Det brukar ju hävdas att mångkultur förbättrar matutbudet, enligt det klassiska pizza-argumentet.

Jag håller med om att pizza är något bra med invandring, precis som kinamat, thaimat, och även falafel.

Men pizzan kom ändå på 1970- eller 1980-talet. Även grekisk mat blev populär då. Jugoslaver drev ofta pizzerior och jag vet ett ställe i orten jag växte upp som sålde kebab vi brukade köpa.

Vad jag märkt nu efterhad är att den kebaben då var mera köttig. Det var på den tiden kebab skars av en rulle och smakade kött. Köpte man kebab fick man alltså köttbitar istället för de salta och hårda slamsor man får idag. Jag mår dåligt av det idag och köper det inte.

Vad som dock slår mig när jag är ute i Malmö, är det att det förstås är trevligt med det mångkulturella utbudet, men att det i centrum finns nästan lika många indiska restauranger som det finns arabiska, trots att Malmö har så oerhört mycket fler araber än indier. Även thaiställen och kinesrestauranger är vanliga.

Finns finns det också falafelställen överallt, men all deras falafel och kebab smakar likadant. En bekant till mig försökt smaka all falafel i stan, men enligt min mening är det som att smaka alla olika Loka-smaker för att försöka hitta "den ultimata". När det kommer till falafel finns det ett par ställen som har en falafel som INTE är hård, och som har lite bättre tillbehör.

Inget ont om falafel, men frågan är hur mycket Malmös matutbud egentligen har dragit nytta av den massiva MENA-invandringen. Kebaben var bättre när det var jugoslaver som sålde den, och pizzan är inte bättre nu än den var 1995 eller så. Visserligen är det kanske billigare nu, vilket beror på att det är mer svarta pengar involverade nu.

Är man vänsterbliven tycker man det är bra med billigare priser, samtidigt som man tycker det är hemskt att företag säljer saker svart. Vänsterblivna har svårt att koppla samman närbesläktade fenomen, som att ifall man importerar lågkompetenta och lågintelligenta människor så ökar klassklyftorna, samt bostadsbristen ökar. Jag har läst en del av dessa vänsterblivna, i tidningar som Aftonbladet eller Hem & Hyra, och de tycker att regeringen måste skjuta till lite mer resurser bara, bekämpa det dåliga, och fokusera på all den "positiva energi" som tros finnas djupt begravd i våra utanförskapsområden....

För ni vet, Zlatan kom ju faktiskt från Rosengård. I Rosengård bor 20 000 personer, vilket är mer än en genomsnittlig svensk kommun... men kan Zlatan så kan vem som helst. Typ.

En annan aspekt med alla de här arabbutikerna är att jag allt eftersom måste säga att jag har tröttnat på dem. Det finns ett ställe i Malmö som säljer "äkta" kebab som är gjord på ordentliga ingredienser, och inte på danskt helfabrikat. Shamiat heter de. En syrisk bekant rekommenderade stället, och jag har gått förbi några gånger men det är alltid knökfullt på mörkhåriga individer, hucklen och gapiga människor. Min bekant sa då att jag skulle beställa bord i förväg och hälsa att jag känner honom --- men det är just detta jag alltid tycker är så jobbigt!

I någon av Herman Lindqvist kåseriböcker (han verkar ha skrivit 10 stycken, ser jag, förutom 60 andra verk) så skrev han om hur man gör när man köar i Marocko (det kan ha varit något annat arabland). Man går in på exempelvis posten, vilket var det han i kåseriet besökte, och tränger sig fram medan man ropar på någon bakom disken. "Salam Ahmad !" När man fått ett svar så informerar man Ahmed om att man behöver få sin post, och så fixar han det.

Jag tänker på Hermans beskrivning ibland när jag är inne i de här arabbutikerna eller restauranger. Mitt besök på Shamiat Fastfood var så obehagligt att jag inte velat gå dit igen. Tänk dig att man går in i en lokal på mindre än 20 kvadrat där det befinner sig 40 människor. Så snart man går in står man vid kassan, där det såklart redan trängs 5-10 personer som ska beställa, ska betala, eller vad de nu gör. Så står man där som två blonda turister i ett arabland och undrar vad fan man ska göra.

En annan sak är ju det att araber sällan är vad man skulle kalla trevliga. Visst är de hyfsat artiga, men i princip alla andra typer av etnisk mat är trevligare än araber. Jag vill inte säga att de är direkt otrevliga, men de är inte heller direkt trevliga.

Jag tror att arabers brist på kövilja beror på att deras syn på livet är som så att Gud ger mat till den Han vill. Någon rättvisa finns ändå inte i livet, liksom. Det är därför de kör som galningar också. Dör man, så är det Guds vilja. Vill Gud att man ska få mat, så låter Han det ske. Vad ska man köa för?

Lite samma sak vad gäller priser. Ett "kompispris" och ett pris till övriga. Låter kanske trevligt att få kompispris, men efterhand känns det också dumt. Detta med prutandet på 10 krs varor. Och varför är alla deras butiker så trånga? De verkar bara kunna stå ut i områden där det är trångt och kaotiskt. Ibland tar jag mig bort till Möllan på en lördag vid 14-tiden eller så, och det är verkligen ett område de har gjort till sitt. Där kör de hur som helst, går hur som helst, parkerar hur som helst, sätter upp skyltar hur som helst, och om det försvinner någon plånbok eller annat i vimlet så är det Guds vilja. Vill man höras så måste man skrika, vilket också verkar vara den typen av omgivning de trivs bäst i.

Jag är förvisso tacksam för den etniska mat som finns i Malmö, men det slog mig alltså idag att Malmös massinvandring knappast är orsaken till det. Det måste sitta minst 50 000 araber och afrikaner runt om i förorterna, och allt vi fått är några kebabställen med undermålig mat. Det finns ett fåtal libanesiska restauranger också som jag misstänks drivs av kristna libaneser - detta eftersom de är TREVLIGA, något som muslimer har svårt att vara mot ickemuslimer. Men jag är som sagt numer trött på arabisk kultur ändå. De får ha sina egna ställen där de kan få servera sina egna människor efter sina egna kösystem. Själv så bestämmer jag nu att jag hellre går till något indiskt, thailändskt, grekiskt eller svenskt matställe, där man ställer sig i kö, får trevlig information på ett språk som man FÖRSTÅR och känner att maten inte riskerar göra en sjuk.