På Flashback finns forumet Konservatism som jag ibland skriver i. Fördelen med dylika små forum är att de blir mer gemytliga. Det är ett litet gäng på 20 användare som gör det mesta av skrivandet och därför kan man bre ut sig lite mer i ideologiska frågor än man kan i t.ex forumet för Integration & Invandring (även känt som I & I), eller Aktuella Brott och Kriminalfall (ABoK).

I en tråd som lämpligt nog heter Konservatismens framtid i Sverige gjorde jag precis följande inlägg. Det är delvis grundat på det jag läste av Durkheim, som jag skrev om igår:

Det är en socialistisk lögn att vi alla sprang omkring glada och lyckliga tills det att religionen kom och förtryckte oss. Man glömmer gärna nämna att i princip alla hedniska folkslag ägnade sig åt människooffer och att mord var ett vanligt sätt att dö på. Under järnåldern i Europa dränkte man homosexuella.

Hur som helst så är frågan värd att diskuteras.
Vad som kan sägas är att en samhällsstruktur alltid grundas på vad som får människorna och samhället att överleva bäst. I ett jordbrukssamhälle är det t.ex sammanhållning som är viktig. I ett jägarsamhälle är det individuell skicklighet som är viktigast. I ett industrisamhälle är det viktigt med en viss arbetsmoral och att inte supa för mycket, samt att ta hand om sin familj. Solidaritet är också viktigt eftersom arbetarna inte kan förbättra sin egen situation.
I ett tjänstesamhälle premieras däremot mer individualism. Det är det som kallas "frigörelse".

Nu rör vi dock bort från tjänstesamhället och på väg mot "gör vad du vill"-samhället (lustigt nog är det marxismens slutstadium, men jag tror inte på marxism). I detta samhälle är det svårt för människor att komma på ett mål, eftersom "gör vad du vill" är väldigt överväldigande. Detta förklarar den hastiga uppkomsten av fenomenet Jordan Peterson som vill skapa ordning i kaoset och många unga (särskilt män) har haft stor nytta av det.

Jag tror att denna typ av konservatism kan vara på frammarsch. Unga behöver något att tro på.

Man vill kanske känna att man "bör" ha en familj som ser ut på ett visst sätt istället för ett ständigt sökande efter "vad man känner för".

Jag tror många också kommer börja ifrågasätta vissa doktriner som ses som självklarheter, såsom lyckodoktrinen - dvs att vi ständigt bör söka efter "lycka". För vad är lycka? Lycka är ju inte som en apelsin, något man kan hålla i sin hand. Man kan ha allt som man kan begära och ändå känna att livet saknar mening. Man kan också leva i fattigdom men känna att livet är rätt okej. Jag tror att de progressiva idéer har nått sin kulmen eftersom de inte gör folk lyckligare.
Se på de homosexuella. Ständigt ska de gnälla över hur svårt deras liv är. Oavsett vad vi än gör för dem. De har det bättre nu än någonsin, men de gnäller lika mycket. De kommer aldrig sluta gnälla.
Samma med svarta och andra minoriteter.

Så vi har nåt kulmen på de progressiva idéerna och snart kommer vi att vara tvungna acceptera att det finns andra värderingar.

https://www.flashback.org/t2987530p2

Jag tycker det är en intressant fråga, och jag tror jag har rätt.    Det kräver bara tid att få rätsida på alla begrepp och tankemönster, särskilt eftersom man är uppväxt med andra begrepp och tankemönster ("allas lika värde", "tolerans", "jämlikhet" osv).