När man nämner homosex så säger många "man kan inte hjälpa hur man är född. Kärlek till alla." Sanningen är dock att homosex är bara ett begrepp, och samhället vill göra det trendigt att anamma detta begrepp.

I slutändan vill homolobbyn att alla ska ha sex med alla, hur de vill och när de vill. I de lägre klasserna sker det redan. Folk kallar sig bisexuella och så ligger de runt. Det låter väl bra - fri sex, gör det man vill bara det känns bra?

Realiteten är en annan. Manlig homosexualitet är nära förknippat med sexköp och utsvävande liv. Hälften av de homosexuella i San Fransisco har haft hundratals sexpartners.

Homosexuals conform to the pattern: gay men typically have more partners than lesbians, and one study in San Francisco found that nearly 50% of gay men had more than 500 partners. According to Camilla Paglia, “Gay men seek sex without emotion; lesbians often end up with emotion without sex!”

https://www.psychologytoday.com/us/blog/the-imprinted-brain/201703/it-s-the-mode-men-have-more-sex-partners

Ett sådant beteende skapar givetvis många problem. Det kan vi alla förstå om vi tänker på det. Skulle du vilja vara vän med en person som vill ha sex med dina vänner och vem som helst?

Ett samhälle är inte baserat på att alla ska ha sex med vem som helst när som helst, utan på att en man bygger sig en familj med en kvinna och skaffar barn inom denna familj, som föräldrarna sedan tar hand om.

Givetvis kan man ha homosexuella böjelser, men varför måste just homosexuella leva ut sina böjelser? Jag som heterosexuell kan inte använda som ursäkt att jag var kåt och därför var jag otrogen.

Det värsta är inte de homosexuella, utan normaliseringen av homosex vilket resulterar i brutna familjer. Propagandan i massmedia är totalt omfattande, och man tillåts inte ha avvikande åsikter.

När män och kvinnor grundar stabila heterosexuella förhållanden så måste de anstränga sig.

När man däremot ägnar sig åt lössläppt homosexualitet så behöver man inte anstränga sig. Det leder till att homosexuella överlag är mer lata och oambitiösa i sina liv. Lesbiska verkar för övrigt vara mer antagonistiska och fientliga.

Man får ofta känslan av att något saknas hos homosexuella. Och varför skulle det inte göra det? De saknar ju input från det motsatta könet.

Vi lever i ett sjukt samhälle där man använder sig av cirkelresonemanget: "om det känns rätt så är det rätt". Med denna typ av resonemang kan man rättfärdiga vad som helst - vilken mental sjukdom som helst.

Homolobbyn talar om att det är naturligt vara homosexuell för att djuren gör det. Sedan när är det relevant vad djuren gör?

Man kan inte hjälpa att känna att homosexuella har ett latent hat mot det motsatta könet. De naturliga känslor de har gentemot det motsatta könet, baserat på biologi, lukt, syn, känslomässigt, osv, måste förtryckas. Man märker det själv när man umgås med homosexuella: det är något fel på dem. Den ene är konstigare än den andre.

Allt jag undrar är: om homosex nu är så normalt, varför känns alla homosexuella så konstiga? De är inte ens konstiga på samma sätt. Homosexualitet ligger också nära till hands med andra perversioner, såsom S&M, stympning, pedofili, mord och kannibalism. Av en del får man intrycket att de är seriemördare, och det har faktiskt funnits många homosexuella seriemördare genom historian.

Media vill göra allt vad de kan för att vi inte ska tillåta oss tänka dessa tankar. De vill få oss att tro att alla problem som homosexuella har endast beror på att de är utsatta för diskriminering. Det är enda sättet vänstern tänker.

I invandringsdebatten brukar det läggas fram att "många invandrare bidrar till vårt land".

Det stämmer att "många" gör. Men hur många är det som kommer hit för att förstöra? Hur många är terrorister, våldtäktsmän, snyltare, kriminella, drogmissbrukare, handikappade och islamister?

Visst kan någon invända att handikappad kan man ju hjälpa att vara och att vi "borde" hjälpa de handikappade. Men låt oss slå fast att pengar inte är oändliga. Välfärdssamhället baseras på att man kan hjälpa de som hamnat snett och inte kan jobba genom att man har många som jobbar och betalar skatt. Om andelen icke-arbetande ökar proportionellt, så kan inte de arbetande försörja dem längre. Det beräknas att en person som är arbetslös hela livet kostar samhället 14 miljoner. Räkna till att en person som behöver personlig assistans kostar minst dubbelt så mycket. Någon måste betala.

När jag var liten tänkte jag att "staten betalar". Nu är jag vuxen och förstår hur en budget fungerar. Pengar dyker inte upp magiskt och kan återskapas så snart man behöver mer. Låter man människor med en sådan mentalitet ta över landet går landet i konkurs.

Visst är det tråkigt att inte kunna hjälpa alla - men snälla, du som tror att man kan ge allt till alla: väx upp!

Tror man på allvar att Sverige kan ta emot och försörja miljontals människor som aldrig kan arbeta? I så fall bör man inte klaga när vården, skolan och omsorgen håller på falla sönder.

Höjer man sedan skatten ytterligare kommer många arbetssamma svenskar att flytta. Vi har redan en mycket hög skatt, internationellt sätt. Om vi både höjer skatten samtidigt som kvinnor inte kan gå trygga på stan så kommer dessa kvinnor att flytta utomlands till länder där de kan känna sig trygga. Det är redan många som gjort, men inte alla talar om varför. Varför vill man bo i ett land som är känt som världens våldtäktshuvudstad? Varje dag kan man läsa i Fria Tider om någon ny person som blivit våldtagen av en asylsökande. Det är pinsamt att se vad vi röstat fram.

En gång, för inte så länge sedan, diskuterade jag med mina vänner vad som är bra med Sverige. Sverige är så tråkigt, sa vi, men man har ju tryggheten. Det var cirka 10 år sedan. Vad skulle man sagt idag? Väljer man inte rätt skola så har ens barn ingen chans lyckas. Man måste flytta allt som oftast när ens bostadsområde förslummats. (Själv flyttade jag och min tjej för två år sedan, pga att det stod ungdomar på gården och sålde knark.) Man måste välja allt man gör efter hur "berikat" området är. Kan man gå in på den klubben? Kan man gå till den stranden? Går man på en "blattestrand" så får man ingen ro för det är högljudda barn och gapiga män som ligger och glor på alla kvinnovarelser över 12.

Hur som helst: man bör känna till att ett krig startas inte för att en majoritet i landet röstar för det. Konflikter startas oftast av minoriteter. Uppror startas av minoriteter. Och många av de som kommer in i landet skapar en massa problem. Hur mycket problem ska man acceptera?

Sedan kan man tala om de intressanta indirekta effekterna. Ta Malmö: narkotika är lätt att få tag på pga invandringen. Det innebär att barn som växer upp här lättare får narkotikaproblem.

Det är egentligen svårt att se hur man ska kunna ha ett välfärdssamhälle kombinerat med en stor invandring från fattiga länder.

Jag har själv invandrarbakgrund så jag kan säga av erfarenhet att invandrare är opportunister.

Vi ägnar mycket tid, pengar och energi att ta oss till ett nytt land. När vi kommit dit gör vi allt vi kan för att få stanna. Detta kan man ju förstå, eller?

Om man måste ljuga, så gör man det. Om man kan betala någon, så gör man det. Om man måste hota med självmord eller fejka att ens barn är apatiska, så gör man det. Varför skulle man inte?

Det jag stör mig på är att våra journalister är så naiva och lögnaktiga att de alltid köper de snyfthistorier som asylsökanden kommer med. "De missbedömde min dialekt". "Mina barn har fått kompisar i skolan". "De vill skicka mig till ett land jag aldrig varit i". "Det handlar om liv och död". Och så vidare.

Det är som att förlita sig på den dömd för brott som säger att han är oskyldig: "What, me? I didn't do nuthin' ! Come on, man!"

Professor i journalistik Jesper Strömbäck brukar säga att det finns inga belägg för att medier mörkar om invandring.

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

http://www.fria.nu/artikel/131124

Så bra. Han har gjort sin egen rapport för att bevisa det han vill bevisa.

Enligt Strömbäck mörkar inte medier eftersom man faktiskt skriver negativt om invandring:

För att undersöka hur mediernas bevakning har sett ut undersöker forskarna förekomsten av ett antal så kallade gestaltningar, både negativa och positiva sådana. Av de gestaltningar de undersöker är de vanligast förekommande att invandring bidrar till att försvaga den sociala sammanhållningen, till kriminalitet och till att försvaga Sverige ekonomiskt. Alla är de negativa gestaltningar. Först på fjärde plats kommer den positiva gestaltning som är vanligast – att invandring bidrar till kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.

Jag skulle dock inte säga att detta är en definition av "mörkning".

En annan studie har faktiskt gjorts av Björn Häger, publicistklubbens dåvarande ordförande, som visar följande:

2. Har nyhetsrapporteringen påverkats av en rädsla att underblåsa främlingsfientlighet och gynna Sverigedemokraterna?

Ja. Flera berättar i mina intervjuer om sådana erfarenheter. Nästan alla säger att rapportering om invandrare och brottslighet är problematisk och flera berättar att man håller tillbaka för att det inte ska bidra till ökad främlingsfientlighet. De säger att man ”lägger ribban högre” för vad som rapporteras för att inte gynna mörka krafter. Någon nämner att det skulle vara problematiskt att publicera ett reportage om fundamentalister som förtrycker kvinnor nära inpå ett val. En annan nämner granskning av slöjbruk eller hedersmord som exempel på sådant man väljer bort när det är valrörelse. Flera motiverar hållningen med att man inte vill ge Sverigedemokraterna ”onödig draghjälp”. Skånejournalister säger att man ”tänker sig för” i bevakningen av till exempel problem i Rosengård eftersom sådan rapportering kan gynna SD. Man ”tänker två gånger” när man skriver om SD:s motioner och politiska förslag. När jag sammanfattade intervjusvaren blev konklusionen: I bevakningen av problem med invandring och mångkultur finns en tydlig försiktighet hos de intervjuade. Flera beskriver hur man sätter ribban högt, ligger lågt eller förhåller sig skeptisk för att inte gynna mörka krafter. Journalisterna vill inte bli anklagade för att gynna Sverigedemokraterna.

En chefredaktör berättar att det finns uppgifter om invandrares brottslighet som är sanna, men som han inte publicerar:(Fotnot 6)

– Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.

Idealet hos de flesta är att vara konsekvensneutral men flera tror att den egna aversionen mot SD gör rapporteringen mer återhållsam, försiktig och negativ. Detta kan ha ändrats sedan intervjuerna gjordes 2010 och det vore därför vetenskapligt intressant att göra om intervjuerna idag för att se vad som skiljer sig. Någon systematisk mörkläggning finns det inga belägg för. Men vissa hävdar att resonemangen lever kvar. Sakine Madon skrev en krönika om det i Expressen våren 2016. Flera journalister hade berättat för henne att sådana överväganden förekommer. De citerades anonymt och hon blev hårt angripen. ”Ge konkreta exempel eller håll tyst! Någon partiskhet förekommer inte”, sa kritikerna.

Jag följde denna debatt med mina intervjuer i minne. Flera seriösa journalister hade nyligen berättat även för mig att sådana argument fortfarande påverkar rapporteringen. De berättade att det finns en ängslighet kring ”känsliga ämnen”, att man rapporterar återhållet, med en viss vinkling eller väljer experter utifrån en given agenda. Många studenter jag träffar som lärare i journalistik argumenterar för en mer aktivistisk hållning. Ofta formuleras det som att man ska undvika problematiseringar som kan underblåsa fördomar och främlingsfientlighet, vilket så klart kan vara i sin ordning. I alla fall i vissa situationer. Rapportering om brottslingars etnicitet är ett sådant exempel.(Fotnot 7)

Men att hävda att det alls inte förekommer avsteg från konsekvensneutraliteten låser diskussionen på ett märkligt vis.

http://mediestudier.se/bjorn-hager-den-stora-konspirationen-nio-raka-svar-om-morkning-medier-och-migration/

Om vi tänker oss denna mening ovan: "En chefredaktör berättar att det finns uppgifter om invandrares brottslighet som är sanna, men som han inte publicerar: – Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen."

Är inte det en bokstavlig definition av ordet "mörka"?

Eller är det inte mörkande när man undviker rapporterar sådant som kan "öka främlingsfientlighet"?

Det gamla argument ex nazium (mitt eget uttryck). Vilket med lite vilja är latin för "argument baserat på nazism". Dvs: att rapportera negativt kan öka främlingsfientlighet. Främlingsfientlighet kan leda till mord och nazister, och så snart något kan öka stöd för nazism så blir det förbjudet.

Det är förstås ett fånigt argument om man funderar lite kring det. Både kommunism och islamism är kapabelt till utrensningar och folkmord, och troligen är många andra ideologier det också.

Det blir märkligt att kritisera Saudi Arabien för att de inte tillåter en öppen diskussion kring islam, när vi själva inte tillåter en öppen diskussion kring invandringen. Visserligen kan man inte hamna i fängelse för det i Sverige, men det beror främst på att självcensuren varit såpass stark att det inte behövts.

Det är lustigt med debatten för vissa röster sprids så mycket tydligare än andra. SVT tog upp Strömbäcks rapport och kanske till och med som toppnyhet. Därmed kan det sägas att den finns på riktigt.

Björn Häger nämns inte på SVT.

2016 kunde man läsa följande i journalisten.se:

Björn Häger som granskat mediebevakningen av SD inför valet 2010 i boken Problempartiet, menade att problemen medierna hade med att förhålla sig konsekvensneutrala kvarstod inför valet 2014 men att det nu har börjat ske förändringar. Han tror att den ängslighet som funnits runt etnicitet är på väg att försvinna.

– Nu har vi ett mångkulturellt land och det är inget konstigare med att en person är från Eritrea än att en person är från Värmland. Jag tror vi kommer att få se uppgifter om bakgrund publiceras oftare i svenska medier, sade Björn Häger.

https://www.journalisten.se/nyheter/hard-kritik-mot-mediernas-sd-bevakning

Här kan vi nu, två år senare, konstatera att han än så länge har haft fel. Det är mer känsligt än någonsin att rapportera om etnicitet, eftersom vi har en våldtäktsepidemi i Sverige som huvudsakligen begås av människor med utländsk bakgrund. Att nämna etnicitet skulle riskera att t.ex mörkhyade känner sig stigmatiserade.

Om 90% av alla våldtäktsmän kom från Värmland tror jag att värmlänningar skulle önska att man inte skriv vilket landskap våldtäktsmännen kom från. Av samma anledning önskar människor med utomeuropeisk bakgrund att etnicitet inte ska nämnas.

Man får inte glömma att etniska minoriteter tenderar att stötta gruppen först och främst. Om något är bra för gruppen så propagerar de för det, även om det är olagligt eller dåligt för landet. Det är därför korruption brukar öka när en stad får ett stort inflöde av etniska invandrare. Det är som New York i början av 1900-talet. Korruptionen inom poliskåren lever fortfarande kvar. Det är nog ingen tillfällighet att det är just i Malmö som en man på det kommunala bostadsbolaget sålde tillgång till hyreslägenheter, och vi har kunnat läsa om korruption även på gatukontoret, migrationsverket och försäkringskassan. Man kan bara gissa vad som händer när dessa minoriteter får in folk i politiken, polismyndigheten, kommunala verksamheter och på tidningar.

I assyriernas Södertälje kan man se förtecknen. Malmö är ännu inte så långt kommet vilket troligen beror på att de etniska grupperna i Malmö är fler. Syrier gillar t.ex inte nödvändigtvis irakier, vilka man betraktar som lite grova och ovårdade. Sunniter och shiiter är av historisk tradition ovänner. Marockaner har låg utbildning och betraktas av andra MENA-iter som omoraliska. Osv.

Visst är det lustigt med indirekta effekter. Vissa indirekta effekter lyfts ständigt fram medan andra inte gör det. De positiva indirekta effekterna av invandring nämns gärna och högt, medan de negativa effekterna beskrivs som tillfälliga, övergående, och som att de inte har något med kultur att göra.

Den traditionella svenska kulturen att lita på sina medmänniskor anses vara bra för samhället, t.ex för att det gör ekonomin smidigare när man kan lita på varandra. Detta nämns.

Massinvandring och mångkultur leder till att folk litar mindre på varandra. Detta nämns inte i traditionella medier. Putnamn gjorde en världskänd studie om det som brukar citeras i internationella tidningar. I Sverige hittar jag en kort notis i sektionen Kultur & Nöje i Sydsvenskan 2007 och en i SVD.se från samma år.

Indirekt effekt: invandringen gör att den lokala handlaren ökar sin omsättning. Det skrev SVT flera artiklar om under flyktingkrisen 2015.

Annan indirekt effekt: att betala människor för att bo i områden där det inte finns jobb är nationalekonomiskt vansinne. Det skrivs det inte om.

Så kan man fortsätta.

Visst, frågan om mörkning beror i hög utsträckning på vilken politisk ståndpunkt man har. En kommunist kan hävda att media mörkar frågor om kommunismens positiva effekter.

En islamist kan hävda att medier inte vill skriva om allt positivt med islam, som t.ex alla vetenskapliga förutsägelser som påstås finnas i koranen...

Vi som är invandringskritiska anser att medierna mörkar invandringsfrågor eftersom de systematiskt undviker att publicera sådant som kan gynna SD.