Moderaternas partiledare säger att han vill ha en mer vuxen samtalston.

Det fick mig att tänka lite på hur det var förr:

Det verkar tråkigt, men ge det en minut innan ni stänger av...

Det första man slås av är hur tråkigt det verkade vara förr.

Det andra är att politikerna kändes som att de talade för oss. Det kändes som att de inte var så långt från oss. Det här var inga kändisar utan våra representanter.

Här en debatt från 2010. Vad jag slås av här är att MP hade en partiledare man ändå kände respekt för (Maria Wetterstrand), och Centern hade en partiledare man visste var man hade. En som var rotad i gammalt tänk som är grundad i en stabil ekonomi.

Vi kan undersöker vad som lett till en virrigare debatt, och det är som så att det oftare är kvinnor som ger ett mer virrigt intryck. Anna Kinberg Batra och Mona Sahlin till exempel.

Det finns duktiga kvinnor men det krävs att en kvinna blir lite "manlig" i sitt agerande. Maud Olofsson är ett exempel.

Här är ett exempel på kvinnlig debattstil. Detta klippet är från 2012:

Det visar väl rätt bra varför Sverige inte har en vuxen debatt. Tänk om man hade lyssnat på Björn Söders argument då (som är fullt korrekta) - då hade vi sluppit den här katastrofen med afghaner som vi nu inte kan skicka hem. Varför kan inte Sverige göra det våra grannländer gör?

"DET HANDLAR OM BAAAAAARN"

vuxen debatt...

Det är detta man riskerar om man inte kan ha en vuxen samtalston. Som den arga kvinnan sa i klippet: "jag debatterar inte med dig för du respekterar inte flyktingbarn." Med de orden har man vägrat bedriva debatt i invandringsfrågan - och här står vi nu, sex år senare, med ett miljöparti på fallrepen, en socialdemokrati som håller på splittras och en moderaterna som tappat en stor del av sitt stöd.

Så kan det gå. Men det är åtminstone styrkan i demokrati att vi folket har den makten att ändra riktning på hur landet styrs. Utan den så hade vi fortfarande bedrivit samma huvudlösa politik som då. Det är det som är problemet med diktaturer: de kan fungerar bra ett tag, men plötsligt gör de något extremt olämpligt och ingen kan inte göra något åt det.

I Sverige kan vi åtminstone gå till val, och tack vare detta kommer 2015 års asylhaveri inte att återupprepas. Vi kommer säkerligen att ta emot invandrare i framtiden också men vi kommer inte bjuda in dem och ge dem gratis allt, i obegränsade mängder.

Visst är det lustigt att höra Hanif Bali försvara ensamkommande barn, då 2012. Han som idag har profilerat sig som en stark kritiker till "barnlajvare", som han kallar dem.

En annan anledning är att man till varje pris vill ha en föryngring inom politiken. På vilket sätt är en partiledare bättre för att han är under 30 år? De saknar ofta den konservativa känsla som trots allt är nödvändig inom politiken.

Invandringspolitiken är ett exempel på en omdömeslös politik.

Personligen saknar jag de vuxna röster som jag tror fanns förr i tiden. Den sura gubben och kärringen som trots allt höll lite ordning. Idag har vår vänsterpolitik velat ta bort all ordning, för vad är ordning - kanske är det förtryck?

Jag läser just nu en av de viktigaste böckerna inom sociologi: Roger Putnams Att bowla ensam, utgiven 2000. Vad boken handlar om är varför det sociala kapitalet i USA har minskat så drastiskt. Han pekar på olika orsaker och det är mycket intressant att följa hans många förslag och analyser. En sak han pekar på är att i områden där det finns en grannsamverkan så finns det mindre kriminalitet. Även om området är fattigare.

Grannsamverkan - det sociala kittet - är faktiskt den starkaste faktorn i att förutsäga hur kriminella invånarna är. Vår svenske kriminolog Jerzy, och de politiker och journalister som brukar förlita sig på honom, har alltså helt fel när de påstår att det är fattigdom ("socioekonomiska faktorer") som är orsaken till brottslighet. Frågan är om de ljuger medvetet?

I ett område där det finns vakande ögon, där tanterna sitter och tittar ut över grannskapet och håller koll på andras barn, där är det mindre kriminalitet.

Det är den här typen av vuxna argument jag saknar i den svenska debatten.

På Flashback - där jag skrivit över 8 000 inlägg - har det de senaste veckorna dykt upp några debattörer som faktiskt vet vad de pratar om. Jag tycker det känns skönt. Jag tycker om att höra olika perspektiv och jag håller med om mycket av det som t.ex socialdemokraterna en gång stod för. Det är dags för vänstern, och även högern såsom Moderaterna, att börja ta tag i diskussionen.