Intressant inlägg där användaren Run3 sammanfattar olika framträdande personer i AFS och althögern och vad de sysslar med:

AfS har sin podd Den Kokta Grodan där Berglund inte har jobbat på ett par år. Vita Pillret görs av Christoffer Dulny som inte har jobbat på 1.5 år då kan kickades från sitt enda jobb han haft inom SD. Dulny tillsammans med Kristoffer Hugin brukar i podden prata om hur de krigar genom att posta meme-bilder om dagarna i sina interna Facebook-grupper. Svegot har Conrad som inte har jobbat på många år och som upprepade gånger i deras podd har berättat hur skönt det är att inte behöva jobba. Svegot har även Dan och Magnus som inte haft ett riktigt jobb på ett antal år, och nu "jobbar" Magnus med klipp-och-klistra-journalistik. Sedan har vi podden Ingrid & Maria där de sitter och tigger i sina avsnitt och klagar på att folk inte ger dem tillräckligt mycket pengar. I anslutning till Nordisk Alternativhöger har vi Jonas Nilsson som är evig student, gör dokumentärfilmer och skriver böcker.

Det är ett genomgående mönster, med filurer som undviker hederliga arbeten. Hur ska man kunna lyssna på dem, kunna ta dem på allvar och ha dem som förebilder? Det ger ett dåligt intryck när man tittar på hur de lever.

Svegot, Det Fria Sverige, Nordisk Alternativhöger, osv, är AfS största hejarklack. Det är oundvikligen så att deras image smittar av sig på AfS och Den Kokta Grodan när de alla är i samma sfär. De träffades t.o.m under Almedalsveckan.

https://www.flashback.org/sp66205811

Man kan iofs invända att tillhör man althögern eller den "radikala" högern så är det svårt att få ett jobb.

Jag anmälde mig själv till AFS riksdagslista väl införstådd med att jag troligen skulle vara tvungen att ge upp mitt enmansföretag. Som tur var ville de inte ha mig på listan, något jag nu i efterhand är mycket glad för.

Å andra kanske det hjälper att man är ekonomiskt oberoende för att kunna tala fritt som "högerextrem". Hade jag varit arbetslös en längre tid hade jag kunnat outa mig och göra videos, som Arga Blatten gör. Men nu har jag för mycket förlora och mycket lite att vinna.

En framträdande nazist i Ludvika jobbar faktiskt på Netto, läste jag i Expo. Men det är nog mycket ovanligt.

Själv värdesätter jag, liksom användaren Run3 på Flashback, folk som arbetar. Arbetar man inte är man "värdelös". Man blir värdelös. Arbete är viktigt för självkänslan och för att hålla en person kopplad till verkligheten.

Den som sett UGs program om den svenska althögern har själv sett hur barnsliga de är. Man kan liksom inte ta dem på allvar.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg in indirekta effekter i politiken.

En annan indirekt effekt jag nog inte nämnde rör skattefrågan. Historiskt ansåg de styrande att de kunde höja skatter hur mycke som helst för att få in pengar - förutsatt de inte blev bortröstade. Att höja skatten för, säg, de rikaste 20% för att dela ut till resterande 80%, varav en stor del går till de understa 40%, är ett enkelt sätt att vinna röster, och också demokratins svagaste punkt.

USAs grundlagsfäder visste detta och såg till att skydda den bräckliga republiken från sig själv. Nu ska vi i väst däremot exportera vår demokrati till andra länder - ofta till underutvecklade länder med stora inkomstklyftor och splittrade grupper. Det går, som man kan förvänta sig, inte så bra.

Det tydligaste exemplet är väl Venezuela, där den karismatiske och folklige Hugo Chavez vann val efter val på en publik som tilltalade massorna. Allt var gratis, och sen fick de ett välbetalt jobb, oavsett kunskapsnivå. De som hade kompetens drevs bort ur landet. De dåliga besluten hopades på varandra, framför allt att de sålde rättigheten till sin olja till ett pris som nu gör att de förlorar pengar på att sälja den (för det kostar pengar få upp den), men ändå är tvungna att göra det.

I Sverige hade vi tur, skulle jag säga. Det dök inte upp någon demagog som eldade på massorna, krävde att de rika skulle göra avkall på sina tillgångar och sedan drivas ur landet. Demagoger kan komma av olika slag. I Sovjet hade de Lenin och Stalin, i Tyskland som bekant Hitler.

Det många inte inser är att Hitler talade "till folket". Han var mån om att folket skulle ha det bra (därav ordet "socialist" i namnet Nationalsocialister).

Som i den här postern från Nazityskland, där de försöker visa att antingen kan staten ge 5.50 D-mark om dagen till en sjuk, eller så ger staten 5,50 D-mark till en familj.

Det låter förstås hemskt i våra öron att göra skillnad mellan grupper... Samtidigt är det oundvikligen så att man måste välja huruvida man vill fokusera på dem som bygger samhället, och på dem som ligger samhället till last. Har man oändligt med pengar behöver man ju inte ställa sig frågan, och den som vill ge av sina privata medel för att ta hand om de sjuka kan få göra det...

Men i grunden tycker jag principen om att ge en massa pengar till produktiva människor vara fel.

Jag är motståndare till alla pengar som kastas på dem med assistensbehov. Tanken är att alla "ska ha" ett fullgott liv. Men så är inte verkligheten. Alla i hela världen kan inte leva ett fullgott liv. Vad värre är: vi göder en skadlig verksamhet av ryggdunkare. Människor som säger sig "behöva" vård och vårdare, och där personens egen uppfattning av hur mycket vård han "behöver" ska få styra.

Likadant i skolan. Föräldrar kräver att deras barn ska få den behov det "behöver".

De sjuka kräver att få den vård de "behöver" och blir chockade när läkare inte kan komma fram till vad som är fel på dem. Som om allt i hela världen är tänkt att fungera perfekt.

Jag kommer att tänka på en insändare i Helsingborgs Dagblad, där en kvinna satt på akuten med ett sjukt barn i 12 timmar skrev att "jag hade hört att det var illa men jag trodde inte det var SÅ illa".

Nehej.... Så dags att vakna nu, liksom.

Folk bara utgår från att allt löser sig. Som barn som tänker att "det händer inte mig".

Just nu gör SVT en serie om förlossningsskador.

Katarina, 31 år, fick värsta typen av förlossningsskada

Katarina anser själv att hon inte får den hjälp hon behöver efter hon är en ung kvinna.

Andra kvinnor med förlossningsskador säger att "så här ska det inte behöva vara".

Enligt vem ?! Enligt dina instagramvänner och olika kändisar som visar upp sina platta magar 3 månader efter förlossning?

Hur som helst så är min poäng att det finns en negativ sida av ett alltför starkt skyddsnät: folk blir för bortskämda. Som svensken som åker runt i världen och tycker det är så "exotiskt", men sen blir han sjuk och då föredrar han ett riktigt sjukhus med en riktig läkare. Jag läste i boken Älskade terrorist om en kvinna som åkte iväg med sin jihadist att strida med talibanerna, men sen när hon skulle föda så åkte hon hem till ett svenskt sjukhus. Även hennes terrorist till make tyckte det kändes säkrast så. Sjukhusen i Afghanistan hade de inte så mycket förtroende för. Då dög helt plötsligt den svenska sjukvården - ett land de gjorde allt för att pissa på.

Folket i Venezuela har kanske fått det de förtjänar. De röstade på en populist som gav orealistiska ekonomiska löften och delade glatt ut pengar till alla fattiga utan krav på motprestation. Nu är landets ekonomi i fritt fall.

Det är en av de indirekta effekterna av skatter och välfärd.

En annan indirekt effekt är att om man beskattar folket för mycket så försöker de hitta sätt att komma runt den. Ett exempel är kemikalieskatten, som nyligen beräknades kosta staten pengar. Detta eftersom folk handlar mindre elektronik från svenska säljare och mer elektronik från utlandet.

”Utvärderingen från HUI Research visar att staten varit för optimistiska i sina beräkningar av skatteintäkterna som skulle uppgå till 2,4 miljarder, men i själva verket endast landat på knappt 1,3 miljarder under första året. Ser man även till skattens följdeffekter på statskassan, exempelvis uteblivna momsintäkter, är den statsfinansiella effekten marginell och kan i värsta fall vara negativ”, skriver Elektronikbranschen i ett pressmeddelande.

Andra effekter av skatten är att elektronikvaror, inte helt oväntat, blir dyrare i Sverige jämfört med andra länder. En annan effekt är att elektronikhandlare får lägre marginaler samt att mellan 600 och 1400 arbetstillfällen går förlorade i branschen.

– Kemikalieskatten hjälper varken miljön eller hälsan. Nu visar det sig att den inte heller tar in pengar till statskassan, säger Klas Elm, VD på Elektronikbranschen.

https://nyheteridag.se/kemikalieskatten-slar-mot-svensk-ekonomi/

Man ska inte ignorera den här typen av indirekta negativa effekter. I början kan de tyckas obefintliga, men allt efterhand kommer svenska återförsäljare av elektronik att slås ut och hela försäljningskedjor kommer att utraderas eftersom vi inte kan konkurrera med utländska säljare på samma villkor.

Elektronikskatten kräver dessutom oerhört mycket i administration, vilket också kostar pengar. Det går därför inte att tro att man bara kan beskatta folket och så får man in pengar.

Tid är pengar. Det vet vi alla när vi deklarerar och numer kan göra det på en minut via SMS. I USA är deklarationen något som tar åtskilliga dagar eftersom alla själva måste redogöra för mycket de tjänat under året och sedan själva betala in sin skatt. Listan på avdrag är oerhårt omfångsrik, och allt görs på papper. De som deklarerat i USA blir förvånande över hur oerhört krångligt och tidskrävande det är. Detta är förstås inte optimalt för ett lands ekonomi.

I Sverige är vi alltid så stolta, ja t.o.m arroganta, över våra smarta lösningar inom t.ex digital teknik. Samtidigt kostar ett s.k ensamkommande flyktingbarn 1900 kr per dygn, och 2015 tog vi in cirka 30 000 sådana. Det går åt så mycket tid och pengar till dessa människor, och det är osannolikt att de någonsin kommer gynna den svenska ekonomin.

Om skatterna är så höga att folket inte har något annat val än att strunta betala dem, så kommer det leda till att en stor del av folket blir skattefuskare. Det gör i sin tur att staten kan "plocka" vem som helst och ställa dem inför rätta för att tysta dem.

Man bygger upp en slags korrupt ekonomi. Ta t.ex alla falafel- och kebabställen i Malmö. Hur många av dem bealar alla avgifter och skatter som de ska? Skatteverket ser dock mellan fingrarna eftersom det inte är lönt gå efter alla kebabställen. De kan lägga en massa tid på att granska dem, ta dem till en kostsam rättegång där de döms och stället stänger ett tag, men sedan öppnar det igen med en ny ägare och med samma affärsmodell. Det finns helt enkelt inget sätt att bedriva en lösam laglig affär.

Det är som med förbudet att gå mot rött ljus. Vi hade ett förbud mot det men ingen brydde sig om det, vilket gjorde att respekten för lagen försvann. Polisen brydde sig inte heller om att bötfälla de som bröt mot förbudet, och till slut togs det bort. (tekniskt sett är det förbjudet men inte straffbart att gå mot rött, enligt Lawline)

Vill man ta det ett steg längre kan man påpeka att flertalet revolutioner i historian blev hjälpta av att imperiet tog för mycket skatt från befolkningen. Det hände i bl.a Romarriket och i Frankrike före revolutionen.

Det är intressant det där med indirekta effekter, för man vet aldrig hur de ska slå.

En annan indirekt effekt är t.ex hur man i USA kan stämma någon, men eftersom det är så kostsamt att stämma någon används stämningar ofta som ett sätt för stora företag att tysta små företag, eller privatpersoner för den delen. Donald Trump har t.ex varit involverad i en massa juridiska aktioner - ofta för att han vägrat betala olika småföretag han anlitet, och småföretagen har till slut stämt honom men att stångas mot ett enormt storföretag med obegränsade pengar är väldigt kostsamt.

"The land of the free", dvs USA, är i praktiken inte så fritt, eftersom den med mest pengar har det så mycket lättare att lyckas.

I slutändan kan man sammanfatta med att det är svårt att göra beslut som är ensidigt "bra". En skatt eller avgift kan tyckas bra på kort sikt, men kan på lång sikt vara förödande. Det kan också ta lång tid att bygga upp ett lands infrastruktur, utbildning och administration, men det kan gå rätt snabbt att montera ner det om man inte är observant.

Därför måste vi alltid vara på vakt på när statens pengar slösas bort på utgifter som inte gör samhället bättre. Även om utgifterna är "humanitära". Miljömål är ett sådant exempel. Miljöpartiet anser i sitt partiprogram att näringslivet kan begränsas hur mycket som helst så länge som det på ett eller annat sätt är bra för miljön.

Då talar vi inte om att rädda sälar eller hindra skogen från att försuras, utan om att förhindra byggandet av livsnödvändiga dammar för att ett liten fisk lever i närheten av vattnet (Delta smelt i Kalifornien). I Sveriges fall vill MP begränsa flamskyddsmedel som finns i all elektronik för att de "kanske" kan vara... "dåliga". 

Men om man begränsar näringslivet eller t.ex förhindrar byggandet av nödvändiga dammar så begränsar man ju också ekonomin, vilket gör att man får in mindre pengar och därmed kanske inte kan göra de ekonomiska insatser som behövs för att rädda viktigare problem. De fattiga kan inte göra särskilt mycket för att förhindra den globala uppvärmningen, t.ex

Är det viktigare att rädda en fisk eller att rädda klimatet?

Det är den typen av överväganden man måste göra och att driva landets ekonomi i sank är troligen inte rätt väg att gå. I den riktiga världen är livet inte perfekt. Alla kan inte ha det bra hela tiden, pengar är inte oändliga, och inte allt löser sig. Allting i politiken handlar om avvägningar.

Jag har lite ont om tid just nu så jag ska fatta mig kort.

En sak jag funderat på idag är det där med rökridåeer inom politik. Det kom sig av att jag läste ett referar ur en bok som förklarar hur man skaffar sig makt. The 48 Laws of Power heter den (från ett tips på Flashback).

Vill man ha lite vishet från mig angående denna typ av böcker så är det: lita inte på dem. Det de skriver låter i första anblick intelligent och klokt men så snart man vänder lite på argumenten så inser man att man hade kunnat säga allt tvärtom och det hade låtit lika klokt. Faktum är att många av råden är sådana att de motsäger varandra, vilket ju är ett bevis för att det inte ligger någon djupare sanning bakom utan bara lite ytliga observationer liknande vad ett barn gör av verkligheten. Typ "pappa går till jobbet, pappa kommer hem, är man snäll får man julklappar".

När man hör ett vishetsord så bör man enligt mig alltid fråga sig om vishetsordet låter lika bra ifall man vänder på det. Gör det det så är det ingen vishet utan snarare någon form av komedi. Här är alla de 48 reglerna.

Regel 3 är dock intressant. Den heter "dölj dina intentioner".

Det finns en sida på Medium som beskriver den lite i detalj.

https://medium.com/@asandalis/law-3-conceal-your-intentions-48-laws-of-power-904195288040

Det intressanta med rökridåer är hur effektiva de är.

Alla säljare lär sig t.ex snabbt att ett ypperligt sätt att sälja är att prata om andra saker än själva försäljningen så att kunden inte ska tänka alltför mycket på köpet. Bättre att han tänker på sina barn eller hur bra han har det i livet, hellre än att väga kostnader fram och tillbaka. Det är inte att luras.

Jag har nu observerat det politiska spelet ett tag och kan konstatera att politik i mycket hög usträckning bygger på rökridåer.

Händelsevis skriver en annan bloggare på bloggplatsen en artikel på samma tema idag:

För några år sedan gav Naomi Klein ut en bok som hette "Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott" som skildrade just det jag talar om. Makteliten skapar något som ser ut som ett problem för att sedan presentera en lösning på problemet som alla medborgare accepterar. I lösningen döljer sig oftast en möjlighet för makteliten att utöka sin makt samtidigt som medborgarnas friheter beskärs. Man skapar en totalitär stat utan att den stora massan märker det.

http://elake-karsten.bloggplatsen.se/2018/12/19/11580365-framtiden-ar-riggad-av-eliten/

Jag är själv är tämligen intelligent person och jag har också observerat andra intelligenta personer i olika sammanhang. Vad jag märkt är att intelligenta personer mycket lätt kan manipulera de mindre intelligenta. De mindre intelligenta hänger inte med i resonemangen och börjar snabbt att använda den mer intelligente personens språkbruk och dras in i dennes argument. Jag har själv blivit "utsatt" för det. Det är därför Stefan Löfven så sällan argumenterar på TV, för han är så dålig.

Reinfeldt var däremot extremt skarp. Det gjorde också att han kunde få en debatt om en sak att handla om något annat. Det finns en berömd ordväxling mellan Reinfeldt och Åkesson i Riksdagen:

[Här tänkte jag lägga ett videoklipp men det har tyvärr blivit raderat från Youtube. Man kan läsa om det på t.ex Pettersons blogg]

Jag citerar Riksdagens protokoll istället:

Prot. 2012/13:110
23 maj
35
spiral, att fritis inte avvecklas utan utvecklas, att fler jobb skapas och att
fler  företagare  kan  få  tillg
ång  till  små  lokaler  för  att  bedriva  sina  verk-
samheter  i  stället  för  att  stänga  igen  och  flytta  bort.  Det  har  varit  den
moderata ledningens politik.
Anf.
44
Statsminister FREDRIK REINFELDT
(M):
Fru talman! Vi politiker ska vara försiktiga med att dra str
eck ovanför
huvudet  på  folk.  Det  var  tydligen  inte  mellan  city  och  förorterna  som
strecket  gick  utan  mellan  olika  förorter.  Jag  tror  inte  att  människor  vill
höra  att  de  är  på  ena  sidan  av  en  linje  som  Åsa  Romson  har  dragit.  Jag
tror att stora  delar av  Husb
ybefolkningen  inte känner igen  sig i beskriv-
ningen.
Sysselsättningen växer i Husby. Där finns absolut sociala utmaningar,
och de förstärks just nu. Här som överallt annars i Sverige är de bo
ende i
förorterna  trötta  på  fenomenet  att  någon  dyker  upp  och  sätter  rubriker
över  en  förort  som  alla  dagar  på  året  fungerar  alldeles  utmärkt  och  där
människor  kämpar  på  precis  samma  sätt  för  att  det  ska  finnas  jobb  och
bra förutsättningar. Och så dyker nå
gon upp och börjar dra streck i tillva-
ron och talar om att de är på fel sida och att det är särskilt synd om dem.
Jag tror inte på det.
Jag  kan  visa  att  stora  resurser  har  satts  in,  och  det  bör  vi  fortsätta
med.  Det  är  klart  att  vi  ska  rikta  utbildningsins
atser  till  människor  som
har mer kvar att göra för att nå fullständiga betyg. Vi har gjort det, och vi
ska göra det i höst igen. Det är ett sätt att visa att resurser visst finns och
används på rätt sätt.
Oroligheter i förorter
Anf.
45
JIMMIE ÅKESSON(SD):
Fru  talman!  Statsministern!  Det  är  mycket  prat  om  Husby  här,  men
det  gäller  inte  bara  Husby.  Det  gäller  Brandbergen,  Bredäng,  Farsta,
Fittja,  Flemingsberg,  Fruängen,  Hagalund,  Hagsätra,  Hjulsta,  Husby,
Jakobsberg, Jordbro, Kista, Norsborg, Rinkeby,  Rågsved, Salem, Skarp-näck,  Skogås,  Skärholmen,  Sollentuna,  Solna,  Spånga,  Tensta,  Vårberg och  Vårby.  Det  gäller  Majorna  i  Göteborg,  delar  av  centrala  Malmö, Skäggetorp i Linköping och Stenhagen i Uppsala.
Bilar  och  containrar  brinner.  Polisstationer  och  tågstationer  brinner. Kulturarv  och  skolor  brinner.  Stenar  och  brandbomber  kastas  och  rutor krossas.  Poliser  och  brandmän  misshandlas.  Vanliga,  hederliga  medbor-gare misshandlas.

Hur  långt,  Fredrik  Reinfeldt,  ska  det  behöva  gå  innan  ni  inser  att  er
ansvarslösa,  mångkulturalistiska  splittringspolitik  får  den  här  sortens
konsekvenser?

Statsminister FREDRIK REINFELDT
(M)

Fru talman! Då var det dags för Jimmie Åkesson, och då var det alltså
invandrarnas fel. Det var ju oväntat. Har  Jimmie  Åkesson  noterat  att  det  är  andra  utrikes  födda  och  med
utrikesbakgrund som  står sida  vid sida  med våldsverkarna  och nu  försöker  få  lugn  och  ro?  De  går  ut  på  kvällarna  och  försöker  ta  ansvar  i  det nära lokalsamhället.

Låt inte våldsverkare styra  vår verklighetsbild. Det finns en kärna av unga arga män här, som vi har sett på många andra håll. Och ja, det spri-der sig. Det sprider sig när våldsverkare beter sig illa.

Vi  ska  ha  ett  rättssystem  som  visar  att  vi  skiljer  rätt  från  fel  och  att
lagen gäller lika för alla över hela Sverige. Men hjältarna, Jimmie Åkes-
son,  är  de  du  försöker  profitera  på.  Det  är  människorna  som  bor  i  dessa
områden, och som är de största brottsoffren, som nu är den bäst verkande
medicinen  för att skapa  lugn.  Mina  hjältar är de  du vill göra  till fiender.
Där går skiljelinjen i svensk politik.

JIMMIE ÅKESSON
(SD):
Fru talman! Jag skyller egentligen inte på någon annan än Fredrik Re-
infeldt och hans kolleger i regeringen.
Det  är  svårt  när  man  lyssnar  på  Fredrik  Reinfeldt  i  den  här  diskuss-ionen  att  inte  dra  parallellen  till  den  stora  branden  i  Rom  för  2000  år sedan  och  myten  om  den  fiolspelande  kejsar  Nero.  Det  finns  mycket  att säga  om  den  myten,  inte  minst  att  fiolen  inte  uppfanns  förrän  många århundraden  senare.  Han  kan  alltså  omöjligt  ha  spelat  fiol,  men  fiolspe-landet är bara en metafor för ineffektivitet, passivitet och usel politik.
Det här duger inte, Fredrik Reinfeldt! Det duger inte att stå och spela
We  shall  overcomepå  fiol när  huvudstaden  i  vårt  rike  står  i  brand.  När
kommer erkännandet, Fredrik Reinfeldt? När tänker ni erkänna att det är
er ansvarslösa splittringspolitik som ligger till grund för det kaos som vi
just nu bevittnar här i Stockholm och andra delar av landet?
(Applåder)

Statsminister FREDRIK REINFELDT
(M):
Fru talman! Jag hoppas att ni inser att den långa uppräkning av föror-
ter som Jimmie Åkesson gjorde inte gjordes av kärlek till dessa förorter,
med någon egentlig önskan att det ska gå bra där eller för att visa förstå-else och närhet till människor som bor där. Det är så här det låter när man försöker  ta  billiga  partipolitiska  poäng  och  kommer  tillbaka  till  den  tes som  Jimmie  Åkesson  vaknar  med  på  morgonen,  äter  till  lunch  och  går
och lägger sig med på kvällen: Svaret på alla frågor, varhelst de kommer
ifrån, är att det är invandrarnas fel.

https://data.riksdagen.se/fil/0B2D6FC1-65FC-4209-8590-ECAD477EDD47

Åkesson var vass på den tiden. Efter hans sjukskrivning har han väl inte riktigt haft samma energi.

Jag låter Reinfeldt få sista ordet. Varför? Därför att han egentligen inte bemöter Åkesson. Åkesson har ju rätt, medan Reinfeldt gör rimridåer.

Det var som när Gustav III invaderade Ryssland när den svenska ekonomin gick för knaggligt. Ett diversionskrig mot ryssarna skulle ta fokus från den svenska ekonomin, tänkte han. Han är långt ifrån den ende i historien som gjort det.

I valet 2014 röstade jag, liksom många andra, för en bättre skola. De andra partierna (utom SD) hade sett till att föra fram skolan som ett viktigt område. Det fanns liksom alltid större problem än invandringen, vilket gjorde att invandringen var underordnat de andra problemen.

Politiker vet ju detta. De vet att de kan smyga in politiska förslag under radarn. De genomdrev, och genomdriver, massinvandringspolitiken genom att låta den gå under radarn. De lyckas med detta eftersom de har medierna med sig. Politikerna skrev in i grundlagen att Sverige är en mångkultur, samt att EUs lagar är Sveriges lagar. Detta meddelades inte folket förrän efter valet och förändringarna skett. Så var det med den frågan. Från 2010:

Nästan helt utan offentlig debatt ändras den svenska grundlagen på viktiga punkter. Riksdagen fattade idag det slutliga beslutet som bland annat innebär att EU-medlemskapet nu skrivs in i grundlagen.

Samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna står bakom de nya skrivningarna.

Detta historiska beslut bygger på en bred politisk kompromiss mellan de övriga sju riksdagspartierna, som under flera år har förhandlat sig fram till den uppgörelse som alltså nu fått definitivt klartecken av riksdagen.

Omröstningen bjöd dock inte på någon dramatik – 308 ja-röster mot Sverigedemokraternas 20 nej-röster. Det faktum att sju av Riksdagens partier har varit överens om lagändringen har sannolikt bidragit till att den offentliga politiska debatten i allt väsentligt uteblivit inför beslutet.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-grundlag-historiskt-beslut-utan-debatt

Och så undrar vissa varför de kallas sjuklövern...

När folk frågar mig varför Sverige blev så extremt, så har jag funderat på det där med dimridåer. Det fanns liksom alltid något viktigare problem än ghettoisering och islamism. Det kändes, på den tiden, viktigare att vara en god människa än att stå emot förändringen av Sverige.

Ett närbesläktat sätt att styra debatten är en mera lurig metod, som de flesta ändock kan känna igen från sin uppväxt. Det handlar om att de problem som inte formuleras inte kan protesteras mot. Om man säger till ett barn: "Vill du åka till farmor!?" så kan barnet säga "NEJ!". Om man däremot säger: "På söndag åker vi och äter glass!" så säger barnet "JA!" och sen så åker man förbi farmor utan att tillfråga barnet.

Problem som inte formuleras kan man inte protestera mot.

Det är därför det är så viktigt att ha kontroll över språket. Man vill förknippa sina egna ståndpunkter med något positivt, och det man kämpar emot som något negativt.

Svenska folket tillfrågades aldrig: "vill ni ha massinvandring?!", utan vad vi fick ta ställning till var: "Är vi välkomnande och tror på allas lika värde?!", något vi svarade ja på. Och så skapade vi våra ghetton utan att protestera.

Det är av samma anledning feminism och homorörelsen har varit så framgångsrika. I stället för att pusha för "män som stoppar kuken i röven", något man faktiskt skämtade om på 1990-talet, så talade man om allas rätt att älska vem de vill.

Feminismen behöver jag kanske inte gå in på igen, för det gör jag så ofta.

Sammanfattning:

1. Dimridåer.

2. Styr språket.

För lite "vidare läsning" kan man läsa om Sapir-Whorf-hypotesen, även kallat Whorfianism:

The hypothesis of linguistic relativity holds that the structure of a language affects its speakers' world view or cognition. Also known as the Sapir–Whorf hypothesis, or Whorfianism, the principle is often defined to include two versions: the strong hypothesis and the weak hypothesis:

    The strong version says that language determines thought and that linguistic categories limit and determine cognitive categories.
    The weak version says that linguistic categories and usage only influence thought and decisions.

https://en.wikipedia.org/wiki/Linguistic_relativity

Teorin säger att de ord vi använder bestämmer vilka tankar vi har. Tankar vi inte har ord för, kan vi inte uttrycka, och därmed "finns" de inte.

The time-less people were the Hopi, a Native American tribe who live in north-eastern Arizona. Whorf claimed that they didn't have any words for time – no direct translation for the noun time itself, no grammatical constructions indicating the past or future – and therefore could not conceive of it. They experienced reality in a fundamentally different way.

https://www.theguardian.com/education/2014/jan/29/how-words-influence-thought

Men nu får jag avsluta detta inlägg, som blev längre än jag tänkt....

Jag kan inte hjälpa att tänka på detta partiet när Stefan Löfven säger att man "inte ska ha samröre med högerextremister" (vi antar att han syftar på SD).

Alltså, det finns så mycket att kritisera med SD, och de gick sämre än väntat i valet pga eget grepp. Det som sänkte SD var att sossarna visade på SDs ekonomiska politik i en berömd presskonferens, och att vänstern lyckades hitta SDs politik kring dubbla medborgarskap, aborter och och andra kvinnofrågor.

Men nu är det vänsterliberala gänget tillbaka i samma hjulspår igen. "Liberalerna", Centern och Socialdemokraterna gör gemensam sak i att "varna för nazisterna". Igen. Man tar sig för pannan och frågar sig varför de inte kan komma på något bättre.

Om en statsvetare undersökte vilket parti i Sveriges riksdag som kan ses som minst demokratiskt, så skulle det utifrån partiprogrammet troligen vara Vänsterpartiet.

Vad som faktiskt står svart på vitt, tillgängligt för alla att läsa, i Vänsterpartiets partiprogram: ”Det ekonomiska fåtalsväldet måste ge plats åt de arbetandes demokratiska förvaltning. Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande.”

http://www.blt.se/ledare/folk-forstar-inte-hur-extremt-v-ar/

SD har däremot alltid, enda sedan det grundandes, haft demokrati inskrivet i sitt partiprogram.

Att påstå att SD är antidemokratiska kan egentligen bara ses som en konspirationsteori. En skribent på SDs tidning Samtiden skrev om det härom veckan:

Något annat jag har fått höra är att SD:s politiska program bara är en fasad och att partiets egentliga politik utgörs av en dold agenda. En bekant till mig tvingades tillstå att jag nog inte var extremist och att programmet inte var extremistiskt, men påstod att ”de riktiga” SD:arna förde hemliga samtal bakom min rygg, samtal som handlade om demokratins avskaffande och repressiva åtgärder mot meningsmotståndare.

För det första finns det alltså ingenting i partiets dokument som styrker detta, inte ens från partiets tidiga år. Tvärtom framgår att Sverigedemokraterna förbehållslöst och konsekvent ställer sig bakom demokrati och yttrandefrihet. Men min samtalspartner ansåg att detta skulle vara irrelevant, eftersom partiets företrädare egentligen vill något annat.

Det är en konspirationsteori i den högre skolan och jag kan utan vidare avfärda den som helt falsk. Betänk att det finns en hel del avhoppade och uteslutna före detta SD:are, som mer än gärna talar med media om partiets inre liv. Då brukar diverse anklagelser föras fram om enskilda personer i partiet, men inget som styrker tesen om en dubbel agenda.

https://samtiden.nu/2018/12/nej-sd-har-ingen-dubbel-agenda/

Jag klagade på Löfven i ett annat inlägg där jag gjorde mig lustig över att alla vänsterfolk alltid tycker att vi ska lära oss... av nazismen. Inget annat i historian verkar intressera dem. Jag ska därför försöka läsa mer historia och få reda på allt det som vänsterliberala krafter undanhållit oss.

Här är den bilden jag la in tidigare:

Läser man historia så kan man bland annat se att det tyska folket på 1930-talet tröttnade på hur det kommunistiska partiet kallade allt till höger om de själva för fascister. Det fungerar liksom inte att anklaga en motståndare för något denne inte står för. Det gör det faktiskt så mycket enklare för SD när de inte behöver ta ansvar för den politik de faktiskt vill driva utan bara blir anklagade för politik de ju inte driver.

Det absurda är att Nobelstiftelsen gärna bjuder in V, men inte SD. Man kan tycka att detta är helt ologiskt, tills man inser att tolerans är baserad på rädsla, som jag förklarade i ett tidigare inlägg. Nobelstiftelsen vill inte ha sammankopplingar med SD eftersom Nobelstiftelsen vill bli se som goda. De är rädda för att ses som onda. Det är även uppenbart att de saknar integritet för de ger numer ut nobelpris i en politiskt korrekt anda. Varje pris ges till någon "god" och det blev ramaskri när det visade sig att en pristagare gjort en musikvideo där det finns lättklädda tjejer.

Inte oväntat skickade SVT en reporter till Nobelstiftelsens sekreterare som avkrävdes svar: förtjänar han ett nobelpris??

Man undrar hur djupt insyltade de är allihop: journalister, kulturpersonligheter, politiker och andra i etablissemanget. Hur kan man ens komma på tanken att en Pravda-journalist ska kräva ansvar från Nobelkommittén för att en pristagare varit med i en video som kanske kan ses som sexistisk? (Pravda syftar i detta fallet på SVT, fast ursprungligen var det namnet på Sovjets propagandatidning. Namnet "pravda" är ryska för "sanning")

När SVT Vetenskap visar filmen för Göran K. Hansson, ständig sekreterare vid Kungliga Vetenskapsakademin säger han:

– Den representerar en kvinnosyn som Kungliga Vetenskapsakademin inte står bakom.

Tror du att sådana här yttringar kan vara en förklaring till att det finns så få kvinnor inom vetenskapen?

– Det vill jag inte spekulera i. Jag har inte sett några andra videos av det här slaget inom naturvetenskaperna.

Om ni hade vetat om den här filmen, hade det påverkat valet av pristagare?

– Nej det hade det inte gjort. Vi delar ju ut ett pris för insatser inom naturvetenskap, fysik i det här fallet, och inget annat.

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/nobelpristagaren-i-fysik-medverkar-i-kontroversiell-film

Det är som i Oscarsutdelningarna, som numer är meningslösa titta på, för det är en orgie i politisk korrekthet. Filmer vinner inte pris baserat på hur bra de är, utan hur "goda" de är. En film som visar hur svårt det är att vara svart slav är en garanterad toppkandidat.

Godhetskorruptionen i dagens samhälle är total.

Jag fick info idag om att McKinsey gjort en rapport där de visat att mångfald snabbar på utvecklingen på ett företag.

Så jag funderar på om det stämmer och ägnade lite tid åt att undsöka.

McKinsey-rapporten, som heter Divsersity Matters och nyligen gavs ut i en uppdaterad 2018 års version, finns att ladda ner här:

https://www.mckinsey.com/~/media/mckinsey/business%20functions/organization/our%20insights/delivering%20through%20diversity/delivering-through-diversity_full-report.ashx

Det låter ju rätt imponerande att företagen med högst mångfald är 30% mer framgångsrika än företag med minst mångfald.

Som rapporten dock självt säger, så är korrelation inte samma sak som kasualitet. Det kan vara så att företag med större mångfald är mer attraktiva och bättre på att attrahera kompetent personal än företag med mindre mångfald. Därför presterar företag med större mångfald "bättre", men det säger inte så mycket om huruvida det är mångfalden som orsakar framgången.

Det är som om man kom fram till att företag där medelåldern är 38 år presterar bättre än företag där medelåldern är 45 år. Ett företag med högre medelålder kanske tänker att de presterar bättre om de sparkar ut en del gamlingar, när det i själva verket är så att unga företag är nyare företag som främst är aktiva inom IT. Att ersätta gamla reportrar med unga gör ingen nytta för ett företag inom t.ex tidningsbranchen. Det går lika dåligt ändå.

Rapporten från McKinsey sa vidare att andelen kvinnor i styrelsen inte spelade så stor roll, vilket de tror beror på att vissa länder kvoterar in kvinnor i styrelsen. Man tjänar alltså inte på att kvotera in lägre kompetenta kvinnor. Däremot gjorde det skillnad hur många kvinnor som fanns i ledninggruppen (med reservation för att jag översätter fel).

Det låter ju bra, men i toppgruppen de undersökte så var det 20% kvinnor medan det i bottengruppen var 1% kvinnor. Eftersom  de avrundar kan man nog sluta sig till att det i de flesta företag i bottengruppen (de 25% med minst kvinnor) inte finns någon kvinna i ledningsgruppen, medan 20% kvinnor inte säger så mycket om huruvida kvinnor i sig ökar på lönsamheten.

Det finns faktiskt studier som gjort på huruvida det lönar sig att sätta kvinnor i ledningen. Detta eftersom det ibland rapporteras att företag med kvinnor i ledningen presterar bättre. Dock visar det sig att det inte handlar om personens kön, utan personens kompetens. Företag med fler kvinnor tenderar att attrahera större kompetens.

We don’t know exactly why this theoretical logic doesn’t hold among corporate boards. It is worth noting that gender diversity in other kinds of work teams is not significantly positively related to performance, either. Despite popular press accounts that suggest that teams high in gender diversity outperform those composed only of men or only of women, rigorous research does not support this conclusion. Meta-analyses linking team gender diversity to team performance (e.g., Bell et al., 2011) reach much the same conclusion as meta-analyses linking board gender diversity to firm performance — that is, the relationship between team gender diversity and team performance is tiny.

http://knowledge.wharton.upenn.edu/article/will-gender-diversity-boards-really-boost-company-performance/

Jag tänker mig att det är likadant vad gäller mångfald.

Om man tänker sig ett landslag i fotboll. Ett landslag som ser mer blandat ut presterar ofta bättre än ett landslag som ser mer homogent ut, men tar man i beaktande att heterogena landslag tenderar att ha en större befolkning försvinner en stor del av skillnaden.

Rimligen är det dock så att om vi har två länder som båda har en befolkning där ungefär 50% är icke-vita och 50% är vita, och det enda landet bara tillåter vita att spela fotboll medan det andra landet tillåter alla att spela fotboll, så kommer det andra landet att ha ett bättre fotbollslag. Inte nödvändigtvis för att svarta är bättre än vita på fotboll, utan för att det landet har en dubbelt så stor pool av fotbollsspelare. (detta hypotetiska scenario utgår från att det inte finns några andra genetiska skillnader mellan etniska grupper)

Vad gäller mångfald på företag visar däremot de mer rigorösa studier som gjorts (alltså inte vänsterstudier eller rapporter utgivna av tankesmedjor) att mångfald är ett "dubbelsidigt svärd". Detta eftersom mångfald visserligen ökar kreativiteten (och detta upprepas gärna av mångfaldsförespråkare), men de ökar även konflikterna (detta nämns aldrig av etablissemanget).

Själv tror jag på principen att det som gäller i det lilla gäller i det stora och tvärtom. Det är det principer handlar om, och kanske är det en typisk konservativ dygd att tro på det. Vänsterliberala verkar tro på vad som helst så länge det ger dem en varm känsla i magen.

Som vi kan se i samhället så ökar konflikterna ju mer mångfald vi får in. Rimligen gäller detta även företag.

Diverse teams were found to be engaging in more conflicts due to their distinct perspectives unlike teams with low diversity.  Diversity  could  lead  to  conflicts  due  to  disagreements  that  result  from  distinct  attitudes  and  beliefs.  This  usually leads to the polarization of team members into subgroups with poor interaction, which could cause multiple communication problems and thereby consensus among the team members will be difficult to achieve. For instance, some team members may be conservative and more risk averse in planning the growth path of the company. On the other  side,  others  might  be  more  willing  to  take  risks  and  adopt  aggressive  growth  strategy.This  existence  of  subgroups  usually  leads  to  endless  disagreements,  polarization,  and  conflicts  among  all  team  members  (Kakarika,  2013).However, low diversity teams are usually more prone to have declining performance unlike teams with high diversity  as  the  team  members  will  be  challenging  each  others’  perceptions,  which  usually  allow  them  to  reach  better-justified decisions (Wiersema and Bantel, 1992; Schwenk, 1984). 

Additionally, some studies concluded that diversity does enhance the organizational financial sustainability and organizational flexibility (Allen et al., 2007). It was found that diverse workforce could provide the company with competitive advantage as well as it could enhance the organizational adaptability to any changes of market places (Zanoni et al., 2010; Ely and Thomas, 2001; Kochan et  al.,  2003).  Diverse  teams  can  improve  the  overall  performance  of  organizations;  as  they  are  more  likely  to  have  access to the essential scope of information that is required in order to solve complicated problems (Leonard, Levine & Joshi, 2004). Nevertheless, diverse teams were found to be more susceptible to dysfunction; this is due to the fact the differences of diverse teams that feed both creativity as well as high performance could lead to communication barriers  (Polzer,  2008).  Therefore,  diverse  teams  may  find  it  challenging  to  incorporate  their  values,  diverse backgrounds,  and  norms  and  manage  to  work  together  (Jehn  et  al.,  1999).

https://ac.els-cdn.com/S1877042816311119/1-s2.0-S1877042816311119-main.pdf?_tid=b4260504-0344-409c-9790-7cf28a4b1860&acdnat=1545256047_22e6ea4c6560d5bd839724674a2a2ef1

studien heter för övrigt Managing and Leading a Diverse Workforce: One of the Main Challenges in Management , Shaban 20016.

Grupper med hög mångfald tenderar att vara de som presterar bäst - men även de som presterar sämst. Detta pga mångfald visserligen ökar kreativiteten, men även ökar polariseringen och riskerar att hela gruppen splittras och blir ineffektiv.

Jag tycker egentligen att detta låter som en logisk konklusion för det är det mönstret vi kan observera i historian. Romarna hade t.ex mycket nytta av alla influenser de fick från världens alla hörn (såsom grekisk filosofi) men samtidigt blev det allt svårare för dem att hålla ihop sitt rike ju mer fragmenterat det blev. Då kan det vara värt påpeka att romarriket bara hade en officiell religion, ett officiellt språk, och en officiell ledare som alla skulle lyda.

Det sätter också fingret på kruxet vad gäller mångfald för Sveriges del, där debatten ständigt är förljugen. Som en undersökning av köns roll i företagens prestation säger:

The women named to corporate boards may not in fact differ very much in their values, experiences, and knowledge from the men who already serve on these boards.

After all, both male and female board members are likely to be selected for their professional accomplishments, experience, and competence. If male and female board members are fairly similar in their values, experience, and knowledge, the addition of women to an all-male board may not increase the board’s cognitive variety as one might expect at first blush.

http://knowledge.wharton.upenn.edu/article/will-gender-diversity-boards-really-boost-company-performance/

Alltså: de kvinnor som sitter i ett företags ledningsgrupp tenderar att vara högutbildade och ha gått en lång karriärväg.  Det går liksom inte att anta att tar man in "kebabtekniker" så gör de Ericsson bättre. Kebabtekniker gör nog kebaben bättre - eller åtminstone billigare.

I slutändan är det nog så att vill man förbättra produktiviteten i ett land så bör man ta in kvalificerad invandring. Att göra som Sverige och ta in all möjlig invandring i tron om att all mångfald på något magiskt sätt "är bra" är alltså felaktigt. Om man t.ex tar in de mest kompetenta programmerarna från hela värden (eller, för den delen, de billigaste) så kan man förvänta sig en förbättring inom programmeringssektorn. Men om man tar in människor som i hög utsträckning försörjer sig på att sälja droger eller begå brott, så kan man förvänta sig en "förbättring" vad gäller kriminalitet - och då menar jag att de kriminella förbättrar sin kriminalitet.

Det lönar sig troligen inte för ett företag som Ericsson att ta in kebabtekniker i chefspositioner och sedan förvänta sig en magisk produktionsökning. Däremot kan man mycket väl tänka sig att företag som lyckas attrahera den bästa kompetensen från jordens alla hörn blir mer framgångsrika än de som bara lyckas attrahera Anders, Pelle och Kalle.

Bryr sig någon om vad jag skriver? Nej jag tror inte det. Egentligen tror jag att debatten är förlorad. Det finns för mycket pengar involverat för dem som talar om "mångfald", och vips så får de några miljoner. Minoriteter älskar förstås när man talar om vikten av mångfald, och vänstern älskar alla studier som visar nyttan av mångfald (det är så de vinner röster numer - genom att positionera sig som ett val för minoriteter).

Jag har faktiskt nyligen funderat på det att tolerans tenderar att driva sig självt och ingen vågar säga stopp. Det är en del i min teori om att tolerans är baserat på rädsla, som jag nyligen beskrev.

Det är därför tolerans är så farlig. Tolerans kräver att man kväver åsikter som går emot den toleranta linjen. Ingen vågar säga emot den toleranta linjen och det är ju lättare att ge med sig än att säga stopp.

Den avarta homorörelsen är väl det bästa exemplet, men i princip all media är sådan också. Om man har en vän från Afghanistan så kan man inte säga nej till invandring från Afghanistan och man vill inte ens lyssna på kostnaderna. Har man en homosexuell arbetskollega så kan man inte säga nej till homoadoptioner och man vill inte ens lyssna till argumenten mot sådan adoption. Alla är för rädda för att säga: "det är inget personligt, Jonas, men jag tycker att det vore bättre för samhället om män hade sex med kvinnor och uppfostrade barn i sådana förhållanden, hellre än att två män uppfostrar barn i ett homosexuellt förhållande".

Toleransen är egentligen den fege och den svages väg. Vi har fått lära oss att konservativa människor är lite dumma och efterblivna, men jag börjar fundera på om det inte är tvärtom. Att stå upp för det som är rätt är betydligt svårare när man har hela Familjen Tolerant emot sig. Då är det lättare att bara ge med sig och säga: "Jag har inget emot homosexuella, det går hur bra som helst". Samma personer som man för 15-20 år sedan diskuterade med hurivida det var mer sjukligt vara homosexuell eller bisexuell är nu allt-out-toleranta. (säger de)

Toleransen är dessutom kvävande, något man snabbt märker med vänstermänniskor. Alla uttalanden som nuddar vid något rasistiskt, sexistiskt, homofobiskt, transfobiskt, islamofobiskt, mer mera, måste genast "korrigeras". Sådan är den ängsliga medelklassen.

Vetenskapliga studier går inte heller lita på i frågan. De fifflar runt med datan tills den visar det de vill att den ska visa. Om den visar på skillnader i prestation mellan olika grupper är det ännu bättre för forskarna, för då kan de proklamera att här kan de påvisa att det råder diskriminering. De utsatta blir glada, medierna blir glada och forskarna får pengar till fler studier.

Ja - det är sjukt och det finns ingen röst som säger emot heller. Enstaka röster på nätet som etablissemanget gör sitt bästa för att tysta, och de lyckas förstås bra eftersom etablissemanget har miljarder kronor till förfogande (en stor del av det tar de med tvång genom skatt och andra avgifter). Jag skriver åtminstone här så att eftervärlden kan få se mina tankar, och det känns skönt. Men det är också allt jag kan göra.

När jag var yngre trodde jag att om man hade något smart eller viktigt att säga så kunde man vända sig till media och så skulle media skriva det man hade att säga. Hahaha.   De som växte upp i Sovjet trodde samma sak - och det gick också bra, så länge de inte ifrågasatte fel saker.

Bara se hur lätt det är att komma fram i media om man har en snyfthistoria (sann eller ej) om hur man blev utsatt för en "rasistattack". Jag gjorde en undersökning i ett tidigare inlägg på hur ofta ordet rasistattack används på SVT och det blir till sida efter sida i Google.

Att få fram kritik mot romer eller någon annan grupp är däremot omöjligt.

Igår startade jag lite hastigt en tråd på Flashback som hette "Liberala San Franscisco kollapsar" och efter ett dygn har den 5k visningar och hamnade i Aktuella Ämnen, så det var ju kul.

Jag har skrivit om staden vid ett par tillfällen men jag tror att många svenskar fortfarande är okunniga om hur mycket SF förfaller. Delvis beror det på att det är högermedia som skriver om SFs förfall och inte vänstermedia.

Paul Joseph Watson har gjort videoklipp om SF, vilket länkades i Flashbacktråden, och PJW beskrivs som en person som ingår i "alt-light". Alt-light är i sin tur en beskrivning av de högerradikala som inte riktigt är så fascistiska och rasistiska som alt-right. Den Arga Blatten på youtube beskrivs av Expo som Alt-light (hittar inte den artikeln nu).

Det påminner mig för övrigt om att SVTs Korrespondenterna i veckan publicerade en artikel om varför de skrev om Boermorden.

I Sydafrika har i stort sett samtliga större medier på något sätt rapporterat om morden på lantbrukare. När USA:s president Donald Trump, med sina 56 miljoner följare, tidigare i år twittrade om ”ett storskaligt mördande” av lantbrukare tog frågan ytterligare fart.

Redaktionen för Korrespondenterna valde att fokusera på ämnet efter att det fått omfattande uppmärksamhet världen över. Att en grupp svenska högerextremister ser sig som huvudsaklig informationsspridare i ämnet får helt enkelt stå för dem. 

https://www.svt.se/nyheter/darfor-sande-vi-korrespondenterna-om-boermorden

Jag kan inflika att jag startade en tråd i mars detta året på Flashback vid namn Farmarmorden och anti-vit rasism i Sydafrika som inte nämns i svensk media. Tråden fick rätt mycket uppmärksamhet med 5k visningar och senaste inlägget gjordes i november,

Visst är det märkligt att SVT måste beskriva varför det är befogat att skriva om mord mot vita men ser det som självklart att skriva varje gång någon svart påstås ha blivit angripen pga rasism.

I tråden om SF gjordes det många bra inlägg från människor med kunskap om just SF, vilket ju är en av charmen med Flashback: att man kan få ocensurerade åsikter från folk med kunskap.

Inlägg #83 i tråden:

Du som ska flytta till Bay Area området kommer verkligen få stöta på NIMBYism. Att ha människor förespråka öppna gränser, höga skatter, mycket regleringar samtidigt som dom själv har mycket pengar, bor säkert i en gated community och känner högt uppsatta personer i samhället, är väldigt irriterande för oss som tillhör mellanklassen. För att det är alltid vi som får ta itu med alla problem som medföljer och det är vi som får stå för notan.

Inlägg #89, från samme skribent:

Jag själv bor i Texas och flyttade pga kulturen och politiken som finns här. Men NIMBYism som finns i varje storstad irriterar mig något otroligt. Klyftor är någonting som alltid kommer att finnas, men när dom skapas för att det sätts käppar i hjulen för andra människor genom höga skatter så skapar det irritation. Missförstå mig inte, jag bryr mig inte om någon har mycket pengar, men när den personen röstar för högre skatter som leder till att det sätts käppar i mina hjul genom att jag får ut mindre pengar varje månad pga att jag har högre skatter nu, då blir jag enormt irriterad.

Det fick mig att fundera mer på NIMBY, som alltså står för Not In My Back Yard och syftar på de lite rikare människor som talar varmt om att hjälpa folk - sålänge dessa utsatta inte sätts i de rikares egen omgivning.

"The NIMBY is strong in America"...

Jag funderar över hur stark detta konceptet faktiskt är. Själv så känner jag att jag numer mår bättre efter att jag och min tjej kunnat flytta till ett lite bättre område i Malmö. Det gör så stor skillnad fastän det bara är några hundra meter bort. Nu är vi inte oroliga om dörren till lägenheten är låst. Det bor inte ett flertal "utom-Europeer" i trappen som gapar och aldrig hälsar (varför har de alltid så mörk blick egentligen?). Saker blir inte stulna, det står inte ungdomar och säljer knark utanför huset. Man behöver inte vara lika rädd för att bli rånad, nerslagen eller våldtagen. Och helt plötsligt känner man sig mindre hatisk.

Det är ju märkligt... för även om alla områden runt en förslummades så skulle vi kunna fortsätta sitta här i vårt trygga område och säga "all is well". Vilket de gör på otaliga andra ställen i världen, t.ex i Brasilien.

Lite märkligt kan tyckas att man har en vänsterregering som leder en utveckling som oundvikligen skapar NIMBY. Vänstermentaliteten är ju annars att klassklyftor är dåliga och till varje pris måste motarbetas.

Jag funderar även över hur NIMBY är en form av dåligt samvete. Den gamla frågan om huruvida de rika har rätt att vara rika eller inte. En sak jag märkt allra starkast är att man känner det starkaste "öppna hjärtan" hos folk som inte bekantar sig med mångkulturen alls, och det är så uppenbart att det rör sig om ett dåligt samvete hos dessa människor, för de förordar ett typ av samhälle som helt enkelt är dåligt.

Jag kan bara tänka mig att det hos de rika handlar om att man som välbeställd kan inta två riktningar:

1. "Jag har rätten att vara rik och struntar i hur de andra har det".

2. "Jag har inte mer rätt vara rik än någon annan. Jag mår lite dåligt över det och tycker vi borde dela med oss mer."

Klyftan går tillbaka till åtminstone den franska revolutionen, då "de förtryckta" tog makten från de adeln, kort sagt genom att avrätta dem. Det var i svallvågorna av revolutionen som den politiska inriktningen konservatism skapades, för att beskriva de som ville bevara det gamla systemet med monarkin.

Konservatismens natur har förändrats genom åren, men några av de egenskaper som konservatismen alltid har, är att det anser vissa klassklyftor vara acceptabla. Den anser typ att de rika har rätt att vara rika, och även att de med våld (polismakt) ska beskydda sina ägodelar istället för att vara förpliktade att låta resten av befolkningen lägga beslag på dem.

Jag kan inte påstå att jag bryr mig om den franska monarkin... och jag anser inte att all skatt är stöld. Däremot tror jag på ett samhälle med hierarkier, eftersom människan lever i hierarkier. Och jag tror att man ska dela med sig, men att det kanske bör ske frivilligt i högre utsträckning. De som vill försörja alla s.k ensamkommande får göra det med sina egna pengar. Samhällskontraktet utgår ändå i grunden på att vi delar med oss för att det gagnar oss. Detta var hur det såldes in till befolkningen på 1950- och 1960-talet. Att dela med sig av egna befolkningens pengar till vitt främmande grupper är en helt annat fråga.

Hur som helst så är det en intressant fråga om en person blir mer NIMBY-vänsterliberal om han flyttar till ett skyddat område. Så som jag ser det så blir man troligen det, av samma anledning som att man förändras om man får mer pengar.

Angående pengar kan jag tillägga att jag de senaste 10 år i princip inte haft något kapital, men det har gjort mig till en mindre bekymrad person. Jag tycker man helt klart ska spara undan lite om man kan, men att sitta på ett ökande berg av pengar vållade åtminstone mig bekymmer. Vad ska jag göra med pengarna? Ska jag investera dem eller unna mig saker?  Man blir också mera bunden vid dem efterhand och vill inte förlora dem. Det gör att man blir rädd för att uttrycka sina åsikter och rädd för att stöta sig med folk. Tro det eller ej, men jag vill inte ha mer pengar än jag har, även om jag ibland kan önska att jag hade det. Men jag vet inte vad jag skulle göra med dem ändå, och jag har allt jag behöver i livet och behöver inte mer.

Det är ju också en gammal knivig svensk fråga: "är det okej att vara rik?" Vi har inte haft någon politiker eller etablissemangsperson som vågat svara ett klart JA på frågan på det sätt de har i USA.

Jag såg en gång ett reportage om någon förortsrappare. Minns ej vad han hette. Han hade stolt tänkt sig att han skulle bo kvar på "orten" hela sitt liv. Men sen när han tjänat en massa pengar och träffat en svensk tjej i ett fint område så flyttade han ändå. Det var lite "ja jo... uhm... men vi trivs bra där vi bor nu". Så är det ju: varför bo dåligt när man kan bo bra? Varför låta sina barn växa upp i ett otryggt område om man kan låta dem växa upp i ett tryggt och säkert område.

Därför: The NIMBY is a strong force.

Det som också är intressant är att i princip ingen vill tala om the NIMBY. Jag försöker att tala med amerikanska vänstermänniskor om det på forum, för white flight är oerhört vanligt i USA. Men ingen vill tala om det. "Segregering? Nej det tycker jag inte förekommer. Jag har grannar från hela världen...."

Det är väl den gnagande känslan av skuld som gör att de vita höginkomsttagarna i orter som San Francisco röstar på Demokraterna (dvs deras vänsterparti), och som gör att folk röstar för fortsatt massinvandring. Även i Täby. Det dåliga samvetet.

Jag kan inte heller komma ifrån känslan av att de rika är lite rädda för giljotinen. De tänker sig att de genom att alliera sig med invandrare kan blidka massorna. "Skyll inte på mig. Jag stöttar invandrare.", typ. Det är därför de är så livrädda för att förknippas med de s.k rasisterna. Ju mer skyddade de är från mångkulturen, desto mer rädda blir de att kastas till "vargarna".

Visst är det intressanta tankar!

Det är så fascinerande att vi har en veritabel lögnmaskin kring hela fenomenet. Det får mig att undra varför det krävs ett sådant ljugande kring frågan.

Politiker och etablissemang är nu desperata.

Rasism och främlingsfientlighet ökar. Även "vanliga" människor uttrycker sig allt mer "rasistiskt" - dvs de är negativa till massinvandringen och specifikt mot vissa grupper.

Man undrar lite om vänstern själva förstår vad som ligger bakom ökningen, eller om de verkligen är okunniga om det.

Det är som i tidningen Hem & Hyra - en gång en tidning för hyresgäster, men numer har den, likt alla tidningar och tidskrifter som inte är uttalat höger, blivit till ett propagandaorgan för homosexuella, feminister och flyktingar.

Likt all vänstermedia så tycker tidningen att det är hemskt att vilja begränsa invandringen. Samtidigt tycker de att det är hemskt att det inte byggs fler bostäder.

Vänstern saknar konsekvenstänk och logiskt resonerande.

Jag måste få säga att det är lika frustrerande varje gång man försöker argumentera med en person som inte använder argument.

Så vi ska ta in obegränsat med människor och sedan bygga obegränsat med bostäder till dem? Okej, och vem ska betala? Standarden på bostäderna ska givetvis inte vara lägre för asylsökande heller, för "alla är lika värda".

Det jag dock vill säga i mitt inlägg är att det vore så enkelt om man ville minska den så kallade rasismen. Om våra politiker bestämde sig för att verkligen begränsa antalet asylsökare. Det kunde ske genom att ge dem absolut minimum och att på alla sätt försvåra för dem att få asyl och att ge dem så lite pengar som möjligt.

Danmark klarar det. Varför skulle inte vi?

Politikerna behöver inte ens vara ärliga om vad de gör. De kan utåt säga: "vi värnar asylrätten" och samtidigt göra vad de kan för att minska asylinvandringen, inklusive anhöriga.

Jag trodde faktiskt att detta skulle ske under våren. Socialdemokraterna lade då fram ett förslag om amnesti till afghaner som var så dåligt skrivet att det verkade osannolikt att det skulle gå genom. Hade det inte gått genom hade politikerna kunnat luta sig tillbaka på att säga att när allt kommer till kritan så följer vi den asyllagstiftning vi har och vi ger bara asyl till dem som har asylskäl - när det väl gäller så sätter vi landet bästa före individers bästa.

Men så blev det inte. Politikerna valde att kasta rättssäkerhet åt sidan och genomdriva en lag som kanske strider mot vår grundlag - eller åtminstone är så dåligt skriven att den inte borde ha gått genom.

"Problemet" med den svenska demokratin är att riksdagen kan stifta vilka lagar de vill. I många andra länder har man ett konstitutionsutskott eller motsvarande som förbjuder lagar som strider mot konstitutionen. Domstolarna kan alltså begränsa politikerna. I Sverige har vi inte det.

Det har aldrig setts som något problem innan, men nu när SD växer så börjar vänstern lite smått mumla om att vi nog skulle behöva en. Men så länge som vänstern själva vill driva genom okonstituionella lagar så kommer de förstås inte skapa ett konstitutionsråd. (vi har förvisso ett sådant råd i Sverige, men det är endast rådgivande och har ingen juridisk makt)

Amnestin ledde till att SD omedelbart ökade i mätningarna. De hade annars en dipp under våren, där de i Inizios mätningar (som låg närmast valresultatet) låg mellan 15-16% mellan november och april. I maj ökade SD till 18% och låg som höst på 20,5%, innan de på delvis eget grepp föll tillbaka inför valet.

Den här gruppen kommer att orsaka Sverige stora kostnader under många år.

På samma sätt kommer alla de som anlänt till Sverige de senaste 5 åren (en mycket stor grupp) att öka brottsligheten, och deras barn kommer att öka den ännu mer. Samtidigt skulle det behövas minst 5 000 poliser bara idag och det slutar fler poliser än det börjar... 

Att ge de ensamkommande amnesti var ett dåligt sätt att köpa sig röster.

Partierna hade kunnat begränsa invandringen, och på sikt så tror jag faktiskt att det svenska samhället skulle repa sig. 10 år utan massinvandring skulle leda till att situationen inte fortsätter försämras varje år. Man skulle t.o.m kunna se små förbättringar på sina håll. I Danmark sjunker t.ex antalet ghettoområden (som de officiellt heter i Danmark).

Antalet socialt utsatta bostadsområden i Danmark, så kallade ghettoområden, är 22 stycken. Det är tre områden färre än förra året då fem områden har försvunnit och två nya har tillkommit i den årliga lista som tas fram av Transport-, Bygnings- og Boligministeriet.

https://www.newsoresund.se/farre-socialt-utsatta-bostadsomraden-i-danmark/

Den typen av utveckling gör att folket känner att de inte behöver rösta på ett extremt parti.

Det hade varit enkelt för svenska politiker att göra samma sak. Att kavla upp ärmarna och säga: "inga fler uppehållstillstånd." Men nej.

Hade de gjort det i våras hade SD troligen nått sitt krön och hade fortsatt vara ett 15% parti. Nu ligger SD istället kring 20% (bara en tillfällig dipp i augusti-oktober) och det är mycket möjligt de fortsätter öka.

Faktum är dock att SD inte har några starka kort förutom invandringsmotståndet. Man kan möjligen räkna in lag och ordning också, men SDs starkaste kort i den frågan är väl att de är beredda sätta "buset" i fängelse för att buset oftast utgörs av människor med annan etnisk bakgrund - så även i den frågan finns ett visst mått av rasism.

Jag har velat komma in på detta ämnet flera gånger men aldrig riktigt lyckats. Jag driver iväg i off topic saker istället... random videos och drar iväg i orelaterade ämnen... Ett problem jag har.

Vad jag känner att jag någon gång måste skriva om är frågan om... tjejer eller ej.

Nu har jag ju skrivit om incels och deras brist på kvinnlig närhet, och jag har lite kort skrivit att jag vet hur det känns. Vad jag INTE skrivit om är den oerhört starka ambivalens jag länge kände i frågan, en känsla så stark att den drev mig halvt till vansinne.

Jag tror det kan vara viktigt för incels eller unga män som är förtvivlade och förvirrade att höra någon tala om det. Men det är inte helt lätt att öppna sig och skriva ner.

Jag börjar med att skriva att jag länge undrade vad som krävdes för att väcka tjejers intresse. Men när jag läste böcker om det så insåg jag samtidigt att jag faktiskt inte ville vara en sådan person som "vinner" tjejer. Jag ville hellre vara mig själv.

Faktum är att jag egentligen inte tyckte särskilt mycket om tjejer, och faktum är att jag inte ens hade något större sexuellt intresse av dem. Jag ville mest känna mig uppskattad. Kanske älskad. Åtminstone inte ignorerad.

Vad jag egentligen ville kunde jag dock inte förklara, och jag kunde heller inte förstå varför jag ständigt ville ha något som jag inte ville ha ?!?!?

Jag tror dock jag kommit fram till följande:

1. Jag är och var attraherad av tjejer, men

2. Jag ville helst inte ha dem i mitt liv.

Så här i efterhand så önskar jag nog att jag kunde varit mer uppskattande och att jag inte ägnat någon som helst sexuell aspekt i de kontakter jag hade med tjejer. Jag skulle uppskattat dem för deras sällskap och vänskap, och i övrigt accepterat min ensamhet. Det är dock svårt när man känner sig så desperat självmordiskt ensam som jag ofta gjorde. När man väl träffar någon tjej som ger en minsta lilla glad blick så blir man lätt efterhängsen. Det ångrar jag. Jag borde haft mer självkontroll.

En lustig liten aspekt är att när man träffar en tjej som ger en minsta lilla uppskattade blick och man ignorerar det, så blir hon ännu mer påträngande... ända tills man ger henne uppmärksamhet tillbaka - då avbryter hon strax kontakten... Och sen slutar hon ofta svara utan att man förstår varför. Skriver man då för att förstå varför hon inte svarar längre så blir man en s.k creep, stalker, eller får "nice guy syndrome".

Ja det var inte lätt. Men utifrån mina erfarenheter så ställer jag nu upp följande regler:

1. Undvik att sexualisera tjejer. Se inget sexuellt i dem - alls.

2. Acceptera att de inte tycker om dig. Acceptera att all kontakt med dem slutar med att de ratar dig.

3. När det händer, gå hem och sörj att du är förevigt ensam.

4. Säg något vänligt, eller säg inget alls.

Seriöst: berätta om hur du känner för vad som helst. Se det som ett besök hos psykologen som ger dig möjlighet ventilera vad du känner. Eller fråga henne om hennes tankar om vad som helst. På det sättet kommer du att åtminstone ha fått något positivt ur mötet även om du sedan går hem och är ensam.

Att vara i ett förhållande är så oerhört mycket bättre än att vara ensam. Framför allt känns det så normalt. Att vara ensam känns numer som något onormalt.

Jag trodde att förhållanden handlade till stor del om sex, och jag hade inte behov av förhållande av det syftet. Men jag hade fel. Ett förhållande innebär att man har någon att krama om. Någon som tar hand om en, som ser till att man äter frukost och andra måltider. Som ger en en kopp té. Någon man kan se en film tillsammans med och som lyssnar när man uttrycker sin ilska över de inkvoterade homosarna och svarta som de ska ha överallt. Möjligen att inte alla tjejer uppskattar det förstås.

Kort sagt har jag inte längre de mörka dalar där det känns som att jag lägger mig ner och bara vill dö.

Med den erfarenheten jag nu har så skulle jag nog kunna tänka mig flytta ihop med vem som helst i framtiden, så länge hon inte plågar mig genom att konstant klaga. Jag tror t.ex att en överviktig tjej är bra relationsmaterial. Hon har inte samma behov av perfektionism. En annan fördel med en fet tjej är att man inte råkar säga en massa sexuella suggestiva kommentarer som får henne att tro att man är ett creep.

Det är klart att det vore lättare hitta en ny tjej när man redan varit i en relation, precis som att det är lättare att hitta ett jobb när man en gång haft ett jobb.