Filmen BlacKKKlansmen släpptes 2018, regisserad av den svarte regissören Spike Lee.

Den är baserad på en sann historia om en svart polis som sätter upp en lokalavdelning till KKK via telefon. När han måste umgås med andra klansmen skickar han en vit polis.

Till skillnad från alla andra Hollywood-filmer i de senaste 5-10 åren så tänkte jag att denna kan ju inte ha inkvoterade svarta eftersom personer spelar sig själva. För effektens skull framställs förstås karaktärerna som ensidigt onda eller goda, men det är sådant man får acceptera i Hollywood-filmer. Alla svarta i filmen är såklart ensidigt goda och offer för rasismen. Svarta kan inte tillåtas vara onda i Hollywoodfilmer.

Däremot finns det många vita som framställs som onda och rasistiska, men det kan man ju också förvänta sig. Även jag förstår att det bokstavligen fanns en stark rasism i småstäder i den amerikanska södern på 1970-talet. Med bokstavlig rasism menar jag rasism i ordets egentliga mening: att svarta sågs som en underlägsen "ras".

Jag tror dock att vi nu i år 2019 kan konstatera att rasisterna faktiskt hade rätt. I en scen i filmen säger den mest korkade rasisten: "Black people are good at dancing. I give them that. That's the only thing they are good at. "

I slutet av filmen har regissören klippt in marscher från den s.k alt-right i USA. Syftet är att visa att nu marscherar rasisterna igen, och en person dog (dvs den feta kvinnan som blev påkörd i Charlotteville).

Paradoxen ingen verkar ha tänkt på är att tidigare i filmen visas en scen ur filmen Birth of a Nation, som producerades 1915 för att skrämma de vita om vad som händer om man ger svarta för mycket makt. "They will rape women", osv.

Att visa det här klippet kanske är olagligt fastän det funnits på youtube i flera år, men i Det Nya Sverige måste åsiktsbrott bestraffas...

Kanske bättre jag visar den här videon som visar samma sak men är fullt laglig.   

Sen i slutet visar BlacKKKlansmen bilder på en marsch och säger: "se här, hotet".

Ja, en fet kossa dog, och det var tråkigt. Men man kan inte utifrån det säga att alla nationalister är onda.

Precis som när man ser Black Lives Matter göra uppror, slåss och förstöra saker (den sidan av BLM visas såklart inte i svensk media) så innebär det inte att svarta är farliga. Eller när en muslim återigen begår ett terrorattentat, så innebär det inte att alla muslimer är farliga.

Visserligen inte exakt samma sak, eftersom vit nationalism är ett val. Men faktum är ändå att de flesta i den nationalistiska rörelsen tar avstånd från våld. Media gör vad de kan för att binda ihop våld med nationalism, och gör vad de kan för att skilja våld från minoritetsgrupper.

Filmen i sig är välgjord. Rolig och flyter på bra. Min tjej gillade den också.

Här en recension i SVT.

Jag har faktiskt inget emot filmer som denna som tar ställning för något, oavsett vad det är.

Det jag stör mig på är när filmer på ett oärligt sätt ska smyga in "the magical negro" i allting, dvs den absolut gode och upplyste svarte personen, ofta spelad av Denzel Washington eller Will Smith.

BlacKKKlansmen är däremot väl värd att ses.

Igår såg jag ett förvånande intressant program på SVT som hette Ekdal & Ekdal. Av SVT förväntar jag mig annars bara pekpinnar men detta var den typen av öppna program med riktiga experter som talar om intressanta och relevanta frågor ur ett expertperspektiv. Med "riktiga experter" menar jag t.ex intelligenta människor från universitet som faktiskt studerat frågan, och inte proffstyckare som bjuds in i alla program oavsett frågan som ska diskuteras.

Igår var bland annat Lars Trägårdh med, han som skrev den intressanta boken Är svensken människa, och en av få svenska intellektuella jag respekterar. Han är nämligen intellektuellt hederlig.

De diskuterade bland annat att svenskar är mer polariserade i frågan om SVTs pålitlighet. Ekdahl sa att "vi vill vinna tillbaka dem. Hur gör vi?" Det fick mig att fundera på den frågan, och som jag ser det kommer det inte att gå, eftersom SVTs sändningstillstånd tvingar dem att ta ett perspektiv som många SD-väljare finner anstötliga.

Ta t.ex nu att SVT i flera veckor har lagt en artikel om den så kallade rasismen mot läkare i sidomenyn. Artikeln i sig anser jag inte trovärdig men SVT vill göra sken av det och de anser det viktigt att pracka på folk detta oavsett vilken sida på SVT de är inne i:

Eller ta att morgonen efter Ekdal & Ekdal sändes så råkade vi ha på SR på radion eftersom min tjej rattat in den kanalen och jag hade inte hunnit byta än. I Ekots tre minuter långa sändning inkluderade de ett inslag om... att somalier i Kenya nu känner sig oroliga för hämndaktioner pga terrorattentatet som skedde i Kenya för några dagar sedan.

SR anser alltså att, visst, terror är trist... men de RIKTIGA offren är den somaliska gruppen i Kenya.

De som lyssnar på SR regelbundet reagerar väl inte ens. "Ja men det är väl en intressant nyhet".

Jaså - den somaliska diasporans eventuella utsatthet i Kenya är en viktig nyhet...? (Deras utsatthet bestod av "oro", och vissa somaliskt drivna butiker i Kenya stänger tidigare på eftermiddagen) Den stora nyheten för mig var att somalier driver butiker i Kenya. Alltid nåt.

Det är så uppenbart för mig att SR / SVT gör den här typen av reportage för att de vill motverka SD. De vill fokusera på stackars utsatta grupper i samhället.

Som jag ser det är svenskar helt fredsskadade och jag ser inget hopp om framtiden. I andra länder vet man att minoritetsgrupper kan vara ett hot mot samhället men i Sverige bjuds dessa grupper glatt in, och statsmedia informerar oss om att uzbekers terrorangrepp inte har något alls med islam att göra utan beror på att uzbeker är socialt utsatta i Sverige. Helt och hållet ologiskt, såsom dagens vänster är.

Visste ni att det är möjligt att en liten grupp i samhället tar över makten och sedan långsamt genomdriver sina åsikter på folket? Faktiskt har de flesta revolutioner skett av en liten grupp som har stöd av mindre än 20% av folket. Vad jag kan se brukar stödet ligga runt 10%. Och ja, det gällde även den ryska revolutionen, den franska, och den amerikanska. Utöver detta så kan minoritetsgrupper skapa konflikter i samhället, vilket t.ex utlöste Libanons inbördeskrig.

Nu är ju SVT/SR marxister i grunden och de tar "de svagas" sida. Betänk om SVT/SR istället hade gjort ett reportage om Kenyas problem med somaliska terrorister? Det vore enbart ett perspektivskifte.

Istället förklarar etablissemanget att om man talar illa om minoriteter så ägnar man sig åt "fejk news", eller möjligen "junk news"/skräpnyheter, som var ett ord som användes av en vänsterakademiker i Ekdal & Ekdal, och detta är ett "hot mot demokratin".

Suck.

Helt och hållet ologiskt, som vänstern alltid är. Jag förklarar vänsterhjärnan:

Kritisera kapitalister: bra, de jävlarna förtjänar fan inte att suga ut arbetarna

Kritisera bidragstagare: ondskefullt för de som lever på bidrag kan inte hjälpa det

Kritisera USA/västvärlden: bra, för imperialister försöker ta över allt

Kritisera terrorister: taskigt för tänk på socioekonomiska faktorer

Kritisera svenskars invandringskritik: bra, för all invandringskritik är rasistisk

Kritisera invandrares hat mot svenskar: dåligt för det är stigmatiserande

Ja så kan man hålla på.

I Ekdahl & Ekdal så spann programledarna tillsammans med vänsterakademikerna på tanken att Trump vann pga han hatade kvinnor, och att det därför är viktigt att vi stöttar kvinnor så att USA kan få en kvinnlig president.

Det var alltså enligt dem det som det amerikanska valet handlade om.

DE ÄR HELT SVT-INDOKTRINERADE. SVT ÄR ETT TILLHÅLL FÖR FEMINISTER, BÖGAR OCH SEKULÄRA MUSLIMER.

Denna video är en sammanställning på SVTs syn på Trump:

Kolla gärna omkring 17:05, där Claes säger:

När USA för första gången stod inför möjligheten att få en kvinna som president, så blev det istället ännu en vit man, som anklagats, dessutom, för både sexistiska uttalanden och för att ha kladdat på rader av kvinnor.

Claes läser väl detta från en teleprompter som skrivits av, gissar jag, en feminist på SVT.

Det är så jäkla uppenbart att valet för svenska feminister handlade just om könskriget.

WFT!?

Om man spenderar sina dagar i SVTs inhägnade verkstad så ser man det kanske som fullt naturligt att presidentvalet i USA handlade om "en kvinnlig president mot en sexistisk vit man". Kompetens är tydligen underordnat - det är hudfärg och kön det handlar om i SVTs marxistiska verkstad.

Och sen har dessa vänstermuppar mage att säga att man inte ska ställa grupp mot grupp.

Nej nu måste jag gå ut och spy lite.

Hade vi tillåtet en öppen och fri debatt i TV hade dessa virrhjärnor aldrig haft någon makt för då hade deras dåliga argument exponerats omgående. Vänstern kräver åsiktsmonopol. Så har det alltid varit i historian. Sen använder de sitt åsiktmonopol till att säga att alla som är till höger är fascister, rasister och hot mot demokratin.

Det var som när Björn Afzelius 1985 skrev en låt som hette Svarta Gänget, där han beskriv Moderaterna som "samma gamla rasister".

Då var dom kompis med fascisterna. Då var dom bundis med nazisterna
Då var dom bästis med rasisterna. Då var dom ett med falangisterna
Det var då, det var länge se'n
Men nu står samma Svarta Gäng och har häng på ministertaburetterna igen!
Nu har dom putsat upp fasaderna. Nu ser dom ut som demokraterna
Nu går dom själva runt på gatorna. Nu vill dom kallas "Moderaterna"
Det är bluff! Det är samma gäng! Om igen samma Svarta Gäng!
Jajjamän, det är samma gamla mörkermän!

Javisst, vänstern ser högerspöken överallt. En röst på Moderaterna är en röst för etnisk rensning, visste ni det?

På 1990-talet sågs Expressen och Aftonbladet som skräptidningar ingen tog på allvar. Nu är de med i det fina gänget som ska "stoppa skräpnyheter" från de invandringskritiska nättidningarna. Måste vara skönt för dem!

Skönt när man kan ha åsiktsmonopol. Den enda frågan för SVT är väl hur man ska tvinga folket att inse att SVT har rätt?

Jag tror att SVT gör bäst i att fortsätta den inslagna vägen. På sikt kommer de troligen tappa förtroende men det kommer ta lång tid, särskilt eftersom SVT sitter på en miljardbudget. Försöker SVT sprida en mer ärlig och nyanserad bild så kommer allt fler inse att SVT inte är neutrala, trots allt.

Det krävs inte mycket för att förändra någons åsikter. Själv hörde jag som barn/ungdom bara 2 gånger på SVT/SR något positivt om kapitalism men det räckte för att väcka tanken om att kapitalismen kanske inte är så ondskefull som vänstermedia vill ge sken av.

Det är en dålig strategi att försöka vara ärlig när man har fel.

Hahahahaha!

Jag kan inte hitta källan för bilden, annat än att den sprids i Sydafrika.

Nåväl. Våra politiker talar om vikten att blanda utrikes födda med inrikes födda. Det är deras mål. Som ideal har de någon kommun i norra Sverige där det bor många finländare...

Det finns två olika hypoteser kring vad som händer om man ska tvångsintegrera människor: conflict / contact hypotesen. Den säger att ju mer man lär känna varandra, desto mer sannolikt att man gillar varandra (contact). Den andra möjligheten är conflikt, som säger att ju mer man umgås desto mer konflikter blir det.

Hmm, ja det här ser ju ut som en person jag vill anställa om 7 år när han tragglat sig genom SFI....

Här lite info jag klippt ut från en studie om integration i Burundi (Perils or Promise of Ethnic Integration? Evidence from a Hard Case in Burundi). Gick tyvärr inte kopiera-klistra.

Contact-hypotesen:

Conflict:

Debatten i media är förstås aldrig dubbelsidig. Det heter att integration och mångkultur är bra, för att det är det. Och bara de som håller med får vara med och diskutera. Akademiker är för fega för att uttala sig, och även om de uttalar sig så brukar det inte leda till något. En insändare i SVD på sin höjd, och sedan händer... ingenting.

Om däremot lilla hoppetossa-forskare gör någon halvvetenskaplig undersökning som visar att integrationen i någon liten by i Norrland fungerar "jättebra" så skickar SVT strax dit ett kamerateam.

"Här är Asha, 35, se så glad hon är. Hon har jobb och vänner. Hennes barn går i skolan".

Det är uppenbart för mig att det hela är en mycket medveten operation av SVT för att visa på positiva bilder av nyanlända.

Jovars, de svenskar som inte lever i närheten av "mångfalden" behöver få positiva bilder och kanske tror de på bilderna.

Vi som t.ex lever i Malmö påverkas inte så lätt. Åtminstone vet jag att alla glädjeartiklar om "flykting får jobb, hurra! Se så trevlig hon är!" inte beskriver verkligheten så som jag ser det.

Vad som slår mig om contact-studierna är att de brukar genomföras i det militära. Det är ganska självklart att man i det militära måste jobba tillsammans. Det som är intressant är att när militärerna återvänder till det civila livet så har de inte nödvändigtvis blivit "väntermänniskor" som tror på "allas lika värde". Det beror på att man gör sina livsval utifrån den verklighet man befinner sig i.

Om det gynnar mig personligen att undvika människor av en viss etnicitet, t.ex för att de väldigt ofta ägnar sig åt anti-sociala aktiviteter, då kommer jag att göra det. I det militära gynnar det däremot personer att försöka jobba tillsammans med alla.

Jag tänkte starta en tråd på Flashback med ämnet "postmodernism och invandringskritik" och har det färdigskrivet i mobilen men sedan så ångrade jag mig. Att göra det i kategorin Invandring&Integration är nämligen ganska meningslöst för nivån i det delforumet är så lågt.

Jag klistar tills vidare in det här istället:

Jag har liksom många missförstått ordet postmodernism. Liksom Eberhard, i en tråd nyligen, trodde jag det handlade om att det inte finns några värden. Alltså en slags flum av sådan typ man ibland hör kvinnor argumentera utifrån.

Faktum är dock att postmodernismen säger att ingen kan göra anspråk på sanningen.

 Den bryter med modernismen som t.ex ansåg att västerlandet var den mest utvecklade delen av världen. Postmodernism frågar istället: vem säger det? Varför är vårt samhälle "bättre" eller "högre" än det i Grekland, även om de är fattigare?

Det är lite märkligt att inte invandringskritiker varit bättre på att utnyttja postmoderna tankar. Det finns utifrån postmodernismen ingen anledning att säga att livet i Sverige är bättre än i Syrien. Visst dör folk oftare, men folk dör ju hela tiden. Ska man räkna allt i termer av döda? Medellivslängden i Afghanistan idag är i nivå med Sverige på 1930-talet. Vi anser inte att Sverige på 1930-talet var ett imhumant helvete som förtjänade att folk flydde ifrån.

Jag kollade nu upp det och jag träffade faktiskt rätt. Förväntad livslängd vid födseln i Sverige för en person född på 1930-talet var i snitt 64 år. Medellivslängden i Afghanistan är... 64 år.

Lögner, lögner, lögner. Vänstern kommer ständigt med lögner.

Om vi kunde leva i Sverige på 1930-talet, varför kan de inte leva i Afghanistan idag...?

Ja det ljugs så hemskt från politikerna och inget kan vi göra för att få våra röster hörda....   

Jag tror att vad som skulle behövas är några fler karismatiska ledare. Något vi inte har många i Sverige.

När jag går genom historian så verkar karismatiska ledare inspireras av andra karismatiska ledare. Jag läste att Nigel Farage, ledare för UKIP, blev inspirerad av när Enoch Powell hälsade på i hans skola. Enoch Powell var den välkände invandringskritikern som fick hoppa av politiken efter att ha gjort ett tal på 1960-talet där han förutspådde att massinvandringen skulle leda till "floder av blod". Efter det tystades debatten ner i UK. Men Farage gav sig alltså inte.

Det är väl också därför jag skriver. Jag har själv blivit inspirerad av personer som Karl-Olov Arnstberg, professorn i etnologi som blev oönskad efter att han skrev en bok om romer. (hans blogg finns för övrigt här)

Jag är även inspirerad av August Palm, skräddaren som spred socialdemokratin i landet.

Men Arnstberg har ju skrivit en massa just för att skapa en grund för invandringskritiken i Sverige. Det finns ett antal andra sådana, som skapat en grund och varit förgrundsgestalter. Ofta har de fått offra mycket. Detta har beskrivits i boken Priset, tolv författare om svensk repression , där förutom Arnstberg även ingår Ingrid Björkman, Julia Caesar, Jan Sjunnesson, Marika Formgren, Mats Dagerlind, Kajsa Ekholm Friedman, Jonathan Friedman, Gunnar Sandelin, Anna Hagwall, Jan Milld, Ingrid Carlqvist och Karl-Olov Arnstberg.

Jag ska beställa den till Malmö stadsbibliotek nu faktiskt.

Är säkert väl värd läsa. Som brukligt nämns boken inte i någon av de traditionella medierna. Kanske någon dag blir alternativmedia "mainstream", på samma sätt som Expressen blivit det, från att ha setts som skvallerpress.

Hur som helst så tänker jag mig att folk som mig är en typ av andra eller kanske tredje generationens invandringskritiker. Vi har inget samröre alls med några "extrema" grupper, för vi behöver inte. Går man tillbaka till 1995 eller tidigare så var alla invandringskritiker i en grupp, och då fanns det alltid någon nynazist med i gruppen vilket innebar att gruppen fick epitetet "nazistkoppling".

De som är 20 år idag var 12 år när SD kom in i riksdagen. De har aldrig sett någon nazism i invandringskritiken. Det går utmärkt att vara invandringskritiker idag utan att heila, även om det fortfarande är såpass känsligt att rösta SD att folk som mig måste vara anonyma.

Fortsätter min genration att skriva kanske vi inspirerar någon ungdom, och förr eller senare kommer någon av dessa att lyckas genomdriva en mer nationalistisk politik.

Blev nyligen varse att Unabomber 1995 skrev ett manifest där han skriver sina åsikter om vänstermänniskor.

Det är intressant och klarsynt. Som de flesta kanske vet var Unabombern ett matematiskt geni som lämnade den akademiska världen och bosatte sig i skogen. Efterhand blev han allt mer fientlig mot den materiella världen och började skicka bomber till bland annat flygplatser och datorförsäljare.

Han nämns som hastigast i filmen Good Will Hunting.

Hans manifest är från 1995 och jag har aldrig brytt mig så mycket om det eftersom jag inte är teknikfientlig. Jag vill inte leva utan dator och internet. Men nu ser jag att han skrev intressant om vänstermänniskor, vilket är värt citera. Detta är stycken jag själv personligen har upplevt:

Leftish anthropologists go to great lengths to avoid saying anything about primitive peoples that could conceivably be interpreted as negative. They want to replace the world “primitive” by “nonliterate.”

https://genius.com/Unabomber-feelings-of-inferiority-annotated

Folk utanför den akademiska världen kanske inte är medvetna om denna debatt inom antropologin, nämligen frågan om huruvida vissa folk/kulturer är mer "primitiva". Fram till 1960-talet någon gång så ansågs det överlag att utveckling går från primitivitet till högstående, där t.ex stenåldern var en "primitiv" ålder.

Men om du idag säger till en person från t.ex södra Afrika att de kommer från en primitiv kultur så kommer de ofta ta illa upp. Vilket man kanske kan förstå.

Ta Kina, ett land som var fattigt fram till 1960-talet. På 1950-talet skedde ju faktiskt världshistorians största svältkatastrof i Kina då miljontals dog av svält pga Maos reformer. (För den mer ideologiskt intresserade kan inflikas att Maos reformer har likheter med både Soviets ekonomiska politik under stagnationsåren, och det New Public Management vi numer använder i offentlig sektor. Systemen är lika så till vida att det handlar om pinnjakt på en lägre nivå utan överblick på helheten.)

Men kan man säga att Kina var "primitivt"? Kina har trots allt en betydligt längre och finare historia än nästan vilket annat land som helst.

12. Those who are most sensitive about “politically incorrect” terminology are not the average black ghetto- dweller, Asian immigrant, abused woman or disabled person, but a minority of activists, many of whom do not even belong to any “oppressed” group but come from privileged strata of society.

Detta hade jag själv kunnat skriva. Jag tror att det beror på vänstern traditionella beteende av att vilja förändra "de lidande" ovanifrån. Min far var kommunist uppväxt i en idyllisk (men inskränkt) medelklass och han jobbade själv i en fabrik ett tag för att han ville "hjälpa arbetarna". Jag tror inte han lyckades. De tyckte nog mest ganska illa om honom för att han var en så dålig arbetare. Händelsevis har jag själv samma erfarenhet från att arbeta i fabrik, men till skillnad från mig så har min far fortsatt att tro på kommunismen och "allas lika värde", trots att det ju uppenbarligen inte är så att alla är lika på alla sätt och vis.

13. Many leftists have an intense identification with the problems of groups that have an image of being weak (women), defeated (American Indians), repellent (homosexuals) or otherwise inferior. The leftists themselves feel that these groups are inferior. They would never admit to themselves that they have such feelings, but it is precisely because they do see these groups as inferior that they identify with their problems.

Det är intressant att tänka på att Kaczynski skrev detta så klarsynt 1995. Denna insikt tror jag inte blivit allmängods förrän kanske omkring 2015, och stycket som helhet hade jag nog endast kunnat skriva under på 2018. Man brukar t.ex numer tala om att det är vänstern som är de mest rasistiska, eftersom vänstern ständigt talar om olika gruppers särbehov, medan högern talar om att behandla alla lika.

14. Feminists are desperately anxious to prove that women are as strong and as capable as men. Clearly they are nagged by a fear that women may NOT be as strong and as capable as men.

Den som följt min blogg vet att jag hade kunnat skriva detta stycke också.

15. Leftists tend to hate anything that has an image of being strong, good and successful. They hate America, they hate Western civilization, they hate white males, they hate rationality. The reasons that leftists give for hating the West, etc. clearly do not correspond with their real motives. They SAY they hate the West because it is warlike, imperialistic, sexist, ethnocentric and so forth, but where these same faults appear in socialist countries or in primitive cultures, the leftist finds excuses for them, or at best he GRUDGINGLY admits that they exist; whereas he ENTHUSIASTICALLY points out (and often greatly exaggerates) these faults where they appear in Western civilization. Thus it is clear that these faults are not the leftist’s real motive for hating America and the West. He hates America and the West because they are strong and successful.

Återigen är det intressant att detta först blivit allmänt tankegods de senaste åren.

16. The leftist is anti-individualistic, pro-collectivist. He wants society to solve everyone’s problems for them, satisfy everyone’s needs for them, take care of them. He is not the sort of person who has an inner sense of confidence in his ability to solve his own problems and satisfy his own needs. The leftist is antagonistic to the concept of competition because, deep inside, he feels like a loser.

Därav beteckningen "vänsterbliven", "vänsterslödder", osv.

18. Modern leftish philosophers tend to dismiss reason, science, objective reality and to insist that everything is culturally relative. It is true that one can ask serious questions about the foundations of scientific knowledge and about how, if at all, the concept of objective reality can be defined. But it is obvious that modern leftish philosophers are not simply cool-headed logicians systematically analyzing the foundations of knowledge. They are deeply involved emotionally in their attack on truth and reality.

Instämmer.

De efterföljande punkterna var också bra men de handlar om vänstermänniskans underlägsenhetskänsla, något som jag tror är mer allmänt känt idag och inte behövs påpekas.Vad jag däremot vill påpeka är att jag allt mer insett att feminism är baserat just på kvinnors känsla av underlägsenhet gentemot mannen. Denna känsla av underlägsenhet har man naturligt som barn, men medan pojkar växer upp och blir män som kan "ta för sig" så tar det längre tid för kvinnor att göra sin röst hörd. En tjej i 16-20-årsåldern upplever sig oftast bli ignorerad.

Detta är faktiskt, kan jag  konstatera efter att ha försökt förstå feminismen i 20 år, feminismens grund. Feminismen saknar egentlig vetenskaplig grund. Dess grund utgörs av unga tjejer som tycker att världen är orättvis. Sedan klär de detta i halvvetenskapliga termer och löst tolkade forskningsstudier för att ge lite kredd till sina känslor.

Går istället över till:

21. Helping black people is not their real goal. Instead, race problems serve as an excuse for them to express their own hostility and frustrated need for power. In doing so they actually harm black people, because the activists’ hostile attitude toward the white majority tends to intensify race hatred.

Nu kom vi in på det igen att vänsterns antirasism ökar rasmotsättningar.

Vi kan själva se det i Sverige. När vänstern ständigt ska dra upp rasistkortet leder det till två saker: 1. Rasifierade ser det som legitimt att kritisera systemet (och vita människor) och att klandra dessa för sina egna motgånger. 2. Etniska svenskar ser det som djupt orättvist att vissa grupper i samhället får en gräddfil enbart pga etnicitet.

Det är nog av denna anledning jag själv är djupt kritisk till antirasismen, homovurmandet, feminismen och liknande.

Detta leder förstås i sin tur till att vänstern kallar mig hatare, sexist, rasist, med mera, och att jag, år 2018 i "världens mest toleranta och utvecklade land" måste skriva anonymt på nätet, för om min identitet kom fram skulle jag påverkas negativt både privat och troligen skulle jag även bli åtalad för åsiktsbrott (Hets Mot Folkgrupp kallad).

22. If our society had no social problems at all, the leftists would have to INVENT problems in order to provide themselves with an excuse for making a fuss.

Det är precis det vi sett ske. Vänstern tappar arbetarklassen och har börjat ägna sig åt antirasism. Därför de ständigt ska "stå på barrikaderna" så snart en kvinna fått sin slöja avdragen. Det är skit samma för vänsterslöddret om slöjhistorian är sann eller falsk, för det är viktigaste är att signalera sin godhet. Alltså bevis för att tesen "om det inte fanns sociala problem så skulle vänstern uppfinna problem".

Det var del 1 av Unabomberns skriverier om Vänstermänniskan, den som heter Feelings of Inferiority. Han skrev några fler delar som jag får redogöra för senare.

Nu körde SVT en runda igen med framträdande artiklar inom temat "idrott och jämställdhet". Idag Janne Andersson som förklarar att han är fan inte ekonomiskt oberoende.

Relaterade artiklar till den är:

Man kan få intryck av att SVT har en viss slagsida... åt feministhållet.

De tänker nog inte ens på det. "Vadå, jämlikhet är väl bra?"

För att citera Nilla Fischer själv:

”Det är inte orättvist att jag riktar mig till alla män. Det är däremot orättvist att till exempel jag som kvinna och hbtq-personer tvingas kämpa för grundläggande mänskliga rättigheter”, skriver Wolfsburgsspelaren som nästa år ska spela för Linköping.

https://www.svt.se/sport/fotboll/fischer-fulltolka-inte-budskapet

Det får mig att känna att det är befogat med vänsterns definition av mänskliga rättigheter:

Visst kan det tyckas självklart att kvinnor "ska ha" samma lön som män.

Men problemet är att de manliga fotbollsspelares löner betalas av att publik vill titta på män spela fotboll, medan de inte vill titta på kvinnor som spelar fotboll. Därför tjänar män mer än kvinnor gör.

Det tycker feminister, och vänstermänniskor som SVT är "orättvist". Ja det är det kanske.

En annan ironisk aspekt är att jämlikhet aldrig har handlat om att män ska ha något som kvinnor har. T.ex drevs Jämlikhetsmyndigheten av fyra kvinnor och ingen man. Detta kallas "jämlikt". Att 70% av cheferna i kommunerna är kvinnor kallas också jämlikt. Är däremot mer än 55% av chefer i en organisation män så klagas det över "bristande jämlikhet".

Jämlikhet handlar alltså inte om att män och kvinnor ska ha det "lika", utan om att kvinnor ska ta pengar från män. Det kan vara viktigt att känna till den definitionen, så förstår man också varför feminism är en perfekt vinkel för det gamla arbetarepartiet: feminismen kommer aldrig att lösas.

Studier visar redan att män och kvinnor tjänar ungefär lika mycket per timme, men att män tjänar mer i månaden eftersom de jobbar mer. Det tycker kvinnor är bevis på "bristande jämlikhet".

Jag förutspår att i framtiden kommer akademiska arbeten att sjunka i lön, medan praktiska arbeten såsom elektriker, rörmokare, med mer, kommer att öka. Det beror på att när kvinnor ger sig in i ett yrke så sjunker lönerna. Möjligen för att kvinnor, likt de i Jämställhetsmyndigheten, tjafsar för mycket och inte utför så mycket?

Hur det än är med det, så kommer kvinnor då att tycka det är orättvist att elektriker tjänar mer.

En gång i tiden var devisen "lika lön för lika arbete". Nu är devisen "mer pengar till oss för att vi är kvinnor". Om en kvinnlig byggnadsarbetare t.ex inte kan prestera lika mycket som en manlig pga brist på fysisk styrka, ska de ändå tjäna lika mycket? Feministerna säger givetvis JA.

Men hur kan man tycka det är rättvist i en marknadsekonomi att människor som presterar sämre ska tjäna lika mycket?

Ingen kan heller kritisera den s.k jämlikhetspolitiken eftersom alla är rädda för vad folk ska tycka. Alla känner ju kvinnor och är rädda för att om de säger att de är emot feminism så ses de som kvinnohatare.

Av samma anledning kan man inte offentligt kritisera Pride-ifieringen av samhället: Homosexuella ska synas och höras överallt bara för att de är homosexuella. Kritiserar man detta är man kanske homofob och då kommer man tappa vänner och ses som en hatare.

Så det är lättast för svensken att vara inkluderande. Då kan man inte förlora något. Det kallas spelteori: gör det valet där man har störst chans att vinna och minst risk att förlora.

Eller som Navid Modiri sa:

Vad kommer du minnas av 2018?

– Att jag upptäckte att den svenska toleransen som vi pratat om så länge och marknadsfört oss med globalt egentligen var en förtäckt och undertryckt konflikträdsla.

https://nyheteridag.se/fem-snabba-fragor-om-2018-navid-modiri-skulle-vilja-ge-stefan-lofven-en-ayahuascaceremoni/

Det här inlägget syftar på den där mentaliteten att man vill behandlas som "lika" men gör precis allt man kan för att vara allmänt jobbig.

Jag har själv stött på människor som är väldigt lika detta. Och jag kan inte hjälpa att fråga mig hur "normalt" det egentligen är.

De anstränger sig för att vara så udda som möljigt.

I Facebookgruppen Pink Room finns en person vid namn Charlie Broman Jäderberg.

Broman är förvisso ett coolt namn på engelska "Bro' - Man!"

Förutom det är tjejen helt rubbad. 19-20 år "upptäckte" hon att hon inte är en kvinna utan att det känns bättre kalla sig icke-binär. Därför får nu ingen av Pink Rooms 100 000 medlemmar inleda ett inlägg med att skriva "hej tjejer" för då blir Charlie skitsur och känner sig "exkluderad".

Händelsevis lider Charlie av en mängd psykiska problem också, såsom ångest och depression.

Hon måste dela med sig allt hon tycker och ... känner ... på sociala medier. Såklart.

Lägg på minnet att för vänstern så finns något när det känns. (Typ som att Platon tänkte sig att allt vi kan föreställa oss existerar, och därför existerar Gud. Make sens på medeltiden. )

Så om en person känner sig diskriminerad så måste vi omedelbart motarbeta diskriminering. Inte oväntat tycker muslimer detta med känslobaserad vetenskap är jättebra, särskilt om de kan tjäna pengar på det från dumme svennen.

Hade man velat få något så borde man väl vara nöjd när man väl fått det? Istället är det som att de kräver att ALLA i hela världen MÅSTE tycka att ALLT är "helt okej". Det får inte finnas en enda surgubbe nånstans i Bagarmossen som tycker att vad man gör i sovrummet bör stanna i sovrummet eller att det bara finns två kön.

Nejdå. Om man inte vill se bögporr på barnkanalen så är man homofob. (de visar inte bögporr på Barnkanalen än, men jag kan inte se någon anledning varför de inte skulle göra det, utifrån ett vänsterperspektiv)

Jag tror det är av denna anledning som homolobbyn blivit så stark. Ingen vågar säga emot den, men däremot vinner man många poäng på att blåsa upp fördomsballonger, vifta med en prideflagga och liknande meningslösheter. 

Alla ska få vara det de vill och säga det de vill.

Så länge de inte är Sverigedemokrater, förstås.

Vad är grejen med att identifiera sig genom sin sexualitet?

Jag ser det ständigt och jämnt.

"Olle, 46. Pansexuell".

"Melinda, 26. Transexuell och bisexuell"

Det intressanta är att ingen får ifrågasätta någon annans sexualitet.

Det kallas för hets / hatbrott, och kan vara straffbart.

Det är som att de vill trycka upp den sexualitet de nu råkar ha just idag i huvudet på en bara för att de vet att man inte får lov att tycka något om det. Man får inte ens lov att tänka något om det, typ. Man får inte himla med ögonen eller sucka.

Om det VERKLIGEN hade varit så att de haft den sexualiteten borde de väl inte vara så känsliga kring det?

Måste man vara så sjukt osäker på något som påstås vara medfött? Det finns inga bevis för det vetenskapligt att det är medfött, men de har varit duktiga på att sprida den myten. "Titta på bananflugor", osv.

Har man ett verkligt problem kräver man väl inte att ALLA måste tycka att allt man gör är helt okej?

Om något t.ex vill börja måla tavlor istället för att jobba på bank. Alla kanske inte tycker detta är en helt okej idé. Ska man kräva att precis ALLA gör det? Vill man måla tavlor kan man väl göra det ändå ??

Idag stötte jag på en artikel från Annika Hernroth-Rothstein som beskriver hur judar har det i Sverige.

Visserligen inte första gången jag läser de här ganska skrämmande berättelserna... men just denna från Göteborg i december förra året (en månad sedan) hade jag faktiskt inte läst. Svensk alt-media plockar väl inte lika gärna upp berättelser om judar.

Det här är från från Jerusalem Post:

As this is being written, a group of Jewish teenagers are hiding in the basement of the Great Synagogue in Gothenburg, Sweden. They were supposed to have a party tonight, but instead they hide in fear, after their place of worship was firebomb by as of yet unidentified perpetrators.

The media is already reporting this as a probable protest against US President Donald Trump’s decision to recognize Jerusalem as Israel’s capital, and thus they are excusing the act. They do that all the time in these parts. They watch as the Jewish minority is persecuted and then they find a reason, political or historical, to make the battered Jew an accessory to the crime against him.

---

A few months ago, a few hundred neo-Nazis marched through Gothenburg, or at least they planned to. They were surrounded by police and stopped, and their protest was limited to a shopping mall parking lot. Despite the lackluster results of their pathetic gathering, the country rose up in protest. Op-eds were written, hashtags were tweeted, government hearings were held and, just a few days later, thousands gathered in the middle of Stockholm to denounce the Nazis and what they represent.

Tonight, while Jewish teenagers huddle in fear in a synagogue basement, I try to imagine that the same would be done for us now, in wake of yet another slew of attacks, but I can’t even picture it, as hard as I try. I know in my heart that no one will gather for us as we now are being attacked and persecuted, that no one will launch a “tweet storm” of support and that no national outcry will be raised.

https://www.jpost.com/Opinion/In-Sweden-protesters-shout-antisemitism-517641

Annika Hernroth-Rothstein skriver rätt flitigt i utländska medier men jag har faktiskt inte hört hennes namn förrän nu.

Jag letade runt lite och hittade fler berättelser liknande hennes.

Det påminner mig om dikten: "Först kom de efter judarna, men jag sa inte för jag var inte jude..." (eller ja, dikten börjar med kommunister. Men ändå.)

One who has had enough is Marcus Eilenberg, a 32-year-old Malmo-born lawyer, who is moving to Israel in April with his young family.

"Malmo has really changed in the past year," he said. "I am optimistic by nature, but I have no faith in a future here for my children. There is definitely a threat.

"It started during the Gaza war when Jewish demonstrators were attacked. It was a horrible feeling, being attacked in your own city. Just as bad was the realisation that we were not being protected by our own leaders."

https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/sweden/7278532/Jews-leave-Swedish-city-after-sharp-rise-in-anti-Semitic-hate-crimes.html

However, Dozzi said, “no one wrote about the intimidation by Muslims” at Almedalen. At least two men he described as Muslims told him they would burn the Israeli flag on display at the association’s pavilion. Dozzi said the flag was stolen during a break later that day.

“We have two kinds of enemies,” said Dozzi, who described himself as having Jewish roots. “I think things will only get worse here, with the Muslims and the neo-Nazis. We will have to flee this country eventually.” Dozzi, who works for the association full time, said he feels “safer in Israel.”

https://www.haaretz.com/jewish/caught-between-jihadists-and-neo-nazis-swedish-jews-fear-1.6267001

Här en intervju med Hernroth-Rothstein:

Judar flyr alltså från Sverige.

Vi kallar det inte "fly" eftersom flyr gör man till Sverige.

Anledningen att vi inte kritiserar islamsk antisemitism beror på fenomenet jag beskrivit tidigare: svensk tolerans är egentligen rädsla. Vi vet att kritiserar vi muslimer så blir de arga och kaosar.

Ännu talar ingen om det och vi låtsas som att det faktum att judar lever i skräck är en obetydlig rädsla. Om de är rädda för nazister är en förvisso en befogad rädsla (eftersom nazister är roten till allt ont), men om de är rädda för muslimer är det en obefogad rädsla.

Man behöver väl inte bättre bevis än så för att den svenska godhetsmentaliteten inte handlar om att göra världen bättre, utan om att försöka köpa sig ett rent samvete - eller kanske köpa sig lite goodwill från grupper vi är rädda för.

Anta att det börjar med judarna. Vilken är nästa grupp? Och när blir det "på allvar"?

Den som har ögon att se med kan se att det redan är på riktigt, och den kan också se utvecklingen vi är på väg mot.

Folk är så jävla modiga när de ska fördöma saker som hänt i det förgångna. Såsom slaveri och Nazityskland. Men vi är alltid lika fega vad gäller att stå upp mot problem som vi har mitt framför oss. För då kan man ju faktiskt riskera något.

Varför står ni inte upp mot judehatet då, era vänsteräckel?

I dessa mörka tider, där svenska elever snart är i minoritet i skolor och därmed snart som andel av befolkningen, finns det åtminstone några saker jag tröstar mig med.

En sak är att andra länder lär sig av Sveriges dåliga exempel.

Det andra är att dessa länder fortfarande kommer att finnas kvar och vara starka. T.ex Polen med 38 miljoner invånare, eller Ukraina med 45 miljoner.

Hade vi i Sverige på 1970-talet sett vad som skulle hända 40 år senare så hade vi aldrig röstat för detta. Men nu gjorde vi det. Och det ger mig också visst tröst: Vi röstade på detta, och många judar ville själva ha in mångkulturen. Så vi får det vi röstat för och det vi fortsätter rösta för. Jag känner mig inte manad att göra något. Nergången är oundviklig men det finns fortfarande bra områden i världen dit vi kan flytta om det skulle bli nödvändigt.