Jag sitter här och läser domen mot palestiniern Ibrahim Sameer Ibrahim Abujamal (född 1997) som dömdes för brott han begick mot Hanna Arvidsson i Kalmar.

Under rättegången satt den ambitiöse "förtryckte" palestinierns bruschor? och skrek åt offret att hon var en hora.

Här en artikel i SVT:

En 21-årig Kalmarbo döms av Kalmar tingsrätt till fängelse i ett år och fyra månader för grov kvinnofridskränkning, olaga hot, bedrägeri och utpressning.

De olika händelserna som mannen döms för har pågått under närmare tre års tid och omfattar upprepade fall av misshandel, olaga tvång och utpressning mot hans dåvarande sambo.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/21-aring-far-fangelse-for-grov-kvinnofridskrankning

Den dömde mannen har dessutom hotat kvinnan med att lägga ut nakenbilder på henne i sociala medier om hon inte gav honom 50 000 kronor, och sagt att han ska göra så hon ”lever i fucking skräck”.

”Det har varit fråga om hot, våld och kränkningar under lång tid” skriver tingsrätten i domen och dömer mannen för grov kvinnofridskränkning, olaga hot, bedrägeri och utpressning.

Mannen döms till fängelse i ett år och fyra månader. Därtill ska han betala skadestånd på närmare 80 000 kronor till kvinnan.

Vill man veta detaljerna får man som vanligt vända sig till Flashback.

Jag kan tycka det är väldigt märkligt när man läser om svenska kvinnor som känner sig så hippa när de själva eller deras bekanta ägnar sig åt dylika rasblandade förhållanden. En arabisk person som är så charmig - till en början.

Vad de inte inser är att muslimer har ett permanent dåligt självförtroende, vilket är en del av islam: att ständigt se andra som hot och sig själva som en underdog. Det är för övrigt därför vänstern och islamister är så goda vänner: de slåss mot samma "överhet". Skit samma om det dör folk på vägen - kampen är viktigast.

Enligt tråden på flashback:

När det gäller deras kvinnosyn så är alla tre bröderna exakt likadana. Dom har alla misshandlat sina ex flickvänner både fysiskt och psykiskt.
Dom försörjer sig genom att sälja droger, och brukar även droger. Allmänt så har dom ett väldigt smutsigt rykte i Kalmar. Dom TROR att dom styr kalmar.
Dom kör runt i sina fina bilar, som är finansierade med kreditlån och drogpengar, och söker bråk. Vad jag vet så förföljer dom ex flickvännen till "ibbe" dagligen och trakasserar henne.

Tyvärr är det numer vanligt att se svenska flickor (faktiskt har många en finsk bakgrund) som sitter i knät på en ghetto-talande blatte och imponeras över hans ... tja, hat mot Sverige? Vad annars en sådan person har att imponera med vet jag inte. För det är ju inte en stor penis.

Så vi har en hatisk person från en hatisk kultur, som ser ner på kvinnor och är för dum för att bli något i livet.

Vissa tjejer dras till sådant. Varför kan man fråga sig.

Ska de skylla sig själva?

Borde vi lärt dem bättre?

På sätt och vis har ju kvinnorna själva sagt att de ska vara "fria". De är inte någon annans kvinna, de är sin egen kvinna. Jag antar de får skylla sig själva när de ger sig i kast med muslimer.

Det positiva med detta frihetexperiment är att många kvinnor blir väldigt islamkritiska efter att ha umgåtts med muslimer. Ingrid Carlqvist är ett känt exempel:

Ingrid Carlqvist kan till och med vittna om hur det är att leva med en marockansk man.

- Vi träffades 1992 och var gifta i fyra år. Och han var inte alls religiös, han åt fläskkött och drack öl och vin. Vi blev jätteförälskade, eller tända, om man ska uttrycka det mer prosaiskt. Jag ville ha barn, han ville komma till Sverige. Han var duktig på språk. Men han nöjde sig när han kom till nivån lätt svenska. Och det räckte inte för mig. Diskussioner är min livsluft. Jag brukar säga att det var invandrarverkets fel att jag gifte med mig honom. Hade de låtit honom komma på turistvisum hade jag nog nyktrat till och insett att vi var alldeles för olika.

https://www.expressen.se/kultur/bjorn-af-kleen-besoker-ingrid-carlqvist/

Nyligen framkom det att alt-right figuren (rättare sagt alt-light) Lauren Southern verkar ha haft ett förhållande med en muslim när hon var yngre:

"Lauren was by all means a normal, dumb, white girl. She is now a racist, dumb, white girl. She had a reputation for being a bit weird, very insecure, attention seeking, and "easy." So basically she dated a bunch of brown guys. One dumped her because he upgraded to a hot Middle-Eastern girl, and also because he discovered about Lauren's reputation. Lauren got super attached to the second guy but he ended up dumping her because she was batshit crazy (and also ended up dating a rich brown girl). She didn't take the break-up well and turned into a mess. She dropped out of uni (read: dumb, white, girl) and did the whole anti-SJW thing at the slut walk for attention. I'm not surprised she embraced the whole white nationalism thing because she was burned very badly by the brown guys she dated. Not at all surprised that she specifically screeches against brown immigrants/Muslims, although that's also equally because of current events and their recent prominence."

https://www.reddit.com/r/Drama/comments/6t8fd3/i_know_someone_who_went_to_school_with_lauren/

Att muslimer behandlar kvinnor som skit - särskilt icke-muslimer - är inget nytt förstås.

Tyvärr är kvinnor ofta naiva och tror att alla är goda innerst inne. Även om alla i samhället informerar dem så följer de sina känslor.

Jag tror faktiskt att islam sprids delvis pga de har bättre pli på sina kvinnor. Våra kvinnor knullar förste bäste muslim eller svarting i toleransens namn... flyttar ihop och får kanske barn (det är muslimens mål: få barn med en vit kvinna). Sedan brukar det gå utför. Har hon tur har hon åtminstone inga barn med mannen.  Barn med en muslimsk far blir alltid muslimer också.

Bland folklivsforskare, etnologer, biologer, sociologer, och så vidare, är det självklart så att något sprids genom att det förökar sig. Om sekulära svenskar inte förökar sig, så minskar de i antal. I Sverige ses detta som kontroversiellt. "Alla" är ju svenskar...

Men jag säger bara: vi får se hur Sverige ser ut om 100, 200 eller 300 år.

Om vi har en grupp i samhället vars antal ständigt ökar, och en annan grupp vars antal minskar - vad leder det till?

Svaret är inte "det där är rasistiskt för alla har lika värde".

Jimmie Åkesson har varit i blickfånget för att ha sagt att P3 är "vänsterliberal smörja" och att han skulle lagt ner kanalen om han vore programchef.

Detta fick givetvis medierna att gå ut och varna för att Åkesson och SD vill ha samma sak som i Polen och Ungern. "Inskränka demokratin och yttrandefriheten", och allt det där.

Värt att tänka på är att om någon skulle föreslagit ett koncept liknande SR/SVT idag så hade det aldrig gått genom. Ett statligt drivet TV system med en budget på 5 miljarder (vad jag kan se har TV4 en budget på 3 miljarder och det lär vara mer än tre gånger så mycket som någon annan kanal), och radion har en budget på 3 miljarder. Jag vet inte hur radio kan vara så dyrt?

Det finns förstås mycket positivt med SVTs kanaler. Med SRs kanaler finns det många som lyssnar på P1, en kanal jag själv inte kan stå ut med för det är för mycket pekpinnar och "vuxen" pruttkultur som programmet På minuten som jag aldrig kunde se poängen med. Flamsig typ av medelklass-nonsenshumor.

P4 lyssnade jag på tidigare, men det är för mycket tråkiga ämnen riktade till pensionärer.

Behöver man verkligen ge 3 miljarder till radio?

P1-radio är för mig en slags stockholmsradio. Jag lyssnade en period på Godmorgon Sverige men även det kändes efterhand som ett meningslöst program, ur ett känslomässigt perspektiv. "Nu ska vi prata om alla viktiga ämnen som vi tycker att ni behöver höra, ur det perspektivet som vi tycker ni borde höra det."

P2 är helt meningslös. Jag har frågat såväl medelålders som äldre och jag vet ingen som lyssnar på P2. Om det åtminstone varit bra klassisk musik som spelades, men det mesta är rena oljudet. Den som tror att all klassisk musik är bra kan gärna lyssna på P2 en dag.

Det finns ett antal poddradiokanaler och internetkanaler. Jag kan inte uttala mig om dem alla men jag vill inte avfärda dem.

Vad då med P3?

P3 var anledningen att jag började skriva på Flashback. Att P3, som når över 1 miljon människor varje dag, ser det som essentiellt att ständigt rapportera om homosexualitet och ha en feministiskt perspektiv. Detta intresserar mig inte, och jag ser det som direkt olämpligt att ständigt vilja propsa för det.

P3 har även sedan många år aktivt varnat för SD. T.ex från 2011:

Granskningsnämnden, som vanligtvis verkar ha gjort avskrivandet av ärenden till en livsstil, fällde idag Morgonpasset i P3 för att ha uppmanat lyssnarna att inte rösta på Sverigedemokraterna.

Den 25 juli 2011, tre dagar efter massmordet på Utøya, uppmanade Morgonpassets programledare lyssnarna att inte rösta på Sverigedemokraterna. Granskningsnämnden menar att uttalandet strider mot kravet på opartiskhet, men uttrycker samtidigt “förståelse för den ovanliga och påfrestande situationen”.

http://budkavle.blogspot.com/2012/02/granskningsnamnden-faller-morgonpasset.html

P3 kvoterar in sina programledare efter vilken hudfärg, religion eller sexualitet de har. Detta är mycket viktigt på P3. Det är en flamskanal rakt genom och jag kan inte stå ut med att lyssna på det även om vissa enskilda program är välgjorda (såsom P3 dokumentär). Lyssnar man på radio lyssnar man ju flera timmar i sträck och då blir det oundvikligt något av den "vänsterliberala smörjan" man får lida sig genom.

Nu har jag inte lyssnat på P3 på många år. Ibland ger jag det en chans men det slutar alltid på samma sätt.

Dansk P3 lyssnade jag däremot på ett tag. De är så som svensk P3 borde vara. Det är, på danskt manér, högt i tak på riktigt, och inte bara högt i tak vad gäller "att stå upp mot rasism och för allas lika värde". I Danmark kan programledarna även stå upp för åsiktsfrihet, rätten att vara rolig på andras bekostnad, och att driva med politisk korrekthet.

På svensk P3 får man driva med... Sverigedemokrater, vita män och svenskar. Eftersom allt annat är för känsligt blir skämten därefter.

Tänk att Hassan en gång gjorde ett klipp som handlade om en mans oro för att tio tusen tyska bögar skulle komma till Sverige:

Det gick även bra att skämta om barnmisshandel:

För att inte tala om skämten om Dr Alban...

På dansk P3 kan de fortfarande sitta med manliga två etniskt danska programledare, som säger vad de känner för. Om de har en åsikt om politiker kan de uttrycka den.

På svensk P3 vet man ju att alla är vänsterradikala feminister. Om de skulle uttrycka en åsikt skulle det oundvikligen vara en vänsterradikal åsikt, och det skulle bryta mot SRs sändningstillstånd...

Det blir så när vänster ska göra "neutral" radio.

Nåväl, åter till det jag skriv i inledningen: tänk om vi inte hade SVT/SR och någon föreslog att vi skulle skapa en statlig radio med en budget på 8 miljarder och som skulle konkurrera med privata kanaler. Troligen skulle flera kommersiella kanaler gå i konkurs rätt omgående.

Det skulle även bli mycket käbbel om den politiska styrningen av den statliga radion.

Hur kan en statligt finansierad radio vara "neutral"?

Med det sagt finns det mycket bra på SVT och SR, men själv känner jag att det blir märkligt när i princip allt som sägs har en vänstervinkling, och då menar jag en feminist/allas-lika-värde-vinkling. Inget snack om kostnader, lag och rätt, göra rätt för sig, arbeta och skaffa jobb... nä - men mycket snack om hur synd det är om folk och om strukturell diskriminering, lite snyftprogram. (t.ex. att apatiska flyktingbarn är en sjukdom)

Jag vet inte om man borde lägga ner det eller förändra det. Själv tänker jag att man skulle kunna tillåta en timme om dagen åt personer som inte delar "värdegrunden". Problemet är att SR har en värdegrund som tvingar alla program att "följa demokrati och alla människors lika värde".

Det finns ett viktigt undantag från opartiskhetskravet. SVT och dess programledare, reportrar med mera ska i sin programverksamhet hävda det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet (den så kallade demokratibestämmelsen i radio- och tv-lagen). Bestämmelsen innebär en skyldighet att markera ett avståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden och att verka för att rasfördomar, våld och brutalitet bekämpas.

Jämställdhet mellan kvinnor och män ska hävdas.

http://www.svtb2b.se/?page_id=107

Vad betyder det med allas lika värde egentligen? Tydligen så får man inte säga något negativt om invandringen, som exempel. Och det är den springande punkten. Det gör att SVT/SR inte går att reformera.

Att säga att asylsökare är "potentiella sexualförbrytare och terrorister" är tydligen inte okej.

Däremot kan man såklart säga att alla män är potentiella våldtäktsmän.   

Detta är också en av anledningarna att jag kallar min blogg "allas olika värde". Vi måste spräcka hål på myten om "allas lika värde". Analfabeter som kommer från våldtäktskulturer har mindre värde för det svenska samhället än indiska ingenjörer, till exempel. Om vi inte får lov att säga detta så hotar vi landets stabilitet. Man kan, kort sagt, inte bygga ett stabilt och välutvecklat land med analfabeter, våldtäktsmän och andra kriminella.

Så, vem reagerade egentligen på det Jimmie sa?

Det var de vanliga journalisterna som hotade för "rasismens och nazismens vindar". Bland vanligt folk får jag intrycket att de sa: "jag håller inte med Jimmie i mycket, men här har han helt rätt".

Konstigt att det ska ta flera årtionden innan någon i etablissemanget kan uttrycka en sådan självklarhet som att P3 är vänsterliberal smörja...

När jag började på universitetet för en 15 år sedan nu, så läste jag vetenskapshistoria. Vi gick genom historiens vetenskapsteorier och hur det har pendlat.

Freud var förstås en psykolog som i början av 1900-talet snabbt blir populär som en slags rebell. Inget var heligt för honom, och han skrev därtill väldigt intressant och engagerande. Han var klassiskt skolad och kunde de grekiska författarna (t.ex. kommer sig Oidipuskomplexet av en grekisk figur vid namn Oidipus). Hans teorier var i sin grund barnsligt enkla att förstå.

Många av hans idéer lärs faktiskt fortfarande ut, men mest på gymnasiet eller i pop-kulturen. Vetenskapligt har han egentligen aldrig tagits riktigt seriöst och ju mer vi lär oss om hjärnans, känslornas och kroppens funktion, desto lättare att avfärda honom.

Det förhindrar inte att människor fortsatt vill leta efter enkla svar på komplicerade problem. I Freuds fall var svaret: sexualdriften. Han ansåg att alla emotionella problem en människa kan tänkas ha, stammar ur vår sexualdrift. Han såg det moderna samhället som förtryckande av vår "naturliga" drift, och varianter av samma tema återkommer hos andra tänkare.

Även socialdemokraterna i Sverige anammade sexualdriftsteorin. Under 1960-talet gick Sverige från att vara en pryd nation som censurerade lite nakenhet i filmer, till att i slutet av 1960-talet göra porrfilmer. Staten bestämde att fri sexualitet var bra för människan, fysiskt och psykiskt, och uppmuntrade frigörelsen.

Maslow byggde t.ex en behovstrappa där han placerade sex på den mest grundläggande nivån, tillsammans med andra fysiologiska behov såsom mat och vätska.  Maslow lärs ut i skolan i många olika kurser. Det anses inte ens kontroversiellt utan som en ovedersäglig sanning.

Det visar på vad jag vill komma fram till i mitt inlägg: utsagor är inte sanna bara för att någon påstår det. Märkligt nog sprids ofta "fake science" snabbare än riktigt vetenskap. Det känns betryggande för oss människor att veta att Maslow kan förklara allt vi behöver veta om mänskligt beteende .

Maslows behovstrappa är egentligen inte en teori, möjligen en modell, som har mycket litet empiriskt stöd, och som inte är tillräckligt specificerad för att kunna prövas empiriskt (det är en viktig anledning till att någon mer omfattande prövning inte har gjorts). Det finns visserligen några studier som har utförts med bland annat chefer, men resultaten är inte konsekventa eller speciellt entydiga. Dessutom är det inte klarlagt om det finns andra behov (fler eller färre), till exempel behovet av kontroll och förutsägbarhet i tillvaron.

Ytterligare kritik, som man kan rikta mot idén om en behovstrappa, är att den är så generell att den i grunden inte tar hänsyn till de olikheter som finns mellan människor eller mellan kulturer när det gäller behov.

https://fof.se/tidning/2014/3/artikel/galler-maslows-behovstrappa-fortfarande

Jag tyckte Maslowtrappan lät konstig redan när jag först var tvungen memorisera den i skolan, men man har ju inget annat val än att lära sig den om man vill få sina betyg. Visst är det märkligt.

Freud ses alltså inte som vetenskaplig nu för tiden.

En annan figur som ses som vetenskaplig i vissa kretsar är Marx. Hans idé är att världen rör sig i en ständigt konflikt mellan förtryckare och förtryckta, där de förtryckta efterhand reser sig mot förtryckarna och tar makten.

Ser man historian ur Marx perspektiv så verkar allt stämma. Problemet är att man inte kan se det ur Marx perspektiv. Man kan kritisera Marxismen och man kan kritisera de många logiska felsprång Marx gjorde, samt att kommunismen inte fungerar i praktiken.

Det intressanta är att världshistorian är full av liknande teorier som var tänkta att förklara allt. De drog snabbt till sig allmänhetens respekt och såg som ofelbara. Sedan visade det sig att de inte fungerade, eller så blev de bara omoderna. Vederläggas kan de dock inte.

Det går inte att vederlägga Freud eller Marx, eller för den delen andra politiska ideologier. Inte ens Nazism. Av samma anledning kan man inte vederlägga religioner. De som tror på en ideologi kommer helt enkelt påstå att ideologin fungerar perfekt förutsatt att den implementeras perfekt.

Att säga att alla våra beteenden beror på sexualdriften är inte annorlunda än att säga att det beror på vad som helst annars.

Jag har haft mycket nytta av mina kurser i vetenskapsteori. Ffa så är det en av huvudorsakerna till att jag inte bara sväljer feministernas påstående om att alla världens problem beror på patriarkatet. Med tanke på vad vi vet om hur man definierar en vetenskaplig teori är det häpnadsväckande att vi fortsätter att skapa pseudovetenskapliga vetenskaper och att dessa sprids som om de vore ultimata sanningar.

Det är, som sagt, inget nytt i historian att vad som ses som sanningar förändras efter modet. Sedan ska "alla" ha samma åsikt och det föregående tappar i intresse av sig självt, tills ingen längre använder det. Inte nödvändigtvis för att det var fel, utan för att det kom något annat som verkade bättre, eller kanske mer spännande.

För vidare läsning kan man se: http://www.vetenskapsteori.se/e1pdigm.htm

Ben Carson var en presidentkandidat för Republikanerna i förra cykeln. Han var rätt populär för att han var kristen och hade principer, till skillnad från alla andra kandidater.

Tyvärr så fallerade han pga sin syn på homosexualitet och homosexuella. Efter sina uttalanden om dessa så sjönk han i opinionen och Trump vann nomineringen.

Som han sa i den här intervjun, på frågan: "Do you think being gay is a choice", så svarade han "Absolutely".

Det är tråkigt att de som är homoskeptiska inte lyckas förklara sig korrekt. Det är det som gör att homovurmandet ständigt ökar: det saknas vettiga argument från andra sidan.

Problemet är att de som är homokritiska verkar inte inse att det finns människor som har en stark attraktion till personer av samma kön. Det är inget de kan hjälpa.

Å andra sidan finns det människor som har sex med personer av samma kön av egen fri vilja, eller som av egen fri vilja väljer att leva tillsammans med någon av samma kön.

Dessutom så kan man välja vem man har sex med. Av heterosexuella så förväntar vi oss att de har kontroll över sin sexualitet. T.ex får de inte besöka prostituerade, och vi ser ner på dem som är otrogna. Argumentet "jag kunde inte hjälpa det" anser vi inte godtagbart. För heterosexuella. För homosexuella godtar vi det däremot. "De kan inte hjälpa det".

Ska det var så svårt?

Angående vad intervjuaren säger så gör han det som vänstern alltid gör: jämför med slaveriet eller med Nazi-Tyskland. Om svarta förr blev diskriminerade pga något de inte kunde hjälpa, och det var fel, så är det lika fel idag om homosexuella blir diskriminerade pga något de inte kan hjälpa.

Här är dock den springande skillnaden: En svart blev diskriminerad för något han absolut inte kunde hjälpa för han var det hela tiden.

Att ägna sig åt homosex, och dessutom propagera för det, är ett frivilligt val.

Att ha en attraktion till en person av samma kön är kanske inte ett frivilligt val. I vissa fall kan det dock vara ett frivilligt val. Detta kan enkelt bevisas i vår syn på pedofiler.

Vissa pedofiler känner endast attraktion till barn. Andra pedofiler känner bara attraktion till barn ibland. Vi förväntar oss att personer som tillhör den andra gruppen gör vad de kan för att undvika hamna i situationer där de är ensamma med barn. Det är ju liksom ett val. Vi undviker även att sätta män i situationer där pedofiliska handlingar kan begås.

Ben Carlson skulle helt enkelt sagt att homosexualitet kan vara ett val.

På frågan om varför homosexuella inte borde få gifta sig när svarta får lov att gifta sig - alltså argumentet "vilka gruppers lycka vill du begränsa", så är svaret att äktenskapet bör vara mellan man och kvinna och inte mellan vem som helst. Det kan säkert uppfattas som taskigt av homosexuella, men jag tror på ett samhälle med begränsningar.

Jag vill anknyta till det jag skrev i mitt förgående inlägg: att man anser att äktenskapet är mellan man och kvinna innebär inte att man hatar homosexuella. Jag tycker inte att femåringar ska gifta sig heller och det innebär inte att jag hatar femåringar. Jag anser det bättre för samhällsmoralen med kärnfamiljer.

Tillåter man vem som helst att göra vad som helst så känns det bra på kort sikt. På längre sikt leder det dock till drogmissbruk, kriminalitet och samhällslig instabilitet. Vänstern ser tyvärr inte detta längre perspektivet men vårt samhälle är uppbyggt av dylika värderingar.  Inte av "gör vad du vill om det känns bra"- värderingar.

Jag var nyligen på en mässa där det var reglerat att "Inga rasistiska föremål är tillåtna".

Det fick mig att känna som förr. Förr när rasism faktiskt betydde rasism. Självklart kändes det motbjudande att tänka att någon kanske sålde rasistiska föremål. Karikatyrer av mörkhyade eller kineser. Symboler med olika "Sverigevänliga" motiv. Sådant kunde man se under 1980-talet och en bit in på 1990-talet. På en mässa sålde de t-shirts med trycket "bevara negerbollen".

Nu kan man förstås diskutera hur rasistiskt ordet negerboll är. Själv tycker jag det är olämpligt använda och det gör inte vårt samhälle sämre om vi kallar det chokladbulle/chokladboll. Ordet negerboll är fånigt.

Jag är emot sådant som har i syfte att vara kränkande eller hånande mot en grupp utifrån deras hudfärg. Faktiskt. Jag anser inte att man i ett samhälle bör ägna sig åt att håna och häckla andra.

Det finns faktiskt hån mot vita också. "Cracker" är ett nedsättande begrepp som är populärt bland svarta i USA. De säger även att vita luktar som blöt hund. Det är förstås välkänt att de hånar vitas oförmåga att dansa.

Jag tycker inte det är acceptabelt med hån mot andra grupper på grundval av orsaker de inte kan hjälpa, såsom etnicitet. Politisk hemvist kan man häckla någon för eftersom det ju är en åsikt. "Din jävla kapitalist", eller "din jävla kommunist". Okej, tja varför inte?

Man får dock göra en åtskillnad mellan att säga något till en person/grupp och att säga något om en person/grupp. Om jag t.ex inte tycker om svarta personer så är det en åsikt jag måste få lov att ha, och jag bör även få lov att yttra den. Man måste få lov att ha vilken åsikt man vill om vilken grupp eller person man vill. Detta inkluderar judar...

Med det sagt, är det en skillnad mellan att säga något till en person eller om en person. Det som man säger till en person säger man i syfte att kränka personen och få vederbörande att må dåligt. Det tycker jag inte man bör få lov att göra.

Att bevara negerbollen ser jag inte som något som gör Sverige bättre. Därför är det inte något jag lägger tid och energi på.

Däremot är det min åsikt att om vi tar in en massa mörkhyade så kommer brottsligheten öka, otryggheten öka och etniska konflikter öka. Därför tycker jag inte vi ska göra det.

Det anmärkningsvärda med min åsikt är att jag inte på något sätt är hatisk i dem. Det kan förstås lätt verka så och det finns nog många som vill placera mig i det facket, men jag har för mycket integritet för att det ska fungera.

Jag är även mer rädd när jag ser mörkhyade och jag tycker att ljushyade personer är trevligare att titta på. Faktum är att de flesta i världen har denna åsikt, men vill inte erkänna den. Det finns ett test man kan göra för att mäta sin undermedvetna rasism, gör det gärna.

Soran Ismail gjorde det i det TV-programmet när  han skulle granska rasismen. Jag kan dock inte minnas att de sa vad hans resultat blev...

Mitt mål är att vi i Sverige ska kunna ha en vuxen debatt kring frågan. Ett Sverige där alla kan få ha sin åsikt, utan att vi för den sakens skull avsiktligt kränker varandra.

"Men vad om en svart person blir kränkt om du säger att svarta begår fler brott och att du inte gillar svarta". Ja men man får se till syftet.Gör ett enkelt test: "skulle jag sagt detta till en vän"?

Man kan diskutera eventuella IQ-skillnader mellan raser eller att svarta i snitt begår tre gånger fler brott än vita, och detta kan man göra även med en svart vän eller släkting. Däremot skulle man väl säga till en svart vän: "Ni svarta är korkade tjuvar".

Det är egentligen inte så svårt som vissa vill få det till. Det är oftast ganska uppenbart när någon är ute efter att kränka, och när någon är ute efter att diskutera sakförhållanden. Ja, det finns en gråzon, men min poäng är att vi ska förbjuda sådant som uppenbarligen görs i syfte att kränka någon.

Här är ett exempel. När någon skriver "skicka hem alla aporna" i facebookgruppen "Stå upp för Sverige", så görs det inte i syfte att förolämpa någon, utan det uttrycker en åsikt. Hade personen däremot gått in i en grupp för Afrosvenskar och skrivit "ni apor borde skickas hem" så görs det i syfte att kränka en folkgrupp och det bör inte vara tillåtet, av uppenbara skäl.

Detta är vad rasism betydde förr. Förr betydde rasism rasism. Numer har det blivit så urvattnat att rasism betyder att man är emot massinvandring, eller att man är orolig för att muslimernas antal ständigt ökar samtidigt som gruppvåldtäkter och krav om speciallagstiftning ökar. Därför brukar jag oftast inte reagera när jag hör anklagelser om rasism. Jag brukar mest småle åt det, för det är oftast sådana fåniga anklagelser, såsom att en person med utomeuropeiskt namn inte får arbete. Det är diskriminerande, men inte rasism.

Att tycka Sverige inte bör ta in en massa outbildade människor från tredje världen är inte heller nödvändigtvis rasism. Om man anser att Sverige inte bör ta emot just mörkhyade, oavsett utbildning, så kan det nog ses som rasism, men så länge det inte sägs till personen så anser jag det acceptabelt.

Det brukar inte nämnas så ofta, men vita människor är inte så populära heller i många delar av världen. Sydafrika, Jamaica, Haiti är några exempel. Finns många områden i Brasilien man som vit blir särskilt utsatt, samt vissa städer i USA- Jag tror det är Baltimore som ses som den mest anti-vita staden i USA, men det går tyvärr inte googla på och ingen vill ju tala om det. Jag hörde det från två amerikaner oberoende av varandra, men jag minns inte om det var Baltimore. Baltimore har i alla fall 67% svart befolkning, och som brukligt är så är det de vita som har det mesta av kapitalet, vilket skapar klyftor.

De tycker inte om vita, och det är deras rättighet att inte göra. Inte alla på denna jord måste älska varandra.

Däremot kan vi "säga nej till rasism", om rasism betyder att man mobbar en försvarslös person som har en annan hudfärg än man själv har. Jag tar mycket starkt avstånd från den typen av rasism. Många etniska svenskar, särskilt de som är 40+, lever nog fortfarande i föreställningen att det är så Sverige ser ut. De har dock fel. Samhället förändras och därmed också vad man kan säga och tycka.

En av de saker jag inte är så förtjust i från alt-högern (och AFS) är deras behov av hämnd. De sprider glatt den s.k Finspång memen, som säger att vi ska ha en krigstribunal i Finspång där alla "landsförrädare" ska hängas i lyktstolpar. Som landsförrädare åsyftas då alla som gjort massinvandringen möjlig. Reinfeldt brukar alltid nämnas, men även många journalister.

ÄR DOM LANDSFÖRRÄDARE ?

Vårt svar är JA, och så här resonerar vi.

Familjeförrädare

Den som utan sina syskons vetskap och/eller tillåtelse i stor skala börjar ge bort sina gamla föräldrars tillgångar till främmande människor uppträder svekfullt och oärligt. Vad skulle vi kalla en sådan människa? Familjeförrädare kanske vore ett bra namn.

Landsförrädare

Den som utan sina landsmäns vetskap och/eller tillåtelse i stor skala börjar ge bort sitt lands tillgångar till främmande människor uppträder svekfullt och oärligt. Landsförrädare är ett bra namn på en sådan människa.

VARFÖR PRATAR ALLA OM FINSPÅNG?

Ännu så länge handlar det om en vision. En idé om hur svenska folket skall få upprättelse. Det handlar om folktribunalen i Finspång, d.v.s en framtidsvision av den serie av rättegångar där vi, det svenska folket, skall ställa våra landsförrädare till svars.

De tyska nazisterna dömdes i Nürnberg. Finspång känns som en passande plats där vi kan döma våra svenska förrädare. Begreppet lanserades ursprungligen av den s.k althögern, men är så bra att det numera tagits upp av stora delar av den svenska patriotiska rörelsen.

http://flygbladet.com/finspang/

Det kan ju låta trevligt med hämnd, men hämnd är, som man ser runt om i världen, ett sätt att förstöra ett samhälle.

Muslimska länder är sönderbombade pga de ständigt ska hämnas gamla oförrätter. Palestina kommer aldrig att få fred eftersom många palestinier kräver att Israel förstörs, alternativt att miljontals personer fritt ska få tillbaka de landområden de lämnade 1947. Det får mig att tänka på om Sverige skulle acceptera att Danmark "får tillbaka" de områden i södra Sverige som Sverige tog 1658. (det s.k Skåneland - Skåne, Blekinge och Halland)

Att Sverige tog Skåneland berodde till stor del på att Sveriges inland hade blivit enklare att resa genom. De djupa och tjocka skogarna i Småland hade fått vägar genom sig, och det gick snabbare att färdas med hästar. Kort sagt så var ett danskt Skåneland ett hot. Samtidigt så gick det lättare för Sverige att ta området. Att ta sig över havet från Danmark var svårare. Därför blev Skåneland svenskt.

Palestina kräver att få tillgång till Golanhöjderna. Får de det, så kan de stå där och skjuta ner mot Israel, vilket är vad de troligen kommer göra, om man ser till vad terrorgruppen Hamas har deklarerat samt hur mycket det skjuts mot Israel från palestinskt territorium. Israel vill därför, av förståeliga själ, inte ge upp Golanhöjderna.

Så är det med många muslimer. De har hat i sina hjärtan. Vi kan se det hos många palestinier i Sverige också. De har bland den högsta kriminaliteten av utländska grupper, och vad som är mest intressant är att deras barn är kriminella i högre utsträckning än föräldrarna. Många av palestinierna kommer dock från läger i Libanon, vilket gör att de ofta klassas som libaneser. De libaneser jag känner tar starkt avstånd från sådana palestinier. Jag läste upp några välkända palestinska klannamn för en libanes och han blev mycket upprörd över att jag kallade dem för libaneser. "Det är palestinska namn!" sa han. (läs mer om libanesiska klaner)

Nu är dock inte alla muslimer sådana, och det kan sägas att det inte står föreskrivet i det islamska materialet att söka hämnd i evighet. Tvärtom uppmanas man att sluta angripa så snart fienden har lagt ner sina vapen. Det är värt att säga, även om man blir angripen när man påpekar vad islam säger. Antingen av muslimer som minsann vet bäst "vad islam säger", eller av islamhatare som på sina håll har läst om islam på nätet och kommit fram till att allt dåligt har kopplingar till islam. Men jag skiter i vad de säger. Jag har själv undersökt islam genom att läsa islamska källor, lyssna på lärda, lyssna på islamkritiker, läsa ännu mer originalkällor, och sedan format mig min uppfattning.

Att söka hämnd i oändlighet är väldigt destruktivt och därför brukar religioner vara tydliga med att man inte ska göra det.

Tro det eller ej, men inte allt kan jämföras med allt. Och inte allt kan jämföras med... nazismen. Det gäller vänstern likväl som högern, som tycker att Finspång rättfärdigas genom Nürnbergrättegångarna.

Jag hör ofta rätt så snurrade resonemang från främst unga människor. Det gäller både höger och vänster och är av typen Om A en gång ledde till B, så ska detta i all framtid rättfärdiga allt som har minsta likhet med A och B.

Exempelvis, att om nationalism ledde till Nazi-tyskland, så innebär det att allt som är nationalistiskt måste bekämpas för annars får vi Nazi-tyskland.

Eller att om det var acceptabelt att bestraffa Nazi-Tysklands brottslingar (främst bestraffades personer som var involverade i folkmord, och dessa ofta till döden, men även krigshetsare dömdes till fängelse) så kan vi hänga journalister i lyktstolpar nu också.

Låt oss dock fundera över vad som är bäst för ett land och vad som är rimligt. Man måste även skilja mellan direkt skada och indirekt skada. Man bör inte kunna bestraffas för indirekt uppvigling, såsom "hets mot folkgrupp", eftersom vad som helst kan betraktas som "indirekt".

Det gör det även problematiskt att bestraffa "folkförrädare". Vem exakt ska bestraffas, och för vad? Massinvandringen är lika mycket av en masspsykos som Nazismen var. Folk skolades in i allas-lika-värde-tänket från förskoleåldern (och görs så fortfarande). Sedan fortsätter genom hela grundskolan och gymnasiet snacket om "tolerans" och vikten att "stå upp mot nazismen". När jag gick på gymnasiet fick alla elever boken "Om detta må ni berätta..." som skulle få oss att inse hur hemsk nazismen är.

Inte konstigt att de unga killarna, och ännu mer tjejerna, i 20-årsåldern blir förfärade när de ser nazister.

Det är som på 1700-talet när de första judarna kom till Sverige. Folk pekade och frågade: "var det inte de som dödade Jesus, Guds son?"

Jag vet inte om dagens ungdomar fortfarande läser "Om detta må ni berätta...", men ta gärna en titt i den boken annars. Jag gissar att dagens ungdomar får istoppat det materialet i alla andra ämnen dock.

När kriget var slut så avnazifierades Tyskland. Det gjordes genom att de styrande strök ett streck över det gamla. De kunde inte jaga gamla Nazimedlemmar i evighet, då trots allt närmare tio miljoner tyskar var medlemmar i Nazipartiet.

Det finns heller ingen anledning att hänga någon från lyktstolpar.

Jag är en förespråkare för det fria ordet, och detta innebär även de som förordar massinvandring. Jag vill inte tysta någon. Tvärtom vill jag få sagt mina åsikter fritt och låta dem fritt få säga sina åsikter. Jag har inget behov av hämnd. Istället vill jag stärka demokratin, om möjligt. Hade vi kunnat haft en mer öppen debatt så hade massinvandringen troligen inte genomdrivits, och då hade SD troligen inte blivit största parti i ett riksdagsval. (eller näst största)

Är det inte väldigt märkligt att våra politiker drev genom en massinvandringspolitik som kommer att ersätta den svenska befolkningen? Varför gör politiker sådant?

Nackdelen med att begränsa det fria ordet är just att man riskerar skjuta sig själv i sank.

Jag har funderat en del på det där, och kom fram till att det faktiskt var vi som röstade för detta. Jag ville inte erkänna det först: "jag ville inte ha det så här", sa jag. Men faktum är att röstningen är det enda sätt vi har att förändra samhället. Det är då, en gång vart fjärde år, som vi går och bestämmer Sveriges framtid.

När 30% av tyskarna röstade för Hitler, så gav de honom mandat. De gjorde inte det för att de ville ha judeutrotning och världskrig, men likväl var det deras ansvar. Det var de som röstade fram honom!

Man kan liksom inte rösta fram någon och sedan avsvärja sig allt ansvar för den politik som denne person bedriver. Särskilt inte när politikern tydligt deklarerade sin politik för väljarna.

Visst kan man säga att "vi inte visste". Det stämmer: jag trodde själv att massinvandring skulle vara lönsam. Det hade politikerna och media sagt och jag utgick från att de måste ha haft någon grund för sitt påstående. Ändock: det var mina föräldrar och deras föräldrar som släppte fram dessa människor. Det var mina föräldrar som begränsade invandringskritiska röster för att "vi ska stå upp mot det onda". Det var folk som mig som såg SD som rasister och ville undvika samröre. Folk som mig som inte protesterade mot invandringen och inte ville undersöka hur det egentligen såg ut med segregering.

Vi var alla i samma båt, typ. Det fanns enstaka som stack ut och varnade men de hade det svårt för att de var så få, och att många var arga, bittra och hatiska, vilket gjorde att gruppen som helhet sågs som en hatgrupp. Det var lätt för folk som mig att ta avstånd från en hatgrupp. Vi hade det ju rätt bra, varför skulle vi hata invandring?

Av denna anledning vill jag inte bestraffa någon. Det är lätt att skylla ifrån sig, men överlag var vi alla ansvariga.

"Men Nürnberg då"?

I Nürnberg bestraffade man de som konkret startade ett krig, och de som ägnade sig åt massavrättningar. Detta är liksom direkta brott. Det är svårt att ha ett samhälle med massmördare omkring sig.

Däremot kan man inte ge sig efter alla som "indirekt" gjorde avrättningar möjliga. Det rörde sig om miljontals människor som var del i Nazimaskineriet. Allt från domstolar, tjänstemän, kulturarbetare och skribenter.

Jag är själv utlandsfödd (i ett grannland) och frågan är såklart relevant för mig.

Det är ju ett gammalt tråkigt argument mot SD: "Du som själv har utländsk bakgrund, hur kan du vara emot massinvandring?"

Ja för jag är ju släkt med alla i hela Afrika, eller hur?

Den där lila linjen kan vi skicka till Sverige, tycker jag eftersom jag är född i utlandet... ?

Hur som helst, vem ska utvisas?

Om man inte är svensk medborgare kan det tyckas självklart att man utvisas om man begår ett grövre brott, eller upprepade gånger begår småbrott.

Är man svensk medborgare kan man tyvärr inte utvisas - men kanske skulle man utvisas ändå? Jag skulle faktiskt inte vara emot det.

Då är frågan kommen till mig själv: skulle jag kunna tänka mig utvisa mig själv?

Jag har kommit fram till att man måste ha lite civilkuragé och svara ja på den frågan. Man kan inte specialdesigna lagar så att de gäller alla utom en själv.

Vill man utvisa kriminella utlandsfödda så måste man dra en gräns någonstans. Kanske kan den även omfatta de som växt upp här, utbildat sig här, arbetar och betalat skatt här, fått stryk av blattar, och kämpat för ett bättre Sverige.

Det finns ju många som vill utvisa de blattar som bränner bilar - även de som är födda i Sverige.

Man kan dock inte göra lagar som gör skillnad baserat på vilket utland man är född i eller vilken religion man har. Man kan liksom inte säga: "ja du som är född i England, dig behöver vi inte utvisa, men du som heter Ahmed, dig ska vi utvisa. Jaså du är född i Danmark? Ja men då skickar vi dig dit."

Man måste dock ha en rimlighetsprincip. Många brott kan ske även den som anstränger sig och gör sitt bästa, t.ex bokföringsbrott som ofta har fängelse i straffskalan. Gäller även vårdslös körning, cannabisanvändning och liknande.

Det finns t.o.m de som blivit dömda för våldtäkt som hade blivit frikända för 15 år sedan.

Detta säger jag inte för min egen skulle utan för Sveriges skull. Det vore ju dumt att utvisa folk som är utbildade, har arbete och ordnade levnadsförhållanden.

Men man måste ändå dra gränsen någonstans. Och om det drabbar mig själv, tja då får det väl vara så....

Själv tycker jag man ska se till hur mycket upprepad brottslighet en person har begått. Vissa utlänningar har flera sidor i belastningsregistret. De får helt enkelt lära sig att inte begå brott om de ska stanna här. Är det så svårt?

Kanske kan man även se till hur mycket inkomst de har? Ju mer nytta en person är för landet, desto större anledning att behålla dem, kan jag tycka. En person som i princip aldrig arbetar utan bara lever på bidrag och brott kan man utvisa ganska omedelbart.  Att de barn här tycker jag är skit samma. Man ska inte skaffa barn att ha som ankare.

I USA blir den som begår brott utkastad utan pardon. Det är därför som invandrare begår färre brott än de infödda. De kommer dit för att jobba, och om de inte hittar jobb eller om de begår brott så blir de hemskickade.

Det kan vara intressant att diskutera vad som ledde till Brexit.

Stödet för EU i Storbrittanien var lågt under Thatcher. Men sedan gick det faktiskt uppåt:

Stödet för EU var fortfarande rätt stort när UKIP bildades 1993.

1999 fick UKIP 6,3% och sina första tre kandidater i EU-parlamentet, varav Nigel Farage var en. 

Det fick det konservativa partiet i UK att börja bli mer EU-skeptiska, och i parlamentsvalet 2001 fick UKIP bara 1,5%.

Efter att Farage tog över parliledarposten 2006 fick UKIP ett nytt, folkligt ansikte. Vad som dock fick UKIP att stiga som en raket var när det avslöjades att brittiska EU-parlamentariker hade misbrukat sina förmåner, och sedan försökt förhindra att utredningen om detta släpptes. Till slut läckte ändå storyn, 2009, och resulterade i fängelsestraff för åtskilliga parlamentariker.

I EU-valet senare det året blev blev UKIP näst största parti med 16,5% av rösterna. De lyckades inte lika bra i parlamentsvalet, vilket till stor del beror på Englands valsystem där det största partiet i en krets tar hem alla röster i kretsen, men i EU-valet 2014 blev de det största partiet med 27,5%. Det var första gången på hundra år ett annat part i än Labour eller Conservatives hade blivit största parti i ett nationellt val i UK.

Detta pressade David Cameron att utlysa en folkomröstning om EU-medlemskap som hölls 2016. Tanken var att få tyst på kritikerna, eftersom remain-sidan antogs skulle vinna.

Farage Roasts EU Bureaucrats - You’re Not Laughing Now, Are You?

Vad kan man lära av detta? Jo: det går för en minoritet att förändra ett system.

De exakta orsakerna till Brexit är svåra att förklara. Olika undersökningar har pekat på olika saker, precis som när det gäller varför Trump vann.

Två viktig orsaker är dock:

• UK ville inte att EU skulle få allt mer kontroll över UK
• UK vill kunna skydda sina gränser mot utländska arbetare. Invandringen till UK har varit skyhög under de senaste 20 åren, och de flesta som kommit har varit lågkvalificerade arbetare från Polen och andra öststater som drivit ner lönerna, samtidigt som de i många fall kunnat ta del av välfärdssamhället.

Noterbart är t.ex hur mer än 200 000 rumäner levde i UK 2015, medan knappt några gjort det 2001. Och så polackerna givetvis.