Alex Schulman brukar säga så mycket dumheter att man bara suckar, men nu satte han huvudet på spiken om Löfven:

Klimax nåddes när han intervjuades i Morgonpasset i P3 för ett par dagar sen. Det var en sensationell uppvisning av ingenting, en partiledare som inte ens kunde svara på nonsensfrågor. Centern eller vänstern? Nja, Löfven vill inte svara: ”Båda!” ropar han till slut. Vem är din bästa vän? Nej, så kan man inte säga, säger Löfven, plötsligt märkligt barsk, han har många vänner, han vill inte gradera dem på det sättet. Löfven var både på Bobby Kennedys och Chris och Madeleines bröllop - vilket var bäst? Nej, nej, Löfven vill inte svara - "det var två bra upplevelser”. Seinfeld eller Vänner? Löfven blir perplex: "Det var tufft. Jag säger gärna båda.” På den uppenbart skämtsamma frågan om vem av Ulf Kristersson eller Annie Lööf som han spöar i jujutsu blir han plötsligt mycket seriös: "Jag har inte en aning, jag vet inte deras kunskap.”

Haha. "Jag vet inte deras kunskap."

Förbjuda e-cigg? Löfven passar.

Team Horace eller team Sara? Löfven passar. 

Att lyssna är att vara i helvetet, det är en möjlig väg in i sinnessjukdom, för Löfvens sätt att undvika tydlighet gör att jag nästan förlorar kontakten med verkligheten. Alla orden som inte betyder någonting. Den här sömnigheten, mumlandet. Enda gången han tänder till är när det handlar om korv med bröd. Det återkommer han till gång på gång. Korv är gott! Korv med bröd! Den är fin, korven. Han har rätt till den, om han vill ha en korv med bröd, då ska han få det. Korv.

Slutet är magnifikt. En av programledarna frågar om varför socialdemokratiska partier går ner i hela Europa. Nja, det är en sanning med modifikation, säger Löfven, och sen fortsätter han svamla, men programledaren riktar återigen fokus på den fråga Löfven inte svarat på, och han kommer med ännu fler ord, det är en komplex tid, ny verklighet, globaliseringen, landsbygden, nationalismen, så där håller det på, en enorm kaskad av ord utan en enda riktig analys. ”Kan du vara självkritisk”, undrar programledaren, och då kommer svaret som borde bli klassiskt, en ny rysning av obegriplighet, som nästan kunde göra en rörd: 

"Alltså, under lång tid, om man ser, under längre tid, det är därför jag har bestämt mig att under den här mandatperioden måste vi på riktigt påbörja en förändring så att människor känner ja, jag är med i framtidsprojektet, men under för lång tid tror jag nog att man negligerar lite det här. När jag var fackligt, jobbade fackligt, så kunde jag ju se också ute på arbetsplatserna en oro i ögonen på människor, vad är det som händer, kan vi styra det här på något sätt eller är det bara utan, utom kontroll? Så där vill jag nog påstå att vi politiskt under en längre tid underskattade den där risken som människor känner, det är nog helt uppenbart."

https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/lofven-ar-obegriplig-gar-han-pa-nagot/

Att Löfven svamlar är inget nytt, förstås.

Schulman är annars en sådan person som får mig att bli allvarligt orolig.

Jag tror det beror på hans judiska bakgrund och känsla av utanförskap. Det har gjort att han känner att han måste kämpa mot majoritetssamhällets intolerans.

Det är samma sak med Jerzy Sernicky, kriminologen, som senast i Aktuellt förklarade att man inte ska ta fram statistik över utlandsfödda våldtäktsmän för att det spelar högerextremismen i händerna med dess problemformulering av "hotet från utlänningen som kommer hit för att våldta".

Judar har genom århundraden kämpat mot majoritetssamhällenas förtryck, och det finns goda anledningar anta att det är sant som höerextremister säger: att judar uppmuntrar invandring för att ett mångkulturellt samhälle minskar risken för angrepp mot judiska minoriteter.

Någon annan anledning kan man knappast se till varför personer med judisk bakgrund är extra måna om att Sverige ska vara obegränsat öppet för massinvandring. De har en poäng också: trots att massinvandring gör samhället otryggare så minskar det risken för just den judiska gruppen. Även om antisemitismen ökar pga muslimsk invandring så är hatet åtminstone mer utspritt nu. Det är inte längre 95% "svenskar" i ett samhälle med 1% judar, utan säg 50% svenskar, 30% afrikaner/araber, 20% annat. Gruppen judar behöver inte oroa sig för att just de ska bli förföljda när det finns så många olika grupper.

Det kanske är svårt att förstå, men det är likadant när man ser till mångkulturella klasser. I en klass med 22 svenska elever, en jude och två annat så hamnar de här tre icke-svenskarna utanför och blir ofta utsatta för mobbning. I en klass med 10 svenskar, 6 "blattar" (araber), 6 svarta afrikaner, 5 annat och en jude så blir juden mindre utsatt för massans angrepp. Det finns inte på samma sätt ett vi - och - dom. Om något så kommer juden kunna känna sig mera svensk.

Just Schulman har annars varit konfunderande för mig. Han inledde sin karriär med att vara taskig på en blogg. Troligen puffades hans blogg extra för att han var judisk och skrev för en Bonniertidning. Oavsett vilket så blev den snabbt Sveriges mest lästa blogg.

Sedan fortsatte han med taskigheterna på 1000apor. Han skrev en bok om sin jobbiga uppväxt och gick i terapi i flera år.

Efter all den terapi så gör han nu ständiga inlägg om vikten av att stå emot "hatet". Det gör mig orolig för att terapi kanske hjärntvättar en person så att de flyttar in i en låtsasvärld.

Hur kan man ignorera att ens område förvandlats till en drogsäljarkvart, där man är rädd för att vistas utomhus när det är mörkt? Att folk som mig fått flera flera gånger pga blatteproblem? Tvättstugor som slås sönder? Barn som bara sitter inne för att de blir hotade när de går ut?

Blir man så hjärntvättad av terapi att man tror att det viktigaste är att "stå upp mot hatet"?

Eller är det en typisk judisk egenskap att ljuga, vinkla, snurra och överdriva verkligheten?

Och innan dess: https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/oscarsson-lanserar-sds-vallat-bli-politiker-i-stallet/

En framtid med Sverigedemokraterna vid makten kan komma att likna den som framställs i tv-serien Handmaid’s tale, där en överhet kontrollerar kvinnors fruktsamhet, skriver Alex Schulman i en krönika i Expressen.
Schulman hänvisar till SD:s förslag att begränsa den fria aborträtten till vecka 12, i stället för nuvarande vecka 18, och frågar sig vad som egentligen ligger bakom partiets inställning.

https://omni.se/schulman-en-framtid-med-sd-liknar-handmaid-s-tale/a/9mAAw5

– Om man nu vet om det och ändå röstar på dem, de människorna vill jag inte ha med att göra. Jag vill inte prata med dem. För mig är det så jävla långt från vad jag tycker är okej. Jag blir helt mörkrädd. Den dagen SD har 51 procent i Sverige då kommer jag inte heller prata med dem, då lämnar jag det här landet, säger Schulman i podden, skriver Aftonbladet.

https://nyheter24.se/noje/kandissverige/817420-alex-schulmans-sd-hot-da-lamnar-jag-sverige

En artikel från augusti 2016:

Jag blev socialdemokrat när jag var 7 år gammal. Pappa satt på min sängkant och förklarade vad solidaritet var för något. Jag tyckte det var så fint när han sa att det innebär att ta hand om de utsatta. Han sa att Socialdemokraterna hjälper de som är svaga i det här landet. Jag älskade det. Socialdemokraterna har mycket att vara stolta över historiskt. Solidaritet som grunden för politiken. Humanismen som ständig kompass.

Min fråga nu: Har det någonsin inträffat att ett parti så beslutsamt övergivit sin egen kärnpolitik på det sätt som Socialdemokraterna gjort de senaste åren? Har det någonsin hänt i den politiska historien? Socialdemokraterna stryper nu invandringen, de inför hårdare asyllagar, de inför strängare straff och krav på invandrarna. Och detta eviga prat om "den svenska modellen", som något som man inte kan få gratis utan möjligen kan förtjäna. Jag uppfattar Socialdemokraterna som ett alltmer populistiskt parti i dag. Förskjutningen har skett gradvis, populismen har skickligt portionerats ut i små doser under längre tid, så att ingen ska märka det. Det är som att det är ett storslaget hemligt projekt som går ut på att långsamt göra Socialdemokraterna till ett missnöjesparti.

https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/vad-hande-med-mitt-alskade-parti/

En läsning av Schulmans texter ger intryck av att han är en typisk misantrop.

Kan man ta en sådan person på allvar?

Eftersom han själv tydligen inte ser någon poäng i mänsklig samvaro kanske det kan förklara varför han tror på sosse-Sverige: ett land där staten garanterar att ens behov tas om hand. Ett land där man inte kämpar för något, utan mot något. Vi som tror på Sverige kämpar bland annat för en svensk sammanhållning. Åtminstone numer. Kanske inte på 1990-talet, när rasisterna var galna hatare, men numer när blattarna försämrar landet märkbart.

Det är intressant hur mångkulturen kunde bli en del av Sverige. Det finns studier som visar att om 10% i en grupp förordar en viss åsikt så blir den efterhand mainstream.  (jag kan leta upp de studier jag nämner men det känns ofta inte meningsfullt lägga tid på det)  Dock vill jag påstå att det endast gäller om åsikten inte möter på principiellt motstånd.

Mångkultur och massinvandringen till Sverige är ett sådant exempel. Det inleddes av några minoritetsinvandrare, bland annat några judar, som tyckte att judar måste få bevara sin egen kultur istället för att assimileras i majoritetsbefolkningen. Detta var kanske svårt att hitta ett principiellt motstånd mot. Låt några få procent av folket ville behålla sin kultur. Vi kunde glädjas åt deras kultur också och det skadade inte oss.

Samma sak med Miljöpartiet. De vill ha in mer miljö, och som DN nyligen skrev så har MP fått genom 85% av sina löften.

Ha en liten grupp som säger: "Vi vill ha jämställdhet". Vem skulle säga nej?

I princip inga gruppönskemål nekas.

Redan i slutet på 1960-talet försökte S (Gunnar Sträng, finansminister) neka kvinnor rätt till daghem. Det misslyckades.

I princip alla konservativa ståndpunkter om att neka grupper något av princip är dömda att misslyckas.

Det är därför homorörelserna fått så mycket genomslag. Annat än att det "känns fel" att se bögeri så finns inget direkt argument mot att t.ex förbjuda bögäktenskap.

Mer och mer rättigheter till fler och fler grupper. Det är demokratins akilleshäl, något redan Platon anmärkte på när han kritiserade demokrati. Vem kan säga emot? Vi lever i ett samhälle där man länge utgått från att alla "borde ha" vissa saker. Att man förtjänar en massa pengar och förmåner enbart genom att ha blivit född. Man behöver inte ens vara född i landet - man kan resa hit från andra sidan jorden och påstå man är 16 och snyfta lite, så får man allt man begär.