Jag ska erkänna att jag fram till och med förra valet röstade på ett parti i den så kallade sjuklövern. Jag trodde att det fanns "nån" som hade koll och "nån" som visste vad de gjorde. "Nån" som säkerställde att Sveriges invandringspolitik inte var ett hot mot landets säkerhet.

Det finns många som anser att "staten bör" ... läser man tidningar, och vad vänstermänniskor säger, så är det ett ständigt tjat om att "staten bör".

Staten bör ge mer till vården.

Staten bör ge mer till lärare.

Staten bör ger mer till kvinnor.

Staten bör ge mer till de sjuka, till pensionärer, till de arbetslösa, till företagare, till fattiga, till invandrare.

Just nu tävlar partierna om vem som kan ge mest miljarder till vården. Samtidigt släpptes nyligen European Health Consumer Index för 2017 som påvisar att Sverige har näst längst väntetider i EU samtidigt som man spenderar femte mest pengar per capita. (efter de superrika länderna Luxemburg, Norge och Schweiz, och sedan strax efter Nederländerna, om jag minns rätt) Om jag minns rapporten så säger de angående Sverige samma som de sa förra året: "Throwing money at the problem doesn't help".

Men det spelar ingen roll vad expertisen säger, för nu har politikerna bestämt att vården behöver mer pengar. Media talar om vårdproblem, och folket antar att pengar är problemet. Så då är det pengar som är lösningen. Att lova miljarder är lätt att göra i en valrörelse också. Det kommer troligen inte hjälpa särskilt mycket när vår vård är så vanstyrd, men det låter bra.

"Staten borde" låter också bra. Om man tror att pengar skapas av sig själv. Jag hade själv den uppfattningen när jag var 12-13 år. Man hade tittat på Robin Hood och hur sheriffen tog beslag från pengar från det hårt arbetande folket. Sedan kom Robin Hood och tog från de rika för att ge till de fattiga. Jag tyckte det lät bra. Jag hade själv velat vara som Robin Hood.

Sen blir man lite äldre och inser att dagens "robin hood" är invandrare som sitter och funderar ut olika sätt de kan mygla till sig pengar från svenska skattebetalare. De anser att de har rätt till det för Sverige är rasistiskt.

Svenskar är för naiva för att inse verkligheten: invandrare måste i sitt inre demonisera svenskar för att kunna rättfärdiga sitt hat mot svenskar och sin kriminalitet och att leva på bidrag.

Detta gäller "inte alla invandrare". Jag är själv invandrare. Invandrare är ingen homogen grupp.

Man borde gå omkring med en skylt där det står "inte alla invandrare", som man kan visa upp varje gång man diskuterar problemet med att t.ex 95% av alla gruppvåldtäktsmän har invandrarbakgrund. Tro det eller ej, men jag som invandrare har aldrig begått någon våldtäkt och jag påstår inte heller att alla invandrare är våldtäktsmän.

Pengar skapas av alla de hårt arbetande människor i detta landet, invandrare såväl som svenskar. Att ta pengar från dem som jobbar och ge till dem som inte kan eller vill jobba är ingen nobel akt. "Men om man inte kan jobba då?" Ja, så länge den gruppen var liten vad problemet också litet. Men när gruppen växer sig allt större i takt med att vi har en massinvandring av lågkompetenta människor så blir problemet större.

Som Paolo Roberto sa: "Jag har inget emot invandring, men man måste ha en plan":

"Problemet med Trump, Åkesson, Le Pen och hela det gänget är att de har rätt (i vissa sammanhang)...".

– Jag är för en stor flyktinginvandring, vilket måste framgå. Men man måste ha en plan, säger Roberto.

– Problemet i Sverige och inom svensk media är att det bara får finnas en åsikt när man försöker debattera flyktinginvandring. Det är därför som Donald Trump blir president i USA, och det är därför som det är 20 procent av Sveriges befolkning som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna, säger den förre proffsboxaren.

https://www.expressen.se/sport/boxning/paolo-roberto-trump-och-akesson-har-ratt/

Jag trodde också länge att våra politiker hade en plan. Jag trodde på dem när de sa att invandring är lönsam. Nu vet vi ju, inte minst tack vare Tino Sanandaji, att det egentligen inte förhåller sig så. Grundidén är enkel och har egentligen varit välkänd sedan 1960-talet: man kan inte ha en omfattande välfärd och samtidigt ha en massinvandring av låg kompetens. Invandringen kan inte betala för sin kostnad för välfärden.

Här ett klipp från nobelpristagaren Milton Friedman:

Det är denna typ av enkla logiska resonemang som de inte förstår som ständigt klagar på att "staten borde betala". Staten fungerar på samma sätt som ett företag eller en familj: pengar man får in, kan spenderas på utgifter. Ju mer pengar man får in i skatter, desto mer pengar kan man spendera.

En operation på sjukhus, t.ex höftledsoperation, kostar mellan 50 000-100 000 kronor. Detta är alltså pengar som "någon" betalar. Om varje svensk hade varit väldigt operationsbenägen så hade skattebetalarna inte kunnat bekosta alla operationer. Kan tyckas självklart?

Höjer man ändå skatter till en nivå där folk tycker att man betalar mer i skatt än vad man får tillbaka, så kommer efterhand de som har utbildning och pengar att söka sig utomlands.

Huruvida Sverige har världens högsta skatter låter jag vara osagt. Det finns så många olika sätt att räkna. Men helt klart har vi bland de högsta skatterna i världen.

Faktum är att välfärdssamhället inte finns med i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter.

Nu hörs det gnäll från de som får sin assistans indragen, alltså LSS. Ja det är ju trist för dem, men kostnaderna för LSS har skenat, och fusket är enormt, vilket jag tror de flesta vet om som jobbar i branschen.

Jag har själv bekanta med handikappade barn som fuskar. Men det är väl okej för att "någon annan" betalar, och Sverige är ändå ett rasistiskt land.

30 miljarder är 8 miljarder mer än hela polismyndigheten kostar, till exempel.

Visst vore det toppen om vi kunde ge obegränsat med pengar till alla som vill ha det, men vem ska betala?

Det är kanske en jobbig tanke det där, att politik handlar om att fördela resurser.

Själv bor jag i Malmö och kan med egna ögon se hur resurserna på många håll tagit slut. Förskoleklasser blir allt större samtidigt som personal saknas. Min flickvän som jobbar inom hemtjänsten får göra allt mer med allt färre kollegor.

Invandringen finns det dock alltid pengar till. De senaste åren har migrationsverket fått 60-70 miljarder varje år. Det mesta av detta går till boendekostnader, dvs de hamnar i fickorna på asylbaroner och familjer som tjänar på att ta in så kallade ensamkommande.

Jag vet själv en person som rustade upp en stuga och tog in fyra ensamkommande där. För dem fick han 100 000 kr i månaden, varav han kunde stoppa cirka hälften direkt i fickan.

Vem granskar det? Media? Glöm det. Det är locket på som gäller. Man kan åka dit och göra en snyfthistoria.

Är det ingen som tycker det är märkligt att vi trots tre års massinvandring inte har kunnat läsa en enda ärlig beskrivning från hur de har det som jobbar på migrationsverket eller på asylboende?

Vi kan läsa hundratals historier om de s.k flyktingarna (som egentligen inte har flytt från något), men inte en enda om de som ska ta hand om flyktingarna.

Journalisten Jens Ganman skrev dock ett bra reportage för ett tag sedan:

Under våren har jag träffat och intervjuat tre kvinnor på olika platser runt om i Sverige. Kvinnorna arbetar på asylboende/HVB-hem för ensamkommande. Deras vittnesmål skildrar det svenska asylsystemet inifrån. I den bästa av världar hade de vågat berätta om sina upplevelser i eget namn men så fungerar inte den svenska debatten. Därför medverkar de anonymt.

https://jensganman.wordpress.com/2017/06/12/det-har-kommer-att-spela-sd-rakt-i-handerna-rapport-fran-den-humanitara-stormakten/

Läs gärna den!

Men det är kanske "fake news"....

Jag börjar känna att begreppet fake news är påhittat av etablissemanget för att bemöta allt sådant som de inte tycker om.

Metro skrev igår en skrämmande löpsedel där de skrev att de flesta unga ser fake news i sitt flöde varje dag. (pdf version av tidningen här) Läser man artikeln handlar det dock mest om kändisar. Jag vill fortfarande veta vad det är för fake nyheter som sprids. Själv har jag inte sett några.

Det är konstigt det där med moralpanik. Man kan tycka att våra politiker med sina 10-100 miljoner i partikassor borde kunna sprida sin egen propaganda, men istället så är det oroliga för några anonyma troll som sprider skräp på facebook.

När jag var liten visste man att Expressen och Aftonbladet spred skräp. Numer ser de sig själva som upprätthållare av allt som är sant och heligt. Ministrarna i regeringen vill ha ett möte med Facebook för att diskutera fake news.

Vad är det för fake news som sprids egentligen? Och vilken påverkan har den?

Det påstås att Ryssland spred en massa fake news i USA-valet. En undersökning från Harvard visade dock att det mesta fake news spreds från några amerikaner och från en liten ort i Makedonien. Detta gjordes för att tjäna pengar. Rysslandskopplingen är fortfarande vag, även om det inte är helt obetydlig.

Svensk media och politiker är däremot övertygade om att Ryssland inte gör något annat än att fundera ut sätt att "lägga sig i" det svenska valet. Syftet skulle vara att splittra det svenska folket och då så är det tänkt att vi ska bli mer ryss-vänliga.

Ungefär som att det är Ryssland som splittrar Sverige. Det gör de etablerade politikerna så bra själva... Vi ser ju detta. Folk som bor i utlandet ser det också. Jag vet en utlandssvensk som sa att han inte vill flytta tillbaka till Sverige för han tror att de högerextrema kommer öka allt eftersom vi tar inte fler invandrare.

Det är ju en intressant koppling! Menar han att mängden invandrare ökar invandringsmotståndet? Vilken revolutionerande tanke. Våra folkvalda skyller invandringsmotståndet på allt annat än invandringen.

Vi får ju höra att Ungern är så hemskt, men det slog mig att Ungern är ganska likt Sverige på 1950- och 60-talet, fram tills Palme tog över.

På den tiden hade man i Sverige bara en TV-kanal. Sedermera fick vi två, men båda två var statliga. All radio sköttes av staten. Hur kommer det sig, tro? Funderar man mer än 10 sekunder kommer man fram till att staten var livrädda att någon skulle ha åsikter som staten inte tyckte om. Vad kan det annars ha funnits för anledningar?

Det finns faktiskt en bok som beskriver Sverige som ett slags totalitärt system. Det blinda Sverige hette en bok som gavs ut 1972, dock ursprungligen utgiven på engelska som The New Totalitarians.

Hade Sverige idag bedrivit den politik man bedrev på 1960-talet så hade vi kallats för icke-demokratiska. Det var inte direkt så att vi gav specialrättigheter till minoriteter, oaktat de var etniska eller sexuella. Vi var ett land som var stolta över oss själva och vårt folk och att öppna gränserna för massinvandring från Afrika och Arabländer hade setts som löjeväckande.

Myndigheter tillsattes ovanifrån (och görs fortfarande). Professorer inom akademin tillsattes likaledes av regeringen, vilket man först slutade med i början på 2000-talet. Som boken Det blinda Sverige beskriver, så innebar det bland annat att konservativa göre sig icke besvär med att söka professorstjänster.

Angående tillsättandet av domare, något Polen kritiserats för, så kan man jämföra det med Sverige också:

Mediebilden av Polens förändring av domartillsättningar är att den strider mot europeiska värderingar och skapar partipolitisk kontroll över domstolarna. Men Polen inför det system som gäller i Sverige: regeringen tillsätter Högsta domstolens domare.

Det som anses vara en kontroversiell lagändring innebär att domare ska utses av regeringen. Detta innebär ett hot mot domstolarnas oberoende, säger EU-kommissionen (som leds av Donald Tusk, tidigare polsk premiärminister vars parti förlorade valet till PiS). I ett uttalande i onsdags skriver kommissionen: ”Om de införs i sin nuvarande form, skulle dessa lagar få en mycket betydande negativ påverkan på domstolarnas oberoende och skulle öka det systematiska hotet mot rättsstatsprincipen i Polen”.

Men redan utses domare i andra EU-länder av regeringen – som i Sverige. Varför riktar inte EU-kommissionen kritik mot det svenska förfarandet?

https://samtiden.nu/2017/07/polens-regering-kunde-haft-sverige-som-forebild/

Det paradoxala är att Sverige fram till början av 1970-talet sågs som idylliskt. Det var vår folkhemstid.

Begreppet folkhemmet myntades för övrigt av en nationalsocialist. Han tyckte det var viktigt att värna "folket".

Har man ett land som värnar folket så kanske folket mår bättre.

Har man ett land som fokuserar på alla andra i världen så kanske det egna folket börjar bli lite sura.

Känner du att staten egentligen bryr sig om svenskar?

50 år av kulturrelativism, allas-lika-värde, feminism, identitetspolitik, postmodernism (att allt kan tolkas; det finns inga ständiga värderingar) och dylikt har sett till att vi nu tror att det inte finns några svenskar - bara "människor". Så romantiskt.

Jag anser att det går emot grundläggande mänskliga principer att inte främst värna sina egna. Man värnar ju främst sina egna barn (eller bör göra det för deras bästa), man värnar främst sina egna vänner och sin egen hembygd. Skulle det inte vara konstigt om man startade insamlingar i Sverige för att bekosta sjukvården av någon som bor i Bangladesh? Det skulle bli en himla massa insamlingar i så fall. Man kan inte värna alla samtidigt. Man måste göra ett urval.

https://www.svt.se/nyheter/fran-nyanland-till-vd-darfor-driver-utrikesfodda-oftare-eget

Vad har Teslas Elon Musk, Googles medgrundare Sergey Brin gemensamt med den svenska cykelkungen Salvatore Grimaldi?

Ja fast de flesta invandrare driver, som experten i videon säger, företag inom restaurang och handel. Vi har inte så många Elon Musk och Sergey Brin i Sverige.

Undersöker man hur mycket våra invandrar-"entreprenörer" drar in så är det ofta på minimilön-nivå. Tror du man tjänar pengar på ett kebabställe?

Jag har själv invandrarbakgrund (från ett grannland) och driver företag. Varför? Huvudsakligen för att jag inte står ut med den kvalmiga svenska arbetsmiljön. Jag är hellre fri att tänka och tycka det jag vill. Jag står inte ut med svensk aggressivitet och fåniga småskämt. Jag brukar bara sitta där och se besvärad ut, när någon gör ett skämt som är så dåligt att det "ska" vara dåligt, och då "ska" man skratta åt det för att visa att man förstår att det är så dåligt att det är dåligt.

Typ. Programmet Har du hört den förut är väl ett bra exempel på hur svenskar skrattar åt väldigt dåliga skämt. Släng dig i brunnen, osv, osv. Jag minns jag tittade på det som liten och försökte skratta när man "skulle", vilket för mig var svårt att förstå.

Ja jag vet inte vad som är kul, men uppenbarligen är det något roligt med det, för det finns folk som skrattar.

Detsamma gäller "humorprogrammen" som kom senare, som Varan-TV och Lorry. Eller Rally i P3.

Hur som helst. Jag vill inte påstå att det är negativt för Sverige att ha en massa kebabställen överallt, men jag tycker det är viktigt påpeka att kebabställen och grönsaksstånd är inte det som gör Sverige bättre. Att någon är "entreprenör" innebär inte nödvändigtvis att det de gör är ekonomiskt gynnsamt för Sverige.

I u-länder är 25% eller mer "egna företagare". Det beror på att det inte finns några andra jobb. Fiskaren som säljer sin fisk på torget, grönsakshandlaren, skrothandlaren... Alla är de egna företagare. U-länder är fulla av företagare, men är de verkligen "entreprenörer"? De driver inte företag med stora ambitioner, utan för att överleva.

Att ta in hundratusentals av dem gör inte Sverige bättre. Det är inte den kompetensen vi behöver.

Det jag för övrigt jag också. Jag har en lön under 15 000 kr i månaden och min tjej är väl inte alltför glad. Men man får göra det man kan för att överleva. Att jämföra mig med Elon Musk är orealistiskt.

Jag vet invandrare som driver en liten bod och jobbar 12h om dagen och säger till mig att de hade tjänat mer om de suttit hemma och levt på bidrag, men att de inte vill det. Det är den verkligheten det i de flesta fall är att driva företag. Det är inga lyxmiddagar och konferensresor.

Att driva företag är alltid lite extra trist iom att man inser hur oerhört mycket man betalar i skatter och avgifter. Allt för att invandrare kommer hit för att leva på bidrag och subventioner, för att staten ska dela ut pengar till alla som gnäller om rasism, till att politiker och makteliten får hundratals miljoner i löner och ersättningar. Undrar om de vet var pengarna kommer från.

Cirka 60% av allt man tjänar som företagare går till staten. Det jag själv lever på är mycket lägre än vad jag betalar till staten varje månad. Bara momsen jag betalar är högre än min lön.

Samtidigt vet man att när som helst kan skatteverket komma och granska en, och troligen hitta "oegentligheter". Då får man stänga ner och kanske blir man skuldsatt och t.o.m kan få fängelse. Allt för att man velat jobba och kämpa. Någon tack får man inte. Men jag skulle ändå inte vilja vara arbetslös. Jag har funderat rätt mycket på det där, och att ha ett arbete skapar en självkänsla.

Jag tror svenskar överlag är för trygghetsknarkande. Socialdemokraterna fastnade i villfarelsen att så länge folket är trygga och har det bra materiellt så har de det bra. Men lycka är inget man kan köpa sig. Man behöver en mening i livet - jag tror faktiskt det är viktigare än att ha det materiellt bra.

Svenskar överlag förstår dock inte sådant och kan inte ens tillåta sig tänka sådana tankar. Svenskar är inga filosofer. Som sagt trivs jag därför bättre med att jobba utan kollegor, i en miljö där jag kan tänka och säga det jag vill.

Jag har försökt diskutera på flashback om varför svensk humor verkar så död.

Först vill jag dock säga att jag för närvarande skrattar rätt gott åt en del svenska program, såsom Helt Perfekt på TV5. Även Svenska Nyheter på SVT är faktiskt inte helt dumt.

Så här skrev jag på flashback:

Narkotikapolitiken kan man kritisera.
Folket Främsta Företrädare (lett av libertarianen Aron Flam) lyckades få genom det också på ett bra sätt.

Däremot så sa ju Aron han han inte lyckades få genom några skämt om feminism, miljöpartiet och liknande.

Det stora problemet på SVT är att man inte får lov att göra något som riskerar "hetsa mot invandrare eller andra grupper". Att göra sig lustig över feminism riskerar tolkas som att man hetsar mot kvinnor - är kvinnofientlig.

Sen är allt galet i Sverige relaterat till invandringspolitiken. Och invandrare får man inte skämta om. Så därför blir det dött där.

Man kan ju inte skämta samtidigt som man hela tiden måste censurera sig. Det är därför humor i Sverige ofta känns så meningslös. Scriptade skämt om ämnen som man "ska" skämta om (t.ex. sex, tihi, så fräckt att skämta om att ha stånd eller att ha mens)

Tänk dig själv att du ska försöka skriva skämt men inte får lov att skämta om kvinnor, avvikande sexualiteter, invandrare, handikappade, och en massa annat som kan kränka någon. Då sitter man ju bara och tänker på de ämnena sedan. Skämt måste komma spontant om de ska vara roliga. Om man ständigt ska hindra sig självt kan man inte skämta.

Jag försökte även starta en tråd för att hitta lite idéer till politiskt inkorrekta sketcher: https://www.flashback.org/t2933757. Där skrev jag bland annat följande:

Samer kan man skämta om. Det gjordes förra veckan i Svenska nyheter på SVT. (https://www.svtplay.se/video/1757691...=auto&tab=2018) [länk fungerar kanske inte]

Jag tror det beror på att samer ses som "vårt" folk, som en del av oss. Ungefär som att skämta om göteborgare.
Eftersom ingen söder om norrland känner någon illvilja mot samer så kan PK inte förekomma. Min teori är att PK är något som förekommer pga att journalister och eliten själva känner obehag inför vissa grupper. Studier visar att i princip alla är rasistiska, det är t.ex därför white flight förekommer först hos medelklassen. Eftersom alltså "alla" känner ett naturligt obehag (bekräftat i studier) inför svarta, bögar, transor och muslimer, så är PK-tvånget som starkast där.

Tänk själv om du är journalist och ska försöka hjälpa en grupp som verkar vara illa omtyckt. Då utgår du från vilken grupp du själv känner negativa känslor mot. Du skulle ju inte säga "thailändare - de kan vi hjälpa", för varför skulle någon känna obehag inför thailändare?

Sen gav jag förslag på en sketch man hade kunnat göra. Jag har ersatt folkslaget i mitt inlägg med den fiktiva gruppen vitmanier, eftersom vit man är den enda grupp man får lov kritisera i Sverige utan att bli åtalad. Landet vitmanien ligger dock i mitt exempel i Afrika.

En vitmanier släktforskar och kommer fram till att han har 578 släktingar i Vitmanien.
Han ringer dem genast, en och en.
Sedan går han till migrationsverket och fyller i blanketter om återförening.
Sen ser man en bild på ett flygplan knökfullt med små vitmanier. Alla får den utransonerade flygplansmaten hos Vitmania airline: 10 riskorn.
På planet finns även cirka 10% terrorister och 10% pirater och alla skjuter på varandra.

Sen kommer de till Sverige och man kan då se en skock små vitmanier springa in på migrationsverket. Till tonerna av benny hill musik, lite lätt uppsnabbat förstås.
Där står en kvinna och delar ut kuvert som det står "BIDRAG" på. Hon säger: "varsegod. Varsegod. Varsegod. Oj, tio barn, det var inte illa. Då får ni femton bidragspåsar. Oj en terrorist? Ja då får han lägenhet direkt, ställ dig i kön där borta. Har du problem med att stå i kö så kan du hoppa över den helt enkelt. "

Här en till sketch jag kom på i min tråd:

En TV-person inleder: "Vitmanier - ett utskällt folk. De anklagas för att inte utbilda sig. Men vi har hittat en familj där man med stort engagemang försöker bryta trenden."

En 25-årig vitmanier går ur en skolbyggnad. När han kommer hem kallar alla honom professorn, och vid bordet sätter sig åtta personer som gör uppgifter i en bok han har med sig. Alla diskuterar i mun på varandra, skrattar och tuggar khat. En TV-person intervjuar en dam i familjen: "Ja han är den smartaste i familjen. Han är vårt hopp. Han ska läsa och bli stor man i Sverige. Mycket pengar. Vi hjälper honom."

Sen visar man en bild på boken: Femmans matematik.

TV-personen fortsätter: "Ja, som vi ser finns det stor potential i den här gruppen. Och mycket värme. Abdi som bara varit i Sverige i femton år, har du några slutord till tittarna?"

Abdi: "Japp! Allt går bara man vill! Innan jag var lat, men nu, jag miket duktig i skola! Alla miket glada for mig!"

TV-personen i studien fortsätter: "Ja, där har man verkligen beviset på vilken oerhörd potential det finns i de där invandrarna. Alla som säger något annat är rasister och nazister. Och nu en titt på vädret."

Jag tyckte i alla fall det var roligt.   Det hade varit roligare om jag kunnat skriva in vilken etnisk grupp det egentligen rör sig om.

Vi som tillhör alternativa rörelser har en tendens att bli hatiska. Bittra, arga, hatiska unga och gamla män. Även en del sura kvinnor.

Jag tror det är viktigare att vi försöker propagera för att vi vill skapa något positivt. Vi vill bygga något bra. Vi vill inte förstöra och hata.

Vi bör inte fokusera på att ta bort sådan mångkultur som inte skadar något. Det klassiska exemplet är hur Sverigedemokraterna i början ville förbjuda pizza, för "det är inte svenskt".

Snälla: ta inte bort sådant som folk uppskattar. Om folk vill äta kebabpizza, låt dem äta det då.

Det vi bör kämpa för är att få tillbaka den trygghet som vi hade förr i Sverige.

Vi kan även kämpa för att minnas den idylliska tid från Astrid Lindgrens berättelser. Sverige har förstås aldrig varit så som det var i berättelserna men det fanns ändå en viss gemenskap i det gamla Sverige som jag minns från min barndom och som vi inte längre har kvar.

Det fungerar inte att hata andra grupper. Vi måste dock göra klart att dom är dom, och vi är vi. Blir man illa behandlad av 4 av 5 människor från en viss religion eller etnicitet så får man lov att säga "nej tack" till den femte också, även om han kanske är en trevlig person. Men man måste faktiskt inte vara trevlig mot alla människor i hela världen. Det är okej att göra ett urval.

Hur kommer det sig att muslimer över hela världen kastar sten på "förtryckare"? Värt tänka på. Kanske dags att sluta tycka synd om dem. Det är det val vi kan göra. Det är inget personligt - det handlar om vad som är bäst för samhället.

Positiva, konstruktiva konservativa svenska värderingar värda att kämpa för är: trygghet, gemenskap, familjevärderingar, att skydda sin grupp. Att vara omtänksam.

Det lustiga är att Sverige historiskt sett har varit väldigt intolerant mot oliktänkare. Därigenom har vi kunnat bygga ett homogent samhälle. En "svensk" värdering är således att vara intolerant.

Vi är fortfarande intoleranta, bara att vi inte vill erkänna det. Vi vill, från statligt håll, tala om för folk vad som är "svenska värderingar", bara det att politikerna håller för ögonen vad gäller muslimer. Hade etniska svenskar (t.ex. skinheads) betett sig så som muslimerna i förorten, hade de förtryckt sina kvinnor, hade de byggt upp anti-demokratiska organisationer, så hade politikerna strax reagerat. Nu tillåter vi inte det - men vi är för fega för att säga något.

Missta er dock inte: om det finns något sådant som en svensk värdering så är det konsensus. Och konsensus kräver en viss homogenitet.

Vi säger att vi är toleranta mot islam, men vi är egentligen inte toleranta mot islamska idéströmningar. Journalister häpnar över att muslimska företrädare bjuder in imamer som säger att homosexualitet är en synd. Men homosexualitet är en synd enligt i princip 95% av imamerna.

Låt oss dock inte kämpa mot islam. Låt oss kämpa för ett bättre Sverige. Muslimerna kan få leva som de vill. Men om de är ett hot mot samhället så bör vi plocka väck dem, för då är de ju ett hot mot oss och våra liv.

Jag tror vi kan bygga upp en svensk gemenskap igen.

Varje nazistmarch skadar kampen. Varje hårt ord mot kvinnor. Varje nedlåtande och bitter kommentar. Jag såg nyligen en video där Jan Scherman går fram till en nazist i Almedalen och får veta att nazisten inte vill prata med en "äcklig jude".

Kära vänner: detta vinner ingen sympati.

Har Sverigevänner inget bättre komma med? I så fall har vi inget att komma med.

Nej nej. Försök vara hyfsat snälla mot andra. Hata ingen. Bemöt andra med respekt, så vinner vi respekt tillbaka.

Jag fick precis reda på att färre än 2% av världens befolkning är blond.

Samtidigt tar vi in hundratusentals afrikaner och araber som kommer hit för att leva på bidrag och för att få sig en blondin. Och vi bara säger: var så goda. På TV visar vi rasblandning i varje reklamfilm - glatt!

Det kan verkar svårt förstå att det bara är 2%, men det blir cirka 150 miljoner människor. Det bor ju nästan inga blonda i Asien eller Afrika och ganska få i Sydeuropa.

Själv tycker jag vi borde försöka skydda våra blonda gener. Men var ska vi börja?

Om inte vi gör det, vem gör det då? Afrikanerna lär inte göra det. Och Afrikas befolkning är projicerad av dubblas inom de närmaste hundra åren.

Blandäktenskap har för övrigt sämre sannolikhet att hålla. Jag är emot dem och jag tror det kommer visa sig mer i framtiden varför de är dåliga. Tyvärr har vänsterfolk i Sverige såväl som i USA försökt övertyga oss om att "alla är lika" och de satsar hårt på indirekta metoder att krossa kärnfamiljen. De har varit framgångsrika också. På TV uppmuntras alltid fri sex, men sällan man ser något program som uppmuntrar kärlek inom familjen och relationer. "Stand by your man" kärlek. Eller "your woman", för den delen.

Enda undantaget jag kan tänka på är serien Mollanders som gick på SVT för några år sedan. Med tanke på all sörja som visas på TV blev jag chockad över att se en serie om en familj där man försöker älska varandra.

Kärlek idag handlar om förälskelser, sex och "vad kan du ge mig". Inte särskilt mycket om vad man själv kan ge. Det är liksom tänkt att lösa sig självt när man är kär. Sen tar kärleken slut och då säger man tack och hej, som en sann vänsteraktivist.

Nåväl, jag har gett min tjej ett löfte om att inte lämna henne i all fall, och det tänker jag försöka hålla. Ska det vara så svårt?

Som jag ser det måste vi försöka återuppbygga samhället från grunden och då börja med familjen och familjevärderingar. Ovanpå detta kan vi bygga ett samhälle. Sunda värderingar börjar i hemmet. I dagens familjer får man mest själviska - självcentrerade - idéer som gör ungdomar trasiga. Det finns heller ingen som talar om för dem vad som är rätt. Barn blir känslomässigt handikappade från unga år, och alla vuxna tycker det är utmärkt.

Varför? undrar ni kanske. Jo för att familjen ses som en kvinnofälla av feminister. För att kvinnan ska frigöra sig måste kärnfamiljen krossas, med dess patriarkala bojor. Den normala heteronormen måste också ifrågasättas och luckas upp. Alla ska göra det de vill när de känner för det. Att ge löften om trohet är meningslöst.

Jag tror fler och fler unga män och kvinnor inser det fördärvliga i att försöka bygga ett samhälle på familjer där man inte lovar varandra något. Kan man då lova samhället något? Eller är det "sålänge du ger mig något betalar jag skatt - annars är det hejdå". Vi har unga i arbetslivet som förväntar sig att jobbet ska "utveckla" dem och ge dem något. Inte en tanke på vad de kan ge jobbet. Visst är de unga och unga har alltid tänkt så. Men måste man göra det till en livsfilosofi?

Nåväl, vi kan fortfarande kämpa emot utvecklingen.

Jag tror faktiskt vi kan bygga upp ett starkare Sverige med starkare sammanhållning nu när vi vet vad vi har att förlora. Ännu finns det några miljoner blonda svenskar, så ännu finns det tid. Och ju fler svarthåriga som kommer hit, desto mer lär väl de blonda inse att de måste skydda sig och hålla sig till sin egen sort om det ska gå bra för dem och deras barn.

Som de flesta vet är en av de mest kända svenska låtarna från progg/punk-tiden låten Staten och Kapitalet. Det gjordes t.o.m en radiodokumentär om den.

Jag har aldrig riktigt förstått vad den handlar om. De sjunger ju om att kapitalet höjer hyrorna och staten höjer bostadsbidragen, och därigenom är de i samma båt.

På 1970-talet rådde en hård debatt mellan den s.k staten och det s.k kapitalet. Varför vänsterfolk, som är socialister, är emot staten har jag efter alla dessa år inte förstått. De tyckte ju mycket om DDR och andra socialistiska länder, ändå var de emot staten. Nåväl, logik har aldrig varit vänsterns starka sida.

Hur som helst, jag börjar se hur staten och kapitalet faktiskt sitter i samma båt, och hur det inte är de som ror. I Sverige har vi en s.k nyadel - ett begrepp som börjar spridas i alternativa och sociala medier. Nyadel syftar på en grupp människor som får allt betalt och inte behöver arbete. Det är alltså då asylsökande som åsyftas.

Kapitalet är i detta fall alla asylbaroner (de som äger asylboende), asyladvokater, handläggare, gode män, journalister i godhetsbranschen, med flera. "Staten" är i detta fall de nästan hundra miljarder som delas ut till kapitalisterna. 

Den ursprungliga definitionen av kapitalister var folk som kunde leva på sina förmögenhet. De ägde fabriker eller andra företag. (på 1800-talet var det just fabriker som var typexemplet) Deras förmögenhet ärvdes från en generation till nästa och de kunde leva gott på räntor och på andras arbete.

Detta upplevdes som en stor orättvisa av de s.k proletärerna, dvs knegarna på fabriken, som tyckte att alla borde arbeta, och att de tusentals som jobbade på fabriken borde få ta del av produktionsökningar. Detta blev till ett stort slitämne, vilket som bekant utmynnade i allmän rösträtt och att en viss fördelningspolitik inrättades, med rättigheter som gav arbetarna ett drägligt liv.

Socialdemokraterna insåg rätt tidigt att man inte kan dela in ett samhälle i enbart de här två grupperna. Det finns för många andra grupper, såsom småbutiker, bönder och tjänstemän, som varken kan ses som förtryckare eller förtryckta - och som i de flesta fall måste jobba och slita de med. Av tillfällighet lyckades Sverige hitta en medelväg som säkerställde både att näringslivet kunde utvecklas och att folket kunde få det bättre.

När man nu ser vad som har hänt i så många andra länder - med Venezuela som senaste exempel - inser man att det inte alls är en självklarhet att länder utvecklar en sund marknadsekonomi med fördelningspolitik och välfärdssamhälle. I Sydamerika är det egentligen bara Chile som lyckats. Uruguay, Colombia och Argentina kanske kan sägas vara på rätt väg.

I Nya Testamentet står de bevingade orden: "Den som inte arbetar ska heller inte äta", vilket syftade på att de predikanter som kom skulle arbeta. Ingen skulle se sig som bättre än någon annan. Lenin tog till sig detta i sitt kommunistiska manifest och det har sedan dess varit en grundprincip inom socialism och socialdemokrati.

Vi människor ser det som en orättvisa med människor som inte arbetar utan endast lever på andras arbete och slit. Man kan se detta även hos primitiva folkgrupper i regnskogen.

Man kan inte ha ett samhälle där allt färre ska försörja allt fler. Det går emot mänsklig natur.

Jag tror att ledarna i politik och näringsliv inte själva behöver jobba hårdare och hårdare. Det är lätt att leva i jetset-livet i Stockholm där "alla" verkar ha pengar. Men vad producerar alla de här topparna egentligen?

Pengar skeppas även till alla handikappade som behöver vård. Många av dem är utlänningar som kommer hit till Sverige med sina autistiska eller efterblivna barn för att få livstidsvård. Men vem betalar?

Varför känns det som att vårt välfärdssamhälle rasar ihop på sina håll, och de enda det finns oändligt med pengar till är invandrare? Man får inte kritisera det. Däremot brukar medier gå hårt åt någon politiker som spenderat några tiotusen på strippklubbar eller dylikt. Givetvis är det också felaktigt, men jag tror det ibland blir lite spel för galleriet när någon ska offras "bara för att". 

Ett misstag som kostar 10 000 kr är ofta ett lika stort misstag som ett som kostar 10 miljarder, men effekten för samhället är förstås mycket värre i det andra fallet.  En ansvarsfull media hade utgått för vad som är viktigt för samhället.

Men det gör de inte, och folket är inte medvetna om situationen.

Samtidigt fortsätter festen som vanligt i Stockholms nöjesliv. Filip och Fredrik valsar runt och skämtar om hur onda SD är. Makten och medierna sitter i samma båt: in med fler invandrare. De har låtsasjobb, vars inkomster främst kommer från att vi andra antingen är tvingade att sponsra dem (en riksdagsledamot tjänar 60 000 kr i månaden och därtill finns många politiska sakkunniga), eller för att de tjänar pengar enbart genom att vara kända. Vissa av dem får faktiskt pengar i egenskap av att vara "goda". Schyfferts karriär skulle vara slut om han erkände att han vill begränsa invandringen. Det är inga tänkare direkt, utan pajasar.

Så de sitter fast där, staten och kapitalet. Sida vid sida hjälps de åt att styra Sverige mot avgrunden, medan vi vanliga knegare får jobba hårdare och hårdare och betala mer och mer i skatt.

En stor fråga i alternativmedia och sociala medier är huruvida det nystartade partiet Alternativ För Sverige (AFS) har chans komma in i riksdagen.

Enligt alla experter så är chansen "minimal". Enligt sociala medier är däremot chansen rätt god.

Vad anser jag? Först vill jag säga att jag ser det som mest troligt att AFS får 2%-3,5% av rösterna. Men anledningarna att jag tror AFS har chans är faktiskt flera.

Jag har senaste dagarna lyssnat på poddcasten Den Kokta Grodan, där partiledaren Kasselstrand i två års tid pratat om bland annat politik. Nästan 100 avsnitt har det blivit. De är underhållande och ärliga och har en realistisk känsla.

Kasselstrand har jobbat i Riksdagen tidigare. Han har politisk vana. Det gör även att han kan sätta fingret på sådant som är fel. Eftersom han även är en outsider så är han en av få som kan tackla lobbyism- och pengakorruptionen som råder.

Korruption är kanske ett starkt ord. Pengastyre är kanske ett bättre. Den som följt de senaste avhoppen från SD till AFS vet att andra haft samma åsikter. Jeff Ahl gick till AFS för att han ansåg att SD sålt ut sig: "Det sprang riskkapitalister i korridorerna" - och så vips bytte SD sida i frågan om vinster i välfärd. Enligt Ahl beror det på att många inom SD vill kunna ha en karriär utanför politiken och har ingen utbildning att falla tillbaka på.

Det för mig till nästa punkt: AFS riksdagslista är kanske den mest imponerande av alla partier, utbildningsmässigt och kompetensmässigt.

Riksdagslistan är en imponerande uppställning med bland andra många välutbildade människor.

Tre av kandidaterna är läkare, två är jurister, flera är ekonomer och ingenjörer, en är polis och två är från militären.

På riksdagslistan finns även lärare, en präst, elektriker och många fler.

Ett av de mer kända namnen på listan är Lennart Matikainen, relationsexperten som medverkade i TV4:s "Skilsmässohotellet" men som sedan hängdes ut i massmedia efter att han uppmanat till ålderstester på så kallade "ensamkommande flyktingbarn".

– Vi presenterar en mycket stark laguppställning där de gemensamma nämnarna för samtliga kandidater är att deras hjärtan klappar för Sverige och att de har yrkeserfarenhet utanför partipolitiken. Vi är inte intresserade av personer som haft politiken som födkrok hela sitt yrkesliv. Alternativ för Sverige är ett parti för idealister. Vår verksamhet bedrivs helt och hållet för Sveriges väl, inte för personlig vinning, säger partiledaren Gustav Kasselstrand, som är toppkandidat.

http://www.friatider.se/afs-lanserar-meriterad-riksdagslista-med-l-kare-polis-milit-rer-och-tv4-profil

Kasselstrand har också troligen haft samma ideologi under flera år. Det var därför de och SDU blev uteslutna av moderpartiet. Den vaga orsaken som gavs var att de var "ideologiskt avvikande" och "hade samröre med högerextremism". Jag har inte läst många SD-sympatisörer, på Flashback t.ex., som egentligen tror på detta påstående och stöttar partiledningen. I bästa fall håller man tyst, men de flesta inser att det pågick någon slags maktstrid.

Som Kasselstrand sa: Jimmie tycker inte om folk som är alltför kompetenta. Jag vet inte om det är Jimmie eller Mattias Karlsson eller någon annan i den innersta kretsen man ska skylla på, men det är ju otvetydigt så att SD misslyckas med de flesta satsningar och att alla försök verkar bli till sand. Man hade t.ex snack med Marcus Birro ett tag. Den typen av kompetens hade man kunnat ta tillvara på.

SD är inget parti man vill engagera sig i. Det beror inte på deras förflutna utan på att de är toppstyrda, opålitliga och korrupta. Vilket AFS inte är. Många SD-sympatisörer har svårt att se SD som ett seriöst parti, trots att man röstar på dem - men man har inte haft något annat val.

Kasselstrand gjort en bra intervju i Expressen nyligen. Det märks att han är van vid att uttrycka sig. Han står stadigt i vad partiet vill åstadkomma och har inga direkta svagheter, vad jag vet. Inga middagar med Hitler Jugend i bagaget.

Jämför man med intervjun med Illan Sade, från det nya lilla partiet Medborgerlig Samling (MED), så slås man av hur mycket mer erfaren Kasselstrand är. Sade är vältalig - men också väldigt slätstruken.

Trump kallade hånfullt sin främste konkurrent "Low Energy Jeb". Detta var något som fastnade.

 
   När man lyssnar på Sade så inser man bättre allt som gör Kasselstrand så bra.

Kasselstrand sticker ut. Sade är mer slätstruken.

Kasselstrand har en naturlig pondus. Sade hoppar upp och ner som en Tom Cruise.

Kasselstrand har ett stort kontaktnät genom sin politiska bakgrund. Han känner många och upplevs som sympatisk. Jag har svårt tänka mig att Mattias Karlsson i SD har så många vänner. Hur många skulle Karlsson få med sig om han startade ett nytt parti? Jag har inte läst någon på Flashback skriva något positivt om honom som person.

AFS har profilfrågor. MED har... vettiga idéer. Som en ledare i Expressen skrev förra året: Medborgerlig Samling - så sansade att de inte syns. Visst vill de göra miljön lite bättre, men vem vill inte det? De vill ha en vettig invandringspolitik, men även det känns självklart.

Vad folk älskar är något nytt, och något radikalt. Även om det kanske är lite dumdristigt. Går det verkligen att utvisa hundratusentals, som Kasselstrand vill? Jag tror inte det. Men det är åtminstone ambitiöst och jag tror han tänkt genom saken ordentligt. Ska man utvisa några hundra tusen måste man börja med att utvisa några tusen, sen får man se varthän det går.

Det är så mycket i debatten i Sverige som är förljugen, och SD har inte gjort mycket för att lyckas förskjuta debatten och påpeka hur bisarrt det faktiskt är i Sverige. Nu i mars 2018 kom de med förslaget att våldtäktsmän ska utvisas. NU !!! De har suttit i riksdagen i sju år... Jag trodde de redan hade detta som ett ständigt förslag.

Det säger sig själv att ett så toppstyrt parti som SD, som förutom partiledningen på sin höjd har fem vettiga namn som kan tala för sig, inte har framtiden för sig. Det går så oerhört trögt och det finns inte mycket energi.

Jämför då med AFS och deras lista av "ekonomer, ingenjörer, poliser" och andra frispråkiga människor.

De 5% som röstade in SD i riksdagen 2010 lär inte ha något emot att rösta in AFS i riksdagen. Medierna har missbedömt situationen. De tror att Sveriges lantisar håller sig till SD. Läser man i sociala medier och t.ex flashback ser man däremot att AFS-sympatisörerna vinner alla debatter.

De enda argumenten för att ändå rösta SD är:

* AFS är för små. De kan inte åstadkomma något.

* Det är svårt att röstas in när man inte har valblanketter.

Alla som är insatta i politiken dagligen och som röstar med hjärtat sympatiserar däremot med AFS. Räcker det till Riksdagen? Det är inte omöjligt.

Får AFS 3%+ i undersökningar kan de mycket möjligtvis få med sig några osäkra väljare till.

Vidare har det tisslats från en del håll om att det kommer brisera en del skandaler före valet som visar hur korrupt SD är ända in i innersta kretsen. Det lär komma från några av dem som uteslutits senaste åren och förutspås av dem sänka stödet för SD rejält.

Slutligen så har AFS rätt gott stöd i alternativa medier såsom Fria Tider och Samnytt (f.d. Avpixlat). Det var mycket tack vare Avpixlat som SD kom in i riksdagen. Fria Tider har nästan 1,5 miljoner besökare i månaden (vet inte hur många som är unika). Samnytt har ungefär hälften så många. (källa)

Det rör alltså rätt rejält på sig i de "undre regionerna", de "mörka sidorna", och allt vad de kallas. Att etablerade medier inte ser detta är kanske inte så förvånande för de tror att Fria Tider är en liten sida som "ingen" läser utom några rasister.