Som vi vet är det tyskar som styr i det juridiska regelverket i EU. Italien och Frankrike är de som lägger regler vad gäller tullar (för de vill skydda sitt jordbruk och sina varumärken). Andra länder har sina favoritområden. Tyskarna vill att allt ska vara ordnat, så som tyskar alltid vill ha det. Därför skapade de lagstiftning för Internet.

Först är det GDPR-lagen som tvingar alla företag som opererar inom EU att lägga ut information om hur man hanterar personuppgifter. Jag tror att det är näst intil 100% av alla internetanvändare som är helt ointresserade av vad detta med cookies är och hur de används. Jag tror alltså att det är närmare 0% av användare som störs av att sajter använder cookies. Cookies-varningar känns som något från 1990-talet, när de första varningarna kom om att "sidor på Internet SPARAR information... PÅ DIN HÅRDDISK". Detta kunde man läsa i PC För Alla och liknande datortidskrifter som folk läste på den tiden, innan allt fanns på nätet.

Det ledde till att användare började bli rädda: "Vad är det som sparas på min hårddisk? Hjälp!".Till detta bidrog att offentligt anställdas cookies omfattades av offentlighetsprincipen och kunde begäras ut.Här en dom från 1999:

Kakorna visar på webbplatser man besökt. Om andra kommer åt kakorna kan de i vissa fall logga in på användarens privata konton på webbplatser. Kakor som lagras på svenska politikers och myndigheters datorer är offentliga och kan begäras ut. Det har varit skandaler där media avslöjat olämpliga webbplatser som politiker besökt på sin tjänstedator genom att titta i webbläsarens historik, och möjligen även i kakor. Det kan dock mycket väl vara så att sådana webbplatser inte besökts med vilja, utan att det varit en annons som funnits på en oskylig webbplats, eller att ett klick gjorts av misstag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Webbkaka

När politikernas egna rövar var i fara så skapades strax lagen om att alla användare måste godkänna s.k cookies. Det var ju en stor fara med att främmande sajter sparar information på ens egen dator.

Gruppvåldtäkter och ständiga stölder, rån och misshandel vi vanligt folk blir utsatta för är inte så viktigt... Men cookies - det måste min skäl regleras!

Tack vare Tyskland har vi nu ordning igen. Alla måste "godkänna" hur deras personuppgifter hanteras. Om man inte godkänner det kan man inte använda sajten. Vilket innebär att alla godkänner, och i slutändan har inget uppnåtts. Utom att det kostnar företaget en väldig massa tid att följa en meningslös lagstiftning, samt att användare blir spammade med mejl om GDPR och ständigt måste klicka OK varje gång de går in på en sajt.

Om Tyskland eller våra politiker fick bestämma så skulle man vara tvungen godkänna varje gång man går in i ett område med kameraövervakning. "Nu blir du övervakad. Godkänner du?" Så får man godkänna i en app på sin mobil. (personer som saknar moderna smartphones blir utestängda, som brukligt i dessa dagar. "Alla har ju smartphone" - gamlingar är förstås inte del i "alla" men det skiter vi i för vårt samhälle är fokuserat på människor mitt i livet, som t.ex på Jan Slisk-Helin. Alla borde vara som Jan Slisk-Helin )

På mitt eget lilla företag har jag skitit totalt i att skicka GDPR mejl och jag har inte uppdaterat några användarvilkor. Jag delar inte ut någon användardata ändå, och jag tänker inte plåga mina kunder genom att spamma dem med mejl trycka upp jobbiga "Klicka OK" rutor i deras ansikten.

Nästa steg för tyskarna i EU är att begränsa allt upphovsrättsbrott.

Jag har TYVÄRR diskuterat upphovsrätt med tyskar och de är totalt fanatiska i att dra allt till sin spets. Det är som en psykisk störning hos dem! Jag har på fullt allvar fått höra argumentet att ett streck kan vara skyddat av upphovsrätt.

Nu vill de bland annat att det ska kosta pengar att ens länka till en nyhetssajt. Memes ska även begränsas/inskränkas eller kosta pengar.

Min gissning är att detta kommer leda till en ökning av ett alternativt internet som ger större frihet. Det är trots allt det som är internets syfte - eller var en gång i tiden. 

Jag tror även att de här övernitiska reglerna kommer öka motståndet mot EU. Vi kommer få se hur överregleringen tar över och vi kan inte göra något åt det i Sverige. Det står inskrivet i vår grundlag att alla EU-beslut ska bli del av svensk lag. Sverige var nog, som alltid, för naivt och godtroget. Vi har haft för stor tro på att överheten gör rätt.

Fråga en spanjor eller någon i södra Europa om deras tro på myndigheter och politiska beslut!

Idag gick jag förbi lokala biblioteket. Förr var jag där oftare för att läsa tidningen och kanske låna någon intressant bok, men numer har jag dragit ner på den tiden. Jobbar ju rätt mycket (även om jag tjänar väldigt lite). Bättre fokusera på en sak i taget. Skriver blogginlägg på min lediga tid istället...

Tidningarna är så tunna numer. Alla verkar ha som mål att bli som Metro. Tänk att tidningar som DN och SVD för några år sedan kunde ta timmar läsa genom. Det var artiklar som var för sig hade platsat i en tidskrift. Idag tror jag att tidningarna lägger sådana saker bakom en betalvägg på nätet. De är i varje fall inte tryckta.

Jag brukar iofs inte läsa DN. SVD läser jag däremot gärna. Det känns som en tidning som kan tänka, till skillnad från DN.

Sedan tittade jag lite i bland boknyheter och där fanns en bok som hetter Fuck Boys, skriven av Cecilia Salamon (2018). Den handlar om hur svårt det är för en kvinna att dejta och hon ger olika tips och råd. Den var ganska dråplig, med många roliga bilder.

I dagens samhälle för man uppskatta böcker som inte behöver kvotera in svarta och homosar och feminismen på varje sida. ("jag är förtryckt för att jag är kvinna - och någon självironi tänker jag fan ta mig inte ha för det är vad samhället vill att vi kvinnor ska göra: skämta om oss själva, bara för att acceptera vårt förtryck" - ja ni vet typen. Varannan journalist verkar ha den attityden)  Om en kvinna har lite självdistans så får man vara nöjd.

Som man kan förvänta sig av en dylik kvinna som vet allt bäst så identifierar hon sig med Bridget Jones, äter tabletter mot ångest, är reporter (vilket jag tror är ett annat namn för en person som saknar journalistutbildning) och har även utbildat sig till... surprise... yogainstruktör.

Jag har en egen teori om varför feminism är så populärt i media: pga att mediagubbar är så sexistiska. Då blir utloppet för de kvinnliga journalisterna att skriva feministiskt dravel dagarna i ända. Det blir även som ett försvar för männen: "se, på denna arbetsplats uppmuntrar vi jämställdhet". Sedan går de ut och skrålar de att de ska knulla med Jennifer Wegerp...

Den sista januari 2017 lämnade hon in passerkortet på Aftonbladet. Åren som utsatt dels för sexuella övergrepp och trakasserier, dels för manlig härskarteknik i allmänhet, hade till slut krävt sin tribut.

I en starkt uppmärksammad krönika i branschtidningen Resumé berättar Jennifer Wegerup om händelser som ledde till beslutet.

Hösten 2015 får hon kännedom om en Youtubefilm där en av hennes kollegor höggradigt berusad om och om igen sjunger "Vi har knullat Jennifer Wegerup". Filmen sprids i sociala medier.

Hennes erfarenheter av kränkningar inskränker sig inte till Aftonbladet. Hon nämner också en känd profil på Sveriges Television och en chef på Expressen, utöver en upplyft krönikör på Aftonbladet samt en chef där.

"När #metoo sen spred sig över världen och kvinnor började prata föll ett lugn över mig. Jag är inte ensam. I två år har jag lojalt tigit och förlorat mycket av det som var mitt liv. Nu börjar något nytt. Fri blir jag först nu när jag berättat. Vi kvinnor har tigit alldeles för länge. Våra redaktioner må vara medvetna om behovet av jämställdhet, men för att verkligen nå dit krävs självrannsakan, i långt högre grad", skriver Jennifer Wegerup som i dag arbetar för Gazzetta dello Sport och Sky News italienska redaktion Sky Italia.

Innan hon blev en av "dessa kvinnor som försvann" hörde hennes högste chef, Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén, inte av sig en enda gång, enligt Jennifer Wegerup.

http://www.gp.se/sport/jennifer-wegerup-vittnar-om-flera-%C3%A5r-av-sexuella-kr%C3%A4nkningar-1.4877702

Jag har själv inte den kultur inom mig - jag har aldrig betett mig så och aldrig upplevt det på någon arbetsplats (vilket beror på att jag inte jobbat på väldigt karriärinriktade platser, utan på små företag där man måste komma överens).

Att jag gjort en del "efterhängsna" saker förnekar jag inte, vilket berodde på att jag som ung inte förstod att när en tjej slutar svara så beror det inte på att hon inte är hemma/inte har tid (vilket fallet är med en kille), utan på att hon inte vill ha kontakt. Om man då fortsätter skriva, utan att få svar, så betraktas det tydligen som trakasseri. Ptja, det var ingen som sagt det till mig så jag visste inte det. Det innebär att jag nu för alltid kommer ses som en kvinnoförtryckare av världens feminister. Det är pga mig som Elin Krantz blev mördad av en etiopisk invandrare. Vi kvinnoförtryckare är nämligen alla likadana och våra trakasserier är bara på olika nivå... (Etiopiern var dessutom diskriminerad pga hudfärg vilket också är mitt fel)

Jag har läst en del berättelser senaste två åren från kvinnor om hur "hemska" och "sliskiga" vissa män beter sig. Jag tänker då för mig själv: "kanske skulle du bara sagt till honom att sluta skriva". Men det kan jag förstås inte säga högt. Istället så ser man drevet från kvinnan och hennes kvinnovänner som allihop vill göra vad de kan för att förstöra den sliskige killens liv.

Det är pga den typen av erfarenheter jag faktiskt aldrig dejtat.

Som tur är så har jag ändå en tjej som var väldigt påstridig under 2 års tid, och till slut så gav jag med mig. Jag hade försökt undvika henne på alla sätt och hon mådde faktiskt rätt dåligt av det, har hon sagt senare... Hennes vänner hade sagt till henne att hon skulle glömma mig, men jag var för söt för att hon skulle lyckas.

Till sist gav jag i alla fall med mig och sedan blev vi typ "ett par". Känns konstigt säga det.

Hon är egentligen raka motsatsen till hur svenska tjejer är. Hon är väldigt fast i sin övertygelse. Hon står stabilt. Hon hatar flyktingar och lyssnade på vit makt musik ett tag i sin ungdom. Hon har röstat på SD i hela sitt vuxna liv.

Hon har inga naiva idéer om "allas lika värde". Hon tror på lag och ordning - mer än mig. Hon vill inte ens besöka Möllevångstorget för det är för mycket oordning för henne.

Hon vill inte ha sex med vem som helst. Hon vill, liksom jag, ha sällskap och vänskap. Hon vet vad hon vill ha, vilket gör henne till en så bra partner.

Vid läsning av Fuck Boys så blir det uppenbart att många människor - kvinnor som män - inte vet vad de vill ha. De letar efter drömprinsen. Men någon drömprins hittar de inte. Konstigt att de dejtar så mycket ändå.

Själv hade jag tänkt jag skulle leva ensam i resten av mitt liv. Det ändrade sig för 3 år sedan. Det känns konstigt tänka på det nu. Om det skulle ta slut så skulle jag leva ensam igen. Men det har varit trevligt känna att det finns någon som bryr sig. Någon som agerar som mitt samvete. När jag blir arg eller ledsen så tar jag upp det med henne. När jag träffar singlar (och de flesta är ju singlar) så känns det trist veta att de inte har någon att lufta med, och jag undrar varför de är så kräsna och hellre lever ensamma, istället för att helt enkelt bli tillsammans med någon som finns där för dem.

Fuck Boy är ett populärt begrepp bland kvinnor, såsom i kvinnoforum. Det anses såklart att det är en del i kvinnlig frigörelse och det uppmuntras att ha en Fuck Boy. Fast min egen åsikt är att det är pga fuck boys som så många kvinnor har psykiska problem, såsom ångest, depression, panikattacker och liknande. Det finns studier som visar, men det finns förstås ingen som tar upp dem. Om de tas upp så är det i kontexten "kvinnor känner skam över att ligga runt för mycket - det beror på patriarkatet". Eftersom sanningen inte spelar någon roll i dagens samhälle, och mina inlägg knappt läses, så tänker jag inte lägga tid på att vederlägga påståendet.

Vad jag ändå funderar på är hur mycket makt den där vänstermaffian har. Och hur viktigt det är för dem att tysta oppositionen.

Jämför med Ryssland eller Kina. Pratar du med ryssar eller kineser så vet de faktiskt vad som pågår i sitt land. Vi i Sverige tror att ryssar eller kineser skulle avsätta sina diktatorer bara de "fick veta".

Fick veta - vad? Ryssar är överlag mer kultiverade än vad svenskar är. Många ryssar läser allt de får tag på, och det ses som status att boksamlingar med hundratals böcker. Även s.k arbetare läser frenetiskt. De är också bekanta med kritiken mot Putin, men då säger de: "vad är alternativet"?

Att det inte finns något alternativ kan jag skriva om på annan plats, men vill man få en uppfattning om det kan man läsa  Vladislav Savic: Vladimir Putin- och rysskräcken (2010). Savic har inte ett "svenskt" perspektiv och har inte som syfte att demonisera Putin vilket gör att jag tycker boken är så intressant.

Jämför rysssen med medelklass-svensken, som läser DN och tittar på SVT. Han läser såklart inte några böcker som beskriver invandringsproblemen och att diskutera fakta är också lite jobbigt. Att syna bluffen om ensamkommande gör han helst inte, för "det står ju inte i tidningarna". Det där med att asylsökanden inte är flyktingar tror han inte på, för det står inte i tidningarna. Han vågar sig inte läsa alternativmedia, såklart, för "de ljuger bara".

Mmmm, jaja. Jag undrar vem som behöver upplysas om samhällets verkliga befattning....

-----

Hur som helst, åter till Fuck Boys.

Jag råkade se en artikel om att icke-religiösa i USA får betydligt färre barn än troende.... från i förrgår:

It's not news any longer that the fertility rate in the United States is dropping, and no one's really sure what the end result of this trend will be, given that the expected recovery in fertility rates alongside economic recovery has not played out.  A new report at the Center for Retirement Research , "Is the Drop in Fertility Temporary or Permanent?" suggests that this birth rate recovery will not occur.

religion matters:  nonreligious women have lower fertility rates than religious women (1.5 completed fertility for nonreligious women vs. 2.6 children for fundamentalists, 2.2 for Catholics, and 2.0 for mainline Protestants); since the levels of nonreligious women are growing, one would expect declines in childbearing rates.

https://www.forbes.com/sites/ebauer/2018/09/26/will-the-fertility-rate-recover-probably-not-a-new-study-says/?

Visst är det lustigt att kvinnor har mer partners och sex än någonsin... men får färre barn.

Däremot får kvinnor fler barn som lever i stabila äktenskap och är fundamentalister.

Enligt vetenskapen är många av våra egenskaper genetiskt betingade. (ännu ett faktum som inte får diskuteras alltför fritt i det "fria" Sveriges medier) Religiositet är en sådan egenskap. Därmed kan vi egentligen vänta oss att andelen religiösa kommer att öka, snarare än att minska, pga de icke-religiösa får färre barn.

Det är den typen av intressanta frågor jag skulle vilja diskutera, om jag hade haft fri möjlighet att utrycka mig och bli läst. Sanningen är dock att "de goda" kan publicera sina böcker om vilket ovetenskapligt strunt som helst, medan jag inte kan det.

De senaste dagarna har jag diskuterat partiet AFS på Flashback, mest i samlingstråden om AFS.

Jag är inte särskilt populär, vilket beror på att jag kritiserar partiledningen och deras brist på ideologi... Jag kritiserar även de gapiga torgmötena de hållit.

Som vanligt blir jag kallad troll och liknande. Men min poäng är att ett parti behöver stå på en stabil ideologi först och främst. Inte på att gapa "ut med invandrarna". Det har ju provats av Sverigevänner på 1980-talet och det fungerade inte.

Vad som börjar kännas jobbigt nu är att allt man gör är så meningslöst. Jag ägnar nog minst 60 min per dag åt s.k sverigevänliga aktiviteter. Främst skriva saker på nätet. Det är inte mycket men det är allt jag kan göra. Har det någon inverkan? Troligen inte.

Nu i dessa dagar har Flashback en bugg (troligen) som gör att gamla ämnen från 2014 och 2015 hamnar på sidan "Aktuella ämnen". Det som är intressant är att många av ämnena kunde varit startade idag. Det är samma klagomål på samma typ av missförhållanden, och ibland läser man "nu måste väl svensken vakna".

Året är nu 2018, och ämnena verkar lika lite som innan nå gemene man. Det var som inlägget jag skrev häromdagen om Ny Demokrati. Det var snart 30 år sedan, vilket för många unga innebär att det var en evighet sedan. För mig var det i min barndom/tidiga tonår.

Jag minns hur en lärare på högstadiet sa att han inte är emot invandrare, men däremot tycker invandringspolitiken är dålig. Det var det mest invandringskritiska jag fick höra från vuxenvärlden under min uppväxt. Skolan var full av antirasistiska manifestationer. Man skulle tycka synd om stackars flyktingar som sattes i klassen (fast ingen egentligen tyckte om dem). Vi läste Anne Franks dagbok och det kom överlevare från Förintelsen och stå-upp-komiker som skämtade om hur korkade rasister är.

Även om jag under min uppväxt själv fick lida av blattifieringen, på så vis att jag blev fysiskt angripen och min uppväxt var mera otrygg, så kunde jag liksom inte göra kopplingen till att det var invandringens fel. Det fanns ingen som hjälpte mig dra den kopplingen. Istället så framställdes invandringskritiker som lite efterblivna. Brölande skinheads och sura gubbar.

Det är det som gör att jag är modbestulen i frågan. Varje år släpps nya skolklasser ut som fått genomgå samma "hjärntvätt", som Lennart Matikainen kallar det.[1] I den yngsta åldersgruppen som röstar, 18-25 år, är stödet för SD som lägst. Enligt SVTs VALU:

Här ser vi alltså att bland 18-30-åringar är det cirka 13% som röstar SD...

Jag minns själv vilken lång process det var för mig att börja inse att media och alla "vuxna" faktiskt ljuger, är okunniga, eller helt enkelt har fel. Processen tog nog 2 år från början till slut. Det som gjorde starkast intryck var när jag ägnade några timmar åt att läsa genom Merit Wagers artiklar om ensamkommande. Vi vet, svart på vitt, att hela ensamkommande barn-historien är en lögn. Men vår media och våra politiker rider på den här lögnen och ingen vågar nysta för mycket i den.

Jörgen Huitfeldt på P1 var den ende som vågade lyfta lite lite på locket, och för det blev han i princip utmålad som rasist. Får att få mer frihet startade han nättidskriften kvartal.se, som positionerat sig som tämligen invandringskritisk - något som just nu verkar vara den lutning alla alternativmedier har som försöker vara ärliga.

Tänk att en gång i tiden var det vänstermedia som ville ha yttrandefrihet eftersom att det var de som hade argumenten de visste skulle vinna över vanligt folk .. !?

Idag måste vänstermedia göra vad de kan för att hindra information från att spridas.

Ett stort problem är avsaknaden av en vettig invandringskritisk rörelse. Jag hade hopp om att AFS skulle bli det men, som jag skrivit på Flashback i tråden (se alla mina... hoppsan, 45 inlägg i tråden), så har partiledaren Kasselstrand hybris... hans "ut med invandrarna" är ingen förtroendeingivande ideologi. Jag efterfrågar mera konstruktiva lösningar. Positiva lösningar. Istället för att vara negativ mot invandrare så borde man vara positiv mot svenskar, Sverige och svenskhet!

Eftersom svenskar inte klarar av att inse vad som är positivt med Sverige så förtjänar landet kanske att förfalla. Inte under 30 års invandringsmotstånd har någon rörelse kunnat peka på vad som är positivt med svenska värderingar. Det tidiga SD-gänget var motståndare till pizza. Björn Söder skrev en beryktad snyftartikel om hur svårt det var att hitta en sillamacka på Malmöfestivalen.

Vurmandet för Karl XII vill jag helst inte tänka på. Ännu värre är vurmandet för asagudar...

Här har vi alltså ett av världens mest utvecklade länder och folkslag... ett land känt för trygghet, tillit och ordning, som tar emot folkslag från kaoskulturer, kända för våldtäkter och analfabetism... och det som Sverigevänner vurmar för är sillamackor och Karl XII....

Visserligen har debatten svängt om nu. De flesta inser att kaoskulturer inte gör Sverige bättre. Hade medeltida utbildningar berikat oss så hade vi väl kunnat skapa medeltida skolor? Där kan folk få lära sig medeltida beteenden.

En sista konstruktiv tanke för inlägget. Kanske skulle de yngre i skolorna kunna starta små studiegrupper om invandringens effekter? Dess kostnader, osv? Att det är lite provocerande borde bara göra det än mer lockande.

Jag har svårt se vad "vi vuxna" egentligen kan göra. Motståndet är så kompakt. Det är som när man läser något invandringskritiskt inslag någonstans, men strax så överröstas det av fem stycken invandringspositiva. "Ahmed, duktig flykting - han tycker vi måste stå upp mot hatet". Det känns så systematiskt alltihop. Som att de vill lägga locket på tills dess att Sveriges befolkning är utbytt och ingen längre finns som protesterar...

Jag tror att detta kommer ses som Sveriges stora misstag om 50 år. Våra barn kommer fråga oss varför vi tillät det att ske. Men då är det för sent. Därefter kommer invandringskritik bli lika normalt som Nazi-kritik, för "annars blir vi som Sverige". Länder som Polen och Ungern pekar redan på oss som avskräckande exempel (och det hade vi också gjort på 1980-talet om vi haft en kristallkula!). Om 50 år kommer det stå utom tvivel på vilket sätt invandringspolitiken transformerat Sverige.

Jag har trots detta ett visst litet hopp om att svenskar ska börja bli mer Sverigevänliga. Att de ska börja enas kring något positivt istället för att ge upp eller bli hatiska. Ännu är tiden kanske inte kommen för det dock.

Det är en del av det vänsterliberala målet: att hindra oss från att gå samman i grupper. Vänsterliberalismen och globalismen är motståndare till nationer och nationell och etnisk gemenskap för de vet att när individer känner samhörighet så bildar de också en vi-och-dem situation. De två går faktiskt hand i hand, som forskning visat: dvs, ju större samhörighet man känner inom en grupp, desto mer fientlig blir man mot dem som är utanför gruppen. Globalister vet detta och de vet att de måste förhindra svenskar från att känna samhörighet med Sverige. Därför ser samhället ut som det gör.

-------------------

[1] Videon på Matakainen där han talar om det jag nämner i inlägget:

Jag tittar ibland på denna video.

Det finns andra videos från början av 1990-talet där det sägs samma saker som sägs idag.

Varje gång jag ser videon slås jag av nya insikter:

* Flyktingar hjälps bäst i sina närområden. (jag trodde SD hittade på detta argumentet kring 2014.. men det sades alltså 20 år tidigare)

* Bosniska krigsflyktingar bör åka hem och bygga upp sina hemländer istället för att få PUT. (samma sak kan sägas om syriska flyktingar)

* Invandrare blir en fjärde klass i samhället. (På den tiden talade om man tre klasser men jag tror vi kan konstatera i efterhand att alla ghettona har blivit fjärde klassens invånare)

* Lögnen om det mångkulturella samhället. (Sverige 1994 var inte mångkulturellt - det var ett svenskkulturellt

land med utländska influenser. )

* Våld mellan invandrargrupper. Likadant idag.

* Medier och politiker vågar inte tala om problemen.

Ny Demokrati lyckades ändå få genom några av sina förslag:

* Hemspråk slopades. Det motverkade integration.

* Man började utvisa några brottslignar. Förr utvisade man i princip ingen. Nu utvisas åtminstone de mest grövsta brottslingarna.

Här en till debatt. Ian Wachtmeister debatterar 1991 och nämner bland annat att marockaner åker hem med förtidspension efter att ha suttit i svenskt fängelse i 14 år...

Det finns så mycket sådant som en politiker kunde tagit upp... tryckt på, och nämnt, igen och igen... SD kunde tagit upp det men de lyckades inte så bra. De vill hellre se sig som ett snällt parti.

Wachtmeister hade förstås lite pondus. Han var intelligent och hade inga "rötter i rasismen" heller.

SVT har hamnat i blåsväder sedan de spred en video där de beskriver kineser som personer som bajsar vid matbordet, med fler nidbilder.

k

Föga förvånande är kineser upprepade. Både kineser i Sverige och, förstås, överallt annars.

Jan Slisk-Helin, som jag nyligen skrev om, försvarar det med att det är satir.

Ungefär som att rasistiska nidbilder över afrikaner och muslimer skulle publiceras i satirens namn...

Då kanske någon frågar, varför jag publicerar satirbilder över svarta? Jo eftersom jag inte riktar mig till svarta.

SVt-programmet Svenska Nyheter la upp sin video på en kinesisk sajt, med kinesiska undertexter.

Folk förstår kanske inte vad det innebär att visa hänsyn.

Troligen ligger den svenska överlägsenheten och änglsligheten i botten. Vi är för högfärdiga och arroganta för att inse att det är olämpligt att kränka andra kulturer. "Yttrandefrihet". Samtidigt är vi för ängsliga för att publicera nidbilder över profeten Muhammed, eller judar.

Jag tror det beror på att vi ser muslimer som lite lägre stående människor - svaga människor i behov av specialhjälp. Kineser och ryssar ser vi istället som högstående människor som kan tåla skämt. Tumregeln för all satir är att man får sparka uppåt men inte neråt.

I själva verket så skämtar vi om kineser eftersom de inte går ut och bränner bilar. Vi vet att det är skälet men vi vill inte säga det.

Jag som är en förespråkare för yttrandefrihet - varför är jag emot denna s.k satir? Jo eftersom yttrandefrihet inte är ett självändamål. Det finns inget syfte i att avsiktligt håna andra människor. Jag är emot det oavsett om det gäller kineser, svarta eller muslimer. Jag är t.ex emot att använda ordet negerboll och jag är emot att göra plakat som hånar profeten Muhammed. Varför? Eftersom det inte fyller något syfte.

Knstigt nog inser inte SVT och Slisk-Helin att tjing-tjong-bilder är i samma kategori som negerbollar.

Jag kan försöka förklara till den som tycker att alla borde kränkas lika.

Jag tycker det är helt okej att vara kritisk till profeten Muhammed när man talar i en akademisk diskussion, eller kanske en kristen predikan. Men man bör inte gå in i en moské och kritisera och håna Muhammed.

Man kan kritisera kristendom på TV, men man bör inte gå in i en kyrka och skrika att "Jesus var bög".

Varför? Pga respekt. Och pga det är kränkande och inte fyller något syfte.

Jag anser att det är acceptabelt att i en Facebookgrupp som heter Stå upp för Sverige skriva negativt om muslimer. Men man bör inte gå in i en muslimsk Facebookgrupp och göra det. Det handlar om att visa respekt och att inte avsiktligt kränka andra.

Jag skriver själv en massa negativt om svarta. Bland annat brukar jag påpeka att svarta är mer aggressiva och mer benägna att ägna sig åt droger, och ju fler svarta som bor i ett område, desto farligare är området. Detta förhållande verkar råda överallt. Detta påstående kan, beroende på hur det uttrycks, vara olagligt och det räknas som hets mot folkgrupp. Men jag tycker det är viktigt för Sveriges skull att säga det!

Varför skulle jag däremot åka till Nigeria och säga: "Svarta är korkade"? Det skulle, om något, vara dåligt för Sveriges anseende utomlands. Därmed är det dåligt för Sverige.

Konstigt nog inser folk inte detta angående Kina, trots att Kina är världens just nu näst största ekonomi.

Är det inte väldigt barnsligt att göra tjing-tjong skämt?

Jag tror att den som är lite nationalistiskt sinnad också vill att det ska gå bra för andra länder, och för andra nationaliteter. Det finns faktiskt två grenar av nationalism: supremacy-nationalism, och pluralism-nationalism.

Själv är jag mera åt etno-pluralism-hållet, som säger att etniciteter inte bör beblandas, med att ingen etnicitet tekniskt sett är bättre än en annan. Bara att vissa passar bättre in på vissa ställen, och andra på andra ställen.

Jag ser t.ex inte islam som "dålig", något som är vanligt bland den förstnämnda gruppen av nationalister. Jag anser att islam fungerar bra, men att Sverige bör behålla sin kultur som den är.

Det är samma sak som den relationen man har till sina grannar. Man försöker undvika hamna i bråk med dem. Man knackar inte på deras dörr och kastar in bajs, och man sätter inte upp affischer som säger "Olle knullar med djur!" (kul satir ?) Man anser inte att Olle är bättre eller sämre än vad man själv är, utan att man gärna håller Olle på lagom avstånd och har en respektfull relation till honom.

Ju mer man lär känna Olle desto mer skämtsam kan man vara med honom.

Danskar kan vi ju skämta om, och de skämtar om oss. Kineser är en annan sak.

Nu hoppas jag att jag försökt förklara varför det är helt galet av SVT att håna kineser och varför det är katastrofalt att detta tillåtits av SVT och staten. Är det inte i statens intresse att det inte sprids hetsande material mot andra nationer...? Det finns ju ekonomiska skäl, turism och att locka hit kvalificerad arbetskraft. När nu svenskar presenterar sig som känslokalla, hånfulla och rasistiska så minskar intresset för Sverige från Kinas sida. Tidigare hade Sverige ett mycket högt anseende i Kina. Nu undrar de varför vi gör så här. Ja, det undrar jag också...

Vill man veta om ett politiskt beslut är bra eller dåligt så ska man se till resultatet. Detta är det viktigaste bedömningskriteriet vi har. Det finns få självklarheter inom politik. Enbart genom erfarenhet kan vi numer säga att marknadsekonomi (kapitalism) är bättre än planekonomi (kommunism/socialism, t.ex Sovjet). Planekonomin hade dock många supportrar och hade det bokstavligen fram till och med sommaren 1989, då muren föll och Sovjet började falla sönder.

Yttrandefrihet har visat sig bättre än åsiktsförtryck eftersom yttrandefrihet är flexibel och ständigt kan ta fram nya, kreativa lösningar.

Däremot skulle jag säga att hets mot andra länder är ett dåligt vägval. Att förolämpa 1,4 miljarder kineser lär inte vara begynnelsen på Sveriges storhetstid.

SD Bjuv blev SDs näst starkaste kommun, där 33% av de röstande röstade på SD.

Det är bara i Hörby som SD fick fler röster. Vad som gjorde SD starka i Hörby är att de andra partierna gjorde en koalition för att manövrera kring SD, men att koalitionen havererade och att S "maktfullkomligt" sedan gjort en massa impopulära beslut.

En annan anledning är att SD Hörby har stöd av en den lokala profiler. Det är ju annars ovanligt att SD har stöd av kända personer. Tänk så mycket lättare det vore? Slippa den där sandlådedebatten kring "bruna rötter".

Om detta kan man läsa i en artikel i senaste numret av Nya Tider.

Bjuvs toppnamn är Pia Trollehjelm, en till synes glad 51 årig kvalitetsingenjör. Hon ger ett bättre intryck än de surgubbar som annars brukar sitta i SD toppen. Här en intervju med SVT.

Enligt tidningen arbetet beror SDs ökning i Bjuv på att Findus la ner och arbetslösheten ökade. Men vem vet.

Det finns ett missnöje med att kommunen inte jobbat tillräckligt hårt för att skapa nya jobb i Bjuv.

Satsningen med Foodhills, test- och pilotanläggning för så kallad cirkulär livsmedelsproduktion, på det gamla Findusområdet har hittills inte gett mycket för före detta Findus-arbetare.

Men det kan också vara oro över knarkhandeln, bostadsinbrotten och vandaliseringen i kommunen, tror Carola Olsson.

– Det har hänt så mycket skit här. Folk är oroliga både för det och jobben.

SDs valaffischer i Bjuv slog mig:

Den till vänster känns som den typen av affischer SD Riks borde ha haft. Eller?

Jag hade själv en avatar på Flashback som sa något i stil med: "Säg nej till gruppvåldtäkter! Rösta rätt 2018!" Det är ju sånt som drar väljare. Affischer kan tyckas gammelmodigt, men affischerna säger ändå vart partiet är på väg, eller vill vara på väg - det intrycket som partiet vill att vi väljare ska ha av dem. SD Riks satsade på att ge intrycket "vi är snälla och trevliga". Det visade sig inte fungera så bra. Det är lätt att vara efterklok, men det är fler än mig som sa att SDs affischer var för snälla.

Marcus Oscarsson på TV4, som ibland anklagas för att vara smyg-SDare, sa det också i en sändning. Omkring 5:30 in i videon.

Som jag ser det fick SD hybris. Efter Almedalen låg deras siffror på topp och de tänkte att de bara skulle knyta ihop säcken. De saktade ner och tappade fokus. De tänkte sig att bli ett vårdparti, ett snällparti, ett klimatparti, ett kvinnoparti (som är emot abort), ett folkhemsparti, ett högerparti, och ett välfärdsparti. Samtidigt. Ungefär som om svenska folket röstar SD av de anledningarna.

Jag tycker SD bör ta lärdom av de kommuner som lyckats bäst. I detta fallet Bjuv och Hörby.

På radiokanalen Malmökanalen sänder Skånepartiet radio varje dag. Jag undrar hur stor roll detta haft i att öka stödet för SD. Det här har sänts i många år -- minst 20. Jag spelade in ett kort program från dagen, men det verkar vara från i påskas.

Det är på bred skånska och deras ljudkvalitet är, som man hör, dålig.

Jag undrar hur många liknande program det finns i andra delar av Sverige? Jag vet det finns något liknande i Trelleborg med deras Söderslättsradio. Det är ofta riktat till de lokalborna som är 50+, och då förstår man vad det är som folk ringer in och klagar på.

Det är en åsikt de inte kan uttrycka på något annat ställe. Ändå är mycket av det de säger berättigat.

Är det egentligen inte en absurd situation när en stor del av Sveriges befolkning ignoreras i all traditionell media?

Vår media och etablissemang består av 30-åriga ryggdunkare med rätt "värderingar". Jan Helin exemplifierar den typen av personer väl, med hans ungdomliga utseende och lite lätt rebelliska frisyr. Allt ska vara peppigt och glatt. Alla ska framåt. Surgubbar och gummor har vi inte tid med.

Det är ryggdunkare som ger priser till ryggdunkare. Alla ska vara goda, alla ska vara med i gänget. Det är så att man spyr lite. Alla håller med varandra också, även om de inte vet varför.

Det är av denna anledning jag inte står ut med SR. P1 utgörs av glättiga stockholmsbögar i 30+ års åldern, medan P3 består av glättiga stockholmsbögar i 18-29-årsåldern.

Nåväl, den som vill lyssna mer på surgubbar kan lyssna på Malmökanalen på nätet. Man tröttnar förstås rätt snabbt, men det brukar ge några skratt.

Hade SD varit ett mer kompetent parti så hade det dragit nytta av alla dessa gräsrotsprogram. T.ex ge lite av partistödet till lokala radiostationer (där man har yttrandefrihet till skillnad från ALL gammelmedia). Istället skickar SD allt partistöd upp till Stockholm. De vill inte tillåta några gräsrotsprojekt av rädsla att det skulle sippra fram något rasistiskt eller något som "hetsar mot invandrare". Det blir nog så när man umgås för mycket med stockholmsbögar, att man börjar ta till sig av deras världsbild. Här i Skåne skiter vi i vad de tycker i Stockholm.

Dags att sammanställa alla förespåningar (?) jag hade inför riksdagsvalet! Jag utgår från vad jag skrivit offentligt, främst på flashback. Privata tankar som jag inte uttryckt känns onödiga komma dragandes med.

Jag skrev under vintern 2015-2016 att det kan vara dumt att lita för mycket på YouGov's höga siffror för SD. "Om många tror att SD får 25% kanske det gör att färre röstar på dem". Jag fick mothugg av en person som sa att det var tvärtom: ju högre SD ligger i OU (opn. undersökningar) desto fler kommer gå och rösta på SD.

Jag hade rätt.

Enligt vad jag läst på forum så var det flertal som ändrade sig de sista dagarna. De tänkte som så att SD ändå skulle få närmare 25% av rösterna.

Kan inflikas att Trump delvis vann valet på hans låga siffror. De flesta amerikaner trodde Hillary skulle vinna, och det gjorde att en del röstade på Trump som en proteströst. Efter att Trump vann ångrade de sig.

Kanske visste svensk media och OU detta och valde avsiktligt höja SDs röster? Inte omöjligt.

Jag skrev under våren 2018 att SD skulle inte bli största parti. Konsensus på Flashback var annars hos de flesta att SD skulle bli det.

Jag hade rätt.

Jag trodde SD skulle bli näst största parti med cirka 22% av rösterna. Detta var ju vad t.ex SVT trodde.

Jag hade fel.

Jag trodde att AFS inte skulle komma in i Riksdagen. På flashback var tongångarna annars att AFS var ett 4%+ parti.

Jag hade rätt.

Jag trodde AFS skulle få 2-2,5% av rösterna, vilket YouGov angett.

Jag hade fel.

Jag trodde redan under 2016 att S var på väg neråt om man såg det på längre sikt, eftersom det inte skulle gå hålla ihop invandringsförespråkarna med invandringsmotståndet.

Jag hade rätt.

Jag skrev även omkring 2016 att S hade olika val att gå: 1. att fortsätta tala om öppna gränser, undvika prata om invandringsproblemen och hoppas allt löser sig (bra på kort sikt men riskabelt på längre) 2. att ändra riktning, erkänna man haft fel, och tala mer om stängda gränser (dåligt på kort sikt men kanske bra på längre) .

S valde alternativ 2 och jag tror det var det bästa beslutet inför valet. Ärlighet brukar vara längst. 

Jag skrev för övrigt att man inte kan lita på vadslagningsbolagen. De flesta tror att oddsen på vadslagningsbolag är bästa sättet mäta eftersom folk satsar sina egna pengar. Dock har undersökningar från England och USA visat att bettingodds är usla indikatorer. Ett tag låg ju SD bra till i oddsen för att bli största parti. Som bekant var det... totalt fel. Odds är för chansartade och folk satsar lite för mycket på fel alternativ.

Jag skrev att KD skulle vara kvar i riksdagen. Det skrev jag f ö under våren när KD hade sina lägsta siffror.

Jag hade rätt.

Det är allt jag kommer ihåg jag skrivit inför valet. Jag överskattade SD lite, men det som skrevs på Flashback om SD var total katastrof. Tråden om SD i OU och AFS i OU är hundratals sida av ren smörja. Det var många som räknade med att det finns en konstant procentuell underskattning på SD på omkring 30% i YouGov, vilket skulle innebära att när SD fick 25% i YouGov så skulle deras riktiga stöd vara över 30%... Jag påtalade att man inte kan räkna så... men, "vi får se", som jag sa.

Vad vi kan sammanfatta med är att SD inte alltid är underskattade och att deras uppgång inte alltid är konstant. I nästa val blir det mera av en jämn fight, tror jag. 2018-valet blev för mycket Rocky Balboa - amatören som trodde han kunde spöa vem som helst, och som på ren vilja samt lite underskattning lyckades stå alla ronder.Nu känns SD inte längre som den där ubåten som ligger under ytan och lurar. Inte ens en flyktingkris fick dem att gå över 20%.

Ingen kan längre tro att SDs ökning är så katastrofal som nazisternas ökning på 1930-talet. Inför 2022 kommer SD ha varit i Riksdagen i 12 år utan att det blivit folkmord. (händelsevis fanns Nazi-Tyskland i 12 år: mellan 1933-1945) SD har rensat ut sina tokstollar och kommer troligen göra ett bra val 2022 också.Det kommer bli allt svårare att dra fram det där "nazistiska rötter"-kortet. 2022 kommer det vara över 20 år sedan SD ens hade en rasistisk företrädare. Det kommer finnas unga väljare som ser SD som en lika naturlig del av det politiska klimatet som de ser vilket annat parti som helst.

Med det sagt så röstar jag inte SD och jag tycker det finns mycket i sin partikultur som de behöver förbättra! Jag är inte heller säker på att de kommer lyckas. Just nu ser jag det som en 50/50 möjlighet.