Igår gick ett program på SVT som heter "Finland är Finländskt". Det var femte delen i serien och det handlade om det finska och svenska språket. Finns tillgängligt till november:https://www.svtplay.se/video/26468798/finland-ar-finlandskt/finland-ar-finlandskt-sasong-1-finland-sverige?start=auto

Det intressanta med detta avsnitt är att Finland i början av 1900-talet var till 15% svenskspråkigt, men när bönder flyttade in till städerna blev det konflikter med den svenskspråkiga "eliten". Eliten ville då undvika konflikt och många gick över till finska, vilket har gjort att andelen svenskspråkiga sjönk till 5% där det nu ligger rätt stabilt (enligt Wikipedia).

Vad innebär detta? För det första slås man av den svenska flatheten. Så snart en grupp tycker att svenskar ska maka på sig så gör man det. För det andra är det som uttrycket säger: "This is how the world ends: not with a bang but with a whisper". Sverige blir allt mindre svenskt och allt mer afrikanskt och arabiskt. Till slut kommer de återstående svenskarna att gå över till islam eller på annat sätt erkänna att det finns en annan grupp som styr.  Denna grupp kommer kanske att tala svenska (jag tror det eftersom svenskan enar många invandrargrupper) men den kommer inte direkt "se svensk" ut... Om de är lika bra ingenjörer som etniska svenskar återstå att se. Det lustiga är att folket i efterhand aldrig ser det som sitt eget fel att saker började gå åt skogen.

I grunden handlar det om demografin. I ett land där 80% talar finska och 20% svenska kommer det bli så att 100% till slut talar finska, även om en del behåller sin svenska också. I vissa länder kan en minoritet tvinga majoriteten till förändring, men det kräver att minoriteten har den militära makten och även då tar det flera hundra år. Skånes försvenskning är ett exempel. "Vi" skåningar såg oss efter 150 år som svenskar och har inget större intresse av att bli danska igen. På samma sätt har det gått till i de länder där islam tagit över, som i Iran. Eller för den delen i Sverige efter att kristendomen tog över, och igen på 1540-talet efter att Gustav Vasa bestämde att vi inte längre skulle lyda under påven.

Framtidens svenskar kommer inte vara blonda och blåögda men det är inte så mycket att göra åt. Ingen vill diskutera "tänk om"-situationer. Tänk om USA inte tagit in alla slavar till exempel. Då hade den amerikanska södern varit tvungna utveckla sin industri istället för att använda slavar, och troligen hade det varit bättre för ekonomin. Man hade sluppit alla raskravaller och faktiskt hela det amerikanska inbördeskriget. Man hade haft betydligt lägre brottslighet, och så vidare. De svarta gör förvisso landet mer "spännande", om man nu tycker det är viktigt, men många svarta lever i slumområden och är mycket kostsamma i bidrag. Det är mycket möjligtvis så att USA hade varit bättre utan sin svarta befolkning, men detta är ju inte något som man diskuterar.

Samma i Brasilien. Ett land där 50% är svarta eller halvsvarta och där de vita står för allt det som är bra, medan de svarta står för kriminalitet och till viss del sport, musik och dans. Hade de inte tagit in flera miljoner slavar så hade Brasilien varit ett drömland. Man kan se dessa skillnader i hur den södra delen av Brasilien, där 75% är vita, är den rikaste storstaden med lägst kriminalitet. Dess huvudstad, Curitiba, befolkades av tyskar och polacker från omkring år 1830. Men det är nog inte så många i Brasilien som säger "tänk om vi alla kunde vara som Curitiba". Istället framhåller man blandningen, på samma sätt som man i USA talar varmt om exempelvis New Orleans svarta kultur i form av mat och musik. Man nämner alltså ständigt det positiva.

I Sverige nämner man Malmös billiga falafel. Staden skryter t.o.m om att det talas 140 olika språk i staden. Vad det nu är för positivt med att man talar olika språk.

När ett lands befolkning förändras, förändras också historiebeskrivningen. Från personer med afrikansk eller medelhavsbakgrund ses det som självklart att deras problem beror på rasism och diskriminering. Nu utgör dessa personer kanske bara 10% av Sveriges befolkning, men man kan ju föreställa sig hur det blir när de utgör 50% av befolkningen eller mer. Det kommer bli som i Malmö att allt går ut på att "minska diskrimineringen", vilket i praktiken betyder att de lågpresterande vill ha allt fler möjligheter till inkvotering, fusk, korruption, specialförmåner och annat se-genom-fingrarna. Sen när ekonomin havererar så skyller de, tro det eller ej, på diskriminering. Det finns liksom inget annat i deras världsbild att skylla på.