Idag var jag på Malmö Stadsbibliotek och vad som slog mig nu, när jag aktivt tänkte på det, är att bibliotekets utbud av böcker har ett kraftigt vänsterperspektiv.

Visst - jag visste det sedan tidigare att de gärna framhäver s.k antirasistiska böcker, men vad jag inte tänkt på är hur skevt utbudet är!

Tack vare högerskribenten Anton Stigermark så har jag börjat förstå hur mycket högerböcker det faktiskt finns. Det måste inte vara så att 75% av alla böcker i hyllan "politiska ideologier" handlar om hur hemsk fascism/nazism är.

Det vi ser ovan är alltså en hylla i Politiska ideologier. Man skulle kunna tro att det är hyllan för vänster och antirasistiska ideologer. Visst finns där en gammal bok som heter Conservatism, men den verkade så gammal och tråkig att jag ser den som oläsbar.

Här en annan hylla i samma kategori.

Det intressanta är att vänsteridéer alltid presenteras som fräscha och positiva, såsom boken "Den tredje vänstern" här ovan, medan böcker om högern oftast är skrivna av vänstermänniskor och försöker beskriva hur högern ska bekämpas. Det kan ju inte vara en tillfällighet.

Boken EXIT (i grön text) handlar förresten om... ja just det: en avhoppad nazist.

Det här hyllplanen ser rent av komiskt ut. Försök räkna hur många böcker om nazismen som står där. Och intryckt i mitten står en stridsskrift om kommunism... Förvisso står också boken "Neoconservatism: why we need it".

Är nazismen verkligen så viktig? I synnerhet som det skrivits tre tjocka böcker om nazismens historia i Sverige, för en rörelse som aldrig vunnit mer än några få tusen röster i ett val. 

Hur är det med t.ex kommunismens historia i Sverige? Jag ser lustigt nog ingen bok som handlar om det.

Eller liberalismens historia, eller socialdemokratin, eller... ja det finns väl många andra politiska ideologier?

Här ovan ser vi hyllplanet "Religiösa grupper". De två första böckerna är förvisso böcker som handlar om faran med islamisering. Se nedan. Av de övriga böckerna är ungefär hälften böcker som vill "bekämpa islamofobi".

Gardells bok har jag själv läst en gång och jag kan rekommendera den om man vill skratta. Han skriver en tjock bok om islamofobi som nästan helt ignorerar frågan om islam. Jag tror jag räknade till en handfull korancitat. Det är nästan sjukt vilken smörja som kan ges ut bara man skriver för "allas lika värde".

Gardell fick kritik från historiker för att han hade fel, men det spelade förstås inte så stor roll. Han blev inbjuden till alla TV-soffor ändå, där han kunde tala om "det bruna hotet".

Jag funderar ibland över om personer som Gardell kommer ses som man gjorde på medlöpare till nazismen. De författare och tänkare som försvarade rasbiologi eller som hade beundran för nationalsocialismen.

Just nu driver stora delar av etablissemanget avsiktligt Sverige i fel riktning. De uppmuntrar det som vi borde bekämpa. Ta som exempel det här med att islamister tagit över SSU Skåne. Det är rimligen ett av SSUs största distrikt. Hur kommer det se ut när resten av Sverige får lika många muslimer som Skåne har?

Är det islamofobi att fråga sig, bäste Gardell?

Men visst. Islamism har väl inget med islam att göra. Terrorism har inget med islam att göra. IS har inget med islam att göra. Homofobi har inget med islam att göra. Teokrati har inget med islam att göra. Slöja och kvinnoförtryck har inget med islam att göra. Det måste vara skönt med en religion som inte har något med sig självt att göra...

Sen tycker jag förvisso att islamkritiker ljuger och överdriver, men vill man diskutera islam borde utgå från det inom islam som står i motsats till det svenska sekulära samhället. Islam har ungefär samma syn på homosexualitet som katolicismen har, men som bekant är vi livrädda för att kritisera islam - vilket i grunden beror på att muslimer är lättkränkta och lätt blir våldsamma. Att säga något negativt om islam och muslimer är också lite som att "sparka neråt", medan vi tänker oss att kritik mot katolicism är att sparka uppåt.

Själv är jag inte hatisk mot islam, men jag tycker man bör inse att islam är uppbyggd på ett slags härskarmentalitet, medan kristendom är byggd på en underlägsenhetsmentalitet. Man kan inte utgå från att muslimer kommer bli våra vänner bara vi är tillräckligt undfallande mot dem. Kanske blir det så, men kanske blir det inte så. Faktum är att vi inte vet. När det gäller nazismen finns det ingen som tror att nazister blir snälla bara vi är snälla mot dem.

Här ovan ser vi några böcker som biblioteket tyckte borde framhävas. Tillfällighet?

När jag ser alla dessa böcker så kommer jag att tänka på boken "Indoktrineringen av Sverige", skriven omkring 1967. Den handlade om att Sverige indoktrineras med amerikanska idéer, amerikansk överlägsenhetsmentalitet och med kolonialistiska tankar om västvärlden som den goda makten.

Jag känner att det pågår en liknande påverkan nu, men från vänsterhåll. Allt är anordnat så att de ideologier som är till höger som moderaterna klumpas ihop till "ondskans ideologi". Några nyanser finns inte - utom nyanser av ondska då möjligen.

Jag tycker själv rätt illa om ideologiskt drivna böcker. Jag vill ha fakta. När man läser vänsterböcker så ligger det alltid en underförstådd grund av vänsterrättfärdighet, i stil med "en gång i tiden hade kvinnor inte rösträtt.", där det underförstått är "Tänk så dumma de var på den tiden". Som när Sverige skulle göra sig lustiga över att kvinnor i Schweiz inte hade rösträtt förrän på 1970-talet:

Värt att nämna är att Sverige på 1960-talet hade samma ekonomiska välstånd som Schweiz. Idag är Schweiz ungefär dubbelt så rikt (per capita). 

Varför ska kvinnor ha rösträtt egentligen? Det vore kanske värt att dekonstruera det som vänstern ser som självklarheter! Eller åtminstone väga för- och nackdelar istället för att bara utmåla ena sidan som ond.

När jag läser böcker vill jag veta varför folk tyckte som de gjorde. T.ex läser vi mycket om Nazityskland och om judeförföljelser, men sällan läser vi att det Hitler sa om judars ekonomiska makt i Tyskland faktiskt var sant. Judar ägde de flesta banker och de flesta aktiemäklarna var judar. Likaså dominerade de inom media och showbusiness. Alltså på samma sätt som de gör i USA idag. Det finns förstås historiska orsaker till att det var så, vilket vi också hade kunnat diskutera. Judar i arabländerna försörjde sig överlag på enkla arbeten, och judarna i Polen levde i fattigdom.

Så det finns skillnader, men i denna frågan får vi ge antisemiterna ett halvt rätt, medan vänsterliberalerna inte ens vill ta i frågan.

Jag köpte nyligen en produkt från Icas eget sortiment, och det stod på flaskan att X kronor går till Icastiftelsen, en stiftelse som bland annat främjar "mångfald" och integration.

Enligt de själva:

ICA Stiftelsen samarbetar med och stödjer organisationer som, likt oss, brinner för att förbättra människors hälsa och välbefinnande. Vi stödjer också dem som på olika sätt bidrar till ökad mångfald och integration i samhället och som aktivt arbetar med att motverka utanförskap.

http://icastiftelsen.se/

Det jag tycker är intressant med ord som mångfald, divsersitet och mångkultur är att de är mer negativa för mig än vad de tydligen är för de där fina människorna som skriver slogans.

Jag bor i Malmö, och när jag tänker på "ökad mångfald" så ser jag framför mig hur antalet getton ökar, och med det ökar antalet människor som vi inte umgås med, och som har åsikter vi inte delar.

Ett bra exempel kunde vi nyligen läsa om SSUs ungdomsförbund i Skåne, där de flesta tydligen är "homofober". Media gjorde en länk till Ahmadiyarörelsen där en imam sagt något om grisar och homosexuella, och så har de okunniga mediajournalisterna fått för sig att Ahmadiya är en "homofobisk" gren av islam.

Man tar sig för pannan....

Ahmadiyas valspråk är "Kärlek för alla, hat för ingen". Att de däremot inte anser att homosexualitet är "helt okej" beror på att islam uttryckligen säger att homosexualitet inte är okej. Vill man höra en muslim säga det får man vända sig till något av följande:

* En slags reformmuslim som anser att islam kan vara man vi vill att det ska vara. Jag säger inte att det är orimligt, men precis som inom kristendomen är dylika flumriktningar mycket marginella.

* En lögnare. De mer strikta muslimerna vet att de inte bör uttrycka sina åsikter öppet. Egentligen anser jag det är värre när de kör ett dubbelspel. Ahmadiya har inga extrema åsikter, utan de går endast så långt att de tycker att homosexuell livsstil inte är okej. Vill man höra vad de mer extrema rörelserna säger så är det betydligt hårdare ord.

Svensk media förfäras alltid över att en imam säger något negativt om den homosexuella livsstilen. Då undrar jag: vad förväntar ni er?

Islams syn på homosexualitet är en av orsakerna till att jag respekterar islam. Det finns en styrka i att lyfta sunda värderingar som är fokuserade på artens överlevnad och fortbestånd. Att fokusera på att "alla ska göra som de vill", som vi gör i väst, brukar sluta dåligt.

Tänk dig två företag. Det ena har som målsättning att alla ska ha roligt hela tiden, medan det andra har som målsättning att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vilket kommer finnas kvar om 20 år? Unga människor kanske tror på det förstnämda, men med lite erfarenhet i sig så har man sett många exempel på företag som bara flummar och strax går de under. Så fort de får in kapital lägger de det på någon helt onödig och extravagant, typ en snurrande soffa i orange tyg, och ständigt ska de "ta hänsyn" till alla anställdas personliga behov. Tycker det är jobbigt gå upp på morgonen? Okej då senarelägger vi alla frukostmötena till 11 istället. Istället för att arbeta med att förbättra företagets produkter och tjänster så sitter man och skriver handlingsplaner mot rasism och dylikt.

Just saying: det är inte så man tjänar pengar. Och utan pengar finns det inget företag.

Nåväl. När man cyklar runt i Malmös olika områden så ser man ju de enorma områdena där det i princip bara bor människor med svart hår. Det är inte områden dit man vill flytta. Reklammänniskorna i Stockholm känner människor från runt om i världen och då tänker de att "alla ska med". Men i verkligheten så är det som så att tar vi in 10 000 muslimer från arabländerna, så sätter sig kanske 8 000 av dem i någon förort. 2 000 kanske integrerar sig.

Det är det mångkultur betyder för mig. Människor som kommer hit och bor i segregerade områden. Ett samhället som slits sönder. Välfärden har svårt att hålla uppe. Mygel och korruption ökar.

Jag stöter allt oftare på vänsterfolk som säger att de funderar på att lämna Sverige "eftersom rasismen växer".

Jag blir så sjukt irriterad när de säger så.

Samma människor som bestämde att Sverige skulle byta ut sin befolkning och som sett till att alla större och medelstora städer nu har ghetton samt områden där tjejer inte kan röra sig fritt är nu de som säger att Sveriges problem beror på - rasismen.

VILKEN rasism?

Ja, som vi kunde läsa i veckan så blir apoteksanställda utsatta för rasism. Hur vanligt förekommande det egentligen är nämns inte, utan det är mest anekdoter som berättas. En användare på Flashback berättar att han åkte runt till olika apotek och frågade personalen men att de inte sa det var något problem.

Media har dock ett egenintresse att beskriva några 75+ åriga gubbar som det stora rasistiska hotet i Sverige idag.

De som nu ska lämna Sverige pga "rasism" kan ju använda det som argument... "ökade rasismen"...

Hur många har på allvar blivit utsatta för rasistiska angrepp? Och hur har det påverkat deras liv? Väldigt få, är min erfarenhet.

Det är inte rasism som gör att Ahmed skiter i skolan och börjar sälja knark istället, även om vänstern har ett egetintresse i att trigga upp motsättningarna. Utan rasism försvinner den motsättningen som vänsterns politik bygger på för närvarande, när de ska mobilisera den invandrade valboskapen till valurnorna.

Därför måste de hela tiden påminna invandrarna om att rasism finns.

Svensken ser det som ett god anledning att lämna landet. "Rasismen".

Jaha, det är inte det faktum att område efter område förvandlas till ett ghetto där man inte kan släppa ut sina barn?

Jag kom att tänka på Expressens rapport från en gated community i ett utsatt område i Sverige. Skrivet strax för valet i höstas:

Barbro, Madeleine och Jackie har börjat förbereda sig för det otänkbara.
Att behöva fly från Sverige.
Den växande intoleransen och SD:s framgångar skrämmer dem.

[..]

Området där Barbro och Madeleine bor heter HSB Kroksbäck. Det påminner, med sina höga staket och låsta dörrar utan porttelefon, om ett slags gated community light.

– Det påminner inte bara om, det är ett slags gated community. De som bor här har det lite bättre ekonomiskt än de som bor runtomkring. Man vill inte att folk från närområden ska passera här när de handlar. Många här röstar på SD, säger Madeleine.

https://www.expressen.se/kvallsposten/qs/de-planerar-infor-flykten-fran-sverige--om-sd-far-makten/

Det är så sjukt att man saknar ord.

Det förvånar mig däremot inte. Det var väl snarast väntat. De tar in en massa invandrare och börjar det sedan bli lite jobbigt så drar de utomlands. Vi som inte har råd eller möjlighet att flytta får bo kvar.

Vad tänkte de egentligen?

Jag diskuterar partiet AFS på Flashback och det står mig alltmer klart att deras partiledare Gustav Kasselstrand nog har vad man kan kalla storhetsvansinne. Mattias Karlsson i SD skrev detta när de uteslöt SDU, som Kasselstrand då var ledare för:

”En skock halvfascistoida, självrättfärdiga, unga, arga män med Napoleon-komplex”, skrev Sverigedemokraternas Mattias Karlsson på Facebook i går om den pågående konflikten med SDU. – De inlägg han skriver på Facebook håller en så oseriös nivå och har en så konfrontativ ton att det överhuvudtaget inte går att föra en diskussion, svarar SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/handlar-om-en-smutsig-maktkamp

På engelska betyder Napoleonkomplex en person som har komplex för att vara kort, men i svensk terminologi har det historiskt syftat på personer som tror de är Napoleon. Numer är det vanligare att mentalt rubbade tror de är Jesus, men förr satt alltså folk på institution för att de såg sig själva som Napoleon.

Det är fler än mig som anser att det är ett problem att AFS-ledningen är så fulla av sig själva. Jag följer trådarna om AFS dagligen.

Jag ångrar ändå inte min medverkan i AFS. De fick 0,3% vilket kanske är det högsta ett s.k högerextremt parti någonsin fått i ett svenskt val. Som jämförelse fick SD 0,37% 1998, men då hade de redan gjort sig av med de mest extrema åsikterna och de var det enda "extrema" partiet, förutom Det Nya Partiet med Ian Wachtmeister som fick 0,48%.

AFS lär väl få sina splittringar också, precis som SD haft. Sedan får man rösta på något av de nya partierna. Jag röstar AFS för att jag inte ser SD som ett alternativ och för att jag tycker vi måste diskutera invandringen av vissa folkgrupper som ett problem och inte som en "möjlighet". Det lär vi snabbt bli varse vikten av att diskutera.

Ännu så är det många som tror, vill tro eller säger sig tro, på att "alla" kan integreras. Bor man i Malmö som jag gör så ser man dock att det inte sker. Allt eftersom de här områdena växer sig större så kommer fler att inse det, så det kommer att finnas stöd för ett s.k "extremt" parti under många år framåt.

NMR kan jag inte rösta på eftersom det är baserat på lögner såsom att förintelsen är en myt. Men vi avvaktar och ser vad som dyker upp efter AFS.

Jag tror att har man left ett par år i den riktiga världen så har man stött på ett flertal människor som verkar imponerande till en början. De "bländar". De liksom vet allt om allt. I min bostadsrättsförening fick vi förra året en ny ordförande som är sådan. Han bländade alla och gjorde snart en massa förändringar. Han var smart, charmig och handlingskraftig. Vad som dock också märktes snart, var hans nedlåtande attityd. Bland annat ansåg han att alla utom han själv var "korkade". Närmare hälften av styrelsemedlemmarna har nu avgått eftersom de känner sig trakasserade.

Samma attityd ser man hos Kasselstrand. Han har inte åstadkommit något, men ändå anser han att han vet allt bäst och att alla andra politiker är antingen dumma eller korrupta. Han har bokstavligen sagt det.

Efterhand brukar folk inse att de är duperade av de sköntalade människorna med storhetsvansinne. Kasselstrand har i princip misslyckats i sina tidigare avseenden. Först när han utmanade partiledningen i riksdagen, sedan när han gjorde det som SDU-ordförande, och nu som partiledare för AFS. Han kommer att kunna sprattla ett tag till, men eftersom stödet för AFS inte kommer att öka så kommer fler att inse att AFS bara är en tillfällig hyp.

Med det sagt så har AFS ändå normaliserat en del debattfrågor och visat att det går starta ett parti av den inriktningen. Det finns även ett antal inteligenta och välkända personer som anslutit sig till AFS, såsom Lennat Matikainen, den s.k relationscoachen som fick sparken från TV4 efter att ha använt ordet "skäggbarn".

AFS blir nog inget men det kommer nya partier. Så jag ångrar inte mitt stöd för AFS. Som jag ser det är det bara ett steg på vägen.

Vänstern var lika fragmenterad under 1960-talet, men deras idéer lyckades ändå få genomslag. Jag tror att nationalistiska idéer kan få genomslag också, på några års sikt.

Just nu läser jag Lars Åbergs bok Framtidsstaden, från 2017. Den fick rätt mycket uppmärksamhet när den kom ut men nu är väl allt som vanligt igen.

Åbergs bok skulle nog uppskattas bland Flashbacks och Avpixlats skribenter för den är en ständig otydlig nostalgi om "det gamla Malmö - på den tiden vi hade utedass och inget rinnande vatten", blandat med skräckbeskrivningar över våld, brister i välfärden, en överbelastad socialtjänst, islamism på ökning, politiker utan koll, och så vidare. Som sagt - en standard vinkel i alternativmedia. Jag lovade nyligen mig själv att sluta gräva ner mig i alternativmedia som får mig må dåligt (se tidigare inlägg) så jag kommer nog sluta läsa boken nu, efter att ha läst cirka 75%.

Det får mig att fundera dock, att tecknena är så många och så tydliga. Det är även häpnadsväckande att Malmö så klart och tydligt är på väg mot en avgrund. Som jag brukar säga: "everyone can party as long as there is money". Men pengarna kommer ta slut.

En nyhet från igår som ursprungligen spreds i Sydsvenskan: Trots 22 miljoner extra – Malmös socialförvaltning tvingas till akuta besparingar på 300 miljoner.

Jag tänker på detta när jag har Löfven prata om att "det behövs mer resurser".

Tänk lite logiskt. Anta vi tar hit hela Somalias 10 miljoner invånare. Det hade säkert gått jättebra - om vi haft "resurser". Vi kan ta hand om 1 miljoner analfabeter och handikappade - OM vi har resurser till det. I annat fall blir förstås behandlingen bristfällig.

Enligt samma logiska resonemang så skapas välfärd i ett land utifrån vad landet producerar, och i förlängningen exporterar. Resurser är inte en oändlig skattkista man bara kan ösa ur.

Det skrämmer mig när jag tänker hur oerhört mycket vänstermentaliteten trängt ner i alla samhällsfunktioner.

Den nya sajten Ingrid och Maria skrev nyligen en intervju med en anställd på UD som uttalade sig så här:

– Som jag beskrev tidigare så började förfallet med Palme, sedan har man i god socialistisk anda infiltrerat statsapparaten med syfte att låta dem som arbetar där bli en del av ”The deep state”. Oavsett vilken regering vi får (icke socialistiska) så kommer man att fortsätta på den inslagna vägen. Detta därför att det sitter personer inom många departement på nyckelpositioner som du inte flyttar på i första taget, som har rätt partibok eller ”värdegrund” som det nu populärt kallas.

https://www.ingridochmaria.se/2018/10/23/ud-kalla-margot-wallstrom-har-ingen-aning-om-vad-som-pagar/

Stöd gärna Ingrid och Maria förresten. Jag ser stor potential i sajten!

Lars Åbergs bok i kombination med allt annat jag läst får mig inse svårigheten att ändra riktning. Den ointelligenta och värdestyrda nyvänstern har all makt. Jag brukar känna det när jag går in i en bokhandel, ser ett debattprogram eller läser insändare: insikten att jag omöjligt kan göra min röst hörd. Den som vill skriva en bok om vad som helst från ett feministiskt perspektiv kan skriva vilken goja som helst. Jag som leker med tanken att skriva ur ett nationalistiskt perspektiv kommer aldrig bli publicerad.

Även i de fall en nationalist kan göra sin röst hörd så dör rösten snart igen. Många respektabla journalister

och opinionsbildare har beskrivit samma sak. De får sitt program eller sin krönika publicerad, och sedan händer... inget.

Korruption och mygel är inte intressant när det rör sig om invandringskostnader. Då spelar några miljarder hit och dit inte så stor roll.

En anekdot jag vill avsluta med är att jag i veckan lödde lite saker och var slarvig med hygienen och fick i mig lite bly. Jag märkte rätt omgående att min intelligens gick ner. Jag glömde bort vad jag skulle göra och hur jag skulle göra det. Gamla vanor som gjort i 5 år hängde plötsligt inte ihop längre. Komplicerade frågor blev omöjliga för mig att besvara.

Blyförgiftning på låg nivå sänker intelligensen, minskar uppmärksamheten och påverkar minnes- och språkfunktionen. Den kan utlösa mentala rubbningar som hyperaktivitet, fördröjd och hämmad reaktionsförmåga och senilitet samt perifer neuropati med t.ex droppfot som följd.

https://kurera.se/bly-pb/

I mitt tillstånd då saker inte hängde ihop så blev plötsligt vänsterpolitik mer begriplig för mig. Allting blev svårare för mig och jag kunde inte förstå större samband.

Det är nog så att nu för tiden är det högerpolitik som attraherar de som kan förstå de större sambanden, medan vänsterpolitik är till för personer som tycker världen är skrämmande eller som anser att de "behöver mer resurser".

Jag har dragit ner bloggandet lite, för det har tagit för mycket tid. Blir nog bara ett par inlägg i veckan framöver.

Hope Not Hate är typ den brittiska motsvarigheten till Expo. Det är alltså en antirasistisk och antifascistisk sajt och det de skriver är vettigt, klokt och bra.

Främst så bekämpar de extremhögern men de skrev även nyligen att de tar fajten mot islamism:

HOPE not hate has been speaking out against Islamist extremism since 2010 and we then published our first major report, Gateway to Terror: Anjem Choudary and the al-Muhajiroun network in 2013, which exposed the violence and terrorism at the heart of the al-Muhajiroun (ALM) international network.

In 2014, we also published Cheerleading for IS: Anjem Choudary and al-Muhajiroun’s support for the Islamic State outlining how ALM was a major recruiting network for the then expanding Islamic State.

During the course of our research, we attended countless Islamist extremist demonstrations at which we heard and saw vile antisemitism, homophobia and misogyny, often far worse than anything we heard on the English Defence League (EDL) demonstrations we had also been covering for years.

https://www.hopenothate.org.uk/2018/10/17/fight-anti-fascists-oppose-islamist-extremism/

Artikeln fortsätter med att beskriva varför islamism kan ses som ett lika stort hot som vilken annan fascistisk rörelse som helst.

Bra. Konsekvent. Expo och Inte Rasist Men försöker också aktivt bekämpa och bemöta islamism. Här en artikel från Expos chefredaktör Daniel Poohl, 2012:

Att den islamistiska sekten Hizb ut Tharir har etablerat sig i Sverige borde oroa varje antirasist. Men istället är det tyst. Samma typ av fördomsfulla tankestruktur som präglar islamofoberna finns även på den andra sidan: en idé om att islam är något enhetligt. Men alla muslimer är inte goda. Det tjänar inget till att blunda för extremisterna, skriver Daniel Poohl, Expo.

https://www.svt.se/opinion/antirasister-maste-sluta-blunda-for-extrem-islamism

Vad jag tycker är viktigt att tänka på i frågan är:

1. Bara för att man råkar stå på samma sida som någon man inte tycker om, innebär det inte att man har fel.

Ann Heberlein reflekterade över detta i någon intervju i Ann Heberlein Show som jag såg. Hon har fått beröm från rasister och hatiska personer, vilket stör henne lite, men som hon själv säger så är det inte en orsak att sluta säga sådant hon ser som sanningen.'

2. All islam är inte likadan. På denna punkt skiljer sig Antirasister och s.k "islamofober" (ett mera korrekt ord är islamkritiker / islamhatare). Som bekant är nätet fullt av islamhatare som ständigt ska dra jämförelsen mellan islam och nazism av typen "Att säga att inte alla muslimer är onda är som att säga att inte alla nazister är onda".

Argumentet kan vara svårt att bemöta eftersom vi fått lära oss att allt som har med nazism att göra blir "smutsigt", eller "haram" som en muslim skulle säga. Det blir dock orimligt att använda sig av ett haram-argument. Om min mosters f.d frisör var med i VAM innebär det inte att man måste ta avstånd från mig enär man annars riskerar orsaka ett tredje världskrig. Mitt exempel är extremt men inte helt taget ur luften.

Jag tror det vore bättre om vi angrep problem där de faktiskt finns, istället för att säga att "muslimer" är ett hot. Visserligen kan muslimer vara ett hot, men det direkta hotet finns främst i den radikala islam.

Det finns även ett indirekt hot i att Sverige får en muslimsk majoritet, vilket innebär att vi slutar vara svenskt. Detta är dock inget direkt hot mot våra liv och man bör inte ropa varg innan det finns risk att vargen kommer.

Extrem islamism är ett hot men ska inte blandas ihop med vanlig islam. Har man en muslimsk granne är sannolikheten liten att grannen är en terrorist. Däremot är sannolikheten rätt stor att grannen inte tycker om en och undviker kontakt. Hur stor? Kanske 50%, men vad vet jag. Det beror helt på personligheten. Detta säger jag ur egen erfarenhet och inte utifrån hat och förakt för andra.

If we do not make [Islamism] one of the anti-fascist issues of our age, we will be conceding the battlefield to those who seek to use this issue for the promotion of intolerance, bigotry and racism. We have already seen how the British National Party sort to exploit this issue for their own fascistic aims and how the EDL formed in response to ALM. Last year we witnessed the Football Lads Alliance emerge in response to terrorist attacks.

If we don’t speak about these issues then the only voices that concerned people will hear will be groups like these. As such, as well as raising our voices against Islamist extremists we must also challenge anyone who seeks to use this issue to attack the wider Muslim community, the vast majority of whom have no time whatsoever for the likes of Choudary.

https://www.hopenothate.org.uk/2018/10/17/fight-anti-fascists-oppose-islamist-extremism/

Tyvärr skämmer den Sverige-vänliga rörelsen ständigt ut sig genom att den inte kan hålla sig fokuserad utan istället svämmer över till att bli hatisk. Tänk var vi skulle vara om de moderata/vettiga invandringskritiska rösterna inte överröstats av de som var rasister på riktigt.

Det är likadant om vi ser till USA. Det finns ett nationalistiskt uppvaknande som heter alt-right, som i början gick lugnt till på nätet i att uppmuntra amerikaner att bry sig mer om sitt land och sin kultur. Sedan kom nazisterna och tog över. Nu är nazisterna alt-rights ansikte utåt, och media frossar förstås. Det finns inte mycket till moderat alt-right, åtminstone inte i media. Det är så media vill ha det: att vara nationalist är att jämställas med att vara nazist.

I Sverige är vi väl bekanta med det. Alla som var invandringskritiska fram till 2014 eller så buntades ihop med nazister. På 1990-talet och fram till 2005 eller så fanns det bokstavligt talat knappt någon invandringskritisk rörelse, så de flesta som var invandringskritiska var kompis med folk som var med i någon nazistisk grupp. Folk lyssnade på Ultima Thule och tatuerade in hakkors. Gränsen var inte så stark.

3. Hat är dåligt.

Jag läser om en av skribenterna för Hope Not Hate, Matthew Collins, som skrivit boken HATE: My Life in the British Far Right om sin tid i hatiskt extremhöger organisationer på 1990-talet. En av orsakerna att han hoppade av var för att han tröttnade på hatet och våldet.

His bloody damascene moment is overwhelmed by shame. It came at a 1930s library building one summer evening in 1989, when the BNP disrupted a public meeting in Welling, Kent. In British fascist folklore, that night became known as the Battle of Welling and its "soldiers" were celebrated as heroes.

The truth, Collins says, is that a cowardly group of 40 or so fascists armed with hammers smashed up a room full of mainly women.

In his book he recalls "one man after the other laying into a small group of women, hitting them with chairs and hurling tables at them .... It was a bloody massacre. People were lying on the floor helpless, being stamped on, kicked and hit with objects picked off the walls and floor. A pregnant woman was locked in the toilet and the BNP were trying to kick their way in to get at her and her unborn baby."

Collins, a veteran of the far right at just 18, had taken part in violent attacks before, fighting men in pubs and on the football terraces. But the scene at Welling Library deeply challenged the nobility he associated with the far right's cause. "I couldn't see what freedom of speech and fighting for British democracy had to do with stamping on little old ladies' heads," he says. "It was real hatred. I began to see it was all about destroying people's lives. Violence was the only way they could affect change.

"I was standing in the library watching people getting their heads kicked in for attending a debate and discussion. I thought: I'm on the wrong side."

After Collins was hailed by his NF and BNP colleagues as a hero for the attack at Welling, he found himself in a phonebox calling Searchlight. One by one, he told the magazine the names of the people who had carried out the violence. A polite Geordie voice thanked him. "Everything sort of changed at the moment," he says. "But my intention wasn't to be a spy."

https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/features/back-from-the-front-inside-the-mind-of-a-reformed-uk-far-right-extremist-2334059.html

Hat är destruktivt.

Själv drivs jag inte av hat och därför har jag inget behov av att "hoppa av" något. Mina åsikter kanske ändras men jag är inte medlem i något och behöver inte hoppa av något.

Att jag är invandringskritiker beror på att jag är kritisk till de negativa förändringar som drabbar mig själv. Hade inte dessa saker skett så hade jag inte brytt mig.

Att vara arg är en sak. Arg kan man vara, och det borde väl sossarna veta som länge ansåg sig drivas av en rättfärdigad ilska mot borgare och kapitalister.

När hatet blir våldsamt så blir det negativt för oss som har en rättfärdigad orsak att tycka illa om vänsteretablissemanget. När kvinnor på ett vänstermöte för sina "huvuden inslagna", som i citatet ovan, så kan man som högermänniska inte längre använda ordet "vänsterbliven". Man vill som högermänniska då inte längre identifiera sig med den arga högern.

Det är därför viktigt att ta avstånd från de destruktiva högerextremisterna. Annars kollapsar hela rörelsen. Det kan verka fånigt att en grupp högerextremister på kanske 200 personer kan vålla en rörelse på hundratusentals större skada än någon från vänstern kan, men så är det.

4. Ovetenskaplighet är dåligt

Själv är jag "högerextrem" för att jag läst på, och jag anser att Sverige just nu går åt fel håll.

Jag tycker det är intressant att betänka att alla länder, även Sverige, i århundraden försökt att få till stabilitet och trygghet. Detta är ingen självklarhet. Mycket resurser har ägnats åt att försöka skapa dessa saker.

Nu går vi åt motsatt håll: vi bedriver en politik som skapar instabilitet och otrygghet. Bara för att vi vill ha lite mer spänning och dynamik. Eller finns det kanske andra orsaker? Jag ägnar mycket tid åt att försöka utreda frågan.

Däremot är jag en stark motståndare till ovetenskaplighet. Av erfarenhet så har jag sett hur rörelser drivna av hat och ovetenskaplighet tenderar att falla sönder.

Därför är jag emot den klimatskeptiska delen av "alt-högern". Jag har undersökt deras hemmakomponerade teorier och jag har svårt att se varför de skulle vara bättre än de som världens klimatologer har tagit fram. Det är t.o.m som så att den klimatkritiska delen av alt-högern gör mig skeptisk till hela alt-högern.

Med det sagt, så borde nog klimatkrisen diskuteras mer öppet så att alternativa teorier inte sprids för mycket på nätet. Bättre vore att ha öppna debatter i frågan istället för det där nedtystandet som vi är så vana vid vad gäller invandringsfrågan.

Invandringsfrågan skiljer sig från klimatfrågan i ett viktigt hänseende: världens experter i frågan säger inte att invandring är bra. Experterna säger att invandring har vissa positiva och vissa negativa experter. Det som fick upp mina ögon i frågan var boken Gillar vi olika? Hur den svenska likhetsnormen hindrar integrationen av statsvetaren Andreas Johansson Heinö. Han skrev på ett minnesvärt ställe något i stil med att "om man staplar alla vetenskapliga böcker som handlar om mångkulturens positiva effekter så får man en ganska kort stapel, medan det skrivits många hyllmeter om mångkulturens negativa effekter".

Jaha, ojdå. Det visste jag inte.

I Sverige drivs mångkulturdebatten främst i tidningar av journalister och andra som faktiskt inte har någon kompetens i området. De ser sig som experter eftersom de har en vän från Iran och tycker om pizza. På sin semester åker de gärna "utomlands", och det är trevligt, så därför är "utomlands" bra...

Klimatdebatten drivs förvisso av samma journalister och de sprider ofta överdrivna nyheter. Där har kritikerna rätt. Skillnaden är att bakom journalisterna finns det vetenskapsmän som säger i stort sett samma sak - med förbehållet, som jag själv läst mig till, att vetenskapsmännen inte gör några förutsägelser om vad den globala uppvärmningen kommer leda till. Det är journalister som gör alla domedagsprofetior. Vetenskapsmän undviker att tala i frågor som de inte vet så mycket om, och att sia om hur den globala uppvärmningen påverkar oss är ett sådant område.

Däremot är vetenskapsmännen och kvinnorna eniga om att jorden värms upp, att det till stor del beror på koldioxid i atmosfären, och att mänsklig aktivet är den troliga orsaken till koldioxid. Notera att jag använder begreppen "till stor del" och "troliga". Vetenskapsmän använder gärna sådana ord hellre än att påstå att de är bombsäkra, vilket man kan få intryck av i media.

Nåväl, det var en kort sammanfattning av vad jag själv anser i frågan om hat och sanning och vad som är bästa vägen framåt för alternativhögern.

Jag hade en negativ dröm inatt om att folk i mitt bostadsområde spionerade på mig och tillhörde någon typ av bodysnatchers. Jag tror att drömmen inspirerades av ett klipp jag såg på SVT igår:  Så bemöter du rasism – i fem olika situationer.

Hon som gör videon sitter med pekpinnar och förklarar pedagogiskt att man ska säga "Den åsikten passar inte dig" och "Du skulle tjäna på att inte säga så". "Förminska åsikten men höj personen".

Nu när jag "kommit ut" som s.k rasist är det sådant jag kommer få höra av släktmedlemmar.

Argumentet låter vettigt när man först hör det, men sedan vände jag på det och insåg att det kan användas för att tysta vem som helst.

"När du säger att vi ska sänka skatter för de rika så uttrycker du en fascistisk åsikt som inte passar dig, för du är ju inte fascist egentligen".

"När du säger att vi ska höja skatter så uttrycker du en socialistisk åsikt och det passar inte dig, för du är ju inte socialist egentligen. Du skulle tjäna på att inte säga så."

Socialist får man dock lov att kalla sig i dagens Sverige så det fungerar inte. Att bli kallad rasist är, än så länge, mer känsligt, men vi måste börja acceptera att bli kallade rasister.

Delvis pga SVT klippet drömde jag att det fanns människor som egentligen var någon form av utomjordingar som var ute efter mig och min tjej. Jag kom cyklandes hem sent på kvällen och det var tänt i deras styrelserum. Där stod de, mitt i natten, och diskuterade planer. Så som bodysnatchers gör.

Det är som när jag pratade om feminism med min tjej för ett tag sedan, och hon sa om en kvinna som jag vet inte är feminist att "är hon emot jämställdhet"? Och jag sa då till min tjej: "They got to you too"....

All feministpropaganda i media och i Pink Room måste ha påverkat hennes tankar. Man är ju som man umgås. Hon sa att hon inte var feminist men jag misstänker ändå att hon kan vara på väg åt det hållet.

"Det du säger nu är väldigt feministiskt och nedvärderande mot sunda manliga värderingar. Det passar inte dig, för du är ju inte manshatare egentligen."

Är det inte väldigt förminskande att säga en sådan sak till någon? Man liksom ignorerar hela den problematiken som personen har.

SVTs klipp visar hur mycket vänstern och SVT vill försöka ändra våra tankar. Det är förstås svårt kämpa mot en sådan koloss som SVT.

För den som inte sett det, rekommenderar jag att se Invasion of the Body Snatchers. Antingen filmen från 1993:

Eller filmen från 1978.

Det finns en ännu äldre film från 1956 i svartvit men den gjorde inget större intryck på mig.

Jag har ju nyligen "kommit ut" som högerextremist, där högerextremist syftar på allt som är SD, AFS eller liknande "rasistiskt".

Som väntat tog vissa vänner avstånd från mig, medan andra tvärtom verkade roade. Ett par är nu mer avvaktande eftersom vi har känt varandra ett tag så de är lite i chocktillstånd. Min tjej var i chock i ett dygn och sa inte så mycket. Hon trodde jag började bli galen och letade efter olika tecken. Andra var i chock något längre tid men det har väl börjat lägga sig nu och återgå till det normala. Jag är som förr och så är det med det.

Det känns på ett sätt skönt med de som tagit avstånd från mig, för nu när jag tänker på vilka människor det är så är det typiska s.k NPC:s. NPC är ett nytt nedlåtande begrepp på vänstermänniskor av begränsad intelligens och självständigt tänkande som per automatik tar avstånd.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så lär sig de flesta från skolåldern att SD är jättedumma och att SD är att jämföra med Hitler och Nazityskland. De lär sig bokstavligen detta i lågstadiet. Det är alltså normen i Sverige idag.

De vänstermänniskor jag känner sitter fortfarande fast i sina barnsliga uppfattningar. Jag kan ju erkänna att det tog mig mer tid än för genomsnittet att växa upp och frigöra mig från mina föräldrar. Min föräldrar var väldigt kontrollerande, och det spelade nog in att jag aldrig hade några starka vänskapsband med andra. Jag var också ganska liten till växten och jag kände mig alltid utanför.

Orsaken till att jag frigjorde mig var för att annars hade jag inte överlevt. Annars hade jag fortsatt tro på det skolan och samhället tryckte ner i halsen på mig. Dock var det så att till slut var jag tvungen att vända mig mot det som skadade mig, vilket bland annat var invandring, vänsterflum, mina föräldrar, och socialistiska idéer. Jag drev de idéerna så långt de gick - vilket inte är så långt, för det är så ytliga idéer som inte är ideologiskt grundade. Sen blev jag djupt deprimerad och kände att jag var tvungen prova något annat.

Jag minns jag under gymnasietiden läste en liten bok av Voltaire. Han skrev något i stil med att vi alla lever för oss själva först och främst. En person bygger inte hus för andras skull, skrev han, utan för att han ska få en lön och kunna försörja sig själv och sin familj. Det förvånade mig att Voltaire på 1700-talet skrev något som var mer logiskt och mer "upplyst" (ordvits baserat på att Voltaire tillhörde de s.k upplysningsfilosoferna) än allt det dravel som man kan läsa från dagens enade journalistkår och politiker.

Några år senare influerades jag av den romerske filosofen Cicero. Han skrev om den stoiska pliktetiken. För många är stoicismen bara en dammig rest, men för mig gjorde den stor skillnad, för den var som motsatsen till den flummiga "gör det du vill" budskapet vi får itryckt oss från skolåldern.

Det känns lite märkligt att diskutera med vänsterblivna NPCs, för de är ofta helt oinsatta i politik, religion, filosofi och allt annat. De har bestämt sig för att de är goda och att de därför inte behöver undersöka världen något mer.

Det får mig känna att det finns en enorm skillnad mellan oss. Det är som en professor som försöker diskutera fysik med en 8-åring. Hur ska man bemöta ett argument som "vi måste faktiskt bry oss om människor!", eller "SD är fascister!"? Jag kan bara jämföra det med sådant man får höra av 8-åringar.

Så visst, de har tagit avstånd från mig, men det känns ändå skönt. Det är som en fysikprofessor som finner att åttaåringar tar avstånd från honom. Tja, då får de väl göra det.

När jag började blogga kände jag samma oro. Det finns en oerhörd massa människor som vill trycka ner en pga ens åsikter. De ska ständigt tala om för en hur fel det är på en, och de lyckas uppenbarligen bra eftersom det under många år (årtionden) hindrat mig för att uttrycka mina åsikter.

Jag undviker också att ge mig in i intellektuella diskussioner. När jag var 15-17 gjorde jag den, men jag slutade med det när jag var 17,5 år. Det var för tydligt att det inte ledde till något annat än negativa konsekvenser för mig. Det är som med de vänsterblivna personer jag nämnde ovan som slänger ur sig att SD är jätteonda, och säger man emot dem så blir de arga.

Det är sällan jag diskuterar eller debatterar med människor i verkliga livet. De flesta är helt ointresserade av att debattera. Jag tror de flesta aldrig ens hört eller vill höra argument. Jag minns en arbetskollega som försökte förklara för mig varför han tycker att Sverige inte ska ha Euro (på den tiden ville jag ha Euro). Det var mycket jobbigt för honom att ens formulera ett argument. Det märktes tydligt hur han slets mellan att vilja läxa upp mig, och skammen han kände i att läxa upp mig.

Som jag ser det är det så att vänstern hyllar svaghet, medan högern hyllar styrka.

Det är förstås lätt att identifiera sig med de svaga och känna sympati med dem. Det gör vi alla när vi är barn, och kvinnor gör det i högre utsträckning än män, av naturliga skäl, eftersom kvinnor är mer utsatta än män är.

Problemet är dock att dyrkar man svaghet som man så blir man efterhand självskadande. Man kan aldrig stå upp för något för att vara ståndaktig är en styrkesignal, och styrka föraktas av vänstern.

Tro mig. Jag har varit svagare och mer självhatande än nästan vem som helst. Jag växte upp i ett hem som byggdes på självförakt och på uppfattningen att vi var sämre än alla andra. Jag hade troligen fortsatt i den uppfattningen, men då hade jag varit död idag. Om inte annat så var det oerhört plågsamt att leva på det sättet. Det är egentligen mitt främsta argument.

Tror man på styrka så är en världsbild logiskt sammanhängande, eftersom allt i världen fungerar så att den starke får mer än den svage.

Den starkaste atleten är den som vinner tävlingar.

Den med högst betyg i skolan är den som kommer in på universitetet. (eftersom mina föräldrar är socialister så blev jag chockad när jag först insåg denna orättvisa i 20-års åldern)

Hur och var man än ser det så är det de starkaste som klarar sig längst och bäst.

Ironin är att de män som gör sig själva svaga gör det av två skäl:

1. Den psykologiska oundvikligheten att vi som människor alltid försöker göra det bästa för oss själva. Jag lärde mig detta genom att läsa filosofi och psykologi. Allt vi gör, gör vi för att det gynnar oss. Anledningen till att folk förklarar sig tillhöra de goda gör de främst för att det gynnar dem. Vänsterblivna saknar ofta psykologisk och filosofisk bakgrund vilket gör att de inte är medvetna om denna sanning.

2. Att de faktiskt vill självdö. Att de lider av självhat och självdestruktivt beteende. Ta t.ex en av mina idoler, Björn Afzelius, Sveriges mest säljande artist, som ändå ständigt jagades av Kronofogden, och som aldrig kunde hålla sig till en och samma kvinna. Han dog av lungcancer vid 52 års ålder för att han inte kunde sluta röka. Även efter att han diagnosticerats så fortsatte han röka.

Eller ta vänsterikonen Cornelis Vreeswijk som dog vid 50 års ålder. Även han hade ständiga skatteproblem, kvinnoproblem och olyckor. Han rökte en massa, drack en massa och åt en massa skräpmat. Till slut drabbades han av såväl diabetes, hjärtproblem och levercancer.

När människor av lägre intelligens inser att de inte kan hålla jämna steg i en diskussion blir de oundvikligen arga, särskilt när de inser att den mer intelligente personen tröttnar på debatten. Jag har varit med om detta själv, främst i egenskap av den smartare parten, men ibland i egenskap av den mindre vetande. I ett samhälle baserat på jämlikhet och att inte sticka ut kan den svagare parten känna sig moraliskt rättfärdigad att känna sig förbittrad, medan den smartare parten inser att det är bättre vara tyst.

Jag har därför varit tyst i många år sedan jag gick ut gymnasiet. Att visa sig smart var bara negativt för mig.

Jag känner ändå att det nu är nödvändigt att visa sig smart igen och att våga ta debatten. Vänsterdräggen får gilla läget. De har fått sprida sina nonsensargument i många år och det unnar jag dem, men nu är det dags att vi som kan tänka visar vägen framåt. Det finns inget att vänta på längre. Hade SD uppnått 20%+ hade jag nog kunnat fortsätta vara tyst och stötta dem i det tysta men nu är det inte tid för det längre.