Som jag skrev igår så har jag börjat läsa om socialdemokraterna för att förstå dem bättre.

En av de ständiga frågorna är: vet de vad de gör i sin invandringspolitik, eller är de planlösa? Jag blir ofta frågad från utlänningar om varför Sverige tar emot så många invandrare och det är svårt svara på. Varför ökar vi på problemområden, skapar splittring i samhället, ökar den grova våldsbrottsligheten, och eldar på en bostadsmarknad, sjukvård och skolpolitik som inte går ihop?

Hade Sverige på 1970-talet sett något annat land göra detta så hade vi skakat på huvudet och sagt "så där dumt beter man sig i utlandet, men vi svenskar förstår att man måste ha ett stabilt och tryggt land. Hahaha - dumbomar."

Det var ju faktiskt den inställningen som vi hade mot andra länder, t.ex vad gällde fattigdom och kriminalitet. "I USA har de mycket brottslighet, vilket beror på att de inte bryr sig om sin befolkning lika mycket som vi gör."

Nu när vi har haft en storskalig invandring visar det sig... att vår brottslighet ökar. Som en amerikan sa till mig: ni ser nu att brottslighet orsakas av dåliga människor och inte av dålig politik.

Ja, jag inser nu att amerikaner vet bättre i frågan.

Egentligen är hela sossepolitiken på fallrepen nu, eftersom många av de invandrargrupper vi tar in kommer aldrig att bli "lika". Om det beror på kultur eller genetik kan diskuteras, men det begås en massa brott i vissa grupper, och deras barn är inte mycket bättre. Kanske gjorde S rätt som tvångssteriliserade människor. Det löste ju åtminstone problemet.

Enligt Widar Andersson så vet S-ledningen inte riktigt vad den gör. Han säger att S mestadels har förlitat sig på att partiledaren stakar ut kursen och håller ihop de olika falangerna. Förutom partiledaren är de lite ideologiskt vilsna. Den starka pragmatiska kursen anses ha spelat in: dvs, man har drivit en politik baserad på vad som fungerar och inte på ideologi. Pragmatism brukar hålla bättre men samtidigt gör det att man i dåliga tider inte vet vad man ska knyta an till.

Carl Hamilton (se föregående inlägg) pekar på att den socialdemokratiska idérikedomen saknas. Man saknar starka ideologiska röster. Man saknar en stark koppling till intellektuella och till författare (såsom de arbetarförfattare som fanns på 1930-talet).

Jag är fortfarande osäker på om S har en plan med massinvandringen eller inte. Möjligen kan man se det i perspektiv av spelteori, dvs att jämföra vilka utfall som kan ge minst skada och mest nytta. Utifrån detta perspektiv så kommer massinvandring inte att skada S på ett konkret sätt - däremot kommer det att få in fler väljare till partiet samt skapa ett slags etniskt klassamhälle, vilket gynnar S. Det finns således ingen anledning för S som parti att vara emot massinvandring.

Vad gäller de negativa effekterna av massinvandring så tror jag däremot, utifrån Hamiltons bok, att S faktiskt lever i förnekelse. Hela vänsterideologin, som ju är byggd på marxism, handlar om att hjälpa de utsatta genom att minska klyftorna. Det ingår inte i vänsters ideologiska vokabulär att skylla på de utsatta, utan de utsatta ska ses som offer för omständigheterna.

Det går därför inte för vänstern att se islam som ett problem, utan allt kan härledas till klassklyftor.

Utifrån denna insikt kan S-politik förstås lite bättre: vi tar in utsatta människor till Sverige, vinner väljare, samtidigt som vi hjälper dem.

Vad de missar är att Marx teorier nog bara fungerar i homogena samhällen. Jag är inte bekant med att de kan lösa etniska eller religiösa konflikter, såsom sunni-shia-konflikten.  Eller så på USA, som trots 60 år av kamp för jämlikhet är lika segregerat nu som då.

In the wake of the Brown decision, the percentage of black students in majority white southern schools went from zero to a peak of 43.5 percent in 1988. But those changes have reversed in recent years, with data from UCLA’s Civil Rights Project showing that by 2011 that figure was back to 23.2 percent, just below where it stood in 1968.

https://www.pbs.org/wgbh/frontline/article/the-return-of-school-segregation-in-eight-charts/

Jag är inte bekant med hur marxism-baserad ideologi kan lösa detta. USA är ju ett stort och mäktigt land, men inte heller de har kunnat hitta någon lösning på problemet. Det som den amerikanska vänstern försöker sig på just nu kanske kan ses som en tro på magiskt tänkande. Eftersom allt annat har misslyckats så har de tryckt in "svarta förebilder" i all media och filmer och hoppas att det ska lösa problemet.

En annan lösning, som är desto mer dyster att erkänna, är att det säkraste sättet att minska gapet är att sänka de i toppen. Detta är dock svårt att åstadkomma politiskt.

Det kan vara värt att påpeka att vänsterblocket på våren 2018 försökte driva genom en lag som skulle leda till tvångsintegrering av skolor. Förslaget röstades ner av alliansen + SD.

Liksom i USA kan högern påstå att det handlar om att värna valfriheten, när vi egentligen vet att det handlar om att värna vitheten. Anders vill inte att hans barn ska gå i en klass där hälften av barnen heter Abdul, Ahmed och Ali. Men det får man ju inte säga. Jag har frågat amerikaner om saken, men de vill inte säga något heller, oavsett om de är vänster eller höger.

Socialdemokrati är egentligen bara stor i homogena samhällen. Detta inkluderar homogena delstater i USA, såsom Vermont. I heterogena delstater fungerar inte fördelningspolitik eftersom folk inte känner solidaritet. Studier bekräftar att vi hellre röstar mot våra egna intressen än att ge pengar till folk vi inte tycker förtjänar det.

Incredibly, without exception, every study finds the exact opposite to be true. It turns out that homogenous populations tend to create and sustain large welfare states.

According to this way of thinking, the whole point of the nation state is to build up a huge transfer system, without which a nation drifts aimlessly. But such a system presumes a level of homogeneity in the population. The worry, says Mau, is that, “it is possible that conflicts between the Ingroup and the Outgroup may escalate which could then influence the overall support for the welfare state.”

He is very disturbed to find that the more mixed the population, the less you find his sought-after solidarity to support welfare. This is true with regard to immigration in particular: “...welfare spending rates in countries with higher immigration grow significantly smaller than in countries limiting immigration.”

The less the nation looks and feels like a “family,”in other words, the less people are willing for it to function like a household with the state as both father and mother.

This discovery has worried the academic left for a few years. The worry might have driven the Clinton-era welfare reform: cut it back in order to save it.

https://fee.org/articles/choose-diversity-or-the-welfare-state/

Det råkar alltså vara så att sossepolitik har fungerat i Sverige för att vi haft ett homogent samhälle. Sossarna har dock aldrig kunnat förstå detta eftersom deras marxistiska teorier inte ger utrymme för det.

När jag läser vad vänstersossar skriver så berör de aldrig ens den aspekten att vissa grupper inte går integrera. Det kan kännas konstigt att läsa de här vänstermänniskornas tankar om integration, där de i en bok på 300 sidor inte ens nämner islam. Det handlar istället om socioekonomiska faktorer och att minska rasismen.

Att utanförskapsområdena har ökat är egentligen heller inget problem för S, som parti. Folk som bor i de områdena röstar på S.

Det var som jag läste i Daniel Assais bok om SD (se två-tre inlägg bak). Han sa att SD som parti egentligen inte vill göra Sverige bättre, eftersom ju mer problem Sverige får, desto bättre är det för SD. Jag tror det ligger något i det, faktiskt.

Precis som att man kan se framför sig hur vänstern gnuggar händerna varje gång det sker något "rasistdåd" (typ en  muslim som får en negativ kommentar i en matbutik), så gnuggar SD händerna när det sker ett terroristdåd.

Att S saknar ideologiska lösningar kanske bevisas bäst av att så många framträdande sossar är lågintelligenta. Man behöver inte ens nämna det uppenbara exemplet Löfven, som jag misstänker får alla sina åsikter på en lapp från partiledningen, utan även hans föregångare var personer som gled på ett slags gemenskapsanda utan större djup än så. Ministrarna har jag ingen större respekt för, och även de som faktiskt besitter viss intelligens och kompetens, såsom förre justitieministern Bodström, är i grunden narcissistiska personer som är ute efter berömmelse, pengar och makt.

En annan intressant lärdom jag fick från boken (S)-koden är att det var vänsterns velighet som ledde fram till högerextremisternas framfart i Europa på 1930-talet. Vänstern ansåg nämligen att historian är förutbestämd (enligt marxismens teorier) och att den ekonomiska krisen i början på 1930-talet inte skulle bekämpas för den banade vägen för det klasslösa samhället (kommunismen).

Hmm ja vi såg ju vad som hände. Mussolini marscherade mot Rom och tog makten, och Hitler tog makten i Tyskland.

Hamilton kritiserar S-rörelsen för de perioder när de bara följt med strömmen och inte gjort ideologiskt motstånd. I Sverige förändrade sig S och tog avstånd från den ödesbestämda historiesynen som Marx hade, något som Hamilton alltså hyllar som grunden för den pragmatiska socialdemokratin: ett part som agerar.

Jag tror man kan dra vissa paralleller till modern tid. Under 1990-talet och in på 2000-talet så var den rådande uppfattningen att demokratin oundvikligen skulle segra. Har man den uppfattningen så innebär det också att man inte kan göra något fel, för man kommer att vinna oavsett vad. Man kan t.ex ta in miljontals människor från Somalia och det kommer inte göra någon skillnad, för alla länder och folk kommer ändå snart att vara lika demokratiska.

Här har det väl visat sig att S hade fel. Man bör inte anta att allting alltid löser sig.

Nu har S ändrat sin retorik, som vi tydlig sett de senaste åren. "Högerpopulism" har utsetts till ett hot lika starkt som på 1930-talet och "vi måste ta kampen". Om inte annat så har det blåst nytt liv i det gamla partiet. Jag kan ändå inte hjälpa att undra: om samhället faktiskt kan hotas, borde vi inte se islamism som ett potentiellt hot också? Kanske löser sig inte integrationen automatiskt?

S kamp blir därför bara en halvmesyr. De står gärna upp mot nazismen - jaja, det är ju lätt gjort. Vad gäller islamska värderingar är det snarare mummel. Det kommer bli intressant att se hur S hade tänkt förena muslimer, feminister och homosexuella i samma parti.