I kategorin "vad vi kan lära av historian" så kommer vi till fascism, eller det som också kan kallas högerextremism. En snabb undersökning i ämnet lärde mig att under 1900-talet så har fascister tagit makten i länder främst för att landets stabilitet och säkerhet varit hotat, och då oftast pga kommunister.

Några exempel är statskupperna i Argentina, Grekland, Portugal, Tyskland såklart, men även Mussolini tog makten för att förhindra kommunismen, Pinochet tog makten med amerikanskt stöd när Chile blev allt mer socialistiskt, samma gällde Spanien. Militärkuppen i Grekland 1967 genomfördes också delvis med ursäkten att det krävdes för att begränsa kommunisterna.

Det är lätt att sitta idag och säga att vi måste bekämpa nationalismen för annars... Nazityskland. Men vad är orsaken till nazismen? Enligt vänsterns perspektiv så börjar historien 1933 när nazisterna tar makten, men kan det finnas något före detta?

Faktum är ju att Hitler fick absolut makt efter att det tyska riksdagshuset brunnit, 1933. Man trodde då att det var en kommunistgrupp som bar skulden, och frågan har debatterats sedan dess. De senaste rönen är att den holländske kommunisten som utförde dådet agerade på eget bevåg. Men det förtar inte att riksdagshusbranden bara var ett av många dåd som utfördes av kommunistiska eller anarkistiska grupper runt om i världen. De hade ju även lyckats ta makten i Ryssland 1917 och det förelåg en reell risk att de skulle ta makten i fler europeiska länder. Man ska inte glömma att kommunismen vid den här tiden på allvar såg som ett nytt steg i människans utveckling och därför hade ett någorlunda starkt stöd som ett alternativ till kapitalismen - kapitalismen som vid denna tid hade vållat så mycket sorg, i synnerhet efter depressionen som började 1929.

Vi har i Sverige kanske främst fått höra att det är viktigt att bekämpa fascismen, medan kommunismen har kommit att ses som ett slags folkets kamp mot förtryckarna. Det är förstås kommunismens natur att leta efter förtryckare, men ser man mer objektivt på situationen så har i princip alla fasciststyren varit kortlivade, till skillnad från kommuniststyren som håller i sig minst 30-40 år. Ta revolutionen i Kuba 1959. Det ledde till att ekonomin stannade, och än idag kör man i Kuba omkring med amerikanska 1950-talsbilar. Sverige har ändå stöttat Kuba sedan dess. Ta exempelvis den meriterade socialdemokraten Pierre Schori, som fortfarande ser Castro som en av världshistorians främsta namn.

Att Castro tog en massa politiska fångar och att landet egentligen aldrig utvecklats ekonomiskt är mindre viktigt.

Annat är det med Pinochet och Chile. Pinochet tog makten 1973, men redan 1980 inleddes arbetet med att skapa en demokratisk grundlag. Pinochets förföljelse av meningsmotståndare var dock Sverige snabba att fördöma, och så tog Sverige emot cirka 25 000 chilenska "flyktingar" (hur många av dem som faktiskt flydde och hur många som sökte sig till ett bättre liv har aldrig utretts).

Vi får höra mycket om hur många som dog till följd av USAs krig i Vietnam, men inte så mycket om hur kommunisterna som därefter tog makten förföljde och mördade åsiktsfiender, eller om de över 2 miljoner vietnameser som flydde landet. Varför vurmade inte Palme lika mycket för de flyktingarna som för flyktingarna från Chile?

Kommunismen har den otrevliga vanan att leda till att en stor del av landets befolkning ser sig tvungna att ge sig av - om de inte redan blivit avrättade som i Kambodja. Det senaste exemplet är Venezuela, där över en miljon har flytt till grannländerna. I jämförelse har faktiskt fascismen inte orsakat i närheten av lika många flyktingar - med undantag givetvis för Nazityskland.

Nu vill jag inte säga att fascister är bra på att styra ett rike. Det räcker att se på Sverigedemokraterna (som inte ens är fascister), som egentligen bara är trovärdiga vad gäller invandring, lag och ordning. Allt deras budget går ut på är att skära i invandringskostnaderna. Alla fascistiskt lagda partier är bara bra på att återställa lag och ordning.

Jag tror att en av orsakerna till att fascister tenderar att vara kortlivade är för att de är nationalister, och som sådana bryr de sig om landet och om "folket", hur man nu väljer att definiera folket. Fascisterna har sällan något konkret mål heller - de har ingen utopisk vision, till skillnad från kommunister. Det gör att kommunister kan fortsätta kämpa i årtionden mot inbillade fiender för att uppnå sin utopi, och de har inget emot om folk hålls i fattigdom heller, eller om landet förfaller. Det är inte ovanligt att kommunister tömmer städer på folk och tvingar ut dem på landsbygden, eftersom man idylliserar landsbygden. Nationalister har däremot svårt att ta över industrier och liknande.

Alltså: vad kan vi lära av detta? Möjligen kan vi säga att om samhället fortsätter att driva på de extrema vänsteridéerna inom feminism, HBTQ, genus, antirasism och invandring, så riskerar man efterhand att något extremt tar makten för att "återställa ordning". Men det får framtiden utvisa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...