Professor i journalistik Jesper Strömbäck brukar säga att det finns inga belägg för att medier mörkar om invandring.

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

http://www.fria.nu/artikel/131124

Så bra. Han har gjort sin egen rapport för att bevisa det han vill bevisa.

Enligt Strömbäck mörkar inte medier eftersom man faktiskt skriver negativt om invandring:

För att undersöka hur mediernas bevakning har sett ut undersöker forskarna förekomsten av ett antal så kallade gestaltningar, både negativa och positiva sådana. Av de gestaltningar de undersöker är de vanligast förekommande att invandring bidrar till att försvaga den sociala sammanhållningen, till kriminalitet och till att försvaga Sverige ekonomiskt. Alla är de negativa gestaltningar. Först på fjärde plats kommer den positiva gestaltning som är vanligast – att invandring bidrar till kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.

Jag skulle dock inte säga att detta är en definition av "mörkning".

En annan studie har faktiskt gjorts av Björn Häger, publicistklubbens dåvarande ordförande, som visar följande:

2. Har nyhetsrapporteringen påverkats av en rädsla att underblåsa främlingsfientlighet och gynna Sverigedemokraterna?

Ja. Flera berättar i mina intervjuer om sådana erfarenheter. Nästan alla säger att rapportering om invandrare och brottslighet är problematisk och flera berättar att man håller tillbaka för att det inte ska bidra till ökad främlingsfientlighet. De säger att man ”lägger ribban högre” för vad som rapporteras för att inte gynna mörka krafter. Någon nämner att det skulle vara problematiskt att publicera ett reportage om fundamentalister som förtrycker kvinnor nära inpå ett val. En annan nämner granskning av slöjbruk eller hedersmord som exempel på sådant man väljer bort när det är valrörelse. Flera motiverar hållningen med att man inte vill ge Sverigedemokraterna ”onödig draghjälp”. Skånejournalister säger att man ”tänker sig för” i bevakningen av till exempel problem i Rosengård eftersom sådan rapportering kan gynna SD. Man ”tänker två gånger” när man skriver om SD:s motioner och politiska förslag. När jag sammanfattade intervjusvaren blev konklusionen: I bevakningen av problem med invandring och mångkultur finns en tydlig försiktighet hos de intervjuade. Flera beskriver hur man sätter ribban högt, ligger lågt eller förhåller sig skeptisk för att inte gynna mörka krafter. Journalisterna vill inte bli anklagade för att gynna Sverigedemokraterna.

En chefredaktör berättar att det finns uppgifter om invandrares brottslighet som är sanna, men som han inte publicerar:(Fotnot 6)

– Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.

Idealet hos de flesta är att vara konsekvensneutral men flera tror att den egna aversionen mot SD gör rapporteringen mer återhållsam, försiktig och negativ. Detta kan ha ändrats sedan intervjuerna gjordes 2010 och det vore därför vetenskapligt intressant att göra om intervjuerna idag för att se vad som skiljer sig. Någon systematisk mörkläggning finns det inga belägg för. Men vissa hävdar att resonemangen lever kvar. Sakine Madon skrev en krönika om det i Expressen våren 2016. Flera journalister hade berättat för henne att sådana överväganden förekommer. De citerades anonymt och hon blev hårt angripen. ”Ge konkreta exempel eller håll tyst! Någon partiskhet förekommer inte”, sa kritikerna.

Jag följde denna debatt med mina intervjuer i minne. Flera seriösa journalister hade nyligen berättat även för mig att sådana argument fortfarande påverkar rapporteringen. De berättade att det finns en ängslighet kring ”känsliga ämnen”, att man rapporterar återhållet, med en viss vinkling eller väljer experter utifrån en given agenda. Många studenter jag träffar som lärare i journalistik argumenterar för en mer aktivistisk hållning. Ofta formuleras det som att man ska undvika problematiseringar som kan underblåsa fördomar och främlingsfientlighet, vilket så klart kan vara i sin ordning. I alla fall i vissa situationer. Rapportering om brottslingars etnicitet är ett sådant exempel.(Fotnot 7)

Men att hävda att det alls inte förekommer avsteg från konsekvensneutraliteten låser diskussionen på ett märkligt vis.

http://mediestudier.se/bjorn-hager-den-stora-konspirationen-nio-raka-svar-om-morkning-medier-och-migration/

Om vi tänker oss denna mening ovan: "En chefredaktör berättar att det finns uppgifter om invandrares brottslighet som är sanna, men som han inte publicerar: – Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen."

Är inte det en bokstavlig definition av ordet "mörka"?

Eller är det inte mörkande när man undviker rapporterar sådant som kan "öka främlingsfientlighet"?

Det gamla argument ex nazium (mitt eget uttryck). Vilket med lite vilja är latin för "argument baserat på nazism". Dvs: att rapportera negativt kan öka främlingsfientlighet. Främlingsfientlighet kan leda till mord och nazister, och så snart något kan öka stöd för nazism så blir det förbjudet.

Det är förstås ett fånigt argument om man funderar lite kring det. Både kommunism och islamism är kapabelt till utrensningar och folkmord, och troligen är många andra ideologier det också.

Det blir märkligt att kritisera Saudi Arabien för att de inte tillåter en öppen diskussion kring islam, när vi själva inte tillåter en öppen diskussion kring invandringen. Visserligen kan man inte hamna i fängelse för det i Sverige, men det beror främst på att självcensuren varit såpass stark att det inte behövts.

Det är lustigt med debatten för vissa röster sprids så mycket tydligare än andra. SVT tog upp Strömbäcks rapport och kanske till och med som toppnyhet. Därmed kan det sägas att den finns på riktigt.

Björn Häger nämns inte på SVT.

2016 kunde man läsa följande i journalisten.se:

Björn Häger som granskat mediebevakningen av SD inför valet 2010 i boken Problempartiet, menade att problemen medierna hade med att förhålla sig konsekvensneutrala kvarstod inför valet 2014 men att det nu har börjat ske förändringar. Han tror att den ängslighet som funnits runt etnicitet är på väg att försvinna.

– Nu har vi ett mångkulturellt land och det är inget konstigare med att en person är från Eritrea än att en person är från Värmland. Jag tror vi kommer att få se uppgifter om bakgrund publiceras oftare i svenska medier, sade Björn Häger.

https://www.journalisten.se/nyheter/hard-kritik-mot-mediernas-sd-bevakning

Här kan vi nu, två år senare, konstatera att han än så länge har haft fel. Det är mer känsligt än någonsin att rapportera om etnicitet, eftersom vi har en våldtäktsepidemi i Sverige som huvudsakligen begås av människor med utländsk bakgrund. Att nämna etnicitet skulle riskera att t.ex mörkhyade känner sig stigmatiserade.

Om 90% av alla våldtäktsmän kom från Värmland tror jag att värmlänningar skulle önska att man inte skriv vilket landskap våldtäktsmännen kom från. Av samma anledning önskar människor med utomeuropeisk bakgrund att etnicitet inte ska nämnas.

Man får inte glömma att etniska minoriteter tenderar att stötta gruppen först och främst. Om något är bra för gruppen så propagerar de för det, även om det är olagligt eller dåligt för landet. Det är därför korruption brukar öka när en stad får ett stort inflöde av etniska invandrare. Det är som New York i början av 1900-talet. Korruptionen inom poliskåren lever fortfarande kvar. Det är nog ingen tillfällighet att det är just i Malmö som en man på det kommunala bostadsbolaget sålde tillgång till hyreslägenheter, och vi har kunnat läsa om korruption även på gatukontoret, migrationsverket och försäkringskassan. Man kan bara gissa vad som händer när dessa minoriteter får in folk i politiken, polismyndigheten, kommunala verksamheter och på tidningar.

I assyriernas Södertälje kan man se förtecknen. Malmö är ännu inte så långt kommet vilket troligen beror på att de etniska grupperna i Malmö är fler. Syrier gillar t.ex inte nödvändigtvis irakier, vilka man betraktar som lite grova och ovårdade. Sunniter och shiiter är av historisk tradition ovänner. Marockaner har låg utbildning och betraktas av andra MENA-iter som omoraliska. Osv.

Visst är det lustigt med indirekta effekter. Vissa indirekta effekter lyfts ständigt fram medan andra inte gör det. De positiva indirekta effekterna av invandring nämns gärna och högt, medan de negativa effekterna beskrivs som tillfälliga, övergående, och som att de inte har något med kultur att göra.

Den traditionella svenska kulturen att lita på sina medmänniskor anses vara bra för samhället, t.ex för att det gör ekonomin smidigare när man kan lita på varandra. Detta nämns.

Massinvandring och mångkultur leder till att folk litar mindre på varandra. Detta nämns inte i traditionella medier. Putnamn gjorde en världskänd studie om det som brukar citeras i internationella tidningar. I Sverige hittar jag en kort notis i sektionen Kultur & Nöje i Sydsvenskan 2007 och en i SVD.se från samma år.

Indirekt effekt: invandringen gör att den lokala handlaren ökar sin omsättning. Det skrev SVT flera artiklar om under flyktingkrisen 2015.

Annan indirekt effekt: att betala människor för att bo i områden där det inte finns jobb är nationalekonomiskt vansinne. Det skrivs det inte om.

Så kan man fortsätta.

Visst, frågan om mörkning beror i hög utsträckning på vilken politisk ståndpunkt man har. En kommunist kan hävda att media mörkar frågor om kommunismens positiva effekter.

En islamist kan hävda att medier inte vill skriva om allt positivt med islam, som t.ex alla vetenskapliga förutsägelser som påstås finnas i koranen...

Vi som är invandringskritiska anser att medierna mörkar invandringsfrågor eftersom de systematiskt undviker att publicera sådant som kan gynna SD.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...