Som jag skrev igår så har jag börjat läsa om socialdemokraterna för att förstå dem bättre.

En av de ständiga frågorna är: vet de vad de gör i sin invandringspolitik, eller är de planlösa? Jag blir ofta frågad från utlänningar om varför Sverige tar emot så många invandrare och det är svårt svara på. Varför ökar vi på problemområden, skapar splittring i samhället, ökar den grova våldsbrottsligheten, och eldar på en bostadsmarknad, sjukvård och skolpolitik som inte går ihop?

Hade Sverige på 1970-talet sett något annat land göra detta så hade vi skakat på huvudet och sagt "så där dumt beter man sig i utlandet, men vi svenskar förstår att man måste ha ett stabilt och tryggt land. Hahaha - dumbomar."

Det var ju faktiskt den inställningen som vi hade mot andra länder, t.ex vad gällde fattigdom och kriminalitet. "I USA har de mycket brottslighet, vilket beror på att de inte bryr sig om sin befolkning lika mycket som vi gör."

Nu när vi har haft en storskalig invandring visar det sig... att vår brottslighet ökar. Som en amerikan sa till mig: ni ser nu att brottslighet orsakas av dåliga människor och inte av dålig politik.

Ja, jag inser nu att amerikaner vet bättre i frågan.

Egentligen är hela sossepolitiken på fallrepen nu, eftersom många av de invandrargrupper vi tar in kommer aldrig att bli "lika". Om det beror på kultur eller genetik kan diskuteras, men det begås en massa brott i vissa grupper, och deras barn är inte mycket bättre. Kanske gjorde S rätt som tvångssteriliserade människor. Det löste ju åtminstone problemet.

Enligt Widar Andersson så vet S-ledningen inte riktigt vad den gör. Han säger att S mestadels har förlitat sig på att partiledaren stakar ut kursen och håller ihop de olika falangerna. Förutom partiledaren är de lite ideologiskt vilsna. Den starka pragmatiska kursen anses ha spelat in: dvs, man har drivit en politik baserad på vad som fungerar och inte på ideologi. Pragmatism brukar hålla bättre men samtidigt gör det att man i dåliga tider inte vet vad man ska knyta an till.

Carl Hamilton (se föregående inlägg) pekar på att den socialdemokratiska idérikedomen saknas. Man saknar starka ideologiska röster. Man saknar en stark koppling till intellektuella och till författare (såsom de arbetarförfattare som fanns på 1930-talet).

Jag är fortfarande osäker på om S har en plan med massinvandringen eller inte. Möjligen kan man se det i perspektiv av spelteori, dvs att jämföra vilka utfall som kan ge minst skada och mest nytta. Utifrån detta perspektiv så kommer massinvandring inte att skada S på ett konkret sätt - däremot kommer det att få in fler väljare till partiet samt skapa ett slags etniskt klassamhälle, vilket gynnar S. Det finns således ingen anledning för S som parti att vara emot massinvandring.

Vad gäller de negativa effekterna av massinvandring så tror jag däremot, utifrån Hamiltons bok, att S faktiskt lever i förnekelse. Hela vänsterideologin, som ju är byggd på marxism, handlar om att hjälpa de utsatta genom att minska klyftorna. Det ingår inte i vänsters ideologiska vokabulär att skylla på de utsatta, utan de utsatta ska ses som offer för omständigheterna.

Det går därför inte för vänstern att se islam som ett problem, utan allt kan härledas till klassklyftor.

Utifrån denna insikt kan S-politik förstås lite bättre: vi tar in utsatta människor till Sverige, vinner väljare, samtidigt som vi hjälper dem.

Vad de missar är att Marx teorier nog bara fungerar i homogena samhällen. Jag är inte bekant med att de kan lösa etniska eller religiösa konflikter, såsom sunni-shia-konflikten.  Eller så på USA, som trots 60 år av kamp för jämlikhet är lika segregerat nu som då.

In the wake of the Brown decision, the percentage of black students in majority white southern schools went from zero to a peak of 43.5 percent in 1988. But those changes have reversed in recent years, with data from UCLA’s Civil Rights Project showing that by 2011 that figure was back to 23.2 percent, just below where it stood in 1968.

https://www.pbs.org/wgbh/frontline/article/the-return-of-school-segregation-in-eight-charts/

Jag är inte bekant med hur marxism-baserad ideologi kan lösa detta. USA är ju ett stort och mäktigt land, men inte heller de har kunnat hitta någon lösning på problemet. Det som den amerikanska vänstern försöker sig på just nu kanske kan ses som en tro på magiskt tänkande. Eftersom allt annat har misslyckats så har de tryckt in "svarta förebilder" i all media och filmer och hoppas att det ska lösa problemet.

En annan lösning, som är desto mer dyster att erkänna, är att det säkraste sättet att minska gapet är att sänka de i toppen. Detta är dock svårt att åstadkomma politiskt.

Det kan vara värt att påpeka att vänsterblocket på våren 2018 försökte driva genom en lag som skulle leda till tvångsintegrering av skolor. Förslaget röstades ner av alliansen + SD.

Liksom i USA kan högern påstå att det handlar om att värna valfriheten, när vi egentligen vet att det handlar om att värna vitheten. Anders vill inte att hans barn ska gå i en klass där hälften av barnen heter Abdul, Ahmed och Ali. Men det får man ju inte säga. Jag har frågat amerikaner om saken, men de vill inte säga något heller, oavsett om de är vänster eller höger.

Socialdemokrati är egentligen bara stor i homogena samhällen. Detta inkluderar homogena delstater i USA, såsom Vermont. I heterogena delstater fungerar inte fördelningspolitik eftersom folk inte känner solidaritet. Studier bekräftar att vi hellre röstar mot våra egna intressen än att ge pengar till folk vi inte tycker förtjänar det.

Incredibly, without exception, every study finds the exact opposite to be true. It turns out that homogenous populations tend to create and sustain large welfare states.

According to this way of thinking, the whole point of the nation state is to build up a huge transfer system, without which a nation drifts aimlessly. But such a system presumes a level of homogeneity in the population. The worry, says Mau, is that, “it is possible that conflicts between the Ingroup and the Outgroup may escalate which could then influence the overall support for the welfare state.”

He is very disturbed to find that the more mixed the population, the less you find his sought-after solidarity to support welfare. This is true with regard to immigration in particular: “...welfare spending rates in countries with higher immigration grow significantly smaller than in countries limiting immigration.”

The less the nation looks and feels like a “family,”in other words, the less people are willing for it to function like a household with the state as both father and mother.

This discovery has worried the academic left for a few years. The worry might have driven the Clinton-era welfare reform: cut it back in order to save it.

https://fee.org/articles/choose-diversity-or-the-welfare-state/

Det råkar alltså vara så att sossepolitik har fungerat i Sverige för att vi haft ett homogent samhälle. Sossarna har dock aldrig kunnat förstå detta eftersom deras marxistiska teorier inte ger utrymme för det.

När jag läser vad vänstersossar skriver så berör de aldrig ens den aspekten att vissa grupper inte går integrera. Det kan kännas konstigt att läsa de här vänstermänniskornas tankar om integration, där de i en bok på 300 sidor inte ens nämner islam. Det handlar istället om socioekonomiska faktorer och att minska rasismen.

Att utanförskapsområdena har ökat är egentligen heller inget problem för S, som parti. Folk som bor i de områdena röstar på S.

Det var som jag läste i Daniel Assais bok om SD (se två-tre inlägg bak). Han sa att SD som parti egentligen inte vill göra Sverige bättre, eftersom ju mer problem Sverige får, desto bättre är det för SD. Jag tror det ligger något i det, faktiskt.

Precis som att man kan se framför sig hur vänstern gnuggar händerna varje gång det sker något "rasistdåd" (typ en  muslim som får en negativ kommentar i en matbutik), så gnuggar SD händerna när det sker ett terroristdåd.

Att S saknar ideologiska lösningar kanske bevisas bäst av att så många framträdande sossar är lågintelligenta. Man behöver inte ens nämna det uppenbara exemplet Löfven, som jag misstänker får alla sina åsikter på en lapp från partiledningen, utan även hans föregångare var personer som gled på ett slags gemenskapsanda utan större djup än så. Ministrarna har jag ingen större respekt för, och även de som faktiskt besitter viss intelligens och kompetens, såsom förre justitieministern Bodström, är i grunden narcissistiska personer som är ute efter berömmelse, pengar och makt.

En annan intressant lärdom jag fick från boken (S)-koden är att det var vänsterns velighet som ledde fram till högerextremisternas framfart i Europa på 1930-talet. Vänstern ansåg nämligen att historian är förutbestämd (enligt marxismens teorier) och att den ekonomiska krisen i början på 1930-talet inte skulle bekämpas för den banade vägen för det klasslösa samhället (kommunismen).

Hmm ja vi såg ju vad som hände. Mussolini marscherade mot Rom och tog makten, och Hitler tog makten i Tyskland.

Hamilton kritiserar S-rörelsen för de perioder när de bara följt med strömmen och inte gjort ideologiskt motstånd. I Sverige förändrade sig S och tog avstånd från den ödesbestämda historiesynen som Marx hade, något som Hamilton alltså hyllar som grunden för den pragmatiska socialdemokratin: ett part som agerar.

Jag tror man kan dra vissa paralleller till modern tid. Under 1990-talet och in på 2000-talet så var den rådande uppfattningen att demokratin oundvikligen skulle segra. Har man den uppfattningen så innebär det också att man inte kan göra något fel, för man kommer att vinna oavsett vad. Man kan t.ex ta in miljontals människor från Somalia och det kommer inte göra någon skillnad, för alla länder och folk kommer ändå snart att vara lika demokratiska.

Här har det väl visat sig att S hade fel. Man bör inte anta att allting alltid löser sig.

Nu har S ändrat sin retorik, som vi tydlig sett de senaste åren. "Högerpopulism" har utsetts till ett hot lika starkt som på 1930-talet och "vi måste ta kampen". Om inte annat så har det blåst nytt liv i det gamla partiet. Jag kan ändå inte hjälpa att undra: om samhället faktiskt kan hotas, borde vi inte se islamism som ett potentiellt hot också? Kanske löser sig inte integrationen automatiskt?

S kamp blir därför bara en halvmesyr. De står gärna upp mot nazismen - jaja, det är ju lätt gjort. Vad gäller islamska värderingar är det snarare mummel. Det kommer bli intressant att se hur S hade tänkt förena muslimer, feminister och homosexuella i samma parti.

Efter att ha läst lite om SD (vilket ju går rätt snabbt) så läser jag nu om Socialdemokraterna istället.

Jag vill förstå vad som gjorde S så bra, samt förstå varför de nu verkar helt från vettet.

Carl Hamilton är ingen hemlig agent utan en rätt känd S-debattör. Hans bok innehåller en del intressanta punkter, och även en bibliografi i slutet jag väl får försöka beta av.

 Problemet med S-böcker är för det första att de är så väldigt tråkiga, och för det andra att man får så mycket propaganda att det matnyttiga innehållet är lågt. Jag läste till exempel lite av legenden Tingsten från den tid han var sosse men det känns som att han bara skriver det han tänker på utan att tänka på om det stämmer eller inte.

Eftersom (S)-koden har ett vänsterperspektiv är det ibland svårt veta saningshalten i det som står. När han kritiserar privatiseringarna t.ex., eller den liberala marknadsekonomin på 1980-talet. De delarna får man därför ignorera.

Det bästa vore om det fanns en neutral beskrivning över socialdemokraternas historia som inte är baserad på att "vi gjorde allt så himla bra" utan belyser även andra aspekter.

Socialismen har ju traditionellt det problemet att deras författare och talare skriver oerhört omfångsrikt, men även oerhört tråkigt. Därför brukar socialistiska tidskrifter inte gå med vinst. Det finns för lite fakta i dem, och för mycket tyckande.

Hur som helst finns det en och annan god punkt i Hamiltons bok. Han råder t.ex sossarna att resa runt och träffa folk, vilket Löfven verkar ha gjort 2017 istället för att åka till Almedalen. ((S)-koden skrevs 2012 för övrigt)

Hamilton referar till Nils Karleby, och jag har sett det namnet nämnas av S-märkta Ledarsidorna.se, samt av Widar Andersson som skriver i folkbladet och som är socialdemokrat också. Andersson är en av de ärliga gammeldags sossarna som jag rekommenderar att följa på Facebook om man är lagd åt det hållet. Han är en av de få politikerna som inte drivs av sitt ego utan av att göra landet bättre.

Karleby var den som bestämde att S inte skulle vara marxistisk, utan skulle skapa en mix av kapitalism och social demokrati. Detta lade grunden till det som kallas den svenska modellen.

Det kan vara intressant att reflektera över att det som anses ha gjort S så framgångsrikt var att de valde en pragmatisk mellanväg istället för en ideologisk väg. Dagens S har däremot valt en väldigt extremt ideologisk väg, baserad på minoriteter, feminism och öppna gränser.

Karleby ansåg på 1930-talet att skiljelinjen i europeisk politik gick mellan de frihetliga och de auktoritära. Som bekant har dagens sossar dammat av denna idé, vilket förklarar detta överdrivna fokus på att varna för nazisterna, som Löfven ständigt gör.

Dagens sossar försöker alltså gå tillbaka till sin ideologi. Vilket jag ändå får ge dem viss heder till. Men det är ju samtidigt uppenbart att dagens samhälle inte ser ut som på 1930-talet, och att det blir fånigt att varna för nazisterna i tid och otid. Den stora skillnaden är att inget populistiskt parti i europa vill avskaffa demokratin - något som de på allvar avsåg göra på 1930-talet.

Jag tror detta är en intelligensfråga. De mer intelligenta vet om att inte allt kan jämföras med allt, medan de med lägre intelligens inte kan förstå sådant.

Det finns mer att säga om Hamiltons bok och idéer men jag får avsluta detta blogginlägg här. Blir nog fler blogginlägg om Socialdemokraterna.

Den förste i USA: Jussie Smollett som påstod sig ha blivit offer för rasistiska homofober. Nu utreds han för falsk anmälning efter att det kommit fram att han anställde två nigerianska älskare att begå överfallet.

Min gissning är att de svarta i USA säger som vanligt om det faktum att det är fejk: "Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå".

(Detta är en annan bok, som driver med Sverigedemokrater. Svarta får man ju inte driva med.)

Mer info: https://www.expressen.se/noje/jussie-smollett-gripen-av-polis-misstanks-ha-iscensatt-misshandel/

Sen har vi den trendande nyheter på Flashback just nu:

 

 

Jag läser för närvarande lite böcker om SD. Något jag gjort tidigare men det kändes befogat göra igen.

Det rör sig om David Baas Bevara Sverige Svenskt (2014), och om Daniel Assais Facklan i Riksdagen (2018).

Både släpptes inför ett riksdagsval. Om Baas bok ser jag denna recension:

Baas har deltagit (kanske initierat?) kampanjer på Expressen mot Sverigedemokraterna, med snudd på personförföljelse, åtminstone med ett tröttsamt ad-hominem-upplägg som uteslutande fokuserar på personers bakgrund och kontakter, aldrig på deras politik eller idéer.

Men trots detta (och trots att jag själv är partimedlem i SD) var det intressant att läsa boken. Kanske för att den behandlade det enda anständiga parti som numera finns i Sverige.

https://www.bokus.com/bok/9789175034614/bevara-sverige-svenskt-ett-reportage-om-sverigedemokraterna/#customer-reviews

Jag startade även en tråd på Flashback: Vad är fel i Daniel Assais bok Facklan i Riksdagen?

Jag har inte fått några svar än...

Det finns en tråd på Flashback där det skvallras om Assai, och hans namn nämns även i andra trådar. Ofta i samband med ord som "virrpanna" eller "psykiskt sjuk".

Assais bok verkar inte ha särskilt många recensioner. Förvisso har den ett eländigt språk, men är ändå intressant.

Det är rätt sent nu så jag orkar inte med något längre inlägg eller någon längre redogörelse.

Vad man dock kan konstatera är att SDs politiker, åtminstone fram till 2014, var maktgalna och pengakåta, samt att de flera manliga toppolitiker gärna låg runt med groupies. Om inte frivilligt så mot deras vilja, eller "mot påtryckningar".

Om våldtäktsförsöket mot Louise Erixon kan läsas här, där man även kan se vem den "högt placerade" påstådde gärningsmannen är.

Jag tycker det är viktigt att dra fram detta.

Jag är nämligen invandringskritiker för att jag inte tycker om lögner - lögner från etablissemanget. Men jag tycker inte heller om lögner och mygel från ett parti som SD.

SD är det som Jan-Ove Bengtsson (AFS) på sin blogg kallar "sunknationalister". Det sups och slåss och man hyllar Karl XII och sillamackor, men man gör egentligen inte Sverige bättre. Det är också därför jag har så svårt för SD och aldrig har röstat på dem. Jag hade nog tvingat mig att göra det 2018 om inte AFS dykt upp, men nu håller jag mig nog till AFS. Huvudorsaken är att jag ser SD som för korrupt och med för låg kompetens.

Som sagt kan partier ändra sig. Förutom Bylundskandalen har det varit rätt lugnt de senaste  åren, tycker jag. Inga dramatiska avhopp, och de har fått in en del kompetent personal, såsom Jonas Andersson som brukar debattera i Expressen. Jag litar på hans integritet. De har även fått in moderaten (Reslow?) och en från KD.

Huruvida det räcker vet jag inte. Det är väl fortfarande samma gäng i toppen och jag tror inte de vill släppa sin makt. Jimmie lär väl avgå och dra sig tillbaka. Enligt Assai har Jimmie som plan att samla en massa pengar och sedan flytta till ett varmare land. Såvida inte han kan bli statsminister - och det kan han kanske 2022, om SD + M + KD kan få egen majoritet. Mattias Karlsson har däremot, enligt Assai, "Messiaskomplex", och jag tror faktiskt jag håller med.

Korruption och oegentligheter har förekommit länge inom SD. Kanske håller det på bli bättre, kanske inte. Jag tror åtminstone de förstår att sexuella trakasserier inte är okej. Att skattefiffel inte är okej. Att väljare utkräver ansvar nu.

Som jag ser det (inte för att min åsikt spelar så stor roll) så bör man dock dra ett streck över allt som skedde före en viss tid istället för att dra fram allt gammalt groll. Jag vet inte varför folk är så fokuserade på att dra fram och skuldbelägga folk flera år i efterhand. Ge en ursäkt istället eller en ekonomisk kompensation och så får man det överstökat.

I Sverige är det dessutom ett osunt fokus på sexualövergrepp. Visst ska man inte tafsa, men är det verkligen så hemskt? Ta t.ex det som Martin Timell påståtts ha gjort, vad det nu var - att lägga sin hand på någons könsorgan i en badtunna där alla var berusade?

Jag tänker att folk mår ju faktiskt dåligt i samhället av så många olika anledningar. Jag mår t.ex dåligt pga massinvandringen och homolobbyn. Någon har bestämt att just brott som män begår mot kvinnor ska vara något man ska skambelägga i evighet. Åtminstone om det är en känd man. Afghaner kan man förlåta...

Alltså - jag tycker inte man ska vara ett svin som man, men samtidigt tror jag på den kristna dygden om förlåtelse. Så länge man säger: "Jag har gjort fel och ska inte göra om det" så är det väl bara gå vidare. Tycker jag.

Feminismen lurar i tjejer att de ska begära "upprättelse" i all evighet.

Det är märkligt att man kan få 3-5 års fängelse för ett mord och mindre än ett år för en grov misshandel, men om man rör vid något på ett olämpligt sätt där ord står mot ord så får man två års fängelse. Just vad gäller detta brott har vi kanske världens hårdaste straff, men vad gäller andra brott har vi kanske världens slappaste.

Varför ska t.ex två fingrar i en badtunna ge två års fängelse, när en överfallsvåldäkt inte ger mer? En överfallsvåldtäkt måste väl ändå sätta betydligt djupare spår och därmed innebära en större kostnad för samhället. En person som begår sådana brott tenderar dessutom att göra om dem.

Bara första sidan jag hittade när jag sökte på överfallsvåldtäkt och straff:

I januari trängde sig en man in i en kvinnas bostad i centrala Nyköping och våldtog henne, samtidigt som han höll ett hårt grepp om hennes hals. Nu sänker hovrätten mannens straff, från fyra års fängelse till två år och sex månader.

I början av april i år dömdes den 20-årige mannen i Nyköpings tingsrätt. Man bedömde våldtäkten som grov då mannen varit våldsam och tagit stryptag på kvinnan. 20-åringen dömdes då även för stöld då han stulit med sig smycken och en klocka ur kvinnans lägenhet. Straffet blev då fyra år.

Men tingsrättens dom överklagades och på fredagen kom hovrättens beslut. De bedömer våldtäkten som ett allvarligt fall, men att den inte är att betrakta som grov. Hovrätten betraktar dock stölden ur kvinnans lägenhet som grov, inte som en stöld av normalgraden.

Hovrätten sänker därför mannens straff till två år och sex månaders fängelse.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/hovratten-sanker-straff-for-overfallsvaldtakt

Tänk att någon tränger in i din bostad och våldtar dig.

Och jämför med vad det nu var Timell gjorde i badtunnan.

Är det inte absurt att straffvärdet är ungefär likadant?

Man undrar om rättsväsendet avsiktligt gör det så för att döma "etniska svenskar" för brott. Man blundar helst vad gäller överfallsvåldtäkter (dessa oftast begås av invandrare) och går desto hårdare år brott begångna av etniska svenskar.

Jag tycker det är dags att vi tar ton och säger att det är inte lika. Känslan av en överfallsvåldtäkt är värre. Mycket värre faktiskt. Men mer om det i ett framtida inlägg.

Jag tog rubriken rakt av från Expressen.

När en medarbetare inom förskolan såg hur ett barn knep och klöste ett annat barn i ansikte slog hon bort handen på barnet.
Nu har hon fått en skriftlig varning från kommunen.
Enligt varningen var det "ett oacceptabelt handlande gentemot barnet".

Jag har så svårt att förstå varför det ska vara så här.

Alla bara utgår från att det är fel för att det är fel. Ingen vill ifrågasätta. "Det är fel att slå barn", säger de. Varför då, undrar jag? Det klösande barnet lär inte göra om det.

Jag tror inte heller att barnet kommer växa upp till att bli nazist. Våld föder inte alls alltid våld. Obefogat eller överdrivet våld föder nog våld, men att bara stå och vara tolerant kan faktiskt också skapa våld.

Kanske handlar det om vänsterns övertygelse om att patriarkatet är ett socialt arv och om vi bara bekämpar alla patriarkaliska egenskaper - såsom våld, dominans och makt - så kan vi alla leva lyckliga tillsammans.

Samtidigt kan vi dagligen läsa i tidningar runt om i landet om elever på skolor som misshandlar sina lärare. Läraren måste vara försiktig att göra något tillbaka också, för hen kan bli åtalad och förlora sin licens.

Jag har svårt tro att detta är bra. Men ingen får ifrågasätta det för det är ju "barn" vi talar om. Men jag kan inte förstå det. Har man en hund vet man att man ibland kanske måste vara lite fysisk mot hunden, t.ex dra i kopplet. Hunden drabbas inte av livslångt psykiskt lidande för det. Jag vet ingen som drabbats av fysiska korrigeringar av normalgraden som säger att de drabbats psykiskt. Däremot finns det ju många som beklagar sig över att de blev pryglade av sina föräldrar eller regelrätt misshandlade. Men det är inte samm sak.

Allt hänger ihop. Vänsterns kravlöshet, feminismen. Troligen kommer detta efterhand slå över till total normlöshet och morallöshet. Eftersom normer och moral också hänger ihop (klassiska högerkoncept).

Jag läste precis klart The Collapse of Complex Societies, av Joseph Tainter, där han går genom olika förklaringsmodeller för varför komplexa samhällen ("imperier") kollapsar. Lite halvdana undersökningar som inkluderar Mayariket och ett amerikanskt ursprungsbefolkningsrike, men det intressanta är väl Romarriket.

Jag vill gärna veta om Rom kollapsade pga invandring, men det är inte den direkta orsaken. Det stämmer förvisso att det var invandrare som gav Rom dödsstöten, men redan innan dess var Rom på nedgång. Det är svårt att härleda till en enskild händelse eftersom nergången skedde under flera hundra år och pga konflikter med andra riken. Vad boken dock kommer fram till är att Romariket blev allt mer komplext och byråkratiserat vilket ledde till ständigt ökande kostnader. De ökande kostnaderna krävde att riket ständigt expanderade för att bekosta sig självt, men detta tog efterhand stopp. Områdena i Germanien var heller inte rika utan kostade mer pengar sköta om än man kunde ta in i skatter. Områdena i Asien gav mer inkomster, men där fick man å andra sidan till slut motstånd från det persiska riket.

Det jag tycker är intressant är att jämföra länder med företag, för de har en del gemensamt. Liksom länder så blir företag allt mer komplexa, vilket gör att de blir allt dyrare att driva. Amazons VD Jeff Bezon sa nyligen att Amazon troligen kommer att gå under en dag också - kanske inom så lite som 20-30 år.

Liksom riken måste storföretag hela tiden expandera för att kunna betala sig. Man kan inte komma från det som kallas avtagande avkastning . och innebär t.ex att man inte bara kan öka folkmängden för att få in mer skatter. En ökande folkmängd kräver mer mat, vilket kräver mer areal för att odla säd. Boken säger att de kinesiska rikena ständigt led av detta problemet: man odlade mycket, befolkningen ökade, men sedan samlade sig befolkningen kring de mest fruktbara områdena och den högre befolkningen kunde inte längre mättas. Därefter följde oroligheter.

Teorin om att en ökande befolkning leder till revolutioner är faktiskt ganska gammal och kan bevisas matematiskt. Den arabiska våren är bara det senaste exemplet, då revolutionen drevs på av den stora mängden unga människor som tyckte de saknade framtidsutsikter. Men nu är det inte ämnet för detta inlägg...

En annan intressant faktor är att riken tenderar att sluta växa i storlek efterhand. Befolkningen börjar plana ut och minska. Romarriket drabbade förvisso av ett flertal plågsamma sjukdomar som decimerade befolkningen.

Det är intressant att försöka se komplexa fenomen, och jämföra länder med företag. I Sverige får vi lära oss att mångkultur är bra för att det "ökar kreativiteten", vilket kanske stämmer. Men samtidigt blir det mindre smidigt göra affärer om folk inte pratar samma språk och har samma kultur. Man riskerar också, liksom i Romarriket, att olika folkgrupper inte är lika lojala som infödda.

Det där med administrativa kostnader tycker jag också är intressant. Sverige byggde på 1970- och 1980-talet upp en stor offentlig sektor (dvs stat, landsting och kommun-jobb) och jobben skapade inte produktionsvärde, vilket till slut ledde till krisen i början av 1990-talet. Jag tycker mig se samma utveckling nu, då vi skapar en massa jobb som inte skapar mervärde. Vi skapar genusenheter som inte skapar produktion, utan kanske snarare minskar produktion för att folk istället påstås "må bra" eller "blir jämlika".

Jämlikhet har historiskt sett inte varit en bra väg att skapa produktion. Man kan nämligen inte fokusera på mer än en huvudsaklig fråga samtidigt. Fokuserar man på att skapa ökad produktion kan man inte samtidigt ha som huvudfokus att skapa jämlikhet. Det är som att fråga om man ska anställa den mest lämpade eller om man ska anställa en person med funktionshinder för att göra det mer "jämlikt".

Samma sak med invandringspolitiken. Migrationsverket och integreringprojekt handlar ju egentligen om att betala folk för att klia ryggen på andra, i förhoppning om att de kommer bli produktiva. Min gissning är dock att de inte kommer bli det.

Ta det här med tatueringar, vilket i princip är att kasta bort pengar. (huruvida det är fint är en annan fråga) Nu för tiden ska alla ha tatueringar - förr så hade folk inte det.

Kreativiteten ökar kanske av invandring, men det gör även konflikter. Frågan är vad som betyder mest.

Jag blev glad idag av att se att åtminstone två av lapparna jag satte upp igår i Malmö satt kvar. Jag trodde alla skulle ha tagits ner.

Det är så svårt att sprida information till folk, men det är ju precis det vi måste göra.

Jag försökte se om det gick att mejla till typ alla elever på gymnasieskolor men det verkar inte gå. Att skicka brev blir för dyrt. Man kan ju dela ut flygblad men det kan vara känsligt.

Tyvärr är SD klåpare vad gäller att väcka opinion. De vågar inte associera sig med någon. Vill SD se hur man ska lyckas i ett val borde de se till Hörby, där SD fick mest röster i Sverige. Där har sedan länge olika respekterade personer, inklusive några halvkändisar, varit del av SD. Och när de satte upp affischer varnade de just för våldtäkter - vilket ju faktiskt är anledningen att folk röstar SD. Man röstar inte på SD pga SDs sjukvårdspolitik, skolpolitik eller ens skattepolitik.

I Malmö har SD ingen som helst respekt. De syns inte och därför finns de inte. De har aldrig synts, faktiskt. Att rösta på SD i kommunen känns som att rösta på ett spökparti.

AFS är ett annat parti jag sympatiserar med och jag tycker de borde ägna sig åt något slags lokalaktivism. Men det har de vägrat. Ska jag själv behöva trycka upp flygblad och sätta upp, i skydd av mörkret, för att ingen annan är kapabel till det?

Jag har även börjat bli mer kritisk nu när jag talar upp mer, t.ex här på bloggen. Det gör dock att jag reagerar starkare över all vinkling och direkt lögn som de har i media. T.ex råkade jag idag lyssna på P3 (olidligt program med ständigt tjej-tjatter om meningslösheter) och då i Ekot tyckte de det var viktigt att prata om... Uighurerna i Kina... med en intervju med en uighur som verkar ha flytt till Sverige och som - som alltid - beklagar sig över hur diskriminerade deras grupp är.

Man ska inte glömma att muslimer alltid sympatiserar med att höra att muslimer blir "diskriminerade". Det finns förstås en annan historia av uighurerna i Kina, nämligen den att den s.k diskrimineringen inte är särskilt diskriminerande. Men SR/SVT är som de här och är snabba att skrika om mänskliga rättigheter. Det genomsyrar liksom hela deras tankesätt. Kan man gnugga lite armbågar med muslimer är man extra glada. Det finns liksom ett patologiskt behov hos vänstern att bli kompis med muslimer. Vänstern vill så gärna inkludera dem.

Jag tänker för mig själv: vänta bara. En vacker dag inser de att Kina gjorde rätt.

Vänstern resonerar ofta som små barn. Som jag gjorde när jag var liten och tittade på t.ex Bröderna Lejonhjärta. Det finns de goda och de kämpar mot de onda. Sedan blir alla lyckliga.

I den riktiga världen fungerar det inte så. Jag läser t.ex just nu om Romarrikets fall (som jag nämnt försöker jag lära mig historia för att komma ifatt allt det man inte lär sig i Vänster-Sverige där historia mest handlar om feminism och Nazityskland). Romarrikets dödsstöt fick man av en Gotisk stam, som i sin tur hade fördrivits in i Romarriket av Hunnerna. Romarriket, som redan var försvagat, välkomnade goterna och hoppades att de skulle bli bundsförvanter - vilket de blev till en början. Men när man gemensamt hade bekämpat hunnerna, och romarriket blev allt mer försvagat, så tog goterna till slut tillfället i akt att storma Rom.

Nåväl. Jag såg återigen den intressanta intervjun med Lennart Matikainen på Nya Tider, där Lennart talar om vad det är som skapar de här vänsterfanatikerna som inte är kapabla att använda enkel logik utan är totalt känslodrivna. Han säger att de antingen är trasiga individer, eller att de har fått en extremt curlad uppväxt. Mycket tänkvärt, faktiskt.

I ett sunt land hade Matikainen varit en mainstreamdebattör, vars åsikter debatterats tillsammans med t.ex Göran Greider och Anders Lindberg. Men i det svårt sjuka Sverige får Matikainen diskutera för sig själv i en avkrok. Han använde ju, som han sa i videon, "det där ordet skäggbarn".  Ja då blir man ju förstås nazist.

Ska det vara så svårt att få lite stöd i denna värld?

En av mina största önskemål i livet är att försöka få lite stöd, men jag känner mig skeptisk till att det kommer ske. Allt jag säger, eller försöker säga, är sanningen såsom jag ser den. Men det är inget vinnande koncept. Jag håller på bli avstängd från Facebook och åtskilliga bekanta har sagt upp kontakten. Inte för att jag saknar dem, men jag tycker ändå det känns trist.

* Media ljuger på.

* Våra skolever får inte reda på sanningen utan bara vänsterliberal smörja genom hela skolsystemet.

* Massinvandringen tutar på - och det är avsiktligt, för att byta ut befolkningen

* Att diskutera med folk - särskilt invandrare - får mig känna att många människor helt enkelt är för lågintelligenta för att förstå frågan. Kanske trist att säga, men med åren kan man lättare se på folk att vissa helt enkelt aldrig kommer att förstå abstrakta begrepp - och det kan man se på dem redan som barn.

Om man nu ska säga något positivt så är det att de lågintelligenta åtminstone inte märker när de smartare tar makten över dem.

Om man ska jämföra svarta afrikaner med judar, och HYPOTETISKT anta att båda grupper är "invaderande", så skulle judar vara "värre".

Nu kommer säkert vänsterpatrasket att klaga och skrika, vilket just bevisar det jag sa: de saknar förmåga för abstrakt tänkande. Tänk dig ett HYPOTETISKT scenario, typ ett datorspel, där vi ställer upp tesen att vi har ett land, låt oss kalla det Hemland, och att olika grupper försöker ta över Hemland. Vilken grupp skulle vara värst? Den som är våldsam men saknar förmåga att organisera sig, eller den som är tystlåten men agerar under ytan?

Se hur det är i USA. De svarta i USA utgör 15% av befolkningen, men äger i snitt bara 5% av vad vita äger. Om det bara funnits vita och svarta i USA hade de svarta ägt mindre än 1% av all rikedom. Inte ens när de blir rika, såsom inom musik eller sportbranschen, lyckas de förvärva och investera pengarna. De undantag som finns sticker ut för de är så ovanliga, t.ex den extremt intelligente Kanye West (som är certifierat geni) eller Dr Dre.

Jämför det med judarna, som äger större delen av alla media och showbusiness, och därigenom har sett till att det är väldigt svårt att framföra kritik... mot judar - men även mot andra minoriter, såsom svarta och homosexuella. Jag säger inte att det är dåligt av dem, men det kan vara värt påpeka att det har egentligen skett utan att den amerikanska majoritetsbefolkningen har varit medvetna om det. Är inte det en mycket framgångsrik strategi?

Folk som saknar förmåga till abstrakt resonemang kommer att börja skrika på rasism, trots att allt jag vill diskutera är ett hypotetiskt scenario.

Det är därför det är så meningslöst, och tråkigt, att diskutera med människor som inte kan tänka abstrakt. Än värre är det när de inte inser sina begränsningar, vilket gäller många vänstermänniskor. Ja, vad gör man då? Om man får lov att önska sig något som i en dröm så skulle det vara att hitta folk att kommunicera med.

Jag blir alltid så glad de gånger jag stött på en höger-tjej. Jag får dock uppfattningen att de ofta är lite socialt isolerade eftersom tjejer har mera grupptänk och det är inte acceptabelt för tjejer (särskilt om de är yngre) att vara emot massinvandring. Möjligt att man hade kunnat hjälpa dem, stötta dem. Men jag har också känslan att jag kanske har för mycket emotionella problem själv.

En lustig sak är dock att när man träffar en person som man kommer bra överens med så känner man sig plötsligt normal. Alla år av ensamhet och förtvivlan suddas liksom bort och man tänker: "fan, jag är okej ändå. Någon tycker om mitt sällskap".

Å andra sidan brukar det oftast vara tvärtom: man stöter på en person och försöker och försöker tala med dem, resonera, lägga fram argument, men de tycker bara allt sämre om en. Ju mer man anstränger sig desto mindre gillar de en. Sen slappnar man av och säger något lättsamt skämt som kanske inte är PK och de ser chockade ut, typ "vad är det för fel på dig"-minen. Och man tänker "ja vad är det för fel på mig egentligen".

Idag fick jag min andra varning på två dagar från Facebook. Jag hade skrivit något i still med "Det vet man ju vilken grupp som begår flest våldsbrott" i en kommentar till en video om Black Lives Matter. Verkar som att någon av mina "vänner" rapporterar mina inlägg. Får jag en till varning blir jag avstängd, men det kanske kan vara värt det.

Sen var jag nere i stan i Malmö och klistrade upp lappar om att Palestina är en terroriststat. Jag skriver helt enkelt sanningen, men liksom i fallet med Facebook så är sanningen kanske olaglig. T.ex är en sanning att Palestina aldrig varit ett land, en annan sanning att Palestinas mål är att utplåna Israel, och en tredje sanning att svenskt bistånd används för att ge pengar till terrorister och deras familjer.

Det som oroar mig är att allt eftersom folkutbytet fortskrider så kommer det snart bli omöjligt att ens lyfta frågan. Ännu finns det svenskar som kanske kan väckas, men när muslimerna når en viss mängd kommer det bli omöjligt. Vi ser redan nu hur känslig att blir som på något sätt är negativt mot muslimer. Då ska politiker genast åka till stället och "ta avstånd".

Varför är det så? Jo för att muslimer ser sig som del av ett muslimskt kollektiv. Åtminstone så länge de har en extern fiende, såsom västvärlden, shiamuslimer, judar - eller varför inte Sverige? Våra politiker vet därför att de måste visa stor välvilja mot muslimerna. Det handlar inte om "tolerans" utan om rädsla.

Tyvärr för deras del krävs det inte mycket för att göra en muslim kränkt. Ett rykte om att en tjej med hijab fick en negativ kommentar och så ska muslimerna ta det som anledning för att göra kaos.

Jag skrev även ett mejl till "akademikern" Mattias Gardell, en mycket opåtlig akademiker. Igår skrev jag ett kritiskt mejl till en journalist på SVT. Han svarade faktiskt, men jag kommer inte läsa svaret. Det intresserar mig inte.

Det känns som att jag måste skriva fler mejl. Det finns ju liksom inget annat sätt att ge uttryck för sina känslor.

Jag läste på Nyheter Idag om ännu en skattefinansierad organisation som ska "bekämpa hatet": Teskedsorden.

De ska alla bekämpa hatare som mig. Men vad jag undrar är: vafan får jag för godheten?

Jag försökte bete mig som de sa till mig. (vilket f ö bara gäller etniska svenskar - muslimer får lov att säga vad de vill) Jag kände mig bara mer och mer utsatt av att vara tvungen bry mig om allas känslor, samtidigt som utlänningarna hånade mig och angrep mig.

Till slut så slutade jag bry mig och sa att nu skiter jag i dem. Ska de hata mig så kan jag hata dem. Sedan blev livet mycket enklare leva.

Om jag ska sluta "hata", vad ska jag göra istället? Detta samhället har inget gett mig något bättre. Det vill få oss må dåligt genom att vi ska skämmas om vi inte är sådär hippt glada som alla är på TV (särskilt de lågintelligenta) - men det kan inte få oss må bra. Så jag vet faktiskt inte varför jag skulle spela med i deras spel.

Varför är det okej att vara arg (t.o.m. hatisk) om man är vänstermänniska, medan högermänniskor måste skickas för "omprogrammering"?

I 20 år har jag läst i alla traditionella tidningar deras snyftreportage om grupper som jag GER BLANKA FAN I.

Varför måste jag bry mig om "alla"? Bryr de sig om mig? Därtill skrivs det en väldigt massa snedvinklade artiklar som väl ingen kan tro på. Efterhand har jag blivit allt mer irriterad på att de kan skriva sin dynga utan att vi kan säga något tillbaka. Och därför är jag arg. De har fått oss att skämmas över våra känslor i många år, men nu orkar jag inte skämmas mer. Kanske för jag nått en ålder där det inte spelar så stor roll längre. Samtidigt vill jag också få spridit mina åsikter medan jag kan.

Facebook kommer ju snart stänga av mig och det är bara en tidsfråga innan t.ex denna bloggen stängs för mig.

Man sitter här och ser hur ens område förslummas. Samtidigt dansar de runt med sina glättiga leenden på TV, och ska smutskasta oss som är bekymrade över samhällsutvecklingen.

Vill de få oss sluta hata - ge oss en anledning att sluta hata.

Det är även nödvändigt att de slutar ljuga. Sluta visa upp 30 åriga män och kalla dem "flyktingbarn". Tillåt oss åtminstone att ifrågasätta sådana berättelser. Får man inte ifrågasätta sådant ser jag inte vad nyttan är med yttrandefrihet.

Tillåt oss vara arga, och kanske sörja, landets förvandling. Det Är faktiskt inte så tjo-faderullan med allt. Det finns MASSOR av småproblem - och de flesta av dem får inte diskuteras. Ta t.ex en tråd på Flashback från igår: Ni svenska kvinnor som skaffat barn med en afrikansk man - Hur funkar familjelivet???

Där är kommentar efter kommentar som säger samma sak: mannen sticker så snart han kan.

Får det diskuteras offentligt? NEJ. Bara en sådan sak. Hade det varit en icke-diskriminerad grupp så hade man fått lov att diskutera det. Men nu är det invandrargrupp och därmed locket på.

Hur många halvafrikanska barn far illa? Troligen väldigt många ... men det får vi inte tala om. Bara att nämna han mulatten som mördade en kvinna i Norge nyligen. Det verkar som att dessa barn ofta får stora identitetsproblem. Får vi tala om det? Nej för "alla är lika".

Helt sjukt.

Varje gång jag läser dylika lögner, eller vinklar där ena sidan inte får nämnas, så blir jag arg. Är det fel att bli arg när man gång på gång ser samhällsskadliga lögner? Eftersom jag nu inte längre orkar eller vill hålla inne det så börjar jag uttrycka det. Och därför ägnar jag mig åt "näthat". Hade jag varit feminist eller homosexuell som projicerar allt sitt hat mot en viss grupp (vita cis-män) så hade mitt hat varit helt okej. Men nu måste jag tystas.

Jag vet inte om det går förbättra situationen, men jag ska åtminstone rösta AFS för att försöka avskaffa Hets Mot Folkgrup lagen och för att vidga åsiktskorridoren. Om det lyckas kommer jag åtminstone kunna uttrycka mig öppet istället för anonymt. Kan man mobilisera tillräckligt många så borde det gå förbättra situationen, men det måste ju göras.