Idag på vägen hem kände jag lukten av gräs, dvs marijuana.

Det fick mig att fundera på denna växt.

När jag var ung, i mina tonår, så hade jag en period av stor existentiell ångest. Jag rökte lite gräs och så blev det faktiskt bättre. Det gjorde det möjligt för mig att komma lite utanför mig själv och se saker från ett annat perspektiv.

Med det sagt vill jag inte påstå att det är bra att röka. Att röka kan ge ångest och andra mentala problem. På kort sikt blir man lite lat. Allt har ju sina fördelar och nackdelar.

Det är ändå rätt märkligt att växten är illegal. Det värsta är att försäljningen av det finansierar hela den undre världen i våra förorter. I framtiden kommer man kanske titta tillbaka på denna period och säga: "varför bedrev ni en så dålig politik? Er narkotikapolitik sponsrade talibanerna, ISIS, och gjorde många länder i Syd- och Mellanamerika till instabila krigszoner. Insåg ni inte det?"

Visst är det konstigt. Jag lånade en bok på biblioteket för en 10 år sedan som handlade om varför en legalisering är dålig. Några olika experter och tyckare fick skriva var sitt kapitel.

Jag förvånades över hur dåliga alla argumenten var. Där fanns det gamla trötta att cannabis är en inkörsdrog. Det är förstås sant, men troligen hade den effekten försvunnit om cannabis varit legalt. Det är för övrigt även så att cigaretter är en inkörsport till cannabis.

Där var argumentet att om man legaliserar cannabis så kommer andelen ungdomar som provar cannabis att öka. Det är förstås sant, men det ignorerar att man kan tala om cannabisbruk och cannabismissbruk. I Sverige anser vi just nu att allt bruk av cannabis är att betrakta som missbruk men det finns ingen gudomlig lag som säger att det måste vara så.

Ett av de märkligare argumenten var att en legalisering skulle inte minska kriminaliteten eftersom de kriminella skulle bara ägna sig åt någon annan kriminell verksamhet istället. Jag har ofta tänkt på detta märkliga argument och undrat hur man är funtad om man skriver en sådan sak.

Alla de som dör i narkotikakrig runt om i världen hade i så fall dött av någon annan kriminell verksamhet istället?

Det finns alltid en grupp kriminella i samhället, som oavsett vad man än gör fortsätter vara kriminella?

Är inte det egentligen ett ganska rasistiskt påstående? "Om lille Ahmed inte försörjt sig på att sälja knark hade han säkert ägnat sig åt någon annan kriminalitet".

I går skrevs det en artikel om en Liberal i Kalmar som ville legalisera narkotika. De andra i kommunfullmäktige krävde då hans avgång:

Riksdagskandidaten Björn Brändewall (L) från Kalmar vill avkriminalisera cannabis och får stöd av organisationen Cannabiskrysset. Det har fått representanter från olika partier att rikta skarp kritik mot Björn Brändewall. Tidigare har socialdemokraterna sagt att han ska avgå direkt.

Nu går även (V) och (M) ut och tar ställningen i frågan.

– Jag tycker det är oansvarigt och okunnigt av honom. Antingen tar han tillbaka det eller avgå, säger Bertil Dahl (V) kommunalråd i Kalmar.

– Hans uttalande går helt emot allt det arbete vi lagt ner på att motverka droganvändning och kan snabbt riva ner den värdegrund vi byggt emot droger, säger Bertil Dahl.

https://www.svt.se/nyheter/val2018/m-och-v-sagar-utspel-om-legalisering-av-cannabis

Det är tydligen så att en avvikande åsikt förstör hela det "demokratiska" arbetet i kommunen... För alla måste ju ha samma åsikt i en demokrati - eller hur är det nu?

Ungefär som att Sveriges drogpolitik är så oerhört bra att minsta vink om att legalisera förstör allt...

Antalet personer som dör i överdoser i Sverige har mer än fördubblats på tio år.

Narkotikadödligheten i Sverige är nu näst högst i hela EU.

– Vi har påtagliga och ökande problem med narkotikarelaterade dödsfall i Sverige, säger professor Bengt Svensson.

Allt fler i Europa dör av narkotika, enligt en ny rapport från EU:s narkotikacentrum ECNN. I snitt dog cirka 20 personer per miljon invånare av överdoser i EU 2015. Sverige ligger avsevärt högre, med 100 drogrelaterade dödsfall per miljon invånare.

Bara Estland har fler döda, med 103 döda i överdoser per miljon invånare.

– Sverige har under många år haft brist på insatser för den här gruppen. Vi har inte satsat tillräckligt på preventiva åtgärder, säger Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö högskola.

https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/a/bKakRq/svensk-narkotikadodlighet-nast-hogst-i-eu

Vi vill gärna se oss som bäst i klassen i alla klasser. Vad gäller vår sexualmoral är vi så stolta över att vi "öppna" till skillnad från amerikanerna som vi ser som religiöst indoktrinerade.

I utlandet är det faktiskt många som förvånas över varför Sverige, som ses som liberalt och progressivt, har den mest restriktiva drogpolitiken i Europa, samtidigt som vi inte verkar bry oss om att vi har bland den högsta dödligheten...

Allt fler länder och stater avkriminaliserar eller legaliserar cannabis. Detta kommer påverkar debatten även i Norden, menar Henrik Tham, emeritus professor på kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.

I Danmark har läkare sedan början av 2018 kunnat skriva ut cannabis i medicinskt syfte och i Norge är det avkriminaliserat. Den mer liberala inställningen kan påverka debattklimatet även i Sverige, rapporterar SR.

– Det är helt ofrånkomligt att det kommer att bli en liberalisering. Som forskare tycker jag att det blir intressant att se hur man nu mobiliserar i förhållande till det som är ofrånkomligt, säger Henrik Tham till SR.

– Det är skillnad i kontrollen, Sverige är det mest kontrollerande och det enda landet som helt och håller förbjuder själva bruket. Polisen tar mellan 35 000 och 40 000 urinprov med tvång varje år. Norge har just avkriminaliserat detta och försöker sig på en annan linje. Danmark har inte haft det och Finland har det lite grann, säger Henrik Tham till SR.

I västvärlden överlag öppnar man nu upp för en debatt kring huruvida man ska se på cannabis, vilket även kan komma att påverka Norden, menar Henrik Tham.

– Det kan man säga att oavsett om man är för en mer liberal eller restriktiv politik, så är det intressant att se för att pressen kommer att vara att den att man går i en mer liberal riktning. Det är den tendens vi ser i västvärlden och det är väldigt svårt att tänka sig att man inte skulle vara påverkad av det i Norden och jag tror att det blir extra smärtsamt för svenskarna, säger Henrik Tham till SR.

https://www.metro.se/artikel/experten-om-cannabisdebatten-det-kommer-att-bli-en-liberalisering

Det intressanta med cannabisdebatten är att det för en gångs skull är så enkelt att säga vad som är rätt och fel. Det är rätt att legalisera. Allt talar för det.

Som bekant handlar min blogg om allas olika värde. Det är givetvis en ordvits på begreppet om allas lika värde, en floskel som politiker dragit till med så snart någon ifrågasatt om Sverige ska ge asyl till hela världen och obegränsade bidrag.

Om man dock funderar lite på saken och tänker lite utanför svenska floskler, så har begreppet om allas lika värde faktiskt en giltighet. Då tänker jag i synnerhet på arabländerna, där muslimer ofta har särskilt juridiska rättigheter. I dessa länder anser man att muslimer, juridiskt och vetenskapligt (av Gud förordnat) har högre värde än icke-muslimer.

Det är ett intressant perspektiv. Den som umgåtts med muslimer vet att de ofta ser sig själva som bättre än icke-muslimer. Det är väl specifikt sunnimuslimer som har denna inställning, och det är inte alla som gör, men helt klart en majoritet av dem.

I en sådan kontext kan det vara giltigt att dryfta frågan om huruvida alla har lika värde eller inte.

Det blir desto konstigare när man i Sverige använder det som argument för att alla i hela världen ska få lov att komma hit och leva på bidrag. Eller för att en somalisk analfabet har samma värde i det svenska samhället som en indisk IT-ingenjör. Att vi på allvar tycker att invandring som invandring.

Jag läste en intressant artikel om Kanadas invandringssystem nyligen: Why does Multiculturalism Work in Canada?:

Canada’s immigration policy sets out to attract the best skilled workers from around the globe. As such, Canada gives skilled immigrants priority to receive permanent residency, based on criteria such as their age, work experience, language ability, education and much more.

Now when the Canadian economy requires workers that don’t meet eligibility criteria for permanent residency (fruit pickers, janitors, factory workers) both business and government draw upon the services of “temporary workers”, who come to Canada under its Temporary Foreign Worker Program. Most workers under this program are limited to working in Canada for four years before having to return to their home country. They do however, have the opportunity to apply for permanent residency status should they choose to do so.

I cannot emphasize enough how important a merit-based immigration system has been to the success of multiculturalism in Canada: it protects the wages of those at the bottom of Canadian society who don’t have to compete with the global labour market and suffer the destructive race to the bottom.

In contrast, uncontrolled immigration in the United States and Europe has negatively impacted the most economically vulnerable members of those societies. This has made them susceptible to the appeals of far-right ethnic nationalists, whose political movements promise them jobs and economic security.

Canada’s success in integrating disparate peoples from around the globe through its policies and immigration system has been held up as a model for the world. Australia’s own point-based system, formalized in 1989, was modelled on Canada’s. And like Canada, Australia has become a de facto multicultural society.

Kanada är typ drömsamhället för mångkultur. Ett samhälle som tagit in de med högst kompetens och högsta förmågor, medan andra endast kan åka dit tillfälligt.

I Sverige importerar vi istället arbetslöshet.

Eller tja, tekniskt sett så "skapas" det jobb när asylsökande kommer hit för det krävs så mycket för att pyssla om dem. Detta är dock inte den typen av jobb som gör ett land rikare... Av samma anledning som staten inte kan betala arbetslösa för att klia folk på ryggen.

Det kan tyckas som ett enkelt och smart sätt att minska arbetslöshet: staten betalar folk för att jobba. Så tänkte jag också när jag var 16-17 (efter att ha läst en fantasybok där drottningen betalade de arbetslösa att virka näsdukar), och det finns många länder som försökt sig på det. Sverige på 1980-talet är ett exempel. Den Sovjetiska ekonomin ett annat.

Nackdelen är att inget produceras. Det är produktionen som skapar pengar i ett land. Om man uppmuntrar lathet genom att ge pengar för låtsasjobb så kan det t.o.m dra ner produktionen och alltså göra ett land fattigare.

Det är därför som högutbildade har högre "värde" för ekonomin än lågutbildade. Detta är rätt självklart inom ekonomin. Det är samma anledning till att en anfallsspelare som gör 10 mål per säsong är värd mer än en som gör 2 mål per säsong.

Det är svårt att veta hur det fungerat i Sverige om vi anammat Kanadas system istället för det vi har. Kanske hade Sverige blivit den där underbara smältdegeln vi fantiserat om?

En indier sa till mig nyligen: "om ni i Sverige tagit in en massa indier istället för muslimer så hade ni inte haft problem med ghetton och brända bilar. Mångkultur fungerar - det är muslimer som inte fungerar."

Jag vet inte om han hade rätt, men jag kan ju konstatera att min erfarenhet av indier är att de faktiskt berikar samhället på riktigt. De är trevliga och glada och öppnar gärna sitt hem.

Muslimer är tvärtom. De hatar oss och hatar allt som har med Sverige att göra. Alla sina misslyckanden skyller de sedan på rasism, och hatar oss ännu mer. Deras hat gör dem förstås olyckliga, och då skyller de sin olycka på Sverige också.

Någon annan utveckling går inte att se. Ger man dem ett finger kräver de genast nästa också. De nöjer sig inte förrän man matar dem med sked från morgon till kväll. Allt annat är "rasism" för dem.

Om man i Sverige accepterat att människor pga sin kultur faktiskt är annorlunda så hade man kunnat diskutera den här frågan. Men vi har bestämt att alla människor och kulturer är "lika", och att påstå något annat är rasistiskt. Därför kan vi inte diskutera de här frågorna.

Det är lite märkligt att när det gäller de s.k högerextrema grupperna så är det nolltolerans som råder. Om någon har en kameraman som i sin ungdom var med i en nazistisk organisation, då har personen "nazist-kopplingar".

Att däremot ifrågasätta om det inte är en säkerhetsrisk att ta emot massa människor från ett område med en massa terrorister... Då är man rasist, för alla har ju lika värde.

Bilden ovan är lite censurerad...

Visste ni att i USA så ökar alltid mordsfrekvensen när soldater återvänder från krig? T.ex Vietnamkriget, Irakkriget, med fler. Att vara soldat gör en troligen mer mordisk. Många lider också av PTS.

Men i Sverige fixar vi så klart allt. ISIS-terrorister? De är bara missförstådda unga män. Med lite kärlek så kan vi slussa in dem i samhället igen.

Det är så oerhört naivt i Sverige ibland.

Sen händer ett terrorattentat, och så ska alla ut och göra handhjärtan. Illegala invandrare ska utvisas och alla funderar över vad man kunde gjort annorlunda. Ungefär som att det fanns något man kunde ha gjort.

Tyvärr agerar media och politiker helt fel på terrorattacker. Det måste ju vara godis för alla som hatar Sverige när de ser hur mycket uppmärksamhet de kan få av att skada civila.

Istället borde vi bara rensa undan och skaka av oss smärtorna och låta livet gå vidare.

Samtidigt fortsätter vi ta in potentiella terrorister.

Det viktiga är att vi inte kallar dem potentiella terrorister, för då kan man bli dömd för hets mot folkgrupp.

Mattias Karlsson fick inte lov att kalla asylsökande för "potentiella sexualförbrytare och terrorister" i Aktuellt.

Däremot går det utmärkt att säga att alla män är potentiella våldtäktsmän.

Jag antar att man måste göra undantag för utländska män då? Alltså: utländska män är inte potentiella våldtäktsmän.

Så ser det ut i naiva folkhems-Sverige. Det blir så patetiskt när våra politiker kämpar för att göra om Sverige samtidigt som de inbillar sig att det gamla Sverige finns kvar och fungerar exakt likadant som det alltid gjort. "Ju mer man ändrar, desto mer förblir sig allt likt", är ett franskt ordspråk. Men jag tror inte det stämmer.

I Metro, som jag brukar läsa på tåget varje dag, kunde man idag läsa följande:

Moa Bladini, lektor i straffrätt vid Göteborgs universitet: Det finns ingen forskning som visar att skärpta straff leder till minskad brottslighet. Tvärtom visar forskning att länder med skilda straffsatser har en liknande brottsutveckling.

https://www.metro.se/artikel/partierna-utlovar-fler-poliser-och-h%C3%B6jda-straff-s%C3%A5-svarar-experterna

En sak jag lärt mig från tidningar är att de ofta handplockar sina experter så att de vet att experten säger det tidningen vill höra.

Har hon rätt?

Vad jag kan läsa mig till så säger forskningen att det visst finns bevis för att skärpta straff minskar brottslighet. Däremot så beror det inte på att det är avskräckande, utan på att man får bort kriminella från gatorna och därmed hindrar att de begår fler brott.

Detta är egentligen rätt logiskt, men vi verkar befinna oss i en post-sanningstid (även kallad postmarxism) där man kan säga vad som helst utan hänsyn till fakta.

Ett problem är att nästan alla kriminologer är just vänstermänniskor och ständigt framhäver att strängare straff inte hjälper.

Här kan vi läsa från ett statligt institut i USA:

2. Sending an individual convicted of a crime to prison isn’t a very effective way to deter crime.

Prisons are good for punishing criminals and keeping them off the street, but prison sentences (particularly long sentences) are unlikely to deter future crime. Prisons actually may have the opposite effect: Inmates learn more effective crime strategies from each other, and time spent in prison may desensitize many to the threat of future imprisonment.

https://nij.gov/five-things/pages/deterrence.aspx

Här kan man välja att titta på den första satsen, eller så kan man strunta i den och fokusera på resten, nämligen att strängare straff inte leder till att den kriminelle bättrar sig.

Men som sagt, han är inte ute på gatorna i alla fall.

Förr i tiden så ansåg man att de flesta kriminella kan bättra sig. Det ansåg man i USA också. Vad som tvingade fram en förändring var att de på 1970-talet hade ett flertal seriemördare, varav en del hade släppts från fängelsestraff i humanitärt syfte.

Kalifornien införde en three-strike-lag 1994, som den andra delstaten i landet efter Washington. Vad detta innebar var att en person som två gånger dömts för våldsbrott, vid tredje domen sätts i fängelse i 25 år till livstid.

Det som motiverade Kalifornien att rösta genom lagen var mordet på Kimber Reynolds, 1992.

En söt 18 årig tjej som satt på ett fik i ett tryggt område, när två killar stannade och drog i hennes handväskan. När hon inte släppte direkt drog en av dem fram en pistol, satte mot hennes öra och tryckte av. Mördaren var en 25-åring med flera tidigare domar mot sig:

The 25-year-old man was described by police as a hard-core user of methamphetamine who frequently had been jailed on gun and drug charges and only two months earlier had been released from state prison after serving time for auto theft. Besides Kimber's murder, he was wanted for a series of robberies and assaults.

http://articles.latimes.com/1993-12-09/news/mn-65402_1_mike-reynolds

Det här är en typ av människor man bör ha i fängelse. Så snart de släpps så begår de nästa brott.

Samma sak kan säga om Lotta Rudholms mördare.

Expressen har kartlagt Martin Jonssons liv sedan hans barndom och tonår, som våldsbejakande skinnskalle i Hallonbergen, hans dödmisshandel av Niklas Westman i Fagersta och de upprepade fallen av terror mot flickvänner.

Hans fem sidor i belastningsregistret vittnar om den sadistiska spiral som skulle sluta med mordet på Lotta Rudberg.

https://www.expressen.se/nyheter/martin-jonsson-atalas-for-att-ha-dodat-lotta/

Att sätta denna person i livstids fängelse skulle inte leda till att någon annan tar hans plats. Det skulle endast leda till att de brott han begicks inte skulle ha begåtts!

Även Leif GW Persson sade någon gång att "ibland minskar kriminaliteten till följd av att vissa sitter i finkan ett tag. Sen släpps de ut och då ökar brotten igen".

Morgan Johansson sa samma sak om den nya vapenlagen. Det får bort en del skjutglada människor från gatorna.

Det är liksom inte nanoteknologi att förstå det här sambandet.

Jag tänker ofta på kvinnan som blev våldtagen i Boden... Av en eritrean 2007. När han blev släppt våldtog han en annan kvinna i Eskilstuna.

Detta är inte ett brott som någon annan hade gjort. Det berodde inte på socioekonomiska faktorer. Det berodde på att vi släppte ut en våldtäktsman från fängelset.   

Dylika brott är inte ovanliga. Ta ex. den driftige 29-årige nigerianen som nu dömts för våldtäkt tre gånger.

Eller ta mannen (av utländsk bakgrund) som slog ihjäl en norsk kvinna i Porsgrunn 2012:

Nu är 27-åringen misstänkt för att ha dödat Anne Wendy Madsen och sitter häktad i Norge.

- Jag tycker att det är konstigt att han har fått gå fri med tanke på vilka grova saker han har på sig, speciellt med vakter och grovt våld. Plus att han blev gripen den dagen för ett och ett halvt år sedan, att de inte lyckades ta in honom redan där. Att det ska behöva gå så långt. Han skulle ha stoppats för länge sedan.

Mannen är sedan tidigare åtalad på tio punkter, däribland försök till våldtäkt mot barn, och misshandel och olaga hot efter att han enligt åklagaren gav sig på en kvinna på Hötorget i Stockholm. Han häktades i sin frånvaro i december 2011 av Solna tingsrätt.

https://www.expressen.se/nyheter/misstankt-for-mord---slass-med-en-vakt/

Om man burat in honom hade inte någon annan kriminell tagit hans plats, utan vi hade sluppit alla de brott han begått, helt enkelt. Det är inte nanoteknik...

Alla kan inte rehabiliteras. Och även om en person teoretiskt vänder sitt liv efter femte eller tionde domen så är det många oskyldiga offers blod rättssamhället har på sina händer tills dess.

Det kan vara intressant att nämna att en three-strikes-lag har applicerats i flera delstater i USA sedan 1993. Närmare hälften av delstaterna har en liknande lag. Den senaste delstaten att anamma den var Massachusetts år 2012. Många av delstaterna är "demokratiska", dvs något till vänster.

Man kan fråga sig hur effektiva lagarna är? Svaret är att det är svårt att mäta. När de dåliga sitter i fängelse tenderas det att begås färre brott men sedan avtar effekten. Kanske för att de sitter i fängelse. Jag tror det finns en avsmittningseffekt också: att dåliga människor skapar fler dåliga människor.

På frågan om strängare straff "avskräcker från brott" är svaret alltså: nej. De flesta brottslingar drivs av impulser och de bekymrar sig inte över om fängelsestraffet är 1 år eller 4 år.

Om frågan är: "minskar långa fängelsestraff brottslighet" så är svaret: ja. I de flesta fall. Undantag är t.ex drogsäljare, där det faktiskt kommer någon att ta deras plats.

Å andra sidan är många drogsäljare även kriminella på andra sätt. Det är detta jag menar med smittoeffekten. För varje drogsäljare finns en köpare, och han behöver pengar någonstans från. Därför ökar stölder och rån. Droger ökar sedan ofta kriminalitet för det gör folk asociala och att de lever utanför samhällets normer. I drogrus ökar ofta mord och misshandel.

Drogsäljare är ofta beväpnade och skjuter ihjäl andra. Om man gör livet svårt för dem så minskar det dödliga våldet, åtminstone tillfälligt.

Vi har länge jämfört oss med USA och resonerat som så att de har högre kriminalitet för att de har hårdare straff. Men jag tror att vi nu kan se att det finns många samhällen runt om i världen som har det ännu värre.

Filippinerna har inlett sitt eget drogkrig.

Länderna i Latinamerika har högst mordsnivåer i världen.

Kanske är det den vägen USA har kunnat undvika genom att de har satt fler i fängelse. Alla är liksom inte naiva, blonda och blåögda Stig-Helmer typer som i Sverige. Vi kan dagligen läsa om psykopatiska människor som begår obegripliga brott, och de flesta härstammar från utlandet. Sätt dem i fängelse istället!

Alex Schulman brukar säga så mycket dumheter att man bara suckar, men nu satte han huvudet på spiken om Löfven:

Klimax nåddes när han intervjuades i Morgonpasset i P3 för ett par dagar sen. Det var en sensationell uppvisning av ingenting, en partiledare som inte ens kunde svara på nonsensfrågor. Centern eller vänstern? Nja, Löfven vill inte svara: ”Båda!” ropar han till slut. Vem är din bästa vän? Nej, så kan man inte säga, säger Löfven, plötsligt märkligt barsk, han har många vänner, han vill inte gradera dem på det sättet. Löfven var både på Bobby Kennedys och Chris och Madeleines bröllop - vilket var bäst? Nej, nej, Löfven vill inte svara - "det var två bra upplevelser”. Seinfeld eller Vänner? Löfven blir perplex: "Det var tufft. Jag säger gärna båda.” På den uppenbart skämtsamma frågan om vem av Ulf Kristersson eller Annie Lööf som han spöar i jujutsu blir han plötsligt mycket seriös: "Jag har inte en aning, jag vet inte deras kunskap.”

Haha. "Jag vet inte deras kunskap."

Förbjuda e-cigg? Löfven passar.

Team Horace eller team Sara? Löfven passar. 

Att lyssna är att vara i helvetet, det är en möjlig väg in i sinnessjukdom, för Löfvens sätt att undvika tydlighet gör att jag nästan förlorar kontakten med verkligheten. Alla orden som inte betyder någonting. Den här sömnigheten, mumlandet. Enda gången han tänder till är när det handlar om korv med bröd. Det återkommer han till gång på gång. Korv är gott! Korv med bröd! Den är fin, korven. Han har rätt till den, om han vill ha en korv med bröd, då ska han få det. Korv.

Slutet är magnifikt. En av programledarna frågar om varför socialdemokratiska partier går ner i hela Europa. Nja, det är en sanning med modifikation, säger Löfven, och sen fortsätter han svamla, men programledaren riktar återigen fokus på den fråga Löfven inte svarat på, och han kommer med ännu fler ord, det är en komplex tid, ny verklighet, globaliseringen, landsbygden, nationalismen, så där håller det på, en enorm kaskad av ord utan en enda riktig analys. ”Kan du vara självkritisk”, undrar programledaren, och då kommer svaret som borde bli klassiskt, en ny rysning av obegriplighet, som nästan kunde göra en rörd: 

"Alltså, under lång tid, om man ser, under längre tid, det är därför jag har bestämt mig att under den här mandatperioden måste vi på riktigt påbörja en förändring så att människor känner ja, jag är med i framtidsprojektet, men under för lång tid tror jag nog att man negligerar lite det här. När jag var fackligt, jobbade fackligt, så kunde jag ju se också ute på arbetsplatserna en oro i ögonen på människor, vad är det som händer, kan vi styra det här på något sätt eller är det bara utan, utom kontroll? Så där vill jag nog påstå att vi politiskt under en längre tid underskattade den där risken som människor känner, det är nog helt uppenbart."

https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/lofven-ar-obegriplig-gar-han-pa-nagot/

Att Löfven svamlar är inget nytt, förstås.

Schulman är annars en sådan person som får mig att bli allvarligt orolig.

Jag tror det beror på hans judiska bakgrund och känsla av utanförskap. Det har gjort att han känner att han måste kämpa mot majoritetssamhällets intolerans.

Det är samma sak med Jerzy Sernicky, kriminologen, som senast i Aktuellt förklarade att man inte ska ta fram statistik över utlandsfödda våldtäktsmän för att det spelar högerextremismen i händerna med dess problemformulering av "hotet från utlänningen som kommer hit för att våldta".

Judar har genom århundraden kämpat mot majoritetssamhällenas förtryck, och det finns goda anledningar anta att det är sant som höerextremister säger: att judar uppmuntrar invandring för att ett mångkulturellt samhälle minskar risken för angrepp mot judiska minoriteter.

Någon annan anledning kan man knappast se till varför personer med judisk bakgrund är extra måna om att Sverige ska vara obegränsat öppet för massinvandring. De har en poäng också: trots att massinvandring gör samhället otryggare så minskar det risken för just den judiska gruppen. Även om antisemitismen ökar pga muslimsk invandring så är hatet åtminstone mer utspritt nu. Det är inte längre 95% "svenskar" i ett samhälle med 1% judar, utan säg 50% svenskar, 30% afrikaner/araber, 20% annat. Gruppen judar behöver inte oroa sig för att just de ska bli förföljda när det finns så många olika grupper.

Det kanske är svårt att förstå, men det är likadant när man ser till mångkulturella klasser. I en klass med 22 svenska elever, en jude och två annat så hamnar de här tre icke-svenskarna utanför och blir ofta utsatta för mobbning. I en klass med 10 svenskar, 6 "blattar" (araber), 6 svarta afrikaner, 5 annat och en jude så blir juden mindre utsatt för massans angrepp. Det finns inte på samma sätt ett vi - och - dom. Om något så kommer juden kunna känna sig mera svensk.

Just Schulman har annars varit konfunderande för mig. Han inledde sin karriär med att vara taskig på en blogg. Troligen puffades hans blogg extra för att han var judisk och skrev för en Bonniertidning. Oavsett vilket så blev den snabbt Sveriges mest lästa blogg.

Sedan fortsatte han med taskigheterna på 1000apor. Han skrev en bok om sin jobbiga uppväxt och gick i terapi i flera år.

Efter all den terapi så gör han nu ständiga inlägg om vikten av att stå emot "hatet". Det gör mig orolig för att terapi kanske hjärntvättar en person så att de flyttar in i en låtsasvärld.

Hur kan man ignorera att ens område förvandlats till en drogsäljarkvart, där man är rädd för att vistas utomhus när det är mörkt? Att folk som mig fått flera flera gånger pga blatteproblem? Tvättstugor som slås sönder? Barn som bara sitter inne för att de blir hotade när de går ut?

Blir man så hjärntvättad av terapi att man tror att det viktigaste är att "stå upp mot hatet"?

Eller är det en typisk judisk egenskap att ljuga, vinkla, snurra och överdriva verkligheten?

Och innan dess: https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/oscarsson-lanserar-sds-vallat-bli-politiker-i-stallet/

En framtid med Sverigedemokraterna vid makten kan komma att likna den som framställs i tv-serien Handmaid’s tale, där en överhet kontrollerar kvinnors fruktsamhet, skriver Alex Schulman i en krönika i Expressen.
Schulman hänvisar till SD:s förslag att begränsa den fria aborträtten till vecka 12, i stället för nuvarande vecka 18, och frågar sig vad som egentligen ligger bakom partiets inställning.

https://omni.se/schulman-en-framtid-med-sd-liknar-handmaid-s-tale/a/9mAAw5

– Om man nu vet om det och ändå röstar på dem, de människorna vill jag inte ha med att göra. Jag vill inte prata med dem. För mig är det så jävla långt från vad jag tycker är okej. Jag blir helt mörkrädd. Den dagen SD har 51 procent i Sverige då kommer jag inte heller prata med dem, då lämnar jag det här landet, säger Schulman i podden, skriver Aftonbladet.

https://nyheter24.se/noje/kandissverige/817420-alex-schulmans-sd-hot-da-lamnar-jag-sverige

En artikel från augusti 2016:

Jag blev socialdemokrat när jag var 7 år gammal. Pappa satt på min sängkant och förklarade vad solidaritet var för något. Jag tyckte det var så fint när han sa att det innebär att ta hand om de utsatta. Han sa att Socialdemokraterna hjälper de som är svaga i det här landet. Jag älskade det. Socialdemokraterna har mycket att vara stolta över historiskt. Solidaritet som grunden för politiken. Humanismen som ständig kompass.

Min fråga nu: Har det någonsin inträffat att ett parti så beslutsamt övergivit sin egen kärnpolitik på det sätt som Socialdemokraterna gjort de senaste åren? Har det någonsin hänt i den politiska historien? Socialdemokraterna stryper nu invandringen, de inför hårdare asyllagar, de inför strängare straff och krav på invandrarna. Och detta eviga prat om "den svenska modellen", som något som man inte kan få gratis utan möjligen kan förtjäna. Jag uppfattar Socialdemokraterna som ett alltmer populistiskt parti i dag. Förskjutningen har skett gradvis, populismen har skickligt portionerats ut i små doser under längre tid, så att ingen ska märka det. Det är som att det är ett storslaget hemligt projekt som går ut på att långsamt göra Socialdemokraterna till ett missnöjesparti.

https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/vad-hande-med-mitt-alskade-parti/

En läsning av Schulmans texter ger intryck av att han är en typisk misantrop.

Kan man ta en sådan person på allvar?

Eftersom han själv tydligen inte ser någon poäng i mänsklig samvaro kanske det kan förklara varför han tror på sosse-Sverige: ett land där staten garanterar att ens behov tas om hand. Ett land där man inte kämpar för något, utan mot något. Vi som tror på Sverige kämpar bland annat för en svensk sammanhållning. Åtminstone numer. Kanske inte på 1990-talet, när rasisterna var galna hatare, men numer när blattarna försämrar landet märkbart.

Det är intressant hur mångkulturen kunde bli en del av Sverige. Det finns studier som visar att om 10% i en grupp förordar en viss åsikt så blir den efterhand mainstream.  (jag kan leta upp de studier jag nämner men det känns ofta inte meningsfullt lägga tid på det)  Dock vill jag påstå att det endast gäller om åsikten inte möter på principiellt motstånd.

Mångkultur och massinvandringen till Sverige är ett sådant exempel. Det inleddes av några minoritetsinvandrare, bland annat några judar, som tyckte att judar måste få bevara sin egen kultur istället för att assimileras i majoritetsbefolkningen. Detta var kanske svårt att hitta ett principiellt motstånd mot. Låt några få procent av folket ville behålla sin kultur. Vi kunde glädjas åt deras kultur också och det skadade inte oss.

Samma sak med Miljöpartiet. De vill ha in mer miljö, och som DN nyligen skrev så har MP fått genom 85% av sina löften.

Ha en liten grupp som säger: "Vi vill ha jämställdhet". Vem skulle säga nej?

I princip inga gruppönskemål nekas.

Redan i slutet på 1960-talet försökte S (Gunnar Sträng, finansminister) neka kvinnor rätt till daghem. Det misslyckades.

I princip alla konservativa ståndpunkter om att neka grupper något av princip är dömda att misslyckas.

Det är därför homorörelserna fått så mycket genomslag. Annat än att det "känns fel" att se bögeri så finns inget direkt argument mot att t.ex förbjuda bögäktenskap.

Mer och mer rättigheter till fler och fler grupper. Det är demokratins akilleshäl, något redan Platon anmärkte på när han kritiserade demokrati. Vem kan säga emot? Vi lever i ett samhälle där man länge utgått från att alla "borde ha" vissa saker. Att man förtjänar en massa pengar och förmåner enbart genom att ha blivit född. Man behöver inte ens vara född i landet - man kan resa hit från andra sidan jorden och påstå man är 16 och snyfta lite, så får man allt man begär.

Det var en period i våras, jag tror det var i februari-mars, som SD såg ut att dippa. Det var då jag kände mig tvungen att börja debattera igen. Jag skapade bland annat bilden "Rösta rätt" som min avatar på flashback och det uttrycket verkar ha spritt sig. Jag kanske själv snodde det någon annanstans från så jag kanske inte ska ta cred för det (det är ofta så när man tror man är först med något, tills man ser att man själv måste ha fått det från någon annan). Jag vill dock att minnas att jag, när jag skulle skapa avataren, funderade på texten, och jag ville inte skriva "Rösta SD" för det skulle bli för uppenbart, och jag tycker om vara lite klurig, så jag skrev "Rösta rätt", och så får läsaren själv bestämma vad det syftar på.   

Jag har inte kvar den avataren på den här datorn, men den bestod av en festivalbild jag googlade fram med en kvinnofigur som hade armen i luften och så stod text i bilden i stil med "Säg nej till gruppvåldtäkter - rösta rätt 2018".

Sen skapade jag den här avataren som jag använde ett tag:

Jag tycker det är för få som vet hur ett foster i vecka 18 ser ut.

Angående texten i bilden så brukar jag bara googla på "text in image" och så dyker det upp några sidor där man kan ladda upp en bild och lägga till sin egen text. :) Mycket enkelt.

Jag är egentligen inte nödvändigtvis emot aborter. Däremot tycker jag att folk ska få veta hur ett foster i vecka 18 ser ut. Detta är en bild jag googlat fram. Bara googla på "fetus week 18". I vecka 18 har man alltså fri abort i Sverige och det är fritt att abortera detta foster av vilken anledning man vill. Hos vissa foster kan man se könet i vecka 18 men inte hos alla. Man kan alltså teoretiskt abortera barn för att det har fel kön.

SD vill sänka gränsen för fri abort till vecka 12, tror jag. Det är samma gräns som Norge, Tyskland, Finland och Danmark har.

Tydligen är våra grannländer "inhumana" länder, enligt Sveriges barnmorskor. Att ha SDs abortlagstiftning är ett övergrepp mot kvinnor, enligt dem.

Om man inte tillhör de mest extrema i världen är man ett inhumant monster.

Det är som alltid så med vänsterargument.

"Först vill de sänka abortgränsen... sen vill de döda alla judar   "

Om det nu är så att man absolut måste ha 18 veckor för annars får kvinnor lida, varför inte lika gärna ha vecka 22 i så fall?

Det börjar bli tröttsamt med de här ologiska kvinnoargumenten. Alltid slutar det med någon nazistjämförelse.

Jag kan inte säga att aborträtten är så viktig fråga för mig, men jag tycker som sagt att folket ska veta hur ett foster i vecka 18 ser ut. Information som inte visas. Man brukar visa bilder från vecka 12 istället.

Det börjar kännas bättre nu, politiskt, för att SD gått uppåt i opinionen sedan i våras och jag känner att jag inte behöver lägga lika mycket tid på att "kampanja". Jag vet inte om mitt kampanjande har gjort någon nytta för det enda jag gör är att skriva på nätet, men någon nytta gör det nog? Jag tror att propagandabilder med text sätter sig i folks tankar och vid detta laget har jag skrivit såpass mycket på Flashback att jag kanske tillhör kändisarna. Det gör att folk ser mig som pålitlig. Kanske.

Jag tycker själv att jag brukar lägga fram mycket logiska och välformulerade argument men det är förstås svårt veta hur andra uppfattar en på Flashback iom att det inte finns något Gilla-system. Man skriver sitt inlägg (oftast när man är arg) och sen så får man inte mycket respons. Att skriva "bra inlägg!" räknas som off topic så man får inte så mycket sådana svar.

Jag minns att jag i början av mitt Flashbackande kände mig lite stött när jag skrivit ett inlägg och fick ett kritiskt svar. Sen vågade jag inte skriva så aktivt på ett tag. Men sen så var jag så jävla arg på all homopropaganda att jag var tvungen att skriva av mig. Det var denna trådstart, 2014: https://www.flashback.org/t2378755. (jag tänker inte läsa den igen nu) Då insåg jag att Flashback är mycket bra för man kan skriva i princip vad man vill. Kanske får man arga svar, kanske inte. Men man är ju anonym, så i slutändan är det skit samma.

Det är också skönt att känna att ens känslor inte är jordens medelpunkt. Man kan ge utlopp för precis vad man än känner, och så är det inte mer med det. Livet fortsätter som vanligt och ens inlägg är bara ett i mängden.

Jag har skrivit på Flashback när jag haft mina allra mest deppiga och mörka stunder. Inte något jag är stolt över nu men, återigen, det är skit samma. Man behöver inte gå och lägga alla ens pinsamheter på sig i all evighet. Tänk på Paris Hilton, en av de mest kända rikemansbarnen, som hade en sexfilm läckt. Men so what? Alla är ganska lika varandra utan kläder... Livet går vidare.

Dock kan sägas att ens Flashbackpersonlighet delvis ett spel. En roll man tar på sig. Man blir inte personlig. Jag lärde mig också tidigt att ska man argumentera, så ska man argumentera för ena sidan. Det är det Flashback är till för: skriva ut det man stör sig på. Att göra vettiga inlägg som ser saker från båda sidor, typ som detta blogginlägg, är meningslöst. Man får inga poäng för att skriva bra på Flashback. På det sättet spelar man ett spel. Ibland debatterar jag för ena sidan i en tråd, även när jag kan se att andra sidan egentligen har bra argument också.

Ibland argumenterar jag för en viss sida i en tråd, och för motsatt sida i en annan tråd. Det blir liksom bara så. Man lägger fram ett argument och får mothugg, och då får man ju försvara sitt argument.

Egentligen ett bra sätt att diskutera. I USA har man mycket sådana "debate clubs", men i Sverige verkar vi mest bli skolade till att alla ska hålla med varandra. Man ska hellre tänka djupt och sedan ge ett perfekt avvägt diplomatiskt svar som tar alla i beaktande och inte stöter sig med någon. Det är typiskt det ängsliga svenska.

Eftersom Flashback däremot är anonymt kan man dra nytta av att debattera allt fritt. Man kan lägga fram vilken åsikt som helst och debattera för den.

Jag brukar lägga fram att "svenska våldtäkter" inte är samma sak som "våldtäkter" och jag tycker jag har fått med mig en del andra nu. Min tes är som sådan, att en våldtäkt ska bedömas efter den skada den åstadkommer en person. En 14-åring som har sex med en 25-åring lider inte nödvändigtvis skada av det (eller i så fall marginell skada), och jag betraktar därför inte brottet som en våldtäkt. Det rubriceras annars som "våldtäkt mot barn". Jag tycker det ska vara straffbart, men ej ses som våldtäkt.

Att stoppa in ett finger i en kvinna mot hennes vilja rubriceras också som våldtäkt. Jag tycker likadant att det bör vara straffbart men jag ser det inte som våldtäkt. Det beror även på omständigheterna. Att följa med någon hem som "gör något" som man "kanske inte ville men var för full för att säga nej till" är inte något jag ser som våldtäkt. Jag tror inte att kvinnan lider någon psykisk skada om hon inte minns övergreppet. Det var sådant man förr kallade skitstövelbeteende och det var rätt vanligt förekommande. Jag tycker förstås inte man ska göra det, men det är en sak när en kille är en skitstövel och en annan sak när tre sliskiga araber turas om att hålla fast och våldta en kvinna.

Det finns faktiskt ett element av rasism i frågan, som jag tycker är intressant och måste belysas.

Jag tror att Sveriges allt hårdare våldtäktslagstiftning hänger samman med vår ständigt ökande mängd slödder-invandring från tredje världen.

Det kan tyckas kontroversiellt att påstå att en våldtäkt är "värre" om en arab begår den, men jag tror faktiskt det är så. Och som sagt så anser jag att man ska ta hänsyn till skadan när man bedömer brottet.

Om ens äkteman vill ha sex med sin fru fast hon inte riktigt är på humör så kan det tekniskt sätt klassas som våldtäkt. Men det sker ju hela tiden och kvinnan brukar gå med på det för att inte skapa bråk. Det är ett fullt naturligt resultat av skillnaden mellan könen. Feminister vill få oss att ha ett samhälle där en sådan skillnad inte finns, trots att mannen biologiskt har starkare sexdrift och är fysiskt starkare och mer aggressiv. Det gör att våldtäktsfrågan alltid kommer att vara en ojämlik fråga för sex kan aldrig kan ske helt och hållet på lika villkor.

Däremot måste man nog faktiskt se till en rimlighetsprincip: hur rimligt är det att kvinna X vill ha sex med mannen Y? En kontroversiell fråga, men man kommer inte ifrån den.

Anledningen till att regeringen införde samtyckeslagen berodde på ett uppmärksammat fall där några blattar (vad annars) körde in en flaska i en ung tjejs underliv. Som alltid med hånflabbande blattar så tog de video på det och spred. Tjejen sa inte direkt nej och grabbarna frikändes i hovrätten, men det blev medialt mycket uppmärksammat och de flesta tyckte att killarna "borde" dömts för våldtäkt eftersom flickan inte "borde" ha samtyckt till det. Och därför förbereddes nu en samtyckeslag...

Jag tror faktiskt att en sådan koppling finns. I ett homogent samhälle som det japanska så är våldtäkt inte en stor grej. I det homogena svenska samhället på 1970-talet så planerades det också för att tona ner våldtäktsbegreppet. 

Sexualbrottsutredningen var en svensk kommitté som tillsattes för att ge förslag på ny sexualbrottslagstiftning. Den tillsattes 1971.

Kommitténs betänkande "Sexuella övergrepp : förslag till ny lydelse av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott" kom 1976 (SOU 1976:9). Kommittén, som bestod av en kvinna och sju män, ville med sitt lagförslag avdramatisera samhällets syn på sexualitet exempelvis genom att sänka straffen för våldtäkt och genom att man i bedömning av våldtäktsfall skulle ta hänsyn till om en våldtagen kvinna gjort sexuella inviter (SOU 1976:9). Man ville även legalisera incest mellan vuxna. Utredningen och dess lagförslag kom aldrig till användning på grund av att den möttes av en omfattande kritik från kvinnorörelsen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sexualbrottsutredningen

Nu är det annorlunda.

– För 40 år sen hände det inte sällan att media hånade våldtäktsoffer "först drack vi kaffe, sen våldtog han mig, sen drack vi kaffe igen." Och det var den våldtagna, som belades med skamstämpel, hon hade gjort sig skyldig till att ha blivit våldtagen. Så är det för det mesta inte längre. Men "våldtäkt" har som allt annat blivit ett varumärke, en del av underhållningsindustrin i teve-serier "om brott" och i rubriker, en karriär för så kallade experter och ett kodord för främlingsfientliga. Den sexuella tortyr som våldtäkt är fördunklas i en alltmer empatilös tid, som om det vore ett "problem" som går att åtgärda med lagar.

https://www.etc.se/inrikes/framsteg-forvandlas-till-propagandalogner

En person som blir utsatt för ett brott som gör att hennes vardag förändras har lidit skada av det. Om hon börjar skära sig eller flyttar utomlands, om hon begränsar var hon rör sig eller blir sjukskriven för mentala problem. Hon kanske aldrig blir riktigt återställd. Jag ser den typen av brott som värre.

En kvinna som följt med en karl hem och så gör han något som hon "kanske" inte ville (hon minns inte). Jag förstår att det är kränkande, men ger det henne men för resten av livet?

Jag tror att om en kvinna följer med en man hem som hon ser som en potentiell sexpartner så vållar det mindre skada än om hon våldtas av en hårig arabisk taxichaufför som stinker vitlök. Jag har försökt fråga kvinnor om detta och de instämmer i att de skulle känna sig mer smutsiga om de blev våldtagna av t.ex en afghan. (antalet personer jag frågat hittills: 1)

Jag tycker det är viktigt att vi tillåter oss diskutera frågor ur nya perspektiv. Det var precis det som 68-rörelsen gjorde när de började diskutera frågor ur ett maktperspektiv. T.ex feminismen är baserad på det. Ståndpunkter som från början sågs som bisarra, såsom att en kvinnoförtryckande 6oo-talsreligion är lika bra som den svenska kulturen vi har, har numer blivit mainstream.

Vi behöver börja diskutera ur ett allas olika värde-perspektiv.

Kan avsluta med den gamle vänsterräven Björn Afzelius som i sitt sista album skrev en låt mot könskvotering.

Jag undrar om Afzelius hade tillhört alternativhögern om han levt idag, liksom att Jan Myrdal, som fyllt 90 år, skriver artiklar för Nya Tider.

Malcom Kyeyune, som alltid skriver intelligent och med en egenartad vinkling, skrev i Kvartal.se:

Den plåga som Sverige – och många andra länder i väst som haft en stor invandring – verkligen lider av i dag är inte en ökad brottslighet, inte per se. Det stora problemet är snarare den sortens gruppdynamik som våldet i samhället börjar anta. Gäng som hänger på offentliga platser och trakasserar folk ur majoritetsbefolkningen och minoriteter som ligger längre ner på hackordningen än en själv. Gruppvåldtäkter och andra grova brott, där gärningsmännen öppet uttrycker etniskt förakt mot sitt offer. Rån mot pensionärer, bakhåll mot ambulanser. Ungdomsgäng på vägbroar som kastar tunga stenar mot vindrutorna på ankommande bilar. Våldet är grövre än tidigare, men det är inte längre asocialt. De som begår det straffas inte ut av sin omgivning. Sverige, likt många andra länder i Europa, håller allt mer på att delas in i flera olika mini-samhällen [4], samhällen som har allt mindre och mindre gemensamt, samhällen som inte längre delar samma världssyn eller kulturella normer och kanske inte ens talar samma språk. Och, mest kritiskt av allt: När dessa två samhällen hamnar i konflikt, när de ”krigar” mot varandra, då gäller inga regler.[5]

Det är värt att vi avslutningsvis riktar blicken mot Italien, och den utveckling som pågår där. Precis som Sverige har Italien haft stora problem med de sociala slitningar och konflikter som migrationen för med sig, med våld och trakasserier och en förändrad gatubild som följd. Efter att en 29-årig nigeriansk asylsökare kidnappade och mördade den 18-åriga Pamela Mastropieto i den Italienska staden Macerata kokade denna konflikt över. En boende i staden, den 28-årige Luca Traini, bestämde sig att hämnas detta dåd genom att ta en pistol och försöka skjuta så många migranter som möjligt. Till synes kanske detta liknar det Lasermannen gjorde, men likheterna är bedrägliga. Traini blev inte betraktad som en ensam psykopat för det han gjorde: efter att han var klar med det han satt sig för att göra svepte han en Italiensk flagga runt axlarna och väntade lugnt på att bli arresterad. Han skämdes inte, och det skulle snart bli tydligt att han inte behövde skämmas.

Kan då något sådant hända i Sverige? Svaret är enkelt: det händer redan nu. Varje krossad käke, varje oprovocerad attack på äldre, varje incident av ressentimentsdrivet våld, varje kidnappning och varje livesänd gruppvåldtäkt, varje gärningsman som gör sig lustig över ”svennehoran” han förgriper sig på utgör ännu en droppe i den långsamma processen av social och politisk erosion. Bakom allt detta lurar en dessutom större oro, en serie omöjliga frågor som inte får ställas men som trots sin förbjudna karaktär fortfarande viskas runt hela landet: om det är så här det ser ut nu, hur kommer det se ut om tio år? Hur kommer det vara att bo i Karlskrona, eller i Uppsala, eller i Göteborg, efter att Sverige tagit emot en halv miljon migranter till utan någon idé om hur dessa människor ska bli en del av det svenska samhället, utan att växa upp med känslor av ressentiment? Vad kommer att hända med oss, om det här aldrig slutar?

https://kvartal.se/artiklar/3892/

Kvartal är värd att följa på facebook eller prenumerera på. Den är gratis men jag rekommenderar att donera 25 kr i månaden till dem. Det kanske verkar meningslöst eller känns onödigt eftersom tidningen är gratis, men jag skulle säga det är principiellt viktigt att stötta alternativmedia.

Det Malcolm skriver om har jag själv funderat på allt mer senaste tiden. När jag såg bilderna på några "blattar" som brände bilar så kände jag: tänk om jag varit där i en lägenhet och haft ett vapen på mig.

Hur annars ska man kunna skydda sina ägodelar?

För två år sedan var det några blattar på gården som kastade fyrverkerier och det var mycket obehagligt. Jag kastade ner en del potatis på dem från min balkong, vilket var det enda jag kunde göra. Hade jag haft ett vapen hade jag kanske siktat på dem?

Vad ska man annars göra? De gör vad de vill och vi är fångar i våra egna hem.

Inte konstigt att regeringen vill försvåra för svenskar att ha vapen. Jägarlicens räcker inte. Gamla vapen i vapenskåp ska plockas bort. Vapen är däremot lätt att tillgå för kriminella. Vill jag köpa vapen från dem? Nej. Jag vill inte ha något med dem att göra.

Att gå med i en skytteklubb är tyvärr för omständligt och tar för mycket tid just nu. Det tar ju ett tag innan man blir betrodd med ett vapen.

Kan nämna att jag har en syrisk bekant som apropå inget stoppade mig på gatan och frågade om hjälp med att hitta en skytteklubb att gå med i. Jag skulle beskriva honom som "skum". Trevlig men LURIG SOM FAN. Jag skulle inte vara förvånad om han är islamist. Islamister är ofta intelligenta (kan mycket väl ha glasögon) och vältaliga, och ofta med ett vänligt leende... Alltså raka motsatsen till kaosmuslimer. Man kan lätt tro att den polerade ytan visar att islam kan fungera bra i Sverige. Men ytan är bedräglig.

Ta ett samtal med personen och snart kommer han avslöja hans märkliga åsikter. Det som kanske överraskar mest är deras demokrati-förakt. Demokrati är dåligt, säger de, och de bevisar det genom koranen och de islamska skrifterna. De kan även lätt visa hur demokrati har sina svagheter - något vi i västvärlden tyvärr inte lärt oss besvara. Vi lever i villfarelsen att demokrati handlar om att låta folket bestäma, vilket aldrig varit syftet med den demokrati vi har. Syftet med demokrati är att vi ska kunna rösta bort dåliga ledare. Demokrati leder inte till att man alltid får sin vilja fram eller att folket röstar fram de bästa.

Islamister har faktiskt vissa likheter med de intellektuella vänstertokarna på 1970-talet. Inte konstigt att vänstern alltid stöttat islamister runt om i världen.

Den här islamisten hade en tjej från Italien. Hon var katolik men hade efter lite "undvervisning" från islamisten kommit till insikt om att Islam var en mycket fin och logisk religion.

Jag grämde mig så mycket. Det är detta som kallas love jihad och det är ett välkänt begrepp i Indien. Finns även olika böcker på svenska som beskriver fenomnet, varav jag kan rekommendera Älskade Terrorist.

Andra utmärkande åsikter för islamisten är hans syn på judar och andra icke-muslimer (helst ska dessa inte ha något inflytande, men kristna är typ okej så länge de inser att deras tro innehåller felaktigheter).

Hur som helst, denne potentielle islamist ville alltså bli medlem i en skytteklubb. Jag frågar mig varför.

Det är inte särskilt svårt för människorna i förorterna att få tillgång till vapen heller. Om det skulle bli upplopp så skulle vi svenskar få det svårt.

Jag har läst berättelser från privatpersoner i Los Angeles som ändrade sin åsikt om vapenlagarna i samband med kravallerna 1992. Några koreanska butiksägare försvarade sina butiker med vapen. Alla koreaner genomgår militärträning så de vet vad de gör.

Angriparna var, som alltid, svarta och latinos. Polisen var inte där och kunde försvara dem. Massor av butiker brändes ner och rånades, men de koreaner som hade vapen kunde försvara sina butiker.

Enligt den här videon angreps koreaner systematiskt. Det beror på att det pågår konflikter mellan etniska minoriteter, där de svarta hatar andra, mer framgångsrika, minoriteter. Detta nämns förstås inte så ofta i traditionella medier, men fråga asiater i USA och de kommer säga att de ofta är utsatta för hat-brott från svarta.

Frågan är vad vi gör om liknande upplopp sker i Malmö? Vi, arbetsamma människor, har inga vapen att försvara oss med.

Trots allt snack om hur fantastiskt USA är så kan man ju inte ignorera att den etniska sammansättningen skapar konflikter. I Sverige har vi fått lära oss socialismens grundtes: att konflikter beror på inkomstklyftor. Kanske har de rätt, men konfliktsteorin baserades på det feodala samhället och på industrisamhällets framväxt. Ett samhälle där de fattiga i Europa hade minimala möjligheter att någonsin bli något annat än fabriksarbetare i ett samhälle där deras levnadsvillkor aldrig förbättrades och de blev utnyttjade på olika sätt.

För det andra så är det numera så att de som är fattiga ofta är det för att de är för dåliga för att förbättra sina levnadsvillkor. De struntar i studierna och inleder en kriminell bana istället. Därför tjänar de mindre.

Ju mer lågkompetent invandring man får in, desto större inkomstklyftor.

Å andra sidan råder motsatsen i vissa länder i Afrika, där den lågkompetenta inhemska befolkningen får invandring från Europa som bygger upp samhället och blir rika, vilket gör att afrikanerna blir avundsjuka och tycker att de vita har "tagit" deras land och pengar.

Grundorsaken är dock kompetensskillnaderna. Inte strukturella samhällsproblem. Det är därför som asiater i USA lyckas jobba sig upp från fattigdom, till skillnad från svarta och latinos. De flesta koreaner och kineser fram till 1970-talet ankom till USA med två tomma händer. Andra generationen är dock överlag högutbildade, såsom läkare.

Då kanske någon invänder: vad händer om svensken får en massa vapen? Skulle vi bli som USA?

Knappast. Enligt officiell statistik så har Finland åttonde mest vapen i världen, per capita. Island är tia, Österrike tolva, Schweiz 15, Norge 14e, och Sverige 18:e. Dessa länder har låg mordsfrekvens.  Å andra sidan ligger Storbritannien på plats 107 i vapentäthet, men de har en mordsfrekvens som är dubbelt så hög som Schweiz.

Visst är det så att guns kill people, som man säger i USA, men det är nog ännu starkare samband med att dåliga människor dödar människor, och att vapen gör det möjligt för bra människor att skydda sig mot dåliga människor.

Senast idag ett reportage från SVT i Broby, där en möbelhandlare åker omkring med ett järnrör i bilen för att skydda sig. Fyra gånger har han fått åka till sin butik för att där varit inbrottstjuvar, och tre gånger var tjuvarna kvar när han kom dit. Orterna i norra Skåne har inget polis.

Bristen beror på att poliser har behövts till utredningar gällande våldtäkter, våld i nära relationer och gränskontrollerna i Malmö.

– Jag är bekymrad. Framförallt för att poliserna tycker att det är så kämpigt att de börjar se sig om efter annat arbete, säger Pär Cederholm.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/politiker-oroas-over-minskad-polisnarvaro

Hade jag kunnat så hade jag beväpnat mig. Jag funderar ofta på om det finns något sätt för mig att få tag på ett vapen men jag tror inte det.

Jag har ju ett litet företag. Vad gör jag om jag blir hotad av blattar? Det finns de som mejlat och vill "besöka" mig, och då säger jag alltid nej. Men om det skulle hända ändå? Vad gör man om någon vill tränga in i ens lägenhet? Vad gör man om ett blattegäng vill utpressa en? Jag skulle åtminstone vilja känna att jag kan försvara mig. Kan jag få en eller två av dem så hade jag varit nöjd. Kanske hade jag själv strukit med men det hade det varit värt. Varje gång jag läser att någon av de här värdelösa skräpblattarna stryker med så hurrar jag inombords.

Orten jag bor deltid har blivit sunkig med ständiga stölder, vandalism och bränder. För någon vecka sedan brann ett ställe ner. Saker slås sönder dagligen. Jag blev bestulen på varor för ett par tusen. Vandalism, osv. Hade man haft ett vapen hade man åtminstone kunnat skydda sig. Vad ska man göra nu? Man är maktlös. Jag behöver inte nämna polisen, för varför skulle man ringa dem? Enda anledningen är om man behöver få det anmält till försäkringsbolaget och behöver kopia på polisanmälan.

Jag ska erkänna att en av fantasierna jag har är att få sätta en kula i en sådan där kaosblatte, åtminstone vid något tillfälle. Oavsett vad som händer sedan, så skulle man åtminstone känna att man en gång i sitt liv tog tillbaka makten från de här människorna som hatar oss så mycket, för det finns verkligen inget vi kan göra för att hindra dem från att ta över allt och begå brott mot oss. Jag skulle vilja hänga upp en av dem i en lyktstolpe med en skylt fasttejpad på sig där det står några väl valda ord.

Det kommer förstås inte hända. Tyvärr.

Man ska inte heller gå ut och göra som Lasermannen, som Malcolm nämner i sin text. Man ska inte ge sig på jakt efter oskyldiga och hårt arbetande människor. Vapen ska användas för självförsvar.

En av de få sakerna som ger mig hopp är att när jag ser de här spännblattarna som driver omkring och förstör samhället kan jag tänka: "en dag ska du ut ur landet eller sättas i fängelset". På sikt kan vi rösta för ett bättre samhälle. Jag röstade AFS nu 2018 och om förfallet fortsätter röstar jag på dem 2022 också. Vi svenskar tillhör fortfarande majoritetsbefolkningen och ännu är det inte för sent. Kan vi inte kasta ut skräpmänniskorna ur landet kan vi åtminstone begränsa dem. Sätta dem i fängelse. Om de då vill gråta över diskriminering och göra uppror så bekämpar vi deras uppror, med militären om nödvändigt. Så får vi se vem som vinner. Att däremot sakta se samhället kvävas till döds genom en ständigt ökande ström av kaosblattar - det är ett helvete. Så det är dags att kämpa mot bäst man kan.

Nu kommer SD öka, och blattarna kommer att klaga på rasism och diskriminering (det är det enda de är bra på), men det sänder åtminstone signalen att vi har fan fått nog. Det är en liten signal och den kanske inte ger politiskt inflytande, men det kommer kännas skönt. För första gången sedan 2015 kommer jag känna en politisk glädje och att landet kanske går att få på rätt köl igen. Det är dock mycket jobb kvar.

Jag gick och röstade igår, på förmiddagen.

Jag röstade på AFS - Alternativ för Sverige.

Varför? Tja, jag läste att högsta domstolen kanske ogiltigförklarar den hårdare vapenlagen vilket skulle tvinga oss ta om alla domar. Det börjar kännas hopplöst. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kastar man pengar på kriminella och nu kanske man kastar ännu mer pengar på dem.

Det är som när jag går omkring i centrala Malmö på kvällen, vilket jag faktiskt gjorde idag. Rör man sig runt Möllevångstorget så känns det faktiskt som att det är varmare väder och det är en gemytlig stämning.

De flesta man ser är i åldern 20-35 år, konstigt nog. Det ger kanske en social känsla att slippa alla surgubbar. Men vem betalar? Alla genusvetare, personliga assistenter och studenter i något form av kulturvetenskap drar inte in så mycket pengar. Lägg sedan till att Möllevången är en av de mest brottsbelastade platserna i Sverige (och Norden, om det ska behöva nämnas). Man ser inte många barn och äldre där. Däremot många lesbiskor.

När jag lyssnar på homosexuella så slås jag ofta av hur de verkar oerhört långt borta från sunda tankar. Många av dem verkar extremt förvirrade och oroliga människor. Man kan t.o.m se det på dem att de har inre demoner som gör att de inte kan slappna av och bete sig normalt. Ta Jonas Gardell. Kan man se ut så om man är mentalt frisk?

Enligt de gamla filosoferna och religiösa tänkarna så är friskhet en avsaknad av psykiska störningar. Ett balanserat sinne som inte berörs av yttre omständigheter. Homosexuella verkar befinna sig i andra änden av skalan: allt berör dem. Allt gör dem arga, allt stör dem - och inte bara i liten mån utan extremt. De bär sina känslor utanför kläderna. Tänk om Jonas Gardell hade varit normal - hur helt annorlunda han sett ut?

Men det får man förstås inte diskutera. Vi har kastat bort traditionen av mental jämvikt och ersatt den av "gör det du vill om det känns bra".

Det var som när jag gick på högstadiet och en tjej frågade läraren varför vi inte läser filosofi. Läraren svarade något om att man blir förvirrad om man läser det för mycket, men jag tror så här i efterhand att retorik och filosofi har man dragit ner på eftersom folket då skulle argumentera för mycket.

Det är lättare med en befolkning som inte argumenterar emot. När vi väl läser filosofi på gymnasiet så är det (om jag minns rätt) ganska övergripande att läsa filosofins historia. Inte så att man diskuterar Aristoteles moralfilosofi. Eller man kanske bara diskuterar det som en historisk lära ungefär som kristendomen... "nåt folk trodde på förr i tiden"...

I boken Den nikomachiska etiken beskriver Aristoteles sin syn på etik och moral. Människan har, enligt Aristoteles, en särställning i naturen. Vi styrs inte av instinkter utan av förnuft och fria vilja. Vi har heller ingen medfödd kunskap om rätt och fel, bra eller dåligt, utan detta är något måste vi lära oss genom träning. Vi blir vänliga genom att utföra vänliga handlingar, måttfulla genom att utföra måttfulla handlingar osv.

Genom att utveckla och förädla sina dygder, sina positiva egenskaper, kommer vi att bli bättre människor. Därmed kommer vi automatiskt att agera rätt i olika situationer då goda handlingar härstammar från goda karaktärsdrag. Det finns två typer av dygder – moraliska och intellektuella.

En god människa är också en lycklig människa, menar Aristoteles. Vi strävar alla efter att leva som sociala varelser i ett samhälle, något som en dygdig person har lätt för. För att bli dygdig måste vi ha en balanserad hållning till våra känslor och lustar. Var denna gyllene medelväg går varierar från person till person, men han ger några enkla exempel: mod är balansen mellan dumdristighet och feghet, givmildhet är balansen mellan slöseri och girighet.

Målet till lycka går alltså genom att lära sig bli en balanserad personlighet – att vara lagom.

http://gymnasiefilosofi.se/aristoteles/

Man kan fråga sig var homosexuella män passar in i hans etik. De flesta bögar har hundratals sexpartners i sina liv. Det låter inte särskilt måttfullt. Men det får man ju inte diskutera.

Hur som helst: Malmö är socialt på kvällen, men vem betalar egentligen kalaset? Och är det värt det när det är så mycket brottslighet? Vad händer när staten slutar kasta pengar på Malmö? Varav många invånare är blattar, kan nämnas, som inte direkt är särskilt konstruktiva.

Numer ser och hör man dessa personer överallt. Jag fick precis stänga balkongdörren för att några högljudda blattar på gården eller i någon lägenhet tjafsade om något i en timme. Blattesnack är ju så upprepande: "Nej, jag säger nej". "Varför ska vi inte det?". "Jag ringer han nu, bror". Och så håller det på, på det där högljudda och aggressiva sätt de har.

Jag har beslutat mig för att anamma en "våga vägra blatte"-stil. Så snart en blatte på tåget börjar skrika i sin mobil eller med sina bruschor så reser jag mig och sätter mig någon annanstans. Jag vill ha lugn och ger gärna dem en egen avdelning. Jag sätter mig i närheten av svenskar - där är det lugnt och tyst och man känner sig trygg. Från blattarna känns det som att det när som helst kan komma något flygande.

Det blir ständigt värre också. Plats efter plats, ort efter ort. Är det detta som kallas integration - att de tar över landet bit för bit?  År 1990 hade vi 4 utanförskapsområden; nu har vi 200, ständigt ökande.

Jag tror inte på SDs vision om "inkluderande svenskhet". Man kan inte integrera människor som inte vill integreras, och dessutom tror jag att mörkhyade leder till ökad brottslighet, eftersom de gör det i alla andra länder. Det är faktiskt ganska intressant och de flesta vet nog inte om det.

En sak jag funderade på idag är varför unga vita grabbar i Sverige ofta idoliserar ghetto-negrer. Jag minns det från min skoltid hur de som ville vara coola spelade 2-Pac, B.I.G och andra dödsknarkarrappare. Nu när jag tänker tillbaka så tror jag orsakerna är följande:

* Många av dessa getto-negrer ligger mentalt på en tonårings nivå intellektuellt. De kan inget annat än att rappa om pussy, våld och knark för det är allt de kan tänka på.

* Det är i tonåren man är rebellisk. Därför känns det coolt att lyssna på hur polisen är taskig och hur man själv ska fucka-the-police.

Så mycket annat än att kaosa kan väl dessa människor inte åstadkomma. Att polisen är efter dem beror på att de begår en massa brott.

I USA är detta välkänt, men det talas inte så mycket om det. Vi får budskapet att polisen är orimligt taskiga mot de svarta eftersom polisen är irrationellt rasistiska. I själva verket är polisen rationellt rasistiska.

Anledningen till att det dödas fler svarta än vita av polisen beror på att svarta har vapen i högre utsträckning och begår fler mord och andra brott. Skämtet om "nigga stole my bike" är roligt för att det är sant. Den biten får vi förstås inte höra i Sverige.

Det gör att jag inte längre tror på att vi kan ta in några miljoner somalier och få dem att bli ingenjörer, ekonomer och läkare. Jag tror att vi ersätter en befolkning som lyckats bygga upp ett framgångsrikt land med en befolkning som knappt kan knyta sina skor.

Så jag tror inte på SDs "inkluderande svenskhet". (jag tror inte de tror på det själva heller, men de måste säga det för att bli accepterade)

Jag vill givetvis inte ha ett folkmord heller, men jag tror vi måste acceptera att många av våra invandrare inte kan ges lika mycket välfärd som svenskar, eftersom invandrarna aldrig kommer lyckas bli lika produktiva. Dessutom begår de fler brott. Vi får istället sikta på att ha ett system liknande det i USA, där man satsar på de rika som kan producera, och så får de fattiga klara sig själva i högre utsträckning.

Ska vi ta hit hela världens befolkning som kommer hit för att göra Sverige sämre och klaga på rasism? Nej, jag orkar inte mer. Jag har inte bjudit hit dem, och faktum är att jag inte vill ha något med dem att göra. De kan få bo i sina områden efter sina regler, men jag vill att de låter mig vara ifred. Vad har jag för glädje av dem?

Därför röstade jag AFS. Det är kanske en "bortkastad" röst men jag känner mig glad.