Igår så "outade" jag alltså att jag är s.k högerextrem, dvs att jag sympatiserar med AFS.

Det blev en massa rabalder i min familj, med telefonsamtal där det krävdes att jag skulle ta avstånd. Och jag fick höra att det jag sa var rasistiskt och obehagligt. Fast jag sa bara att jag tycker antirasister kan sluta vara vän med mig, så jag vet inte hur det kan vara rasistiskt.

Det är inte lätt att komma ut på det sättet. Men det känns ändå skönt. Jag fick ett fåtal som stöttade mig. Kanske kan min handling inspirera någon annan. Jag tror det finns många som känner lite som jag och som inte heller vågar komma ut.

Det är delvis tack vare mitt skrivande som jag vågar. Det är därför jag bloggar dagligen, så att jag dagligen kan tvinga mig själv skriva något. Det blir till en vana. Därför skriver jag även när jag inte har så mycket att rapportera om, men jag vill hålla det konstant så att jag känner att jag varje dag skriver om något som engagerat mig under dagen, istället för att hålla det inne.

När man sedan har skrivit om ett ämne ett flertal gånger känner det nästan automatiskt att man kan skriva det eller tala om det i ett annat sammanhang. Jag har märkt det med bloggandet. Det mesta jag skriver sprids ju bara till en handfull personer, men det ger en bra grogrund för argumenten. Det gör att jag på andra ställen bara kan öppna munnen och så kommer alltsammans ut, för jag har redan slipat på argumenten.

Jag skrev även till AFS idag och erbjöd mina tjänster men de har inte svarat. Jag tror att jag skulle kunna göra dem mycken nytta, men samtidigt så känner jag att partiet ju ändå är ett parti och inte en lekstuga. Att bjuda in random personer att skriva ideologiska artiklar är kanske inte vad de vill just nu.

Jag känner faktiskt rätt starkt för AFS eftersom jag ser dem som ett mer intellektuellt parti än SD. SD känns lite "bonnigt", som vi sa där jag växte upp. Det finns egentligen inte något inom SD jag tycker om.

Jag respekterar SD och önskar att de ska öka, men för mig personligen så finns det inget i SD som gör mig glad. SD är så oerhört segt och åsiktsförbjudande. Själv vill jag tänka fritt, vitt och brett. SD vill mest ha ledamöter som boskap som går ledningens ärenden. Jo jag vet att många partier beskylls för det - men SD är kanske värst.

Jag tycker om kompetenta människor. Han Patrick Reslow som gick över från M känns som en kompetent och ordentlig person. En sådan som säger det som behövs sägas, helt enkelt. Jag hoppas han övervinner drevet.

Angående drev så har jag märkt en lustig sak, nämligen att de ofta används av partier för att göra sig av med folk de inte tycker om. Vissa personer vill man behålla, och oavsett hur mycket det drevas så sitter de kvar. Andra personer får besked så snart nyheten kommer i tidningen: "han får gå".

I SDs fall är det också uppenbart att läckan ofta kommit från partiledningen självt.

Vill man rösta på ett parti vars huvudsakliga fiende verkar vara de själva?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Mike Adams (https://en.wikipedia.org/wiki/Mike_Adams_(columnist) ) begick självmord 23 juli 2020. Detvar en vecka före det att han blivit tvingad avsluta sin universitetskarriär som professor (det engelska begreppet "professor" syftar på...

Pat Buchanan och William S Lind är två profiler inom det som skulle kunna den invandringskritiska högern. Ett annat namn är paleokonservativ, eller traditionell konservativ. Det som särskiljde dem från högern på 1980-talet är att högern utvecklades m...

Har inte bloggat på länge pga jag jobbat med boken som kom ut förra åren (egenpublicerad, kostade cirka 10 000 kr för att få 100 exemplar). Den finns att köpa fysiskt på t.ex. Adlibris för lite över 200 kr eller digitalt för lite under 100 kr. Tyvärr...

Man kan fråga sig varför jag ständigt skriver om detta ämnet, och svaret är att det är ett perspektiv som aldrig får höras annars. Traditionell media är ju som den är. Det saknar helt kanaler för att få ut en alternativ sanning. I Sverige serveras ma...

Jag recenserade nyligen boken "Haveriet" som jag inte ser som en särskilt välskriven och meningsfull bok.   "Migrationen i medierna", med undertiteln "men det får en väl inte prata om?" är en betydligt bättre antologi. Visserligen har de fördelen...