsfödda föräldrar, dels en grupp som har en person med svenskt ursprung och en invandrare till föräldrar. (De ej folkbokförda hamnar utanför resonemanget eftersom man inte vet hur många de är och därför ej kan beräkna några överrisker.)

Det oroväckande är den tudelning som kan iakttas mellan dessa två grupper, alltså inom den andra generationen. Dessa två grupper ut-vecklas olika. De som har en förälder med svenskt ursprung får något höjd överrisk med tiden och ligger nu på 1,9 jämfört med personer med svenskt ursprung (som alltså definitionsmässigt ligger på 1,0).

Vart detta kan leda vet man inte. Invandrarnas barn indelar sig tydligen i två grupper: en som har en svensk förälder och kanske är på väg in i anpassning till det svenska samhället, även om deras överrisk jämfört med personer med svenskt ursprung inte minskat under detta årtu-sende, och en annan som har två utlandsfödda föräldrar och uppvisar en med tiden ökande överrisk för brottslighet. Kanske ser vi två distinkta kulturer utvecklas, den ena kanske med chans till fortsatt integration, den andra med fördjupat utanförskap och ökad brottslighet.

Detta är intressant! Gå gärna upp och kolla på bilden ovan. I period 4 är invandrares barn den grupp som begår flest våldtäkter. Och då har statistiken ändå slagit ihop alla invandrarbarn! Dvs, finländares barn slås ihop med irakiers barn. 

Kan vara värt att inflika att lasermannen var född i Sverige av två utrikes födda föräldrar....

Barn till invandrare är även den grupp som begår flest mord och dråp. Med tanke på alla skjutningar så är det inte så förvånande.

När Engellau skriver "Kanske ser vi två distinkta kulturer utvecklas, den ena kanske med chans till fortsatt integration, den andra med fördjupat utanförskap och ökad brottslighet." så är det det som kallas ghettoisering. Hur det kommer bli i framtiden är en intressant fråga. I USA sägs det att italienarna integrerade sig "på sikt", men faktum är att den italienska maffian var en maktfaktor i USA fram tills att Kennedy-klanen gick hårt åt den på 1960-talet. T.ex styrde maffian över alla boxningsmatcher till in på 1970-talet! Och då hade ändå invandringen från Italien till USA begränsats redan 1928, varav de flesta kom 1900-1915. Även 50 år senare var de italienska kriminella alltså en maktfaktor.

Italienarna integrerade sig ändå och på 1970- och 1980-talet så sågs de som fullt integrerade, men länge så sågs italienarna som typ blattar. Det fanns många negativa namn för dem, såsom Dego. Det har gjorts många bra filmer där man kan förstå förhållandet mellan de olika grupperna om man tänker till lite på vad man ser, såsom filmen De Omutbara, eller kanske Saturday Night Fever som handlar om en italienskättling som hatar sitt tråkiga liv i en liten lägenhet med sina italienska släktingar. De filmerna gjordes på 1970- och 1980-talet. Dagens filmer är för PK och tillrättalagda för ingen grupp får presenteras på ett stereotypt och negativt sätt.

En skillnad mellan USA och Sverige är att vi i Sverige tagit emot så många fler människor, i sådan grad att det är tydligt för vem som helst att se att vi gjort ett folkutbyte. Italienarna kanske betedde sig som blattar, men utseendemässigt var de ändå vita. Det kan jämföras med de svarta i USA, som ju tydligt urskiljer sig, och därför fortfarande bor i segregerade områden.

Kommer Sveriges invandrare att bli som USAs svarta, eller som USAs italienare? Det är den springande punkten. Något som möjligen försvårar integration är också islam. Ser man hur det ser ut runt om i världen så har alla länder med en stor muslimsk minoritet problem med stridigheter och konflikter. Det kan ju inte bara vara pga islamofobi.

De mest negativa till islam av alla nationaliteter jag vet, är indier. Även jag som gärna försvarar överdrivna angrepp mot islam har svårt att försvara den behandling som indier fick utstå främst under mogulerna , men indiens problem med muslimer är en konstant källa till oro. Muslimerna i östra Indien bestämde på 1940-talet att muslimer bör leva i ett eget land och efter en kort nationalistisk kampanj så tilldelades de rättigheten till Pakistan av FN. Nu håller samma sak på att hända i Kashmir. Kommer det hända samma sak i t.ex Malmö? Det får framtiden utvisa.

När man diskuterar brottslighet så brukar man visa en graf som går tillbaka till en lagom lång tidpunkt, för att informera oss om att brottsligheten minsann var värre "förr".

T.ex den socialdemokratiske ideologen Ulf Bjereld (som jag nämnt tidigare i bloggen) visar upp denna graf:

Just mord brukar sägas vara ett bra sätt att mäta våldet i samhället, eftersom mord och dråp inte varierar baserat på anmälningsbenägenhet eller på hur man definierar brott.

Det verkar som att man inte tänkt på att läkarvetenskapen faktiskt utvecklats sedan 1970-talet, och skador som man då dog av går nu att pussla ihop. Många av Malmös kriminella invandrare hade nog strukit med om vi inte haft modern läkarvetenskap som på skattebetalares bekostnad pusslar ihop dem.

Sen kan man väl betänka att Sveriges folkmängd ökat från 8 miljoner 1990 till 10 miljoner nu. Varför tänker man inte på det? Konstigt hur dålig statistiken är.

En del grafer är ännu mer ambitiösa i sin iver att det minsann var värre förr. 1990-talet känns kanske inte som tillräckligt länge sedan - folkhemmet var ju på 1970-talet, då man inte kan klandra invandringen för brotten. Faktum är dock att finländare, trots att det alltid påstås att de integreras så lätt, redan då utmärkte sig i brottsstatistiken, och det gjorde även chilenare trots att de var relativt få. Men det verkar vi ha glömt nu.

Här en graf som visar mord per capita sedan 1970-talet.

källa: https://www.reddit.com/r/sweden/comments/5lr3u6/mord_per_capita_per_%C3%A5r_i_sverige/

Som vi ser skedde det "händelsevis" fler mord just 1990, varför det är lämpligt för invandringsförespråkare och andra som säger att allt är bra att utgå just från 1990.

Här en annan sammanställning som är gjord av Maria Robsahm.

Den här tar också lämpligt sin början just 1970.

Den som googlar på Maria Robsahm kan se vad hon är för en filur. Den intelligente och mycket duktige "borgerliga" debattören Uvell har skrivit en förträfflig artikel om henne som inleds med:

Robsahm är Maria Carlshamre, som var journalist, satt i Europaparlamentet för först Folkpartiet och sedan Feminististiskt initiativ. Och som dömdes för bokföringsbrott. Hon är dessutom en känd vaccinmotståndare. Här hör ni redan nivån.

https://uvell.se/2018/11/14/i-undervegetationen-till-vanster/

Vad gäller mord per capita så skulle jag säga att toppen mellan 1970-1990 främst beror på åldersstrukturen. Det fanns många unga människor då, och folk blev inte så gamla. Ett samhälle där 25% är pensionärer har ju rimligen en längre mord per capita än ett samhälle där 10% är pensionärer, eftersom pensionärer begår förhållandevis få mord.

Samtidigt finns det också andra faktorer, men våra forskare har faktiskt inte kommit fram till någon entydig orsak till varför brottsligheten var så hög mellan 1970-1990. Samma sak var det i länder som USA och England. Inte bara mord gick upp, utan även stölder blev allt vanligare. Det gör att en del spekulerar i att brotten ökade för att man fick det så mycket bättre ställt, och då fanns det helt enkelt mer att stjäla.

Samma orsak som gör att de baltiska stöldligorna åker till Sverige för att stjäla, och passerar Polen utan att stjäla så mycket. Det finns exempelvis fler båtmotorer i Sverige.

Hur som helst, intressant blir det dock om vi går tillbaka ännu mer i tiden. Jag har alltid antagit att det skedde fler brott ju längre tillbaka i tiden man kommer, men det stämmer inte. Att stjäla var något skamligt och var belagt med hårt straff.

Den här grafen hittar jag på sidan Motargument, som är en vänstersajt som har som mål att slå hål på argumenten från "hatsajter". Motargument är faktiskt rätt välgjord. Jag har läst lite i den tidigare för jag gillar att få argument från olika håll, men den för ändå en tynande tillvaro, troligen för att den inte behövs. Det finns helt enkelt inte så många som letar efter motargument till Samhällsnytt.

Hur den här grafen skulle bevisa att Motargument har rätt när de skriver att "det var inte bättre förr" är däremot svårt att förstå. Grafen stannar för övrigt lämpligt kring år 2000.

Vad grafen visar är att var en mordtopp mellan 1830 och 1870, något som jag gissar beror på befolkningsökningen och den alltså unga befolkningen vi hade under en period. Vaccinationer gjorde bland annat att fler barn överlevde. (nu nämnde jag ordet vaccination för andra gången i samma artikel, lustigt nog)

Med start kring 1880 så låg mordsnivåerna på 1,0 eller under, sett till 100 000 invånare, innan de började öka på 1970-talet. Alltså i närmare 100 år...

Vill man gå tillbaka till mordiska "förr i tiden" måste man gå ännu längre tillbaka. Här en sammanställning för Stockholm, men jag gissar att ungefär samma mönster gällde i hela landet.

Är det inte intressant att mordsnivåerna i vissa länder och städer är i nivå med vad vi i Sverige hade på 1600-talet? T.ex ligger Haiti kring 10 mord per 100 000 invånare, och då kan man betänka att sjukvården troligen är bättre i Haiti idag än den var i Sverige på 1600-talet.

T.ex hade man inte penicillin. Fram tills att penicillinet upptäcktes/uppfanns så var ett skott i magen dödande. (Vincent van Gogh dog av det, liksom två amerikanska presidenter. Men nog av det sidospåret...)

Jamaica har å sin sida 57 mord per 100 000 invånare, vilket alltså är mer än vi hade på 1400-talet. Även vissa städer i USA, såsom Chicago och Baltimore, har mordsnivåer som ligger däromkring. (märkligt nog finns det en stark korrelation mellan andelen svarta i befolkningen och mordsnivåer)

Nu tror jag vi förstår varför det alltid är just 1970-talet som det refereras till när politiker vill tala om för oss att det var värre förr. Går de ännu längre tillbaka så faller ju deras argument!

Vad vi även kan se är att mordsnivåerna nu är på väg upp:

Visst är det inte på några jättenivåer... än så länge. Man ska förstås också ha i betänkande att medicinvetenskapen har förbättrats markant på 2000-talet.

Jag tycker inte heller man helt kan ignorera den finska invandringen. I ett tidigare blogginlägg så undersökte jag hur många finnar som sitter i fängelse på livstid dömda för mord. Förutom dessa så finns det förstås många andra finnar som blivit dömda för mord utan att bli livstidsdömda.

Hur många mord kommer vi att ha år 2025, eller år 2035? Det kommer att bli mycket intressant att följa. Den svenska modellen är ju att om man bara är snäll mot de kriminella så blir de snälla tillbaka. Utifrån vad jag dock kan se runt om i världen så begår vissa människor helt enkelt fler brott, och om man tar in sådana människor så ökar antalet brott. Det är därför Chicago och Haiti har så många mord.

Det hävdas ibland från vänsterhåll att mängden mord beror på hur mycket skjutvapen man har i ett land. Argument granskas förstås inte, eftersom det är ett vänsterargument, men faktum är att det inte finns någon starkare korrelation mellan skjutvapen i ett land och mordsfrekvens. I Europa har Island och Finland högst andel skjutvapen, och deras mordsnivåer är i nivå med Sveriges. Mexiko ligger å andra sidan på plats 60 i världen vad gäller skjutvapen (ungefär hälften av vad Sverige har), men har ungefär 25 gånger så många mord sett till andelen av befolkningen.

Tar vi in fler mexikaner så kan man förvänta sig att morden ökar, enligt mitt sätt att se det.

För det andra: när man jämför statistik så måste man jämföra med andra länder. Detta bland annat eftersom läkarvetenskapen blivit bättre, vilket gör att det blir lite löjligt att jämföra mord år 2019 med mord år 1974.

Här en graf från Our world in data.

Visst kan man ifrågasätta varför BRÅ säger vi har 0,8 mord per 100 000 medan Our World säger vi har 1,2, men jag tycker ändå att det intressanta är att följa trenderna. Då ser man att Sverige (ljusgrön linje) gick om Västeuropa (lila) i antal mord år 1995. Kina passerade oss år 2010. Nederländerna år 2004. Nästa land ser ut att bli Belgien.

Gapet till Norge var som minst 1990, i denna graf. Hade grafen gått längre tillbaka kanske gapet varit ännu mindre. Sedan dess har gapet varit ganska konstant.

Att Sverige hade så många mord redan kring år 1990 är intressant. "Säkra, trygga, Sverige". Det är inte utan att man funderar över om det faktiskt kan vara så att mordsfrekvenserna ökade pga invandringen. Jag läste en studie som visade att andelen utsatta för våldtäkt ökade just i slutet av 1980-talet (vilket alltså är oberoende av anmälningsbenägenheten).

Jag var inte så gammal på den tiden, men jag vet att det redan då fanns olika ligor som bestod av personer med utländsk bakgrund. Medierna skrev faktiskt om det på den tiden, och det hjälpte Ny Demokrati komma in i riksdagen 1991.

New York Times skrev nyligen en artikel där de beskrev hur Sveriges alternativmedier styrs av Ryssland, eller indirekt av Putin själv. Kopplingarna är lösa, så till den grad att de blir fåniga. Det har diskuterats en del i en Flashbacktråd. Jag skulle säga att en person som är hyfsat insatt i alternativmedia förstår att New York Times artikeln är en sörja.

Jag kan ändå inte hjälpa att reflektera över detta sätt att debattera som New York Times artikeln gjorde. Artikeln är så full av halvsanningar att det är intressant att analysera den enbart för att förstå hur en så kallad Gish Gallop går till.

Vad är en Gish Galopp? Jag citerar en retorikexpert på SVT, i en artikel som råkar handla om nättroll:

Gish-galoppen

Argumentation genom att rabbla en överväldigande mängd (var för sig svaga) ”bevis” för den egna tesen. Effektivt då motparten tvingas in i en lång och mödosam motbevisning som är närmast omöjlig i en muntlig debatt eller på det begränsade utrymmet i sociala medier. Namnet kommer från den amerikanske kreationisten Duane Gish som var känd för just detta knep.

Inom politiken har den till exempel använts av Trump-administrationen i deras lista på 78 terrordåd som de påstod att media inte rapporterat om. Den har även använts för att beskriva Studio Etts omstridda intervju med anti-vaccinations-aktivisten Mia Tjärnlund.

– Den är extremt vanlig: Du dränker personen i ett hav av siffror eller 58 länkar till olika rapporter. På så sätt dödar du samtalet. Man ska förhålla sig till alla påståenden, annars kommer de omedelbara följdfrågorna: Varför svarar du inte? Vågar du inte bemöta detta?, säger Heléne Lööw.

https://www.svt.se/kultur/medier/trollsnack

Gishgaloppen brukar användas av religiösa tokar, särskilt om de har obegränsat med tid att lägga ut sina ståndpunkter. Det blir då som att de håller en predikan, där de börjar med en halvsanning, som de sedan bygger på med ytterligare överdrifter och förvrängningar. Kopplingarna mellan det de säger är ofta retoriskt felaktiga eller bygger på felaktiga slutledningar, men sett till helheten är det svårt att bemöta eftersom det är så mycket och det skulle ta lång tid att göra en vetenskaplig korrigering vad gäller t.ex evolutionsteorin.

För den som vill se den ursprunglige Gish i hans "galopp" så kan man se videon här:

Här en video från en vänster-youtubaren David Pakman som förklarar hur den republikanske kandidaten (alltså högerkandidaten) ägnar sig åt Gish Gallop:

Vänstermänniskor ägnar sig åt lite samma typ av debatt, skulle jag säga. Jag har hört dem ett tag och lyssnat på lite av deras Youtubekanaler och det är rätt så fascinerande.

Givetvis är inte alla vänstermänniskor sådana, men i vissa frågor har de inga bra svar och ägnar sig därför åt denna typ av överrumpling. New York Times artikel är ett sådant exempel.

Ett exempel är från invandringsdebatten som det tog mig ett par år att förstå, eftersom argumenten i första hand låter bra, men om man går genom det retoriskt så faller det. Jag tänker t.ex på en del debatter Tino Sanandaji var med i, som denna:

Man kan lyssna på socialdemokratiske minister Mehmet Kaplan - som ju visade sig ha islamismsympatier - eller på folkpartisten Jasenko Selimovic - som blev avslöjad med att han trakasserar sina medarbetare - och se hur de lägger fram argumenten för varför invandring är jättebra och vad integrationsproblemen beror på. Debatten är från november 2013. Alltså inte så jättelänge sedan, men vad gäller invandringsdebatten så var tonläget HELT annat då, och det gällde att stå upp för öppna gränser.

Jag gissar att få orkar lyssna på hela Jasenkos babblande, och jag tänker inte heller ägna tid åt det nu, men det är det vanliga tugget om att svensk arbetsmarknad måste förbättras, och att Jasenko själv kom hit som flykting, och att han kanske hade dött om han inte kommit hit, och så den vanliga klyschan om bosniers företagssamhet i Gnosjö som bevis för att invandring är lönsam, och sen lite mer om att rädda liv, och att Sveriges befolkning är åldrande, och så vidare.

Kanske nämnde han inte allt detta, men det lät i princip så i alla debatter om invandring under lång tid. Det var bra för ekonomin, det räddar liv, det är en humanitär åtgärd, det är internationella konventioner, det är Zlatan och pizza, och så vidare. När man blandar ihop alla påståenden i en sörja så blir det svårt för den andre bemöta det, särskilt när invandringsförespråkarna gaddar ihop sig.

Jag ska erkänna att jag någon enstaka gång har debatterat mot någon genom att tillsammans med andra försöka trycka ner dem. Det kändes så taskigt och felaktigt att jag bara gjorde det någon enstaka gång, men det är kanske det enklaste sättet att tysta någon som har bättre argument. Jag kände dock att jag inte vill vara en del av mobbarna. Man får en kall känsla inombords. En känsla av att man är feg som ägnat sin tid och energi åt att trycka ner någon annan bara för att man vet att man inte kan bemöta det de säger.

Dagens vänster brukar använda sig av Gishgaloppen när de t.ex ska förklara vara svarta i USA efter allt stöd de fått i över 50 år fortfarande ligger lika långt efter vita och varför de fortfarande begår en så stor andel av brotten. Man blandar ihop slaveriargument med något påstående om en studie som säger att man presterar sämre om man hela tiden får höra att man är dålig, och så gör man någon svag koppling till att svarta tror sig prestera sämre för att de vita säger det. Det sista kan vara värt påpeka inte stämmer - faktum är att svarta överlag tror sig vara betydligt bättre än vad de är:

African-American students, both males and females, average higher than any other subgroup in self-esteem scores.

Asian-American students report the highest average GPAs, college aspirations, and parental education. Because these factors all contribute to high self-esteem, one might reasonably expect that Asian-American students would have relatively high self-esteem scores. In fact, however, they do not. We saw earlier, in Figure 1, that Asian-American students are the least likely to have top self-esteem scores

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3263756/

Men vad som är sant spelar inte så stor roll i debatten. Precis som Pakman sa i den första videon, så fungerar gishgaloppen bara på de tittare som inte är insatta i frågan.

Feminism är ett annat ämne där feministiska debattörer galopperar iväg. Det handlar om 2000 år av förtryck (myt), det handlar om lönegapet (myt), eller om att män och kvinnor presterar lika bra på allt och därför ska bemötas likadant (myt), och så vidare. Gudrun Schyman är en bra debattör inom ämnet.

Bara en kort reflektion.

Anders Klarström var SDs förste partiledare. Han satt mellan 1989 och 1995. Valet 1991 blev något av en missräkning när de endast fick drygt 5 000 röster och många lämnade partiet, så att Klarström nästan ensam fick driva partiet vidare. Om detta skriver han i boken Prima Victoria, som jag nyligen recenserade.

Det jag nu vill lyfta är att Klarström kanske varit den bäste talaren bland invandringskritiker, något som förvånade mig. Vi har ju hört att i SDs tidiga historia så var det ett rasistiskt och nazistiskt parti, men Klarström har åtminstone inte sådana utsagor.

Här ett tal han höll 1993.

Det kan vara värt att ha i åtanke vad det innebär att vara en bra talare och att hålla ett bra tal. I Sverige har vi inte haft så mycket annat än Jimmie Åkesson som tuggar på med samma sak. Före Åkesson hade SD Mikael Jansson som partiledare, och han var inte mycket till talare alls.

En del påstår att Kasselstrand i AFS är Sveriges bäste talare... vilket nog mest visar på avsaknaden av bra talare. Kasselstrand saknar helt enkelt personligt engagemang, även om han skriker sig hes.

Det Klarström sa 1993 hade kunnat sägas idag också, så bra är det. Man hajar till när han nämner sådana gamla namn som Friggebod.

Jaja, nu är det för sent.