Har nu lagt in en stående överföring på 50 kr varje månad till Samnytt.

Jag tycker helt enkelt de gör bättre journalistik nu. Jag avslutade min prenumeration till Avpixlat för jag tyckte sidan hade för mycket hetsande, slaskig journalistik. Det nya Samnytt skriver däremot om många intressanta ämnen. Det var t.ex de som lyfte frågan om FN:s migrationsavtal och de har även nosat reda på flera andra stories som etablerade medier sedan skrev om. Så de är väl värda en månatlig donation.

Det kanske tycks futtigt att ge någon 50 kr varje månad, men det viktiga är att ge något. Tidningar såsom Avpixlat är beroende av att folk ger något. 50 kr per månad tror jag de flesta kan avvara. För att citera Schyffert: "Det kostar som pizza". Inte ens det, faktiskt. Det kostar som en falafel.

Jag lyssnar på lite vänstermusik och så slår det mig att vänsterns stora misstag är att de inte förstår att det finns skillnader mellan människor.

Vänsterns ideologi skapades i homogena samhällen där det fanns arbetare och företagsägare, och företagsägarna skodde sig på arbetarna. Redan där och då var det för många (icke-socialister) uppenbart att det fanns större skillnader mellan människor än bara grader av förtryck, men frågan har ständigt gäckat mänskligheten: är vi alla lika, eller inte?

Rasisterna i början av 1900-talet drog det hela för långt i deras önskan att dela in mänskligheten i några förenklade raser. Det går inte göra sådana indelningar.

Det går inte heller att göra som den "nymoderna" rasismen och grovt indela människor i IQ-grupper. Det är inte så att "den svarta rasen har lägre IQ". Det finns för många olika grupper av svarta för att man ska kunna göra det.

Jag diskuterar en del med de här rasisterna på bland annat Flashback. Ett argument jag brukar använda är att de svarta är inte, som många tror, bättre atleter. De svarta från Afrikas västkust är däremot fysiskt starkare. De svarta från Afrikas ostkust är däremot urusla på styrkegrenar, men är bäst i världen på uthålligetssporter såsom 10 000 meter.

Det finns alltså stora skillnader mellan människogrupper, och många av skillnaderna beror på genetiska orsaker. IQ är faktiskt väldigt ärftligt, upp mot 80% om man räknar med två barn som växt upp i samma miljö. Det är intressant att i en adoptivfamilj så spelar föräldrarnas utbildning ingen roll för barnets sannolikhet att få en högre utbildning.

Detta motbevisar egentligen hela vänsterns ambition om att "alla" ska kunna ha en universitetsutbildning. "Alla" är helt enkelt inte kapabla att få en universitetsutbildning. Studie efter studie visar att man kan inte sätta in ett barn från lågintelligenta föräldrar i en familj med högintelligenta och förvänta sig att barnet blir högintelligent.

Vänstern har gått på pumpen i den här frågan. Nu är det bara en fråga om att informera allmänheten om detta faktum.

En annan konsekvens av denna sanningen är att vänstern har fel i att alla samhällen alltid blir bättre. När jag var liten så sa man att samhällen alltid utvecklas, och att vi människor blir allt smarta och även längre. Rent darwinistiskt evolutionärt kan detta inte ske, utan det skulle i så fall kräva att lamarckism är mer rätt än darwinism, vilket inte är fallet (även om många förväxlar de två och tror att man kan ärva förvärvade egenskaper på något magiskt sätt. En fotnot är att det finns studier som visar att vissa förvärvade egenskaper faktiskt KAN ärvas... men det övertrumfar inte DNA).

Vad detta medför är att ett samhälle aldrig kommer att bli bättre än människorna som bor i det. Vi har låtit vänsterns idéer om jämlikhet för alla prövas och än så länge ser det inte uppmuntrande ut. Vissa länder verkar inte klara av att ha demokrati, helt enkelt. Vänsterfolket i Europa trodde att vi kunde komma dit och "befria" folket, och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. En bra idé - men det fungerade inte. Vad som hände är att de röstar fram någon korrupt politiker ur den egna gruppen som sätter andra korrupta politiker i maktpositioner, alternativt lägger beslag på allt av värde för egen del.

Man kan jämföra med Detroit. 1974-1994 röstade staden, som för övrigt var den rikaste i USA cirka 1960, fram en svart borgmästare vid namn Coleman Young.  Jag citerar Wikipedia: "Political scientist James Q. Wilson wrote that, "In Detroit, Mayor Coleman Young rejected the integrationist goal in favor of a flamboyant, black-power style that won him loyal followers, but he left the city a fiscal and social wreck."

Efter honom kom en högutbildad svart domare och professor i juridik, Dennis Archer. Archer försökte fixa Detrois ekonomi, med resultat att han förlorade de svartas röster. De svarta röstade hellre på någon som gav dem bidrag än någon som försökte fixa stadens ekonomi. 2001 gav Archer upp borgmästartiteln, och nästa val vanns av Kwame Kilpatrick.

Kwame använde stadens pengar för egna behov. 2005 utsågs han av Time magazine till en av de sämsta borgmästarna i USA. Just nu sitter han i fängelse i 28 år för en mängd olika brott, inklusive flera fall av bedrägeri. Men han var populär hos sina (svarta) väljare.

In May 2005, the Detroit Free Press reported that over the first 33 months of his term, Kilpatrick had charged over $210,000 on his city-issued credit card for travel, meals, and entertainment.^[22]

In October 2005, a third-party group supporting Kilpatrick, named The Citizens for Honest Government, generated controversy by their advertisement that compared media criticism of him to lynch mobs.

Hur som helst så kan man nog säga att lågkompetenta människor röstar fram lågkompetenta politiker. Det är väl kruxet med demokrati, och orsaken till att demokrati inte alltid fungerar. Tänk om Detroit befolkning hade utgjort ett eget land? Då hade vi troligen haft ett land som gått i konkurs. Man ska alltså inte ta för givet att allt löser sig.

Jag tror att Malmö kan vara på väg åt ett liknande håll. Frågan är bara om Malmö väljer en vänsterväg, som skrämmer bort företag och de med pengar, eller en mer högerinriktad väg, som visserligen innebär att de fattiga fortsätter vara fattiga, men där företag och de rika åtminstone kan sko sig och generera skatteintäkter.

Det är väl det man måste fråga sig. Ska Malmö bli som New York City eller som Detroit?

NY City höll också på att förfalla under 1960-1980-talet, men de räddade staden genom riktade satsningar på ekonomin, på att locka till sig rikedomar, och på att angripa kriminalitet - bland annat satte de många i fängelse och tog på så vis makten över staden igen. Vi får se om Malmö gör samma sak, eller om Malmö kommer att rösta fram lågkompetenta människor som bara vill snylta bidrag från staten.

Tar man in människor från samhällen där korruption är norm, så får man ju korruption. Så enkelt är det. Inte alla är samhällen och kulturer är "lika".

Kan korruption också vara genetiskt? Ja, jag tror det. Jag har undersökt frågan om korruption, och det tycks mig som att korruption är vanligare hos mer sociala människor. Människor som har kärlek till ingruppen och också en motsvarande hat till utgruppen.

Motsatsen till sociala människor kan sägas vara människor med en lättare autism. Dessa människor har varken någon stark kärlek (och gemenskap) till någon, men inte heller någon starkare aversion.

Nackdelen med det där sydländska sociala livet som vi svenskar ibland talar så uppskattande om, är alltså att det uppmuntrar till korruption, vilket ju faktiskt brukar kallas just svågerpolitik. Kanske även kan kallas kompis-politik, eller bruscha-politik.

Är social förmåga genetisk? Ja, det finns flera gener som styr hur sociala vi är, och vår sociala förmåga är till stora delar genetisk förankrad. Givetvis kan man bli mer social, men det är samtidigt rätt tydligt att observera att vissa människor helt enkelt ÄR mer socialt lagda.

Pga vi har det samhälle vi har, och den vänstermedia vi har, så tas detta ämne sällan upp till debatt. Att påpeka att det finns genetiska skillnader mellan människor är ju ett steg mot rasism. Det är även ett steg mot att säga att människor inte är lika mycket värde. Men vad gör man när vetenskapen så tydligt visar på att det finns genetiska skillnader mellan människor?

I den norska serien Hjärnevask ("hjärntvätt"), producerad av den statliga NRK, så handlade ett av avsnitten just om IQ-skillnader mellan människor. I Sverige på 1980-talet hade man nog fortfarande kunnat visa detta avsnitt... men nu har vi får många grupper i samhällen som skulle känna sig kränkta av ett dylikt avsnitt. Här är i alla fall avsnittet. Avsnittet som SVT inte ville köpa in.

Det innebär inte att det som sägs är i videon är 100% vetenskapligt korrekt och bevisbar sanning. Vetenskap har aldrig 100% vetenskapliga bevisbara sanningar!

Betänk dock att när SVT gör något reportage om feminism eller homosexualitet så ställs inga kritiska frågor. Bara trycka på om att det är "naturligt". När det ska göras ett reportage om att IQ är ärftligt, ja då avkrävs man att inte bara ha vetenskapen på sin sida, utan även alla proffstyckare ska få säga sitt.

Som när Uppdrag Granskning gjorde en undersökning som visade att 95% av gruppvåldtäkter begås av utlandsfödda, och Jerzy Sernacki bemötte det med att undersökningen inte visar något alls, eftersom SVT inte har kompetens att göra en dylik undersökning. Där ser vi ett vänsterargument i sitt ess!

Godhetsargument kan man göra utan bevis alls, såsom "all invandring är lönsam", men den som vill påstå att invandring är kostsam måste inte bara förlita sig på vetenskapliga studier, utan måste även bemöta anklagelser om huruvida man är nazist eller liknande - att man "fiskar i grumliga vatten".

Visst är det synd om Anna Odell. Men vad jag stör mig på är att hon som alltid verkar på gränsen till att vara psykotisk på riktigt ska framställas som ett offer för det taskiga systemet.

Redan hennes kalla stirrande blick ger mig psycho varningar. Som i filmen Handen som gungar vaggan från 1992, om en barnvakt som tar över barnet och.. jag minns väl inte riktigt handlingen.. antingen att hon ville ha barnet själv eller ville döda det.

En av bilderna nedan är från filmen och en är på Anna Odell. Gissa själv vilken.

Sen är det som det är i snyft-Sverige. Ingen vill sparka på den som verkar svag. Anna Odell "blev utsatt" för något och systemet var taskigt mot henne. Som om man har så mycket annat val än att spänna fast en psykotisk person...?

Vi lever i en tidsålder som nästan uppmuntrar till psykoser. Oavsett hur skör och sjukt man än beter sig, såsom instagrambrudarna och deras ständiga bekräftelsebehov, med medföljande depressioner, bipolaritet och annat konstigt beteende, så "ska" samhället vara den som pusslar ihop bitarna.

Kvinnor vill gärna få vara lite hjälplösa. De vill framställa sig som starka men också som offer för omständigheterna. De har ett patologiskt behov av att ryggdunka andra som har det svårt. - alltså att ge de andra sympati och medkänsla.

En sak man dock kan påpeka är att psykisk sjukdom delvis är ens eget fel. Det är delvis ens eget ansvar. Inte helt och hållet, inte ens till största delen, men delvis. Kvinnor vill gärna frånta människor deras egenansvar och se människor som små katter som måste ledas rätt och tas om hand. Men någonstans har människan ett val, faktiskt.

Nu är det som det är. Odell är svag och därför håller etablissemanget henne om ryggen. Oavsett om hennes filmer är bra eller inte. Vad som är bra är subjektiv ändå, säger de.

Förvisso finns det många "manliga" filmer som ses som bra fastän det egentligen bara är män som gillar dem. T.ex Citizen Kane och Gudfadernfilmerna. Jag kan själv inte se fascinationen med dem... Kanske är Anna Odell som en Orson Wells för kvinnor? Skillnaden är i så fall att Odell, som är feminist, är psykiskt sjuk. Lustigt nog verkar de två områdena vara närbesläktade, för de mest rabiata feministerna jag känner till är också de som ligger närmast psykisk sjukdom. Många har själva erkänt att de är diagnosticerade (såsom Lady Dahmer).

Varför skrivs det inte om den kopplingen? Det ifrågasätter ju hela feminismens väsen om det visar sig att feminism och psykisk sjukdom är närbesläktat. Typ som att högeråsikter sägs vara närbesläktat med rasism och låg intelligens - något vänstern älskar att ta upp...

Mattias Gardell är en av de mediakåta godhetsridande professorerna som ständigt kommer med utspel om hur vi ska minska rasismen och liknande. Deras argument är ofta en röra av halmgubbar, påståenden de saknar belägg för, och påståenden som inte berör ämnet.

T.ex har Mattias Gardell skrivit en bok om islamofobi som bland annat innehåller långa historiska berättelser om hur islam historiskt sätt inte har varit värre än kristendom. Det är förvisso intressant, men det berör inte direkt vad islam faktiskt går ut på. Det gör att Gardell kan ses som medvetet oärligt. Han vill inte diskutera islam - han vill föra fram att muslimer är diskriminerade. Det är allt han vill diskutera.

Man kan visserligen påstå att islam är fredlig - beroende på hur man definierar fredlig. Men det är oärligt att bara påstå att "islam är fredlig" och sedan inte vilja debattera något mer.

Är islam fredlig eller inte? Det är en fråga vi inte kan få svar på, eftersom den inte får diskuteras offentligt i Sverige. Vi kan däremot diskutera varför islam är fredlig - om man nu kallar det en diskussion.

Andra professorer som kommer med irrelevanta argument i godhetens namn, troligen för att de vet det ger dem mediatid, är Jesper Strömbäck, professor i journalistik, som skrivit boken "Utan invandring stannar Sverige" och Jerzy Sernacki, professor i kriminologi och känd för påståenden om att all kriminalitet beror på socioekonomiska faktorer.

Jag funderade på det här idag, låt oss kalla det Lex Täby, efter Reinfeldts öppna hjärtan och alla de godhetsriddare som bor granne med Reinfeldt i Täby. T.ex pajasen Henrik Schyffert som blev känd för alla sina invandringspositiva uttalanden som ofta var tagna ur tomma luften.

Jag har fått erfara det själv nu de senaste månaderna efter att jag kommit ut som "invandringskritiker". De som bor i områden som Angered eller andra s.k berikade områden bryr sig knappt alls. De som däremot bor i vita medelklassområden med radhus och tanter som sitter lugnt utomhus och fikar - de har tagit avstånd från mig.

Just radhusmänniskorna verkar vara mest tydliga att ta avstånd från invandringskritiker.

De som bor i hyreslägenheter och oftast har "mångkulturella" grannar är de som lättast förstår mina åsikter.

Så man kan säga att ju mer mångkulturellt man bor, desto mer skeptisk blir man till den. Detta gäller dock endast "den vanliga" invandringen. De som bor i rika områden och får rika och framgångsrika invandrare som grannar tror att invandrare överlag är "precis som oss". Men detta är oftast försvenskade invandrare. Det är sådana som firar jul.

Bor man däremot i Malmö, som jag gör, kan man ju fråga sig varför hälften av stan i princip inte umgås alls med andra hälften av stan. Jag tror att stockholmare innerst inne anser det beror på att vi i Malmö är rasister. Att vi bara måste öppna våra hjärtan lite och så blir vi alla vänner. De ständigt växande utanförskapsområdena i Tensta, Botkyrka, och många fler (jag kan inte namnet på alla) verkar de helst inte vilja bemöta. Tenstas problem är som Ugandas problem, liksom. Folk "långt bort" som man inte har någon kontakt med.

Min fundering, i bildtexten, är om min iakttagelse gäller även åt andra hållet. Att den som flyttat bort från Tensta till ett "vitt" område även blir mer invandringspositiv? Eller gäller det bara för de som alltid bott tryggt? Jag misstänker att de som lämnar faktiskt blir mer invandringspositiva. Delvis för att kompensera för sin flytt och delvis för att det faktiskt kan liva upp sinnet att ha lite gettoområden i sin närhet så man får perspektiv på sitt eget liv. Men det är viktigt att mångkulturen är på tillräckligt långt avstånd. Det måste vara man själv som åker dit på besök, och inte den som tar sig till där man själv bor när man inte bjuder in den.

Det är som att åka på semester till Thailand, Sydafrika eller Brasilien. Man vet det är lite farligt och det kan kännas spännande. Sen åker man hem igen, glad för upplevelsen, men glad att man bor i "trygga Sverige".

Jag tror att många svenskar gör likadant. De bor kanske vid Möllevången några år i sin ungdom och tycker det är uppfriskande. Sedan, om de skaffar barn, så flyttar de till ett tryggare område för barnens skull. På lagom avstånd kan de tala sig varmt om vikten av allas lika värde.

Jag lovade göra en recension på boken Mannens undergång men det får vänta.

Bloggen har inte många läsare men jag tycker ändå att jag måste skriva ner alla mina åsikter någonstans. Då finns de där och jag kan säga att jag gjort vad jag kunnat. En del av det jag skriver kommer att ses som självklart om 50 år och man kommer att förvånas att någon kunde få fängelse för att ha de åsikterna.

T.ex går det bra i Sverige att säga att alla problem i världen beror på vita män och att vita män har en inneboende ondska som förstör samhällen.

Det är däremot kriminellt att säga att alla problem i världen beror på svarta män och att svarta män har en inneboende ondska som förstör samhällen.

Jag är t.o.m rädd att skriva detta som ett exempel. Möjligen kan exemplet i sig vara kriminellt.

Båda påståendena är dock hypoteser. De kan diskuteras, bemötas och möjligen motbevisas. Det är så den vetenskapliga modellen går till.

I samhället idag kan man säga att vita män orsakar vilka problem som helst. Jag har funderat över vad man inte får lov att kritisera vita män för, men har inte kommit på något.

Om svarta får man däremot inte säga något negativt alls. Inte ens om det skulle vara sant. Är det sant eller inte att svarta är mer kriminella? Det vet vi inte, för jag får inte säga det (eller - om jag säger det - så måste jag vara ytterst försiktig).

Är detta "allas lika värde"?

Jag tycker det är ganska självklart att ett samhälle utan fri debatt och fritt sanningssökande inte är långsiktigt hållbart.

Mansrörelsen jag vill diskutera har det felet att det utgår från att männen måste ha det bra. Att göra mannen lycklig är dock ett kvinnligt perspektiv. Märkligt nog har männen tagit det till sig och beklagar sig över att fler män än kvinnor tar självmord, t.ex

Mannen är ett redskap. Han vill vara till nytta. Han vill veta vad han ska göra, och så gör han det. Han vill inte sitta och äta kakor och snacka bort tiden. Mansrollen bland däggdjuren är sådan att mannens uppgift bland annat är att beskydda sin hona eller sina honor.

Biologi är inte populärt bland vänstermänniskor eftersom biologin motsäger det mesta som feminister och vänstermänniskor kämpar för. En man har i alla tider varit den som kämpat för makt och status mot andra män. Många misslyckades och dog, t.ex i krig, men det ansågs att det var värt det.

I dagens samhälle är det få som ens gör militärtjänstgöring. Det leder till att de flesta unga män har ett kvinnligt tänkande där de ständigt letar efter "vad de vill" eller försöker "följa sina känslor". Jag har en vänsterbekant (som nu tagit avstånd från mig) vars tjej gjorde slut eftersom han inte "visste vad han kände" för henne. Efter att hon gjort slut var han förkrossad. Han träffade en annan tjej och de hade trevligt, men sen kände han att han "inte hade känslor för henne". Nu är han ensam igen och närmar sig 40 år.

Det är det som vänstermentalitet leder till. En brist på mening och mål.

Kvinnor vill gärna att mannen ska vara förutsägbar, och faktiskt att de vet vad för slags "maskin" han är. Jag har själv förvånats över hur kvinnor instinktivt vill försöka "förstå" en man. Hur oerhört mycket energi de ägnar åt just denna aktivitet. Något vi män givetvis ska vara glada för, för oavsett hur mycket vi kan irritera oss på kvinnor så är det de som öppnar upp vårt inre på ett sätt som ingen annan kan.

De flesta homosexuella har inte den möjligheten och därför så känns det ofta som att de är mer barnsliga, även upp i 50-års åldern och äldre. Det är förstås kontroversiellt att påstå, men män och kvinnor har olika förmågor. Det ger därför rimligen olika resultat om man delar livet med en av samma kön eller med en av motsatt kön. Det är inte bara en "alternativ livsstil".

Ur ett biologiskt perspektiv är mansrollen att göra kvinnor gravida och att försörja och skydda sin avkomma. Vill vi förstå oss på den mänskliga naturen, och därmed vårt samhällsbygge, så måste vi utgå från biologin. I dagens samhälle så har vi gjort misstaget att upphöja "lycka" till en norm samt att vi tror att lycka är ett statiskt tillstånd inte olikt lättja. Att lycka är att sitta på en strand med en drink i handen och en söt tjej vid sin sida.

Själv har jag aldrig haft den möjligheten så jag kan inte uttala mig om hur lycklig man är i det livet, men min misstanke är att det snabbt skulle kännas meningslöst. Jag ska erkänna att jag är nyfiken på hur det skulle kännas, men min misstanke är att det skulle vara tråkigt och min misstanke om sådana här saker brukar stämma. De perioder i mitt liv som jag ägnat åt att "ha roligt" har i efterhand visat sig vara deprimerande. Det är kul ett tag men så fort det roliga tar slut så har man ju inget leva för. När festen är slut och man är ensam, då kommer tankarna.

De flesta slår bort tankarna och ger sig iväg på nästa äventyr. De tänker att livet är ju ändå meningslöst - "YOLO "-  så de fyller det med vad som helst. Alkohol eller droger går också bra för dem.

Man kan ju fråga sig hur det ser ut i de länder där alla bara lever för sig själva - sin personliga lycka - och utan tanke på samhället. Det är samhällen som inte håller ihop. Oftast är de underutvecklade.

Varför gå i skolan, liksom? Det är roligare att stanna hemma.

Och detta är den grundläggande skillnaden mellan vänster- och högerpolitik. Jag påstår inte att högerpolitik är perfekt. Vi behöver lite mjuk politik. Men jag påstår att Sverige behöver en slags konservativ gir nu, innan det är för sent. Man ska inte ta för givet att "allt löser sig". Ta som exempel Detroit. I början av 1960-talet USAs rikaste stad per capita, men 2013 gick staden bokstavligt talat i konkurs, med en skuld på 18 miljarder dollar. Nu utgörs stora delen av staden av övergivna hus och de har landets högsta brottsstatistik.

Inget är självklart.

Inget varav för evigt.

Därför måste man kämpa för det som är bra.

I mitt förra inlägg försökte jag hitta ord på vad det kallas när man sätter in personer med utländsk bakgrund bara för att visa på sin mångfald.

Jag hittade ett ord för det, tack vare en välskrivet artikel av Arga Blatten i Nyheter Idag.

En Arg Blatte Talar: ”Centerpartiet ser invandrare som husdjur”

https://nyheteridag.se/en-arg-blatte-talar-centerpartiet-ser-invandrare-som-husdjur/

Han hänvisar till denna artikeln i Aftonbladet:

Han störde sig på att partiet, enligt honom, i en jobbannons nästan rakt ut skrev att jobbet skulle gå till en person med utländsk bakgrund och att de valde att hålla tyst om sextrakasserierna i Stockholm. Och när de väl agerade kritiserade de polisen, enligt Tommy Deogan

I Centern kände han sig som en exotisk prydnad, en person som skulle fylla mångfaldskvoten.

Han drabbades av samma missriktade välvilja som enligt honom ligger bakom dagens problem i förorterna och som kommer att ge SD röster.

– Andra partier applåderar mångkulturen men väljer att inte bo bland oss i förorten. Jag vill att de ska ställa samma krav och ha samma förväntningar på mig som de har på sig själv, säger Tommy Deogan.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/oRQ4AR/tommy-vill-fa-fler-att-rosta-pa-sd-i-fororten

Här en graf från: https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/Mx8Vm/centern-samre-an-sd-pa-mangfald-var-mangfaldspolitik-ar-ett-skamt

Vad det nu spelar för roll i vilket land man är född?

Jag är själv utlandsfödd men jag känner mig mer svensk än t.ex Jimmy Durmaz som är född i Örebro men pratar sådan där hackande blattesvenska. Han verkar f ö lite korkad, men han är ju fotbollsspelare.

Eftersom han "verkar" mer utländsk än mig, borde han då får mer plats i politiken?

Eller borde jag få mer plats, eftersom jag faktiskt är utlandsfödd? Det ser bättre ut i statistiken.

Det är denna typ av knepiga frågeställningar man måste besvara när man väljer inkvoteringens visa.

Hur rättvist är det att sätta en person före på listan enbart för att han råkar vara född i ett annat land?

Jag kan inte hjälpa att känna att det är lite rasistiskt. Vi som är födda i utlandet har ju inte gemensamma gener. Jag representerar inte "utlandet" eller "mångfald" bara för att jag är utlandsfödd.

Angående SDs två avhoppade utlandsfödda så är det väl Anna Hagwall och Pavel Gamov. Hagwall som blev utesluten för påstådd antisemitism och Gamov efter en fylleorgie i Ryssland. Är detta den kulturberikning man vill ha?

Kan vara värt påminna om att även regeringen fått avhopp från utlandsfödda. Aida Hadzialic avgick efter att ha kört berusad och Mehmet Kaplan avgick pga påstådda samrören med en extremistgrupp. Hoppsan. Gärna mångfald så länge det inte är alltför exotisk mångfald. Moderatpolitikern som förespråkade sharia för några år sedan, och centerpartisten som gjorde det blev inte så långvariga...

Det är för övrigt anmärkningsvärt att vissa grupper behöver så mycket positiv särbehandling. Araber och svarta t.ex Iranier, kineser och judar behöver inte dessa "positiva förebilder". De lyckas arbeta sig upp oavsett, medan andra grupper som sagt behöver ständig pushning, samt ständig information om att samhället minsann stöttar dem.

Jag tror att många i media och i politiken vet att det är skillnad mellan människor och egentligen tycker att invandrare som bor i förorten måste anstränga sig lite. Ekonomiskribenten som skrev boken I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra erkände att han själv har sådana tankar. (jag har recenserat boken i ett annat inlägg) Man får dock inte säga det öppet.

Det är klassisk vänsterpolitik. Vänsterpolitikerna tyckte egentligen aldrig om de ovårdade och nersupna arbetarna men de fick låtsas. Med en viss piska så skulle arbetarna tvingas att bli renligare och ordentligare allt medan makten talade om solidaritet med de utsatta. Politiken lyckades ju också till stora delar.

Jag tror dock inte den kommer lyckas denna gång eftersom det fungerar annorlunda när det handlar om etniska motsättningar.

Faktum är att de gamla klasskillnaderna aldrig heller har överbryggats totalt. De har bara blivit mindre pga massinvandringen som skapat nya, tydligare, klassmarkörer.

Själv värdesätter jag ärlighet, uppriktighet och tankeförmåga mer än något annat. Det spelar ingen roll hur mycket pengar en annan person har eller om han har 100 vänner eller ingen vän. De som ser Sveriges problem som jag gör betraktar jag som vänner. De som lever i en bubbla av "alla i världen är vänner tralalala" betraktar jag som okunniga, oavsett om de tillhör vänsterslöddret eller den mer välbeställda medelklassen.

Vill man göra Sverige bättre eller inte? Kan man tala om samhällsproblem öppet eller inte? Det är de frågor utefter vilka jag bedömer människor.

Här ett klassiskt tal av Per-Albin Hansson:

Även om armodet är mindre nu än förr, så är dock nöden alltjämt daglig gäst i tusende svenska hem, fastän man i vissa kretsar icke tänker på dem mer än i juletid. Massor av medborgare lever i betryck och otrygghet. Mer än 5 % av befolkningen åtnjöt fattigvårdsunderstöd 1924- och dock är fattigvården för de flesta den sista resursen efter långa fruktlösa försök att klara sig själv. Många, många kämpa sig fram under stora försakelser.

Inom den socialistiskt skolade delen av arbetarklassen är det en ganska allmän mening, att det nya och bättre samhället säkrast och bäst reses under fredlig utveckling. Vi betrakta arbetet som den förnämsta källan till rikedom och kultur. Vi se i det ostörda värdeskapandet en av de viktigaste betingelserna för allmänt väl och enskildas bästa. Under senare år har man även bland arbetarna börjat fundera över om icke förhållandet på arbetsmarknaden skulle kunna nöjaktigt regleras på ett bättre sätt än genom öppna förödande strider.

Regeringen kan ju, om den vill, trösta sig med, att om den i dessa stycken klandras av oss socialdemokrater, så får den pris från högern. För högern är nämligen privilegiesamhället den naturliga ordningen och endast långsamt kommer man på det hållet till insikt om att ” evigt ej kan bli det gamla”.

Man borde taga lärdom. Man borde på borgerligt håll förstå, att om man vägrar uppmärksamhet åt det som alltmera allvarligt sysselsätter stora befolkningsgrupper, om ledarna för den borgerliga politiken rycka på axlarna åt kravet på den politiska demokratins kompletterande med social och ekonomisk demokrati, så kan detta endast vara till förfång för den lugna utvecklingen. Motsättningarna skärpas istället för att mildras och avlägsnas. Striden förbittras och förlänges. Kraft förnötes och värden förspillas i onödan innan man kommer dit, som man dock måste komma och dit man snart nog skulle nå om överallt funnes socialt förstånd, verklig samhällsanda och god vilja.

Den känsla av trygghet till existensen, som förvissningen om bistånd vid arbetslöshet, sjukdom och annan olycka samt på ålderdomen skänker, gör den enskilde mer medveten om sitt medborgarskap. Den alstrar också den samhörighet med det allmänna, den hemkänsla, som är kännetecknande för en god demokrati.

http://www.svenskatal.se/1928011-per-albin-hansson-folkhemstalet/

Jag håller egentligen med Per-Albins ståndpunkter. Han funderade på hur man bäst skulle bygga ett gott samhälle på ett sätt som gynnar både produktionen (industrin) och arbetarna. Följande punkter såg han som viktiga:

* Människor bör inte leva i fattigdom.

* Ökade motsättningar är dåliga.

* Människor bör känna en gemenskap i ett samhälle.

Vad jag tror att vänstern, och även högern, är ignoranta om, är att etniska skiljelinjer inte kan överbryggas så enkelt. Det är det vi ser i Sverige och i alla andra länder i världen, även om många samhällen påstår att "här är vi alla lika". Ta t.ex Brasilien, där cirka hälften av befolkningen är svart, men de styrande politikerna nästan alltid är vita, liksom alla med pengar, och på TV har man färre svarta än vad vi har i Sverige. Här den första reklamfilmen jag hittade när jag googlade på Brazilian commercials.

Det återstår att se om det sociala experimentet Sverige kommer att lyckas med det som inget annat land lyckas med.

Min poäng är i alla fall den, att lika möjligheter inte är samma sak som lika förmågor. Att koppla rättigheter till möjlighet är en sak, men att koppla ihop det med förmåga är en annan sak. Vänstern gör just nu det andra alternativet, och de gör det till stora delar för att fiska röster. Det är den klassiska dikeskörningen som flertalet länder har stupat på, enär det uppmanar till lathet och overksamhet när en person kan säga "vad jag än gör så löser det sig". Det var därför Sovjet hade en arbetarklass som var ständigt berusad medan de intellektuella inte tjänade pengar även om de utbildade sig.

Jag vill citera Vavra Suk i Nya Tider:

”Halva makten, hela lönen”, löd paroller för kvinnlig jämställdhet. Det är fullt rimligt att en person som utför ett visst arbete ska ha samma lön, oavsett vem personen är eller vilket kön denne har.

Den andra delen av parollen har politikerna försökt lagstifta om, bland annat genom proposition 2005/06:155, som genomdrevs av världens första ”feministiska” regering, och där målet är att ”kvinnor och män har samma rätt, möjlighet och förmåga att påverka samhället och sitt eget liv”. Att lagstifta om en person eller grupps förmåga är dock ganska verklighetsfrånvänt. Förmåga är något som relaterar till ens egenskaper och färdigheter, och inget man kan ändra genom politiska beslut.

https://www.nyatider.nu/nar-kvinnlig-rattvisa-blir-genusvansinne/

Det är därför vår högskoleminister tycker att vi ska sänka utbildningsnivån på universiteten så att alla ska kunna ta examen.

Vad kommer det resultera i?

Ett samhälle där medelmåttighet premieras. Där etnisk bakgrund tas som ursäkt för en position snarare än kompetens. Där dåligt beteende ursäktas. Där medelmåttor utser andra medelmåttor.

Ta Stefan Löfven. Han är visserligen en ärlig hedersman, men finns det någon som tror att han är kapabel till att bygga samhällen? Jag har svårt att tro att han skulle kunna bygga en stad i Sim City. Vad den typen av B-människor gör är att anställa andra B-människor och C-människor. Eftersom dessa har så låg kompetensnivå är de därefter tvungna att i sin tur anställa lågkompetenta personer och hålla högkompetenta människor borta. Det är också bra för dem om befolkningen hålls okunnig och outbildad eftersom de då inte ser några alternativ.

Denna utveckling kan man bland annat se i Sydafrika. Och det är väl demokratins svaghet: vad gör man om befolkningen är lågkompetent och ledarna också är lågkompetenta? Man hamnar i en spiral av korruption, vilket är vad ANC består av. Internationella experter anser att ANC troligen är permanent kört pga korruptonen.

Just nu genomför Sydafrika en rensning av kompentent (vit) arbetskraft och tjänstemän, som ersätts med lågkompetent (svart) arbetskraft. Det är samma kompetensrensning som Hugo Chavez genomförde i Venezuela och som vi delvis kan se genomföras i Sverige. Resultaten brukar bli förödande men det tar flera år innan de märks. Dock tar det sedan flera år att bygga upp igen.

Detta är konsekvensen av att tillsätta människor efter andra premisser än kompetens. Tillsätts folk på grundval av hudfärg, religion, födelseland eller något annat så premieras inte kompetens, och då börjar resan utför. Det spelar ingen roll om inkvotering görs av "goda" skäl. Alla länder genomför inkvotering/korruption av skäl de anser vara goda.

Puh den här bilden tog sin tid. Jag googlade på "södertörn journalist" och "svt journalist" och lite annat men egentligen vet jag inte vem bilderna föreställer, utom sista bilden på Linnea då. Hon jobbar ju inte på SVT, jag vet. Men jag orkar inte ändra det nu. Hade jag orkat hade jag lagt till några bilder till, på andra typer av feminism. Men jag tyckte skämtet gick hem ändå.   

Det är ju så det så kallade Overtons fönster fungerar. Man bestämmer vad som är acceptabelt att diskutera och sen tillåter man en "bred diskussion" - inom de ramarna.

Det var som i Sovjet. Man kunde diskutera problem fritt, så länge man inte kritiserade kommunism, socialism, politiska beslut eller Sovjet som land. Man kunde däremot kritisera enskilda partimedlemmar eller missförhållanden. Man uppmuntrades faktiskt att rapportera korruption och missförhållanden.

Här en artikel på hur vänsterliberalismen dominerar overtons fönster, från den mest ansedda amerikanska konservativa tidskriften National Review:

The Left — dominating the media, the academy, and pop culture — is unmatched at moving the Overton Window. Consider gay marriage, a subject once so far outside the mainstream that less than 20 years ago, Republicans and Democrats united to pass the Defense of Marriage Act to define marriage under federal law as the union of one man and one woman. Now? That view is such an anathema that it’s difficult to get — or retain — a job in entire sectors of the economy if you openly hold to the traditionalist position on marriage.

The Overton Window moved even faster on transgender rights. Ten years ago the notion that a man with emotional problems and breast implants could be named “Woman of the Year” was unthinkable. Now, in some quarters it’s just as unthinkable to refer to Bruce Jenner — Bruce Jenner! — as a man.

https://www.nationalreview.com/2015/12/donald-trump-overton-window-american-political-debate/

Det är likadant i Sverige. Man kan tycka vitt och brett, så länge man håller sig till att alla har "lika värde", jämställdhet mellan könen, och tar avstånd från rasism och sådant som gör åtskillnad mellan människor. Detta står inskrivet i SVTs sändningstillstånd som krav för att SVT ska få sända. Av denna anledning ser SVTs vinkling ut som det gör. Vinklingen är inskriven i sändningstillståndet.

Det är svårt att bedriva jämställdhetspolitik utan att vara feminist. Jämlikhet mellan könen är ju en aldrig avslutad backe. Så fort man hittar någon ojämlikhet måste man genast ta tag i den för att motverka ojämlikhet - oavsett hur obetydlig den är.

A: - "Aha! Jag ser att ni har separata områden för män och kvinnor här! Är det jämlikt? "

B: - "Jo, vi jobbar på vår jämlikhetspolicy. Fast ingen har ju klagat ..."

A: - "Nej det beror ju på att kvinnor är förtryckta i två tusen år ända sedan kristendomen uppfanns! Tänkte inte på det, va?"

A: - "Men här har ni gemensamma utrymmen för män och kvinnor. Är inte det jobbigt för kvinnor?"

Ja, kvinnor hittar alltid något att klaga på. Den saken är säker.    Min poäng är att feminismen är en ständig kamp eftersom hur de än vrider på det så hittar de något att klaga på.

Själv är jag antifeminist och skulle därför inte kunna jobba på SVT.

Jag anser även att man bryr sig mer om folk som liknar en själv än vad man gör om andra. Detta innebär väl troligen att jag inte tror på "allas lika värde".

Tester visar att de flesta människor har mina åsikter, men att det är oacceptabelt att yttra dem vilket gör att få gör det. Man kan enkelt bevisa det genom att se att vita undviker sätta sig bredvid utomeuropéer på bussar och tåg. Finns det plats bredvid en annan "vit" så sätter sig den vite där först. Det är ett automatiskt beteende som inte är orsakat av medveten rasism.  Allra sist sätter man sig bredvid en svart person.

Vem vågar diskutera detta? Ingen. Istället trycker man ner sina känslor och kvoterar in svarta i alla reklamfilmer. Jag undrar om jag är den ende som tycker det är bisarrt att ALLA reklamfilmer och reklambilder måste innehålla en svart person? Det känns så krystat.

Vad kallas det i USA... Black alibi? "black friend excuse"? Det finns olika kända fraser. Här en beskrivning av hur det går till på Facebook. Och Facebook är ju ett sådant ultra-vänster-företag, men det fungerar likadant där.

Recently he was at a team social event and encountered new black people there — ones he had never before seen at the Menlo Park campus. He said the party reminded him of a scene in the film, “Get Out.’’ Like the movie, the new employees looked like props that were conveniently staged to showcase a more welcoming environment than he felt actually existed.

http://fortune.com/2018/06/08/tech-companies-hiring-black-workers/

"Black props" kanske man kan kalla det? Dvs rekvisita.

Det intressanta är att många ideologier är baserade på att vi människor ska bekämpa vår natur. Vår natur ses som syndig. Det är ett tacksamt område att angripa vår natur eftersom den ju ständigt finns där. Det är välkänt att kristendomen attackerade sexualiteten som syndig, och det var ju tacksamt eftersom de flesta av oss har en sexualitet vi inte enbart kan kontrollera genom tankeövningar.

Det är likadant med dagens vänsterfrågor. Vi är alla av naturen lite rasistiska, vilket gör det tacksamt för vänstern att ta poäng på att "bekämpa rasismen".

Biologiska skillnader mellan könen är också ett tacksamt område eftersom de ju ständigt finns där. Så länge en man känner större självförtroende än en kvinna (vilket är den effekt testosteron har) kan man se det som ett bevis på att kvinnor är förtryckta...

----------------------

Mitt nästa inlägg kommer handla om en bok jag läser som heter "Mannens undergång i kvinnans tidsålder". Jag hade tänkt skriva om det redan i detta men jag var tvungen att publicera den här satirbilden.